Från Själsö och hem...

Vi hade tur idag jag och hunden.
Morsan skulle till kyrkogården och fixa med kransar, då var bilen inte långt från Själsö...
Så jag bad om skjuts, och det fick vi 
Vi landade i ett underbart soligt Själsö och började gå hemåt...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Bara en grej att tillägga egentligen:
Jag skulle haft gummistövlar på mig...
 
 
Mestadels såg promenaden ut så här som ovan, så det blev mycket upp och ner och hit och dit under promenaden fram till Snäck, sen var det ju fin väg resten av promenaden.
Milou såg ut som hon varit och gyttjebrottats, och när vi kom fram till Snäck "kastade" jag en sten i havet...
Så hon sprang efter den och blev av med lite skit.

Ja, kan man springa efter änder så kan man väl springa efter sten i vattnet tänker jag 
Då blev hon ganska ren i alla fall, och så fick jag spola av resten när jag kom hem.
Och nu...
Är vi båda dödströtta.
Jag sitter och ser på "Karate Kid" med sonen och dricker kaffe.

Men GUD så härligt det har varit!!!!
Vilken dag.
Sånt här älskar jag.
Bara jag, hunden, tystnaden och naturen, det finns INGET, och då menar jag inget som slår det.
 
Satt i solen på en trädstock och mediterade, luktade på skogen, tittade på havet när vi kom till den stora öppningen i Brucebo.
Det enda jag skulle velat ha med mig var en liten ryggsäck med en kaffetermos i.
Men eftersom nacken är som den är, ville jag ha minsta, möjliga att bära.
Nästa gång, DÅ ska kaffet med i alla fall!
Nu måste jag tyvärr lyfta på häcken och göra TVÅ saker:
1. Gå och köpa garn.
2. Fixa pannkakssmet.
 
Idag får det bli ugnspannkaka, något som sköter sig själv...
För jag är trött 
Vi ses senare.
 

Dåligt inflytande från bebisar...

Så fiskade jag lite om det där med VAD ungarna gör när dom hänger på Mackedonkan...
Och behöver väl inte oroa mig ÄNNU för att dom ska hänga där i onödan.
Bara det att när jag ställde frågan varför dom inte var hemma vid någon...
Då framstod det direkt att det är pinsamt av anledningar jag inte går inte på här 
 
Detta samtal slutade dessutom ganska komiskt, för jag försökte då få fram det här med att det hänger "mindre lämpliga och stökiga kids" där, som hittar på en massa skit.
Fast uttryckte mig väl typ som när jag skrev förra inlägget inlägget igår, att det var en massa "småglin som hittar på bus".
Då tittar sonen på mig, rynkar pannan och säger:

"Jaha, vadå, menar du små bebisar och barn som sitter och kastar mat på golvet eller?
Hur skulle DET kunna vara farligt?"
 
Jag började gapskratta.
Ja, PASSA dig för dom där livsfarliga små bebisarna som kastar mat på golvet, dom har SÅ dåligt inflytande på kids i din ålder... 
 
- Eh, nej, det var inte riktigt små bebisar och barn jag menade nu, jag menar stökiga ungdomar i eran egen ålder och kanske äldre.
Jag vill inte veta av att ni själva uppträder dåligt, att ni bråkar, stökar, gapar, eller hänger i gäng som beter sig så.
Och minsta lilla antydan jag får om det...
Då hänger du typ enbart på ditt rum med eller utan dina polers.
Capisch?"

"Mamma, vi bara hänger...
Inte bråkar, okej!?"
Sa den lille parveln till sin otroligt LARVIGA morsa.
 
Idag så skiner solen från en klarblå himmel.
Vad göra idag?
Ja, den där långpromenaden skulle kunna vara perfekt idag.
Jag ska se vad min nacke tillåter och jag ska se hur bussarna går.
Hunden åt i alla fall upp all mat igår, TJOHOO, ja, det är en seger varje gång hon gör det faktiskt.
Särskilt när hon vägrat ett tag.
Vi ses senare, nu ska jag börja min dag med att kolla busstider.
 

The good cop!

Samtal med sonen via mobilen nyss:
 
"Hej, vart är du?"
- På Mc Donalds!
"Jaha, men du äter väl inte där?"
- Nej.
"Men vad gör du där då?"
- Hänger.
 
"Hänger...?"
- Ja, HÄNGER, hurså?
"Jamen vadå HÄNGER, hänger, vad gör ni när ni hänger där?"
Frågar den otroligt PANTADE morsan, som naturligtvis fattar vad "HÄNGER" betyder...
Men vill att hennes barn ska specificera sig ändå!
Hänga på Mc Donalds liksom... jag vet inte jag liksom... om jag gillar det... alls liksom!
)
 
- Vi hänger mamma, HÄNGER.
"Okej, men du ska vara hemma halv sju!"
- Jaaaaa... (suck)
 
Hänger på Mackan...

Ja, inte vet jag varför jag får lite taskiga vibbar av det, vilka ungar hänger där?
Kan dom inte hänga hemma hos en kompis istället, eller här för den delen?
Umgås på rummet som vi gjorde på den gamla goda tiden.
Ha stängd dörr kan dom väl ha, så man kan smyga förbi och undra vad dom håller på med för hemligheter där inne.

Hänga på Mackan känns så himla mycket "fuffens" i mina öron på något sätt.
Så onödigt tidigt.
Det gjorde vi aldrig på min tid.
Fast å andra sidan FANNS inte Mc Donalds här då, nej...
Vi hängde på rummet och hade mormor utanför dörren smygandes, när vi var hos mig då.
 
Kanske jag överreagerar, men jag får bilder av "gäng" med småglin/snorungar som håller på med dumheter, som samlas där.
Hm...
Jag ska nog pumpa sonen på en himla massa infromation om VAD dom egentligen gör när dom "hänger" där.
OCH...
Med VILKA han gör det.
Så det så.
Nu kom han visst hem, dags att pumpa honom på lite information alldeles strax.
 
Jag har letat garn till babymössan och hittat rätt sorts garn.
Problemet var bara att garnet var superwash ull, och jag är lite tveksam till ullgarn till en liten bebis.
Visserligen kändes det mjukt, och dom skulle väl inte skriva i ett mönster att det skulle vara ullgarn OM det inte skulle vara skönt för bebisen?
Mössan är inte fodrad.
Ja, vi får väl se vad det blir i slutändan.
 
Har börjat på en skogsgrön halsduk så länge, men la ner efter bara tre varv.
Nacken är ju inte på topp efter gårdagen, så det är väl bäst att vila tills den repat sig lite mer.

Ikväll är det veckans höjdpunkt...
Det är "Veckans Brott" med Leffe GW, jippie.
Allas (?) vår favorit-mummelgubbe ska sitta och mumla i rutan och tycka lite av varje och slänga ur sig någon underfundighet ( läs TASKIGHET ) mot svenska Kling-&-Klang-polisen.
Kuuuuuul 
 
Och går såg jag Homeland, och nu är det så jävla spännande så jag kan knappt vänta tills nästa vecka.
Verkligen KNAPPT vänta.
Finns det inget ställe man kan få se alla avsnitt innan dom sänds?
Jag är har ingen koll vart man ska leta, Youtube kanske, eller...?
Som sagt jag har nollkoll, men har NÅGON där ute koll...
SKRIV gärna, för jag bara måste få veta hur det går.
Innan nästa måndag.
Jag kan inte vänta.
 
Nu ska jag prata med sonen, ta fram en förhörsmetod som inte är för snokande utan mer:
Nu-ska-du-och-mamsen-hänga-lilla-gullet.
Och-vi-har-så-himla-avslappnat-förhållande-så-du-kommer-inte-fatta-att-du-avslöjat-nåt-förrens-du-redan-du-gjort-det!

För att jag är så himla smart.
Tack och HEJ, from The good cop!
(with a bad agenda 
 )
 
 
 

Smöriga små knölar...

Men så fick hunden gå med ändå på promenaden!
Ja, jag tyckte synd om henne.
Hennes små glosögon tittade så himla bedjande på mig när jag skulle gå iväg, så jag hade inte hjärta att lämna henne hemma.
Bara det att vi gick bara runt muren, och hon var helt slut sista biten hem.
Tror jag det, inge mat i magen...
Då har man ju ingen energi.
FAST...
Hon åt faktiskt lite när vi kom hem, hon åt hälften av sin mat.
Tack gode gud för det, nu är vovven helt däckad.
 
Under promenaden idag så upptäckte jag på hemvägen att rosorna faktiskt blommar både lite här och där i stan fortfarande...
 
 
 
 
Rosornas stad blommar än 
 
Och när jag kom hem fick jag den BRILJANT goda idén att baka lite scones till eftermiddagskaffet.
Bara det att jag pratade i telefonen med bästisen samtidigt, och glömda ha i bakpulver.
Ut kom små smöriga knölar istället för:
Goda, FLUFFIGA kanel-o-kardemumma scones.
Snopet.
Klantigt.
Så det blev inget go´fika, det blev...
Ingenting.
 
Så har jag misslyckats totalt med hantverk också.
Den där melerade ljus-mörkorange-röd-bruna sjalen jag gjort...
Den ser ut som en hemsk heltäckningsmatta från 70-talet!
Så himla hemsk så jag vet inte vad jag ska göra med den, s
älja går inte, och INTE vill jag ha den själv heller.
 
Vill inte ens lägga upp en bild här, för det är inget jag vill stå för precis.
Garnet är underbart, bara det att jag skulle jag STICKAT en halsduk istället, men sticka får jag ju bara göra lite pga nacken...
Och virka i det blev alltså en flopp.

Skall iofs få iväg ett litet paket till "Hjälpstickan" tänkte jag, för jag har gjort lite mössor och grejer av restgarner.
Kanske jag ska skicka med den där "heltäckningsmattan"?
Jag tror inte kanske inte hemlösa kanske bryr sig direkt och färgen på en halsduk, huvudsaken är väl att den är varm och skön...?
Och DET är den ju!
Eller är det taskigt att skicka iväg en FÖR ful halsduk?
Det får nog bli så, att den får gå till välgörenhet trots att garnet var rätt dyrt, men jag kan inte tänka mig att en endaste kotte skulle köpa den.

Nu ska jag börja leta garn till en beställd babymössa, och hoppas att jag får tag i exakt rätt garn.
Håll tummarna!

 
 

Det straffar sig...

Det straffar sig att inte äta...
Ja, för då kan man inte få följa med ut på promenad.
I alla fall inte om man heter Milou!
 
Vi i familjen har gjort bort oss rejält.
För när vi var på utflykt i Gnisvärd sist, då frångick vi från vår vår benhårda princip som vi haft sen vi märkte att vår hund var lite anorektisk...
Att aldrig ge henne vanlig mat/godsaker utan enbart hundmat och hundgodis.
För annars lägger hunden av och äter överhuvudtaget.
Och i detta läget är vi nu.
Sen hon fick den där korven och korvbrödet RATAR hon hundmaten och det är inte så att hon ratar bara en dag, utan det är dagar vi snackar, och hon har ju INTE något fett på kroppen att ta av direkt heller.
 
Och det dumma är...
Att sen i somras har vi till och med inte behövt blanda upp hennes "Royal Canin torrfoder" med våtfoder heller, utan hon har ätit jättebra.
För första gången sen hon kom till oss, så har hon VRÄKT i sig mat!!!
Hon har ätit som en häst, och NÄSTAN tagit sig över 5 kg´s strecket.
 
Men så gav vi henne den där jävla korven, och nu är vi tillbaka i anorexi-träsket igen.
Jag har fått gå och köpa Pedigree och blanda upp torrfodret och då kanske hon äter på nåder.
F-A-N!
Det är väl typiskt, här försökte vi att "vara lite sjyssta" och ge henne RIKTIGA godsaker för en gångsskull, och så slutar det så här.
Och om ni tror att det bara är att vänta ut henne, kan jag meddela att där har ni fel.
Dagarna efter korvintaget åt hon inte på 4½ dag, detta trots promenader, hon bara vägrade.
Det var då jag gick och köpte Pedigree och blandade upp torrfodret, och då åt hon.
 
Så igår...
Nä, inget Pedigree hemma, och hunden äter inte.
Idag nu på morgonen borde hon vara utsvulten, men nej.
Hon rör inte maten, bara nosar och står och tittar på kaninen när han äter sin morot, som hon vill sno!
Men äta sin mat...
Nej tack!
 
Så idag kommer jag gå ut och gå själv, för hon har gått ner i vikt det känns på hennes kropp.
Hon har blivit benig, så jag bränner inga kalorier på henne.
Och jag ger mig av nu, för sen ska jag se på Malou och ha tända ljus hela dagen.
Det är ju kolmörkt ute.
 
 
 
 

Som grädden på moset del 2...

Som grädden på moset del 2...
Så fick jag även mens idag också!
 
Vilken fullkomligt UNDERBAR dag detta (inte) varit!
Det var väl bara det som fattades för att göra dagen fullkomligt perfekt, eller hur?
 
OCH...
Hade jag inte mens nyss?
Jag tyckte jag hade det för max två veckor sedan, ska jag komma in i klimakteriet supertidigt nu också eller vad är det frågan om?
Jag fattar ingenting, den här mensen var alldeles för tidig och jag känner mig så himla trött på ALLT!

Jag ska inte trötta ut er med vad jag gjort idag, för det har varit en hel del.
Och ont har jag.

Höjdpunkten blev sen i alla fall hundpromenaden, men det blev bara runt muren, för nacken tillät inget annat.
Blåsigt som tusan när vi kom utanför dörren och sol...

 
Som snabbt övergick i enbart molnigt.
Men det var härligt ändå, fast Milou var lite moloken när vi gick längs strandpromenaden, och hon undrade förmodligen:
Vart är alla SJÖFÅGLARNA idag?
 


Ja, det kunde man ju undra, det var fågeltomt.
Fast det var för stark blåst, så alla änderna hade säkert förflyttat sig till Almedalen för lite vindsskydd.
Milou tyckte det var lite öken, inga fåglar att jaga pga den hårda blåsten, inga hundpolare ute och spatserade...
Inge folk heller.
Vi var pretty mutch alone.
Vilket jag naturligtvis älskar, men inte hon 
 
Dagens höjdpunkt blev när jag såg en tjej komma cyklande emot mig och på sig hade hon en...
Madde-sjal!
Då blev jag allt lite glad och stolt.
Alltid något en skitdag som denna!
 
Jag hade skickat sms till sambon förut:
"Glöm inte handel!"
Inga smöriga fraser som "Hej älskling, glöm inte att du ska handla innan du kommer hem" eller dylikt.
Nej, kort och med en TÄNKT, skriven hård ton.
Man liksom tänker meningen HÅRD innan man skickar iväg den och hoppas att den går fram igenom mobilen.
 
När sambon ringde lät han som en mjuk och fluffig sammets-fleece pläd i rösten, han vet ju på vilket humör hans "kära" sambo är på idag...
Pga av honom själv då såklart.

Och han hade smör-rösten påslagen.
 
Jag...
Bara levererade vad han skulle handla och lät INTE det minsta smörig på rösten.
Bara arg.
Fortfarande.
Jepp.
Vi ses senare.
 
 
 
 

Som grädden på moset...

Och som grädden på moset kommer jag ner i tvättstugan där sambon satt in en tvättmaskin innan han stack i morse, med vittvätt.
Som han även lagt i små ljusblå örngott i.
Jepp, han har lagt ljusblå örngott i en vitvätt och kört det i 60 grader.
 
Och ÄVEN då stoppat i min vit/blå randiga trikåklänning från MONKI, som jag köpte för dyra 500 kronor i våras.
Vilket jag uttryckligen sa igår, att "Du får inte stoppa några av mina kläder i vittvättarna med lakan och underkläder!"
Men det glömde han visst.
 
Så nu har jag en dyr fd favoritklänning som är svagt LJUSBLÅ!!!!!
 
FINT!
Jag är så jävla GLAD idag.
Jävligt glad.
Dessutom har jag suttit i jobbrelaterade samtal ända fram tills nu...
Så NU...
Ska jag städa.
 
 

Jag måste städa...

Kommer hem här och skulle ha en TOPPENDAG med buss till Själsö och långpromenad hem med Milou!
Inte umgås med någon, bara underbar natur och jag och hunden.
Så framför mig att sen laga någon god kvällsmat till oss i lugn och ro.
Kände mig på gott humör och solen skiner.
Njutardag.
 
Trodde huset skulle var nystädat och fräscht för sambon skulle städa igår.
Inser direkt när jag kommer in:
Det är inte städat ordentligt.
Det är in princip bara dammsuget och bytt lakan i sängen!
(Kanske badrummet, men toan ser fortfarande inte fräsch ut och dammet ligger tjockt på golvet, så den är nog inte gjord...)
That´s it!
Jag måste med andra ord städa och köra tvättmaskiner.
JAG MÅSTE STÄDA!
 
Alltså det var länge sedan jag blev så här jävla städ-och-skitförbannad, men idag brast det rejält.
Är jag inte hemma och gör förstädet, så blir det knappt städat alls och idag...
Blev jag Gunilla Persson.
Jag blev helt okontrollerat skogstokig och har skrikit som en galning, grinat och känner bara:
FYYYY FAAAAAN!!!!!!!!!
Jag är så jävla trött på det här så jag spyr.
VARFÖR kan inget göras eller flyta på om jag inte står som en jävla Städ-Hitler över folk?
Varför?
 
Nacken pajade ur bara jag såg att det fortfarande var skitigt.
Direkt.
Inte blev det bättre av att jag blev arg och inte kommer det bli bättre av allt städ jag måste göra.
Nej, och det kommer påverka i dagar framöver och har jag otur:
Veckor.
Tack!
Så nu sitter jag här och kokar över av ilska, fullkomligen stormkokar.
 
Men...
Nu är det så här, jag har en kompis som har en städerska.
Jag ska kolla om den städerskan skulle kunna ta sig ann det här hemmet någongång då och då.

Och eftersom JAG gör all min del och det mesta städet här hemma så...
Kommer den städräkingen INTE hamna i MIN PLÅNBOK kan jag meddela!
Den notan kommer hamna hos sambons, sanna mina ord.
För om jag gör min del och han inte sin, då är det han som får böta, det är inte mer än rätt.

Och varje gång det SKULLE ha städats och det inte görs, då ringer jag städerskan och så får hon ta bort skiten.
För nu är jag definitivt färdig med sånt här, komma hem och förvänta sig att saker och ting ska vara fixade...
Och så är dom inte det.
Det tar för mycket på mina krafter och på min nacke.
Jag är FÄRDIG med sånt här trams och jag är färdig med den här ilskan över "ej-gjort-städ".
 
Så...
Det blev två dygnspass i helgen,  ingen nackvila idag, ingen långpromenad från Själsö i solen idag...
Det blir städ.
Vi ses senare.
 
 

Dags att...

Så var det dags att kolla in...
 
 
www.lisaart.blogg.se/  igen!
 
 
 

Tack vintertid...

Uppe och pigg, tackar VINTERTIDENS inträdande för det!
Ser att solen är på väg upp, hoppas på en lika fin dag som igår och utetid på jobbet idag.
Imorgon ska det bli -1 mellan 06-12 enligt YR.se och sen vips 7 grader...
Går väl bra det med, för imorgon ska jag och Milou gå från Själsö och sen hem om vädret tillåter.
Jag tror tyvärr inte att hon fixar gå båda hållen, men vi tar bussen ut och går hem, det går bra det med!

Så visade jag sonen bilderna jag lagt upp på bloggen igår.
"Neeeeeeeej men mammaaaaaa....
Jag ser ju inte klok ut!"

Var omdömet han hade om sig själv.
- Det gör du väl?
- Du är ju jättesöt, sa den partiska mamman.
 
"Nu vet jag i alla fall att jag INTE ska le någe mer på någon bild, jag ska ha samma min på ALLA bilder som på den första!"
 
 
(Klicka för förstoring...)
 
"Där ser jag åtminstone snygg ut", fortsatte han.
- ?????
- Okej, men jag tycker nog att du är snyggare när du ler, så den partiska mamman.
"Har jag frågat om din åsikt?", mumlade sonen tillbaka och ville se på bilderna igen och stönade sen högt.
Han är söt hur han än ser ut, han är en stilig ung man, den där sonen man begåvats med! 
Nu ska jag hoppa i duschen, vi ses imorgon igen.
 


 

 
 

Heja Miss Li...

Så har vi sett premiären av "Så mycket bättre" och jag satt som på nålar nästan på direkten...
 

Tyckte Pugh verkade bli "påttig" lite VÄL tidigt på dagen.
( Påttig, s
om min mamma så lite finkänsligt skulle ha sagt, vad jag själv skulle vilja säga...
Skriver jag inte!)
Den där sangrian verkade få fart på "sludderlökarna" lite väl fort så att säga, jag blev lite lätt orolig att han skulle dricka och bli onykter för tidigt på dagen.
Eller har han inte haft en hjärntumör eller stroke för några år sedan...?
Kanske det beror på det?
Kommer inte ihåg om det var han eller någon annan svensk sångare som råkade ut för det-
Kanske det var BÅDE och???
Men hursom...
Han klarade sig ända fram tills Sylvia hann sjunga sin version av hans "Små lätta moln".
OCH...
Jag tyckte i vanlig ordning att programmet var väldigt bra!

Miss Li, var kvällens BÄSTA överraskning och hon gjorde sin/Pughs låt bäst.
Hon var helt enkelt skitbra.
I alla fall tyckte jag det.
Jag tror hon kommer bli en höjdare den här serieomgången.

Uggla var roligast, gulligast och mest ungdomlig.
Sprallig och orkade spela pingis med ungdomarna, WORD Uggla, typ.

Olle Ljunström var Olle Ljungström i högform.
Alltså han lät som den ungdomliga Olle, men såg ut som...
Ja, Olle har levt hårt, det vet väl alla.
Olle var så vacker när man var ung och jag var kär i Olle på den tiden...
 
 
Men Olle LÄT som Olle ikväll och det var både kul och rörande.
 
Sylvia...
Ja, gängets diva och drottning skulle jag vilja påstå.
"Darin lille vän, kan du bära upp mina väskor till rummet", "Jaha, ska vi smida i en smedja, nä, då blir jag ju svart av sot i ansiktet, det går ju inte om jag ska uppträda ikväll...", ja, och lite på det temat.
Hon har dessutom haft en väldigt bra plastikkirurg.
 

Kanske man skulle maila och fråga vem hon anlitat...? )
Hon är väl NÄSTAN i ålder med morsan, men ser ut att vara jämngammal med mig.
Fast typ SNYGGARE än mig!!!!
Parant tant och himla slät för sin ålder.
 
Darin...
Kvällens andra överraskning, och kom tvåa på min "Bäst-lista".
Tyckte han gjorde en jättebra, poppig tolkning av sin Pugh-låt.
 
 
Dessutom lyckas han alltid locka fram mamman i mig, man vill alltid adoptera den lille killen och ta med honom hem.
Ungefär som hans look alike Alf från yttre rymden, man vill bara ta hand om dom och laga husmanskost så dom blir mätta och belåtna...
 

Så verkar han väääääldigt snäll och gullig han också.
 
Maja i "The Sounds", hm ja...
Kaxig!
"STAKE" sa Pugh, jag håller med.
En kaxig brud med stake.
Men hennes tolkning lämnade mig rätt oberörd faktiskt, men hon var himla snygg och FRÄSIG i alla fall 
 
Ikväll har jag unnat mig att vara vaken lite längre även om jag ska jobba imorgon.
Men man ska ju vrida tillbaka klockan inatt...
Så då har jag sett "Skavlan" på SvtPlay och nu...
Ska jag sova.
Vi ses imorgon innan jobbet, tjing!
 
 

Shoppingdag på lönehelg, del 2...

Jaha...
Så förväntar man sig en himla jobbig dag på stan med sin son.
Och får en JÄTTETREVLIG!
Så otippat 
 
Men så visste vi ju å andra sidan denna gången vart vi skulle gå och vilka byxor vi skulle köpa till honom, och dom hade dessutom fått in samma modell som han köpte sist fast i svarta byxor!
Halleluja, sa mamma Madde.
Snabbt och smidigt gick det och det var till och med så att jag "fick lov" att gå in på HM och där hittade jag en sådan här helt vanlig sticketröja...
 
... fast min var mörkt blyertsgrå, men det fanns det ingen bild på.
Och på det tog vi den NUMERA obligatoriska svängen till "Garag1", men varken jag eller sonen hittade något.
Så föreslog jag lunch på "Fiket" när vi ändå stod där utanför, och sonen var på!
Jag tog rostbiffsmacka med pepparrots kräm, och så ingick fikat 
Sonen tog grillad smörgås med mozzarella och italiensk skinka och hallonsoda till det.
Gale(n)t söt son...
 
 
... och enbart söt son...
 
 
Ja, så där satt vi och hade trevligt, han är så GO´ min lille plutt.
Eller jag menar min stora son.
Det är väl bäst jag skriver så, för jag skulle ju inte "dadda" eller dalta med ungen (lovade jag ju både honom och mig själv... )
Så blev det lite mer grejer till sonen, innan vi hamnade på Indiska där jag smög in och slog till på...
 
 
... en klänning.
Jo, jag behövde en förstår ni, för jag hinner ju inte sy egna.
Host, host, host, säkert, jomen jag behövde den här, jag lovar. 
Den var ju så fin och satt så bra.
Det blev även en sväng till bokhandeln och sen till ÖB för inhandel av nyttoprylar och även en ONYTTOPRYL.
Det var bara något jag var tvungen att ha när jag såg det, behövde också iofs för vi hade inget hemma.
Men jag undrar vad mina vänner och släktingar kommer säga när dom får presenter inslagna i...
 
 
... inslagspapper med Smurfan och Smurfarna på?
Dom blir säkert jätteglada, och säkert lite barnsligt glada dessutom. 
Jag skulle ha blivit det i alla fall, men så är jag ju lite barnslig av mig också, fniss, fniss.

Och sen kom vi hem helt möra, vi var iväg i nästan 4 timmar.
Underbart strosväder, lagom kallt/varmt och FAKTISKT lagom med folk FASTÄN det är lönehelg!?
Det kan ju annars vara hysterisk shopping och jobbiga köer.
Jättemysig dag, både sonen och jag var nöjda med både sällskapet och inköpen.
 
 
 
 

Shopping på lönehelg...

Hemma igen!
Men det blir kortvarigt här, jag och sonen ska snart iväg och handla lite kläder till sonen igen.
Ny lön, nya tag och garderoben behöver lite till, den gapar fortfarande NÄSTAN tom.
Vi tar en ny, HÄRLIG (not, förmodligen, eller kanske) vända på stan idag.
Men solen skiner och sonen verkar lite mer peppad än förra gången, han vet på ett ungefär vad han vill ha.
Det är bara att hoppas att han är "go-&-glad" som en kexchoklad 
 
Igår var det jääääävligt kallt alltså.
Blåsten gjorde sitt och gjorde att det gick igenom märg och ben!
Idag är det samma temperatur, men eftersom det inte blåser...
Känns det mycket mer behagligt.
Mer än så hinner jag inte skriva nu, för jag ska hoppa i duschen.

Vi ses senare med en shopping-på-en-lönehelg-med-shopping-hatande-son-rapport!
 

KALLT!!!!

Idag...
 
 
Behöver man polarkostym och draghundar när man ska ta sig till jobbet!
Jag har vaknat flera gånger pga av stormen ute och blåsten, och när jag gick ut för att hämta tidningen blev jag rejält varse om att det var jättejättejättejättejättejättejättejättejättejättejättejättejättejättejättejättekallt!
Och just nu sitter jag med en tjock sticketröja UNDER morgonrocken, för det blåser rätt igenom huset.
Sommaren...
Kom tillbaka är du snäll.
 
Det ser ut att bli sol dock, men då blir det väl å andra sidan kallare i luften också.
Men sol...
Alltid nå´t.
 
Hunden ville dock INTE gå utanför dörren och kissa/bajsa förut.
Och jag mitt nöt som spolade av undersidan på hennes lilla "vinterrock" igår efter promenaden, glömde lägga den på elementet, alltså har den inte torkat.
Måste BUMS göras, annars lär väl hunden knipa hela dagen och vägra gå ut 
 
Inte har jag tvättat min vinterjacka heller.
Nej, det har ju varit så himla varmt så länge nu, så jag har inte tänkt på att göra det.
Det var ju dumt...
Men då vet jag vad jag ska komma ihåg att göra imorgon i alla fall.
Och nu är det dags för duschen...
Burr och usch, vi ses imorgon.
 

Det var gott...

Hemma igen, och fy tusan vad MÄTT jag är, men gud så gott det var!
Ja, LEVA (och jobbet såklart ;) bjuder alltid på god mat, och idag var inget undantag.
Vi åt och blev mätta.
Som tusan.
 
 
Jag knäppte en liten bild när det inte var så mycket folk kvar, och det är så stämningsfullt där ute.
Bara levande ljus och mysig inredning i den gamla ladan.
Jag älskar LEVA 
När vi hade ätit både mat och druckit kaffe och fått kladdkaka, haft trevligt, då bestämde jag mig faktiskt för att gå hem istället för att få skjuts hem.
 
Ja, jag var så proppmätt att en liten promenad kändes självklar.
Månen lyste och jag hade sällskap av en arbetskompis en liten bit, innan hon vände och gick tillbaka och hämtade bilen och åkte mot Vibble.
Det var skönt att gå hem, ingen blåst, bara jag och månen på den mörka himlen.
Nu måste jag se "Revenge", vi ses imorgon innan jag går till jobbet.
 
 
 

Käka änder...

Idag kom vi ut när regnet la av...
Det var ungefär 20 minuter efter planerad utgång!
 
Och vi gick ut till Gustavsvik och tillbaka i från-o-till-sol.
HÖSTKALLT ute, och Milou började skälva bara jag öppnade dörren ut, så jag grävde fram hennes lilla vinterrock och invigde den för säsongen...
 
 
Den passar inte iår heller, den minsta storleken (om man inte tar chiuaua-storleken då...) är fortfarande för stor.
Ja, hon är ju fortfarande dessutom under 5 kg och smal som ett streck, så...
Jag får nog sy på en "kardborre" på "rocken" upptill ändå, så det slipper stå en flärp rakt upp på sidan.
Sömmerskan får skrida till verket och fixa 
Och så var det den där grejen med fåglarna längs stranden idag...
 
 
Gul pil:
EXTREMT frustrerad hund i strandbrynet som inte når fåglarna ute på vattnet!
Hon sprang som en galning fram och tillbaka längs stranden och försökte få tag i någon and i alla fall...
Men änderna bara simmade längre och längre ut!
 
Svart pil:
Lycklig andfamilj som hann fly från stranden innan vovven hann fram och käkade...
Jag menar gullade ihjäl dom 
 
Röd pil:
En skarv som inte har något med detta att göra alls egentligen!
Skarven satt redan långt ute på sin sten när Milou kom farandes och började jaga änderna.
Men han fick en pil ändå, bara för att vara sjysst liksom.
 
Coola höstfärger vid lasarettet...
 
 
Ja, så blev det inga fler bilder, jag glömde bort att fota längs promenaden.
Men ni får ju så himla mycket naturbilder ändå här, så idag blev det inga fler.
Nu ska jag ta tag i oranga garnet, jag MÅSTE hitta ett mönster som funkar till det fina höstfärgade garnet.
Sen ska jag på middag på LEVA med jobbet!
Ska bli skitkul, det blir Chifen och tjejerna, och vi ska äta så det står ut igenom öronen.
Eller i alla fall ska JAG göra det 
Vi ses senare.
 
 
 
 

Ingen kul historia...

Räkningarna betalade...
Ingen kul historia denna månaden.
Dessutom stämde INTE min lönespecifikation, så jag fick ringa och påtala detta...
Ja, här bjuds inte ett vinstdrivande företag på MINA surt förvärvade små korvören.
Fast lönetjejen var supergullig ändå, mer pengar in på kontot redan idag.
Nu ska vi ut och gå jag och hunden.
I regnet.
 

Ögonen slår bakut..

Jag ska inte bli långrandig och ha en massa åsikter här på morgonkvisten...
Det spar jag till eftermiddagen 
 
Jag ska istället betala en massa ROLIGA räkningar och sen ut och gå med vovven.
Småregningt, men lika bra att ut och röra på sig på morgonkvisten så har vi det gjort sen.
Sen...
Ska jag försöka att vara kreativ.
Försöka ta tag i det småprickiga tyget.
Jag hoppas jag får lite inspiration trots mörkret ute och att jag kan SE trots mörker ute och inne.
Alltså visst har jag lampor här hemma...
Men det behövs ett rum med lysrör för att man ska kunna se linjer och streck på mönster, annars slår ögonen bakut.
Och jag har inga lysrör i taket.
 
Tacka vet jag när mormors lampa i köket var kvar, DET var lysrör och då såg man skitbra, perfekt när man skulle handarbeta och fixa med tyg.
Nu...
Ja, vi har en Ikea-spotlight, och den är värdelös.
Sånt ljus funkar inte i höstmörker.
 
Har prövat att ta in min bygglampa, men det funkar inte heller.
Det är för gult ljus, det måste vara kallt och blått.
Nåväl, NU ska jag betala dom där roliga räkningarna, vi ses senare!
 
 

Först rådjur, nu vildsvin...

Oj...
Här har det pratats må ni tro.
Vi har nog pratat örona av varandra gissar jag, och då hann vi ändå bara med en bråkdel.
Men vi ska snart ses igen, vi kan INTE låta det gå typ 2 år till nästan gång, som det gjorde denna gången.
Jag svängde ihop enklast möjliga, korvstroganoff (lite höstfeeling ändå), kokt potatis, sallad och sen äpplen i ugn som grädden på lunchmoset 
Ja, och sen har jag inte gjort något mer idag, fast jag är trött ändå.
 
Någon mer än jag som sett denna nyhet?

Misstänker att vildsvin planteras in

Vildsvin har setts på mellersta Gotland. Nu misstänker Jägaregillet att någon aktivt försöker plantera in dem på ön.

- Det vore en katastrof, säger Jägaregillets ordförande Johan Thomsson.

På fastlandet orsakar vildsvin enorma skador. Nu misstänks de olagligt ha förts till Gotland.

- Ryktet går. Folk säger att det fraktas vildsvin med hästtransporter från fastlandet, säger Johan Thomsson, ordförande i Gotlands skarpskytte-och jägaregille.

Jägaregillet gör nu allt för att stoppa införandet av vildsvin till Gotland.

- Det finns några enstaka jägare som vill ha dem här. Om man tycker att rådjuren har blivit ett problem, är det ingenting mot den skada vildsvinen skulle göra.

 

Martebo-Bro...

I början av oktober sågs vildsvin i området Martebo-Bro, vilket har fått Jägaregillet att ansöka hos länsstyrelsen om tillstånd att få avliva djur på annans mark.

- Om vi inte får ansökan beviljad är jag helt övertygad om att vi får en vildsvinsstam här på Gotland, säger Johan Thomsson.

Tillståndet kan vara kontroversiellt, eftersom markägaren inte kan neka avlivning av vildsvin på sin egen mark.

- Det handlar inte om jakt, utan om en ren avlivning. Då gäller andra regler och man får till exempel skjuta från bil. Men det här är resurskrävande.

 

Skövlar...

Vildsvin är nattaktiva och kan under en enda natt beta av ett område på 100 hektar.

- De här djuren är några jäkla typer. Det räcker inte med elstängsel, en meter stentun är nog det enda som hindrar dem från att komma in i trädgårdar, säger Johan Thomsson.

Han uppmanar nu den som ser ett vildsvin på Gotland att omedelbart kontakta Jägaregillet.

Den 31 oktober ska länsstyrelsens viltförvaltningsdelegation ta upp frågan. Länsveterinär Agneta Karlsson Norström:

- Jag ser jätteallvarligt på det här och tänker sätta ned foten. Vildsvinen har inga fiender och stammen skulle öka med blixtens hastighet.

 

Nån jävla måtta får det väl vara nu?

Först smugglade några jävla idioter in rådjur på den här ön, som nu dragit upp viltolyckorna i höjden eftersom dom är så många.
Dessutom dragit hit fästingburna sjukdomar som INTE fanns på den här ön innan rådjuren.

Och i mina ögon borde man skjuta av vartenda rådjur, ingen pardon, alternativt samla ihop hela rasket och köra över dom till fastlandet.

 

Och nu VILDSVIN????
Vad är det för IDIOTER som sysslar med såna här aktiviteter, jag bara undrar liksom?

Bara den här meningen gjorde en ju mörkrädd...

 

- Ryktet går. Folk säger att det fraktas vildsvin med hästtransporter från fastlandet, säger Johan Thomsson, ordförande i Gotlands skarpskytte-och jägaregille.

 

Det var ju precis likadant med rådjuren, och BÅDA arterna är ju skadedjur.

Nej, den här gången hoppas jag inte att Länsstyrelse, kommun (eller vem det nu är som har ansvaret för just en sådan här fråga, men det VERKAR vara Länsstyrelsen...) är så himla flata, utan att vildsvinen försvinner/skjuts av direkt.
ALTERNATIVT, den djurvänligaste åtgärden, samlas in och skeppas tillbaka till fastlandet OMEDELBUMS!


Jag tycker det är skam på torra land, att det finns såna idioter på den här ön som gör sån´t här.
Och det står jag för till hundra procent, sen kan ni skicka arga mail och typ skriva vad fan ni vill om ni råkar läsa detta inlägget.
Ni är idioter och dumma i huvudet.

 

Smugglar ni in ett skadedjur för ert höga nöjesskull, bara för att ni ska få skjuta av en vildsvinsstam i en kommande framtid?
Ha en "jaktsäsong" här på ön?
För lata för att åka över till fastlandet och jaga där?
Ja, man kan ju spekulera så hela skallen trillar av, men en sak kvarstår:
Ni är idioter.
Så, har jag gjort min ståndpunkt klar?
Bra, då sätter jag PUNKT där.

 


Störd och demonisk...

OMG!
Var det fler än jag som satt med STORA skämskudden och såg sista avsnittet av "Svenska Hollywoodfruar" igår?
Alltså...
Jag ville krypa ur mitt eget skinn å Gunilla Perssons vägnar, hon är verkligen inte riktigt klok!
 
 

Hon är helt galen.
Tokgalen.
Störd.
Hon är demonisk, saknar självbehärskning och s
aknar verklighetsuppfattning.
Bara det att hon har rätt i en sak:
Hon ÄR seriens stora stjärna!

Ja, hon slår dom andra fruarna med råga, dom är så jäkla tråkiga så man skulle gäspa sig igenom ett helt program om det bara var fokus på dom.
Hur kul är det att se Maria och Mindy springa runt och jaga sina ouppfostrade små hundar, eller Maria byta plats på lampor i huset, Isabell åka runt med sin assistent i bil, eller Margareta pussa på sin gamle gubbe...?
Inte speciellt.

Men så kommer Gunilla farandes, den galna satmaran med kvasten i hand, katten i släptåg (samt dottern och morsan) och häxhatten på svaj.
Och problemet är, hon har ju blivit som en magnet, man bara måste se vilka utbrott och galna uttalanden och åsikter hon bjuder på i varje program.
Jag vill inte se skiten, ändå måste jag.
Go figure.
Det får väl en själv att kännas som en TOPPENMAMMA samt en underbar människa överhuvudtaget...
Tack Gunilla för det 
 
Jag har ont i nacken.
Jag har haft omotiverat ont sen helgen, och inte blir det bättre eller lägger av.
Jag tar det lugnt, jag har ont ändå.
Jag börjar tappa humöret och närmar mig NÄSTA Gunilla-status...
Inte riktigt men NÄSTAN. 
 
Idag ska jag fixa en lunch här och så ska en mycket gammal kär vän komma på besök!
Vi ska sitta och prata igenom dom senaste åren i våra liv...
Och se om dom stämmer som dom brukar göra!
Vi ses senare.
 
 

Stickakuten Österholm...

Idag har jag haft en VÄLDIGT mysig dag med min "gudis"!
Men det började sämre än sämst.
Efter mina snabba ärenden, gjorde jag kanel/kardemumma scones och sen skulle jag ju börja skära ut mönster till den prickiga klänningen.
Det gick INGE VIDARE alls.
Det fattades en del i mönstret, inget jag inte skulle kunna svänga ihop och rita själv, men då skulle det ta aslång tid.
Det hade jag ingen lust med idag.

Då gick jag och hämtade mitt Anna Sui mönster och öppnade det...
 

Men det var nog fan det skrynkligaste NYINKÖPTA mönster jag någonsin sett.
179:- för ett mönster som såg ut att vara använt en miljon gånger, och inte nog med det...
När jag sen fått ut det någelunda snyggt och slätt, då kunde jag inte föra över mönstret till mitt mönsterpapper för mitt mönsterpapper är för tjockt.
Det gick inte att se igenom och rita av det ordentligt.

Mönstret har för svaga linjer och mitt papper är som sagt för tjockt!!!
Blev jag sur eller blev jag sur?
Jag blev sur som fan och bara vek ihop hela skiten och fram med ett redan avritat mönster till ett par barnbyxor och sen skar jag ut det!
Jag bara sket i allt!!!
Det är väl inte meningen att det ska bli något av det där prickiga viscosetyget antar jag.
 
Så kom guddottern och då blev allt väldigt TREVLIGT istället!
Vi har suttit och fikat, ätit scones, pratat och räddat ett par Lovikkavantar!
Jepp, för här hade Gudis fått i uppgift av syslöjdsfröken att sticka ett par "enkla" lovikkavantar.
Och det hade tappats maskor, det var dessutom för många maskor, så vi, eller JAG drog upp några varv, plockade upp maskorna, och sen kunde hon börja på ny, fräsch, kula.
 
Men sticka lovvikavantar som "ett lätt projekt"...?

Ja, jag har stickat både vantar och strumpor, men jag måste erkänna att det är bland det värsta jag vet!
Pilligt, och inte kul någonstans.
När vi fick ungefär samma uppdrag på min tid när jag gick på högstadiet, då gick jag hem med både vantprojektet och strumpprojektet till mormor och sa:
Här mormor, jag har ett skolprojekt till dig, jag vägrar!
Och mormor sa:
Men det här kan du ju göra själv, du kan ju sticka vantar!
Jag:
Nej, jag vägrar, vill du jag ska få dåligt betyg eller?
(Hej och hå, den bortskämda ungen körde utpressning på sin stackars snälla mormor, fy skäms...)
Och DET ville ju inte min snälla mormor, så hon stickade dom två projekten åt mig.

Jepp, inte för att jag inte kunde som sagt, för det hade jag redan lärt mig i tidiga år att sticka av mormor...
Men för att det var så himla tråkigt så jag bara vägrade!
Jag avled av bara tanken.
Nu hade jag tur...
För min syslöjdsfröken visste att jag var en MYCKET FLITIG elev, så jag blev aldrig misstänkt för fusk när ett par perfekta vantar och sedemera strumpor hamnade på hennes kateder för bedömning.

Och som jag sa till Gudis:
"Skulle eran fröken gett er ett lätt projekt, då hade hon ju kunnat ge er en enkel sjal eller halsduk att sticka istället.
Det här kan ju få vem som helst att bli avskräckt från att vilja fortsätta "sticka vidare" i livet"!
Det var precis så hon kände också, 
T-R-Å-K-I-G-T och knöligt som fan.
Ja, men jag lovade att hon kunde ringa "Stickakuten Österholm" och när som helst komma hit och få hjälp om hon behöver.
OCH NÄR hon är klar med det där hiskeliga lovikkavante projeket, och så ska hon få lära sig sticka en enkel sjal!
Något som känns KUL och lustfyllt, inte tråkigt och krångligt.
Så det så.
Syfröken Österholm har talat 
 
Ja, så det var min dag.
Nu ska jag själv fundera ut VAD jag ska göra med det melerade, oranga garnet...?
Jag repade upp det jag gjort, och ska nog börja på helt ny kula, bara det att det står helt still i skallen på idéer.
Jag får väl tänka ett litet tag så lossnar det nog!
Hej så länge.
 
 
 
 

Man har ju turistkarta numera...

Okej då var det klart då.
Igår pratade jag med bästisen Klokboken och det blev bestämt...
Jag ska till Stockholm igen!
Jippie!
Vi har bokat in "Downtown Abbey"-klädutställningen, lite Djurgårdens-promenad-mys och annat trevlans 
Samt att jag såg ju "Project Runway Sverige" igår, och då köper dom sina tyger hos "Textilcentrum" i Sundbyberg.
Så GISSA vem som ska dit och röja runt!?
Ja, inte för att jag har koll på Sumpan överhuvudtaget, men det ska väl inte vara så svårt att hitta...?
Man har ju TURISTKARTA numera.
Och så ska jag kolla med kusinen som bor ute i skärgården och åka och hälsa på dom en av dagarna också tänkte jag.
Jag kommer ha fullt schema gissar jag!

Idag ska jag nu först iväg och göra lite ärenden, sen hem och förbereda något gott till eftermiddagen...
Min äldsta gudotter kommer nämligen hit på lite höstlovsmys!
Jepp, här har det utlovats varm choklad och något smarrigt att äta till, funderar på scones eller äppel i ugn.
Vi får se vad det blir.
 
Jag ska även hinna börja lite på klänningen tänkte jag, och sen KANSKE vi ska på middag ikväll.
Ja, och sonen kommer tillbaka från pappa redan ikväll också, sonen blir här hela höstlovet 
Så nu har jag inte tid med er, vi ses senare!

Den gillar jag skarpt...

Så blir det ett sista inlägg för idag, för sen har jag VÄRSTA tv-kvällen:
1. Project Runway Sverige
2. Torka aldrig tårar utan handskar
3. Homeland
 
Så det blir första dräggel över skapande, sen kommer jag väl grina ögonen ur mig och sen...
Sitta med andan i halsen.
Nya säsongen av Homeland har ju öppnat väldigt starkt och lika spännande som förra säsongen.
Förra avsnittet satt jag på jobbet och fick andnöd av lätt spänningspanik.
Ni vet, man sitter och håller andan, får panik i vissa scener när karaktärerna tar VÄLDIGT onödiga risker, samt tänker i sin skalle:
Men gå inte in där och leta efter det du känner att du bara MÅSTE leta efter, spring nu då din jävla dumbom, FÖRSVINN därifrån, gaaaaah..."
Ja, jag gillar Homeland, detta TROTS att jag faktiskt inte gillar såna här konspirations-serier egentligen.
Men den här gillar jag faktiskt skarpt.

Till och med så bra att jag kan rekommendera folk & fä att springa ut och köpa boxen, i alla fall första säsongen, vet ej om andra säsongen släppts ännu i affärerna eller på nätet..?
Och se den här serien när man har tråkiga, regniga höstdagar.
Problemet är väl att om man börjar se den, så kan man nog inte lägga av.
Den är skitbra.
Och även om ni skulle kolla upp den och läsa att detta...
 
"Efter åtta år i fångenskap återvänder marinkårsoldaten Nicholas Brody till USA som hjälte. Men alla tror inte på honom, framför allt inte CIA-agenten Carrie Mathison, som hävdar att Brody har omvänts och nu arbetar för Al-Qaida. Det som följer är en farlig katt- och råttalek med Amerikas nationella säkerhet."
 
Och tänka:
Nej, det där är ingenting för mig.
Tänk om.
Jag tänkte samma sak, jag hatar sånt där millitär-relaterat och jag hatar katt-&-råttalek-serier.
Men jag "hade turen" att jag jobbade när dom två första avsnitten på första säsongen gick, och jag låg vaken sent, sent på jobbet och det var INGENTING på tv´n att se...
Så jag såg dom två avsnitten och sen var jag fast.
Se serien, ni kommer inte ångra er.
 
Mönster valt till nästa syprojekt och det blir i det småprickiga tyget...
 
 
... och imorgon kör jag igång!
Jag har även fotat halsduken en gång till...
 
 
Ja, mer än så där orkade jag inte fota, jag ska ju ändå ha den själv!
Har även börjar på den orange-multifärgade som jag skrev förut och den blir som misstänkt lite rörig, MEN...
Jag fortsätter virka i samma modell som den ovan, och så ska jag ha den också själv, för jag ÄLSKAR färgerna.
Det blir väldigt färgsprakande och höstlövs-aktigt!
Jag kommer köpa mer av det garnet, för det bara måste vara säljbart.
Beroende på hur MODIG man är iofs...?
Nu måste jag hänga tvätt, för snart börjar min tv-kväll.
Vi ses imorgon.
 
 

När man stryper en tupp på amfetamin väldigt, väldigt långsamt...

Har ni någonsin haft en tonåring i målbrottet av manligt kön som sjunger Metallica i duschen..?
Var GLADA i så fall.
Det låter ungefär som när man stryper en tupp på amfetamin väldigt, väldigt långsamt alternativt en lika påtänd marskatt!
Det låter förjävligt om jag ska vara ärlig.
Och det är jag ju.
 
Dra mig baklänges, sonen i duschen idag skrålandes någon Metallica-låt fick mina öron att krulla ihop sig av förfäran.
Och jag försökte vråla in i ojudet:
"Men snälla "J", var TYYYYYYYYST!"
Tror ni att det hjälpte?
Nä, han bara skrålade vidare.
Mina öron fick en omedelbar tinnitus och jag har fått den skadan permanent misstänker jag.
H-J-Ä-L-P!
 
Så skulle jag koka mig några ägg från en förpackning som jag köpte förra veckan på Ica.
Jag tänkte ta mig en ägg och sillmacka till lunch ihop med kaffet.
Tog fram äggen och ser datumet:
Bäst före 12/7 2012.
MEN va f-n!?
Nu hade jag ju sett fram emot en liten ägg och sillmacka i all sin enkelhet när jag ändå äter mina hudtabletter, och så har äggen gått ut för tig och evighet sedan.
I en förpackning som jag köpte för en vecka sedan som sagt!


Bra koll det var i den Ica-affären då.
Självklart dubbelkollade jag att jag inte sett fel, att det skulle vara 7/12, men det hade jag inte.
Ja okej, jag hade väl kunnat pallra mig över till macken och köpt mig ett nytt paket ägg, men det orkade jag baske mig inte.
Det fick bli en falu rågrut med enbart löksill på, men det gick bra det med.
 
Annars har jag börjat på en ny halsduk, den melerade i orange m.m, varit och köpt hö och halm samt hämtat ett Anna Sui-mönster som jag beställt...
 
 
 
... minus rosetten på framsidan som jag INTE tänker göra och sätta dit!
Nu ska jag välja ut en klänning som jag ska rita av och skrära ut mönstret idag, och sen sy IMORGON!!!!
Jippie 
 
 

Ärtig halsduk klar!

Så vart den ärtiga hösthalsduken klar!
Jag bad sonen fota mig på badrummet mot den vita dörren, han tog EN BILD som blev för mörk för att blixten inte nådde fram.
- Ta en bild till, sa jag.
"Nä, nu orkar jag inte mer, sa han, lämnade över mobilen och bara gick ut!
???
(Orkar inte, hjälp, hårt jobb liksom...)
- TACK så himla mycket för ingeting, sa den sura mamman då, och fick ta en bild själv...
 
 
Lite vår/äppelgrönt, lite grodan Kermit och lite cerise, och jag gillar den!
 
Jag vart faktiskt lite osäker under processen på hur den ljusgröna färgen skulle "matcha" min hudfärg.
Som blondin kan man ju se lätt sjuk ut i den färgen om det inte är sommar och man är lite brun.
Men den funkade faktiskt ihop med dom andra färgerna som jag vet funkar för min hudfärg 
 
Och har man så en svart jacka som jag har och svarta vantar, då PIGGAR ju den här halsduken upp.
Jag ger den faktiskt tummen upp!
Ska ta några andra bilder lite senare på provdockan om det inte är för mörkt ute (för då blir det ju ännu mörkare inne), vilket det är nu när regnet hänger i luften.
Annars får jag vänta tills imorgon.
 
Omslag i vädret som heter duga...
Idag är det RÅTT ute!
Burr...
 
Gottegrisen ville som vanligt ligga kvar och tryna i den varma sängen när jag steg upp...
 
 
 
 
Men 5 minuter senare kom hon ut till mig i vardagsrummet ändå.
5 minuter senare på det så gick jag in i sovrummet för att hämta en kudde att ha bakom ryggen i soffan...
Då hade hon spytt i den igår renbäddade sängen!
Hurra.
Inte mycket dock, det var lite på mitt täcke som inte hade gått igenom, och lite på lakanet som inte heller gått igenom, TACK OCH LOV, men ändå.
 
Ja, så då var det bara att bädda ur dom spydda delarna i sängen och så var det inte med mer det!
Men varför är det inte så, att när ett djur "mår risigt" så väljer dom alltid att spy/kissa/eller bajsa på dom mest olämpligaste ställena?
Aldrig rakt upp och ner på EN TOM YTA, ett tomt golv, utan alltid på en matta (helst den dyraste eller finaste) mattan eller i sängen som idag?
Bara en stilla undran från en djurägare som haft djur i hela sitt liv liksom!?
 
Nu ska jag röja lite här hemma, sonen sover fortfarande och klockan är 10.23!
(herregud...)
Han får väl sova ut lite till, med betoningen på "lite till", innan han ska till pappa.
Sonen han har ju höstlov denna veckan.
Igår hade jag FRÄCKHETEN att gå in och väcka barnet REDAN klockan 09.30...
Han fick, enligt honom själv, gå upp "i ottan".
Hur kunde jag som mor ha fräckheten att väcka honom SÅ TIDIGT när det var söndag och allt???
Ja...
Det kan man ju undra?
Så idag ska jag låta honom sova ända tills han vaknar!
Nej, det ska jag faktiskt inte, jag väcker honom 10.30, PIP.
Och det är om två minuter det.
Häx-mamman har talat 
 
 
 

Promenad och garn...

Det blev en låååååång promenad idag, både jag och hunden var helt slut när vi kom hem.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Och det blev inte snäckrundan idag.
Det slog mig att det var/är söndag, promenadvänligt väder och ganska varmt ute...
Jag orkade INTE gå och "trängas" med en massa folk, så vi gick Hällarnarundan med en rejäl utökning.
Det blev väl ca 1 mil som vi avverkade, och till och med hunden var som sagt trött när vi kom hem, och DET...
Händer ju inte så ofta! 

Vi gick dessutom nedre delen av Hällarna på hemvägen, och fick en massa skogsdoft, skog och hav oss till livs ändå.

Kom hem, och så ville morsan att vi skulle åka ut och byta "allergi-garnerna" som jag köpte förra söndagen idag, istället för imorgon.
Så då gjorde vi det, och jag bytte till skogsgrönt garn och ett Bravo Color garn...
Mja, lite svårt som vanligt att se och få till rätt färg om man fotar, och denna hittade jag på nätet, men stämmer SÅDÄR med verkligheten.
Det är orange, brun, beige och lite rött, väldigt höstinspirerat och ganska starka färger.
Det som är...
Det är att eftersom det är ett melerat garn, så kan det bli lite rörigt om man virkar i det.
Det brukar funka bättre om man stickar.
Men jag ska testa, och blir det för fult, då kan jag ta den själv för jag älskar färgerna i alla fall.
Och på tal om virkning...
Nu ska jag se "Hustoppen" och virka klart min ärtiga halsduk!
Vi ses senare.
 
 
 

Skulle aldrig falla mig in...

I´m back.
Ny dag, nya tag!
Jag trodde jag skulle bli klar med min ärtiga halsduk igår, men det blev jag inte.
Det blev en liten felkalkylering eftersom jag tagit en mindre virknål än jag brukar ha, vilket gör att arbetet krymper.
Jag hann två mönsterrapporter igår, och IDAG...
Har jag bara ett varv kvar.
Sen är jag klar.
Då slipper jag gå med med dom gamla halsdukarna som börjar se rätt saggiga ut.
 
Idag har jag börjat dagen med "undanplock", städdag här nämligen.
Jag ska ge mig ut på hundpromenad, solen skiner och jag tror vi ska ta snäckrundan idag.
Då blir det inte så mycket lösspring för hunden för jag gissar det är mycket folk i farten, men jag vill gå längs havet.
 
Och sen hade jag något spännande som jag skulle skriva om här, som jag gick och tänkte på förut...
Som bara flög ur min skalle så fort jag satte mig vid datorn.
Men jag VET att det var intressant.
Borta.
Och det är SÅ irriterande när det blir så där!
 
Jag får avsluta istället med den här lilla bilden som jag såg på facebook, jag tyckte den var så himla bra...
 
 
För det är nog bland det värsta jag vet med alla dessa galningar som inte GÖR annat än sitter klistrade vid sina IPhones och bara MÅSTE vara närvarande konstant med både ditten och datte.
Jag tyckte det var illa nog förr med folk som hela tiden hade sina mobiler som snuttefiltar vid middagar och fester förr, och nu är det ännu värre!
Denna lilla strip hittade jag hos "Nemi", och den var snäppet ÄNNU bättre...
 
 
Bara så folk nu vet vad jag tycker om detta otyg med "ständig närvaro och ständig uppdatering", det är som om jag skulle sätta mig och facebooka eller blogga vid datorn när jag har folk hemma...
Det skulle aldrig falla mig in! 
Nu ska vi ut och gå jag och hunden, vi ses senare.
 
 
 
 
 
 
 

Utflykt till Gnisvärd...

Nå, blev det någon utflykt idag...?
Jajemänsan, det blev det!
Kanske inte strålande sol, men det ljusade till sig från blygrått till ljusgrått och det var ju 14 grader ute, så vi åkte till Gnisvärd, på gränsen till Blåhäll och slog läger vid två små fiskestugor!
Förväntansfull vovve i bilen, "Är vi inte framme snart?"....
 
 
Vi hittade både bord och soffa som vi ställde så vi hade utsikt mot havet...
 
 
 
 
Även lite obligatorisk fotboll utövades...
 
 
Hm, ser ut som det ligger något väldigt intressant där nere på havsbotten...
 
 
Son i snygg-pose och sambon grillar...
 
 
Festbordet...
 
 
Korv-kö, folket var typ lite hungriga...
 
 
Eftersom JAG jämt är den som fotar så är detta den enda bilden som jag är med på 
Min hand som håller i en halväten korv...
 
 
 
Och det var inte bara vi tvåbenta varelser som fick korv, nej, vovven fick faktiskt två korvar och ett korvbröd att kalasa på.
Det var MUMMA för vovven det...
 
 
Efter korv med bröd blev det kaffe...
 
 
Och när vi hade fikat tog vi en liten skogspromenad...
 
 
 
 
 
 
Ibland hamnar man på efterkälken för att man går och filosoferar litegranna.
Plockar pinnar, löv, vasstrån och en och annan snigel som man stoppar i fickan...
(som Madde sen plockade bort...)
 

Och ibland springer man och jagar Milou och så vänder den där jäkla hunden, och då hinner man inte med utan man snubblar...
 
 
Ja, och efter några timmar på stranden och i skogen åkte vi hem, glada och nöjda.
 
 
 
 
Solen kom fram på sluttampen av utflykten, men när vi lämnade Gnisvärd och kom till Suderby´s då var det mörkgrått och massor med dimma!
Det verkar som det varit urdåligt väder i stan, vi hade med andra ord en himla tur med vädret 
Det blev inte dom utlovade 15-20 graderna som vädergubbarna lovade i början på veckan, men väl 14 grader och en mysig utflykt ändå.
Jag och resten av maffian här hemma är trötta, men tröttast är nog ändå Milou och Lilla Sunshine gissar jag.
Nu ser sambon fotboll, men sen ska vi se...
 
 
Det får bli lite sonen-anpassad-ungdomsfilm ikväll.
För en sak är säker...
Vi ska INTE se hurtfrisk-glad-överdrivna-tjofräs-Körslaget i alla fall! 
 
 
 

Bara en liten önskan i all ödmjukhet...

Så har jag fått en liten upprättelse i alla fall.
Jag var inne på sidan seterra.net/ "Lär dig geografi" som sonen tränat sina geografikunskaper på, och så testade jag mina kunskaper...
Och SÅ dålig är jag faktiskt inte!
Jag testade lite av varje, både sverige och världen, jag hade nog landat RÄTT hyggligt om jag pluggat på innan ett test också 

Hej-å-hå vad det var svårt att släppa den där floppen vid middagsbordet igår då... 
Ja, som den tävlingsmänniska jag ibland är, kan jag bara inte släppa saker och ting om jag är FÖR MYCKET looser.

Vädret är varmt men mulet!
Vi skall/skulle ju utflykta idag, vart är solfan?
Ja, utflykt blir det ändå, men vi snackar strand och SOL också.
Korvgrillning och SOL.
Värme och SOL.
Vi ska inte åka ännu, så vädret behöver inte stressa fram någon SOL...
Men till efter lunch vore det fint med lite SOL tack!
Bara en liten önskan i all ödmjukhet.
Nu ska jag hoppa i duschen, vi ses senare.
 

Till och med tomtarna har flytt...

Kan inte göra annat än att skratta åt mig själv...
I ett inlägg under denna dagen skriver jag raderna:
"Andra vuxna tar ett glas vin och varvar ner...
Jag äter godis istället, har barnasinnet kvar och hjärncellerna (dom FÅ jag har ;) i behåll!"

 
I nästa inlägg inte långt därefter berättar jag om hur mina hjänceller flugit all sin kos trots allt, och jag kan inte en huvudstad i hela världen i princip!
Fast å andra sidan frågade sonen ju inte om tex England eller Frankrike...
Och DOM frågorna hade jag ju faktiskt kunnat svaren på!
Det var ju taskigt att han inte frågade om dom.
Eller huvudstaden i Sverige, Norge, Danmark eller Finland, dom hade jag också kunnat.
Men nej, han skulle komma dragandes med en massa ursvåra huvudstäder.
Jätteursvåra!

Jag kan lika gärna lägga om kurs här i livet och sluta vara absolutist, och börja dricka utav bara helvete!
Jag har ju ändå inget att spara på i hjärncellsväg!
Det ekar tomt på loftet och till och med tomtarna har flytt 

Nej då, jag fortsätter på min präktigt inslagna väg sedan många år, annars kanske det blir ännu värre...
Jag sittandes i ett hörn, drägglandes och spelandes på min läpp.
Och nu ska jag fästa trådar i min ärtiga sjal, imorgon gör jag sista mönsterrapporten och sen är jag färdig!
Vi ses.
 

Här har vi brilljerat i geografikunskaper...

Saxat från min facebook-status från tidigare ikväll...

"Sitter just nu och undrar om hjärnan rann ut i Östersjön när jag badade så mycket i somras...?
Sonen har haft geografitest i skolan och fick 100 av 100 (BRAVO), och satt förut och förhörde mig och gubben på huvudstäder i olika länder.
Hur det gick?
Nja, inget vidare för varken mig eller Denny Malmborg faktiskt.
Vi kunde inte svara på många, om ens NÅGON fråga och jag blev sur, vart har min kunskap
 tagit vägen?
Hjärnan, existerar den överhuvudtaget???
Tillslut uppmanade jag sonen att FRÅGA någon huvudstad man åtminstone skulle kunna 

Mamma-Madde gapar:
"Fråga mig vad huvudstaden i Ungern heter, för DEN kan jag i alla fall, fråga det!!!"
Sen svarar jag snabbt på frågan, innan han ens hinner fråga:
"Den heter SOFIA, så det så!"
Sonen den allsmäktige geografi-vetaren svarar med ett hånskratt:
"Eh, nä, den heter Budapest mamma!"
JA, det visste jag vääääääääl, jag bara skojade jööööö! 
Och sen försvarade jag mig med att det var så länge sedan jag gick i skolan och att geografi inte var mitt favoritämne, bla, bla, bla.
Så det så..."

Ja, jag var bara tvungen och skriva något PRIVAT och utelämnande till skillnad från alla hund-, hantverks- och naturbilder jag brukar lägga upp där 
För...
Här satt vi och åt våran Friday-tacodinner och jag frågade hur det gått i skolan igår och idag.
Och hur det gått med geografiläxan som han hade haft...?

Jo, det hade gått BRA, sonen hade kammat hem 100 av 100 poäng och var mäkta stolt över över det.
Och det blev vi också, jag och sambon, BRA där klippske lille avkomma typ!
Och sen kom sonen på den brilljanta idén att börja förhöra OSS på våra geografikunskaper, vi kunde väl börja med något enkelt...?
Typ huvudstäderna i KÄNDA länder...?
Jamen kör på, detta är ju en piece of cake tyckte vi.
Eller kanske inte nej.


Öh, där drog han loss på Moldavien, Albanien, Serbien, Kosovo, Cypern, Rumänien, Australien, Estland, Lettland och fan och hans mormor.
Och där uppstod operation HJÄRNSLÄPP hos mig och sambon.
Ett jävla stort hjärnsläpp skulle jag vilja säga.
Det enda jag faktiskt kunde var huvudstaden i Bosnien Hercegovina, Sarajevo.
Sen visste vi båda att Sydney INTE var huvudstaden i Australien, sambon sa "Perth" och jag sa "Wellington"...
Nä, det landade tydligen på Canberra.
Jepp, det visste vi väääääl.
 
Sen brilljerade jag i kunskap om att "Transylvanien" var ett EGET LAND!!!
Jo minsann, för det visste jag med bestämdhet, Draculas helt egna och existerande land!
Minsann.
Minsann inte.
FEL, fel, fel, sa sonen, och kunde raskt sopa banan med mig och sa:
"Transylvanien är inget eget land, det ligger i Rumänien, RUMÄNIEN mamma!"

Tillslut var vi så jävla uruselt kassa så jag började sjunga till mig och sambon:
"IQ kan räkna upp till hundra, IQ kan ABC..."
Men det är väl också allt, lade jag till.
Och det var verkligen så att vi satt och gned våra händer i respektive ansikte och skrek:
"Neeeej, men säg inget, jag kan, säg INGET, jag kan det, jag vet det där, jag måste bara tänka en stund till.
Eller säg första bokstaven, men tyst sen, jag kan, jag kaaaaan...!?
Eller säg andra bokstaven också.
Sonen bokstaverade då tex:
"P-O..."
"Nä vafan, jag kommer inte på det ändå, säg vilken stad det är nu!"

H-O-P-P-L-Ö-S-T  K-A-S-S-A och pinsamt, var orden för dagen för mig och sambon.
Minst sagt.
Jag förstår om sonen fick 100 av 100 på sitt test/prov, jag och sambon, vi hade typ vardera fått 1 av 100 om vi deltagit.
Det hade blivit IG i betyg.
Jag är glad att jag har en smart son, alltid lär man sig nå´t...
Som 41-årig geografi-analfabet 
 


Har barnasinnet och hjärncellerna i behåll...

Så gick vi ut och gick stadsrundan i VÄRME och sol...
 
 
 
SOOOOL, då är Österholmskan GLAD!!!
 
 
 
Bara det att när vi kom från östergravar och ner i nordergravar...
Då försvann solen.
Men vi knatade på, fast det blev inget "ligga på stranden och njuta" då direkt.
 
 
 
 
 


Vart är den lilla vovven?
Jo, i mitten av bilden som den minsta lilla vit/svarta fläcken ever...
 
 
 
 
Så började det typ skvätta lite på sista delen av promenaden och nu lyser solen igen!
Lagom när jag landat i soffan igen 
Fast imorgon ska vi utflykta, så då får jag väl min sol-kvot påfylld ändå hoppas jag.
Och nu ska jag typ VILA.
Sambon får fixa fredags-tacosen, och jag ska äta och sedan gå in i matkoma och se "X-Faktor".
Kanske äta lite GODIS också, det är ju fredag för fan!
Andra vuxna tar ett glas vin och varvar ner...
Jag äter godis istället, har barnasinnet kvar och hjärncellerna (dom FÅ jag har ;) i behåll! 
Vi ses lite senare om jag har något vettigt att komma med.
 
 

Ska jag sugas ut i rymden...

Gnällspiken här hemma igen!
Och idag var det 45 minuter undanplock i hemmet...
PRECIS som vanligt.
Men sen var det mitt hembakta bröd, kaffe och Malou som belöning på tv´n, och där sitter jag nu 
Det var varmt ute när jag cyklade hem från jobbet och solen sken från en blå himmel...
 
 
... och nu e´re ju mulet!
Va fa....?
Jag känner mig smått irriterad över detta faktum.
Och appropå mulet så knäppte jag denna bilden på väg till jobbet igår...
 
 
Alltså jag fick en sådan där otäck känsla av "ett hål som kommer suga upp mig i rymden".
Nu vet jag naturligtvis att inget hål ska suga upp mig i rymden (eller KANSKE vet jag det ;) men det känns som om man sett liiiiiite för mycket filmer med domedagsbudskap, skräckfilm, katastrofilm, när man blir lite rädd av denna synen.
Som faktiskt såg mäktigare och läbbigare ut än det gör på bilden.

Den var bara jag där, inte en människa eller bil i sikte på gatan, och så plötsligt bara spricker det upp i molnen och solen på ett konstigt sätt som ser otäckt ut, ska jag gå mot ljuset?
Eller?
Betyder detta något eller är det bara ett väderfenomen?
Självklart var det ett väderfenomen men lite kusligt ändå faktiskt, jag bara stod där och glodde.
Lite paralyserad av synen typ.
 
Kanske ett rymdskepp flög in från hålet och små gröna män från yttre rymden snabbt sköt på mig med en liten pistol och...
Jag nu har fått ett chip inplanterat i huden...?
Mmm, man vet ju aldrig.
Jag var paralyserad av sol-moln-synen och dom små gröna männen gjorde sitt jobb.
Jomenvisst...
Fantasin är det inget fel på i alla fall 
 
Och appropå grönt så har jag börjat på en restgarnssjal i GRÖNT och lite rosa...
 
 
 
OMÖJLIGT att få fram den rätta färgen på sjalen som vanligt, det är mycket mer "bright" i färgerna än på bilderna.
Här ser det väldigt dassigt ut, men det är den inte.
Synd att den gotländska kören slutat vara med i rutan och åkte ur Körslaget sist, annars hade den kunnat platsa finfint där ju?

Fniss, nej, faktum är att jag blev så inspirerad av hundbästisens lilla dotter "B", när vi var ute och gick i förrgår i skogen.
Då hade hon just ljusgrönt, mörkgrönt i galondress och en mössa med en gröda i mörk och ljusgrönt på rosa botten.
SNYGGT, barnsligt och piggt, tänkte jag, dom där färgerna vill jag också ha!
Tvärtemot allt mörklila, rostbrunt, senapsgult , brunt svart och andra dystra höstfärger.
Och hade jag inte ungefär samma färger i garnlådan, jo, tänk det hade jag, och så satte jag igång!
Så snart har jag en ny hösthalsduk i pigga...
Vårfärger 
Och nu verkar solen komma fram igen, dags för frisk luft.
 

Som en jättestor apelsin..

Uppe och snart ska jag studsa in i duschen.
Eller studsa och studsa förresten...
Den skadade sambon är uppe VÄLDIGT länge på nätterna och inatt/imorse väckte han mig klockan 04 ca när han gick och la sig...
Så då vaknande jag och sen ringde klockan 06.00!
Jag är pigg som en mört och funderar på mord för tillfället.
 
Bilder på Milou från igår, den kraffsande lilla väckarklockan...
 
 
 
Det var då HON väckte mig och tyckte att det var dags för matte att gå upp 08.15...
"Öh, vakna, nu lägger jag mig PÅ dig..."
Och så gjorde hon det!
 
 
 
Så den vackra höstsolen vid 17.30-tiden när jag var på väg hem från bästisen, här en vy från Vårdklockegatan...
 
 
Bilden gör inte solen rättvisa dock.
Den var gulorange, som en jättestor apelsin på himlen och jättestark.
Det var jättevackert!

Idag blir det varmt!
Fönstret har varit öppet hela natten och när jag gick ut för att hämta tidningen i var det kolmörkt och nästan lite ljummet i luften.
Jag var barbent och frös inte, jag ser fram emot dagen 

Nu måste jag hoppa i duschen, vi ses imorgon!
 
 
 

Vi leker hus...

Hemma igen efter fikabesöket hos min bästis och Lilla Sunshine, och är nu PROPPMÄTT!
 
 
Ja, här ser ni mig sittandes i min röda soffa, jag är liksom riktigt JÄS-mätt.
Kan knappt röra mig.
Sambon hade lagat 70-tals klassikern "Flygande Jacob" när jag kom hem, och vi har ätit så det sprutar ut genom öronen.
 
Och så tillbaka till bästisens flytt tillbaka till barndomshemmet.
Herregud, jag kände tidens vingslag vina bara jag steg in innanför dörren!
När vi satt i matrummet och fikade var det som om tiden stått stilla, vi satt liksom där och åt mellis efter skolan.
KÄNDES det som.
Sjukt konstigt, men även om det gått 100 år sedan hon bodde där själv, så var det som om hon aldrig flyttat därifrån.
Iofs har ju jag varit där sen hon flyttade hemifrån, för hennes mamma och pappa har ju bott kvar, men ändå...
Det kändes mysko.
Nästan som om vi lekte när vi var små, typ "Vi-är-barn-men-vi-leker-att-vi-är-vuxna".
Jag bor i mitt barndomshem, mormors lägenhet, och nu bor hon i sitt och vi...
Leker hus!
Typ.
Samtidigt så kändes det "hemma", hon har kommit hem!
 
När jag kom till bästisen så kom hennes granne ut med VÄRLDENS SÖTASTE strävhårga taxvalp på gården.
Obs, det är inte taxen på bilden...
 
 
... men Vilda (ja, det är KANSKE Vilda som blir namnet på valpen, dom har inte riktigt bestämt ännu, men jag tyckte verkligen hon var och såg ut som en Vilda) såg nästan på pricken likadan ut.
Jag ska fota valpen nästa gång, hon var såååååå söt, 9 veckor, luktade valp, superliten och öron som var större än kroppen.
Jag blev kär.
(såklart;)

Och när jag sa till Lilla Sunshine medans vi gosade med valpen, att jag tyckte att Vilda var söt, så sa Lilla Sunshine:
"Ja, hon är FAKTISKT ganska söt!"
Med betoningen på "faktiskt".
Ja, det är det "senaste" ordet som stöts och blöts av Lilla S för tillfället, enligt bästisen 

Så cyklade jag hem efter fika, kakor och prat.
Snart ska jag sova och imorgon blir det jobb igen, men vi ses innan.
Tack för idag.
 
 
 
 

Senare ska jag gnälla på något...

Idag vaknade jag av en tass på armen.
Eller rättare sagt en skrapande tass som "uppmuntrande" liksom ville ha uppmärksamhet.
Jag blev väckt av vovven, men okej...
Jag fick sova ut lite ändå, slapp gå upp och få iväg sonen till skolan.

Kom upp och åt frukost, på med hundkläder och sen kom bästisen och hämtade upp mig, och så stack vi ut i skogen och gick med hundarna.
Så har jag bara i princip bara kommit hem och fräschat upp oss båda.
Om någon timme så är sen planen att jag ska promenera ner till bästisen som flyttat.
Ska bli väldigt kul, hon och familjen har nämligen flyttat tillbaka till hennes föräldrarhem och det ska bli väldigt spännande hur det ser ut nu.
Så...
Det är typ min dag det.
Jag ska nu börja virka på en sjal som INTE kommer ge utslag.
Helt vanligt, hederligt akrylgarn UTAN konstiga färgningsmedel eller behandlingsmedel, I HOPE!
Vi ses senare, då ska jag nog...
Gnälla på något eller någon 
 
 
 
 

Dålig stämning...

Vad ni är gör...
Skoja ALDRIG med en fotbollsentusiast på fejan eller i erat hem om att det kommer gå dåligt för gamla svedala i en aktuell fotbollsmatch.
Det kan bli så dålig stämning då förstår ni, både i hemmet OCH på facebook 

(Lärde jag mig förut...)

 
Ja, fotboll kan vara på mycket blodigt allvar och ska ett lag kvala in till vidare spel...
Ja, då skojar man inte, man hånar inte, man håller snattran.
Punkt.
Fast nu verkar det gå finfint för svenskarna mot tyskland hör jag från vardagsrummet, 4-4 står det tydligen.
Antar att jag är förlåten för mina spydigheter här hemma och för mina uttalanden om "die dåligen schwenske laget", men det är väl tveksamt om jag är det på facebook.
Att man aldrig kan lära sig att hålla fingrar och trut i styr, jag är ju hopplös 
Och FOLK har baske mig ingen humor.
Nu ska jag sova, slutet gott allting gott, Fotbolls-sverige kan andas ut!
(Och jag med)
 
 

Ugnsbakade äpplen...

Ibland får jag ju tummen ur och faktiskt skriver ner ett recept här, och idag ska jag tipsa om den enklaste och godaste desserten / fikamyset ever ( eftersom jag liksom gjort den idag ) nämligen...
Ungsbakade äpplen!

Du behöver:
Äpplen.
Smör.
Strösocker.
Kanel.
Ljus sirap.
 
Spring ut i höstträdgården och plocka in några äpplen, eller köp om du inte har några gratis hemma 
Sätt ugnen på 175 grader, skala äpplena och kärna ur dom ordentligt i mitten.
Ta fram ÄKTA smör/normalsaltat och skär små stänger och tryck ner i mitten av äpplet...
 

Blanda lite socker och kanel, och strössla med en liten sil över äpplena.
Ringla över lite ljus sirap och även i hålen...
 
 
Ta sen även lite extra smör och lägg i formen, in i ugnen...
 
 
Öppna ugnen lite då och då, och ös över det smälta smör och sockerspadet över äpplena.
Kör i ugnen ca 20-30 minuter beroende på ugn eller efter smak.
Ju kortare tid desto fastare äpple, och desto längre tid, desto mjukare.
Smaken är som baken, jag vill ha mina lite mjuka.

Ta sen ut äpplena och ös över lite smör en sista gång innan servering, låt svalna så desserten är ljummen...
Servera sen med vispa grädde eller vaniljsås, båda alternativen är lika smarriga 
 
För mig är detta en dessert som är starkt förknippad med barndomen.
För mig är detta söndagsmiddag á la mormor med stek, gräddsås, kokt potatis, vinbärsgelé och pressgurka...
Och medans man avnjöt söndagsmiddagen stod äpplena i ugnen.
Det finns nog inget godare om ni frågar mig!
 
 
 
 

Kickstart...

Jag kickstartade dagen med en hundpromenad, det blev stadsrundan efter moget övervägande, vi gick runt muren... 
 
 
 
Satte mig på stranden på strandpromenaden och filosoferade medans Milou rände runt och försökte hitta något att jaga...
 
 
... fanns väl inte så mycket, inte ens en mås 
Höstvackert överallt, här kan man dock undra om jag är i Palissaderna eller i en djungel?
Pallis såklart...
 
 
A view from a hill...
 
 
 
Och när vi kom hem plockade jag äpplen i trädgården, tog en dusch och sen blev det en laddning äppelmos till, samt äpplen i ugn till mitt fikabesök...
 
 
... och så kom min killbästis över och vi fikade och snackade lite skit.
Vi har inte setts sen i våras så vi hade en hel del att prata om, men vi ska ses snart igen, nämligen redan på tisdag!

Har för övrigt fler gotlänningar än jag sett VÄDRET i helgen?
Herregud, här toppar vi med upp till 18 grader på fredag och lördag!!!!
Jag tror inte någon behöver undra vad jag ska göra i helgen, här ska det utflyktas och umgås och MYSAS.
Kanske vi åker till en strand och grillar?
Ja, det ska vi nog minsann göra 
Och nu måste jag ringa hundbästisen, vi ses senare.
 
 
 

Sjunka ner i havet...

För en gångsskull kommer jag hem från jobbet och behöver inte plocka undan ett SKIT!!!
??????
Vad har hänt, så här skönt brukar det inte vara att komma hem efter ett dygns jobbande, jag brukar få gå och plocka undan en massa prylar och tvätt.
Och idag, inget!
Men samtidigt säger jag "HURRA" och njuter av att komma hem och bara behöva packa upp min väska och bara göra frukost! 


 
Och vad hände igår då...?
Jo, det ska jag berätta, häromdagen köpte jag detta vackra garn...
 

... ett mörkt blålila garn (som är mörkare än på bilden, men blixten gör ju sitt...) som heter "Madonna.
Och på kvällen igår satt vi och såg på tv, jag tar fram min virkning och kör igång med det här garnet.
Kommer en bit och håller upp garnet mot min hals för att mäta att jag fått till rätt längd på snooden, var inte nöjd, virkar lite till och mäter på/mot halsen igen.
Efter ett tag börjar det kila lite på händerna, och nästan samtidigt på halsen.

Så från ingenstans bärjar det blomma upp UTSLAG och blir illrött på både händer och hals där garnet vidrört huden...
 
 
 
 
... och det kliade utav bara HELVETE!!!!
Ja, det kliade så jag till och med kliade hål på vissa av utslagen så dom började blöda.
In på toa och tvätta av mig med tvål och vatten, torkade noga och så la det sig.
Garnet?
Väntade ett tag, och så tog jag och började virka igen...
Det blev ännu värre!
Mer utslag och lika kliande.

Okej...
Någonting i garnet triggar igång en allergisk hudreaktion!!!!
TOPPEN!
Eller kanske inte nej.
Förmodligen är garnet behandlat med något ämne som inte är så "hudvänligt" för huden, och det kan jag ju inte virka en beställning på och sen sälja.
F-A-N!
Och nu ligger ju inte butiken nästgårds heller, så jag kan inte kvista in och klaga.
Jag måste ha skjuts ut igen och lämna tillbaka garnet, och försöka hitta något annat.
Typiskt, nu när jag äntligen kom iväg och fick tag i garn.
Inte mycket att göra åt, bara åka ut och klaga och fixa annat garn!
Alltid är det nå´t.
 
Så såg jag andra avsnittet av Jonas Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar" igår.
Det gjorde rent av ONT i mig, ont i magen och jag grät.
Då har man liksom lyckats beröra, fy tusan så bra och så sorgligt.
Jag grät för killarnas situation och utsatthet i serien, och jag grät som förälder.
För den som missat första och andra programmet, se det på SVT Play, upplysande och fruktansvärt berörande.
Och skådespelarna spelar otroligt bra.

Annars, vad säger vi som gotlänningar om detta...

Staten vill ha långsammare färjor

Extrainsatt besked på fullmäktige idag!

 

22 istället för dagens 28 knop. Det är vad som ställs som krav i den nya färjeupphandlingen. Idag informerades Gotlands polit

Dagens regionfullmäktige inleddes med ett extrainsatt ärende. 
Detta sedan regionstyrelsens arbetsutskott fått informationen att det kommande upphandlingsunderlaget endast ställer krav på 22 knop.

Regionstyrelsens ordförande Åke Svensson tog idag initiativet till ett uttalande från regionfullmäktige. I uttalandet slår man fast att inga försämringar i överfartstider och turtäthet kan accepteras.

Regionfullmäktige kräver fortsatt bastrafik i minst 28 knop. Inför hotet att den kommande upphandlingen ska ge långsammare trafik enades fullmäktige om en skarp formulering till regeringen.I debatten uttalade samtliga partier sitt stöd för kravet.


– Det här är det största hotet mot Gotlands utveckling jag sett på flera decennier. Vi riskerar att som enda region i Sverige tvingas backa in i framtiden, sade Lars Thomsson (C) enligt regionens hemsida.

Vänsterpartiets Brittis Benzler framhöll att konkurrensfrågan i upphandlingen skymmer en annan konkurrensfråga.

– De gotländska företagens möjligheter att konkurrera på lika villkor med fastlandsföretag är också en konkurrensfråga.



Jag vet vad JAG säger i alla fall, som kommer ihåg "förr i tiden" när färjan tog 5½ timme över pölen:
Dra åt hel... tjotahejti!
Att ta ett steg tillbaka kan knappast gynna öns infödda, företagare eller turister.
Vi kan lika gärna dra något gammalt över oss på en gång, och låta Tjelvar släcka elden och låta Gotland sjunka ner i havet för gott.
Tack för mig.

 
 

Smuligt under ögonen...

Igår var jag så trött så jag somnade med mascaran kvar på ögonen...
 
 
Då hänger den så fint och smuligt UNDER ögonen när man vaknar!
Man har inte bara grus i ögonen, man har smulor under ögonen också, nice liksom.
Annars så hänger ju det mesta ändå när man är 41 på morgonen...
 
 
Men DÅ är man glad att det finns BLIXT i mobilkameran, för det syns så mycket mindre häng i fejset då.
Blixten slätar liksom ut det värsta.
Det är det "vanliga" ljuset som är en medelålders kvinnas värsta fiende har jag märkt.
Tack gode gud för blixten.
P.s. Jag kommer inte lägga upp en bild på mig utan blixt D.s. 
 
39 000 meter...
Tänk att hoppa fallskärm från rymden och spränga ljudvallen, 39 000 meter rakt upp i luften och hoppa rakt ner mot jorden.
 
Hur kan man komma på en sån fullkomligt idiotisk idé?
Ja, äventyrare som släkte har jag aldrig förstått mig på, bekväm och räddhågsen av mig, som jag är.
Äta upp sig 30 kg och sen gå över hela Sydpolen typ, slåss mot isbjörnar och valrossar, förfrysa händer och fötter och tappa både tår och fingrar.
Klättra upp för Everest och sen fastna på mitten och bli en frystorkad mumie att beskådas för världen för all framtid.
Eller varför inte klättra upp för en stupande bergsvägg, OJ-hoppsan-repet gick visst av-splatt-och-goodbajs!
Irk.

Ja, jag förstår om man vill ha en kick och om man vill stå i Guinness rekordbok som den som "gjorde ditten och datten", men riskera livet bara för den sakens skull...?
Man kan ju odla ut håret eller naglarna och "ha världens längsta naglar" istället.
Mycket bekvämare och säkrare.
Vi riskerar ju livet i vardagen nästan varje dag ändå, man kan ju bli påkörd av en buss... tex...
Kanske det bara är en form av en önskan att dö fortare, vad vet jag.
En form av självmord men man vill göra det med stil och undercover.

Eller är det kanske som ett missbruk...?
Som en knarkare, alkoholist eller sexmissbrukare, man bara inte KAN sluta utan måste fortsätta med än det ena och än det andra konstiga äventyret.

Ja, inte vet jag, dopaminet verkar vara ett konstigt ämne i kroppen som ger konstiga kickar i belöningssystemet för olika människor.
Själv håller jag mig tryckt och säkert i soffan eller i sängen med choklad.
Kanske ÄTER jag ihjäl mig, men det kan ju bli ett rekord det också.
En sak är säker, ni lär INTE se mig hoppa från en kapsel från rymden eller springandes över isen på någon valfri pol, och ha en isbjörn efter mig.
Jag tältar möjligtvis i trädgården...
På sin höjd!
 
Nu har jag filosoferat och tyckt klart för idag, jag måste pallra mig iväg till jobbet.
Trött som en bäver, men iväg måste jag.
Vi ses imorgon.
 
 

Man kan bli så påhoppad och hatad...

Så har jag krypit ner i sängen.
Jag är helt slut som artist och har hållit högt tempo hela dagen.
Efter städet blev det en snabb dusch och sen iväg och handla garn i Krampbroboden.
Mat.
Och 17.23 prick, hoppade jag i sängen.
T-R-Ö-T-T.
 
Jag köpte inte bara garn till mina två beställningar, nej, det blev även ett garn som jag ska själv i en underbar mörkblå-lila färg.
Vet inte om den passar min hudfärg, men om inte så är det ju bara att sälja den.
Idag orkar jag inte pyssla med någon virkning, men kanske jag kör igång i övermorgon.
 
Så läste jag på "Helagotland" att dom gröna små glada grodorna åkte ur Körslaget igår.
Jag avstår från kommentar, man kan bli så påhoppad och hatad för sin åsikt annars...
INSÅG jag när jag läste några av kommentarerna på Jennys krönika från igår.
Jag delar med mig av några här...

 

Håller med om att det mesta på TV var skit, åtminstonde ver det så när jag kastade ut TV:n för 4 år sedan. Frågan är vem som är mest korkad, den som producerar i ett korkat TV program, eller den som ser på samma TV program fastän man inte gillar det? Nästan lika korkat som att skriva en kommentar på en korkad krönika. Mea culpa, mea maxima culpa

 

Du skriver i artikeln" tjugo grönklädda hurtbullar varav 5 har Gotländsk dialekt...",menar du att dom andra inte kan vara Gotlänningar?Dessutom finns det Afrikaner här på ön,men enligt din mening är dom varken Svenskar eller gotlänningar,dom har varken språk eller dialekt??

 

 

OK lammierna, jag drog en för snabb slutsats. Tog fasta på din kommentar "Nej är så in i h-v trött på er gutar. Så hoppas Kören vinner och ni kan sitta här med era raukar, lammm och allt vad det heter.. Förresten vem vill bo i ett höghus i idrottsanlägning? Inte jag även om jag var student med öronproppar."
Eller var den verkligen för snabb? Uttryckte du dig lite felaktigt?

 

Jaha du, Jenny!

Nu kan du använda helgen till att fila på en krönika med temat "Skadeglädjen är den enda sanna glädjen".

Avvaktar, inte med spänning, men med visst intresse dina nya intellektuella utvikelser.

 

 


kanske för att majoriteten av omvärlden lockas mer av hurtbullar än av kritiserande filosofer? :)

 

 

Äntligen något att titta på. Gillar musik även i denna tappning. "Dansar" gör alla som sjunger t.o.m. rappare.
Däremot är Gry ganska jobbig. Varför ska alla programledare skrika så in i fanders.
Trodde Benga och kompani skulle åka ur p.g.a. musikval, men Dom förvaltar det JÄKLIGT bra.
Heja Heja.

 

Jenny. Du skriver exakt vad jag tycker. Och vad är det för pengar till "välgörande" ändamål? Vi skickar ju så mycket pengar till Världens barn mm. Du är modig som vågar trampa på. Tack

 

Man kan också strunta i innehållet och fundera över varför en skribent t o m skriver vart när det ska vara var. VAR fanns heter det fortfarande Jenny!

 

 

Haha, så negativ mot allt! 
Nej, det känns som att Jenny bara vill provocera. Jag skrattade mig igenom krönikan.

 

 

Har du ingen fjärrkontroll?Byt kanal eller stäng av och ät godis!

 

Surpuppa.

 

Oj... så ung och redan så bitter... Tycker faktiskt mest synd om Jenny när jag läser det här...

 

Hö Hö.. Är helt med dig!

 

 

Jenny!
Är det ett inslag i en ny S-märkt kulturpolitik, som du företräder? Det låter mer än lovligt surt och gnälligt. 
Ryck upp dig och försök istället använda metaforen om att "glaset är halvfullt, inte halvtomt".
Solen skiner - njut av livet!

 

 

Vet du att om de vinner körslaget så får Gotland en halv miljon som pris till välgörande ändamål inom musiken! Det är precis vad den här fattiga ön behöver! plus att Team Bengan verkligen är den bästa kören!!!

 

Det låter som om du ville vara med med inte blev utvald.
Bitter.
Det är väl fantastiskt kul att Gotland representeras av helt vanliga Gotlänningar, unga och gamla, med helt vanliga jobb och liv på ön annars?

Om du tuffade till dig och vågade titta ut över kanten från din skämskudde så skulle du se det. Du skulle också se att det finns ett mångkulutrellt Gotland. Kanske inte bland dina Facebookvänner, men i verkligheten.

Och om regionen och företagen insett att de var för passiva vid senaste körslaget, är inte det en positiv sak att de agerar nu?
Nej då väljer du att beklaga dig över vad de inte gjorde förr istället för att hylla vad som görs nu.

Du måste lära dig unna andra framgång utan att skämmas för att du själv inte vågar.
Släpp skämskudden och väx upp. Våga bjuda på dig själv.

 

 

Det där "flagga som olämplig" kom med eftersom jag kopierade från "Helagotland" rakt av.
Orkade inte radera.
Herregud, hon hade ju både RÄTT och var kul...
Tycker elaka lilla jag.
Jag måste nog OCKSÅ skriva en liten kommentar till Jenny, för att stötta henne.
Jag gör det genast, ett ögonblink...

 

"Tack Jenny för att din underbart ROLIGA analys av Körslaget, kunde inte ha skrivit det bättre själv.

Du har helt rätt och bjöd mig på ett gott skratt till morgonkaffet.
You go Jenny, du är bäst!"

Sådärja, nu har även JAG lämnat mitt lilla bidrag offentligt, till stöd för Frk Persson 
Och nu ska jag definitivt lämna det där bedrövliga programmet bakom mig, och även här på min blogg.
Ikväll blir det KVALITETS-PROGRAM á la Solsidan, Hellenius och sen Partaj på dumburken, och sen sova.
Och sen upp-o-hoppa-o-jobba igen.
Vi ses imorgon.

 

 

 


Dom såg så lyckliga ut...

Så var jag tillbaka ur askan och in i elden!
Ja, för det blir ingen vila idag heller, vi måste veckostäda.
Och JAG måste städa mest idag för att sambon har ju sin lilla skada, men han slipper inte undan ändå...
Han får städa litegrann.
Och sen jobbar jag imorgon igen, har bytt med en arbetskompis som behövde byta.
 
Ja...
Och så ville Chifen se "Körslaget" igårkvälls, så då såg vi det naturligtvis.
Men jag kunde inte låta bli, jag var tvungen att läsa upp Jenny Perssons krönika som jag läst på morgonen, och sen gick det INTE att se det obejktivt på programmet överhuvudtaget!
Vi satt och fnissade i mjugg åt ALLA körerna och deras töntiga:
"Ååååååh, vi är såna bästisar hela bunten!" samt " Ååååååh, vad vi bara äääääälskar dom här låtarna som ni bestämmer att vi skulle sjunga!" och även "Ååååååååh, vad det är kul att sjunga och spexa ihop!"
Dom såg så lyckliga ut, whohoooo-yeah liksom...

 


Jag:
Kanske man borde börja sjunga i kör, man verkar ju bli så genuint lycklig och glad av det...?
Chifen:
Fnys.
Jag:
Hahaha, ja, men det skulle väl JAG behöva, lite positivitet?
Chifen:
Du har väl så det räcker...?
 
Hihihi, sen såg vi på dom där små gröna godisgrodorna och även dom andra överspelande körerna som studsade runt och var så himla lyckliga.
Superduperhappyhappylyckliga-i-alla-sina-dar!
Har inte en aning om vem som åkte ut för så långt såg vi inte, så dom små gröna grodorna får lämnas åt sitt öde och jag bryr mig inte.
Bitterfittan har talat 
 
Ja, men nu ska Bitterfittan ta tag i lite hemmasysslor och försöka att inte vara så bitter och sur på alla glada laxar...
I alla fall i några timmar.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jenny har så RÄTT...

 
Idag startade jag morgonen med kaffe och ett gapskratt och sa högt för mig själv här:
"Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv!"
Vad jag syftar på?
Jo, Jenny Perssons krönika i GT idag som handlar om "Team Bengan" och Körslaget!
Jag har tänkt flera gånger att kommentera detta "fenomen" Team Bengan och även själva programmet.
Men aldrig kommit mig för.
Nu ska sanningen sägas också att första säsongen av Körslaget såg jag det för att sonen på den tiden ville se det på helgerna.
Själv höll jag på att kräkas av leda, tycker det är så jäkla dåligt så det är inte klokt!
Dom andra säsongerna har jag sett ett program hit och dit, men tyckt det samma:
Den här går bara inte att se på!
Och Jenny satte verkligen huvudet på spiken idag redan från start i sin krönika...
 
"Ung som gammal, alla ska dansa. Göra mer eller mindre moderna moves samtidigt som de klämmer i, fyrstämmigt, till "You give love a bad name" eller annan dylik monsterhit från 80-talet. Sen när sången är klar så kramas alla jättemycket för alla är jättebra kompisar och alla körer har fått sån himla fin sammanhållning."

Det är så töntigt!!!!
Och även jag har märkt på MIN facebook sida att "man föväntas" heja och hurra för Team Bengan!

"Många av mina Facebookkompisar verkar tycka att det är otroligt viktigt att vi alla nu röstar, stöttar och hejar på Team Bengan. Viktigt att vi alla lägger våra eventuella personliga smaker åt sidan och ställer upp nu."

Vem bryr sig, jag inte jag och Jenny i alla fall, det är helt klart.
Dessutom kan man ju se att det är ihoppolckat ett "elitlag" av musikpolare från ön.
Det är alla folk som har med varandra att göra på något sätt i musikväg här på ön, typ Annen, Malin Ljungberg, Sojdelius, mfl.
Det är ytterst få "vanliga" sk körmedlemmar.
Altså blir det extra töntigt, för någon av dom kända körmedlemmarna har förmodligen fått huvudansvaret att VÄLJA UT folk till kören, och den personen har valt ut många av sina polare.

Nä, jag har sett ett helt program och kände likadant som första säsongen:
Fy fan vad dåligt, snacka om utfyllnads-tv!
Och så har jag sett enbart den gotländska kören uppträda i ett program, två gånger då sammanlagt.

Och återigen...
Så töntigt!
Jag sitter med andra ord INTE hemma och hejar och tittar på Team Bengan.
Nej, jag sitter hellre och ser X-Faktor som iofs inte är det bästa programmet i världhistorien heller, men KLART mycket bättre än Körslaget.
Och inte för att jag "hejar" på "Hey Mary", men vi har faktiskt en gotlänning med i den gruppen, så lite hejar jag på dom tjejerna i alla fall.

Jenny tittar tydligen på Körslaget ändå, men hon har ju småbarn så hon kanske " måste".
Jag har inga småbarn så jag slipper!
Nu ska jag till jobbet, och här har ni hela Jennys krönika för idag.
Gissar att många gotlänningar blir jättesura på henne och att hon kommer bli nerlusad av taskiga mail.
Men Jenny, jag kan bara säga:
Du har så rätt, så rätt, bra skrivet! 
 

"Hur kan tjugo glada hurtbullar vara bra reklam för ön?

"Körslaget". Detta program som går ut på att ett gäng körer helg efter helg slaktar olika hitlåtar. Alla är klädda i varsin käck färg och ja, nämnde jag att de dansar också?

Ung som gammal, alla ska dansa. Göra mer eller mindre moderna moves samtidigt som de klämmer i, fyrstämmigt, till "You give love a bad name" eller annan dylik monsterhit från 80-talet. Sen när sången är klar så kramas alla jättemycket för alla är jättebra kompisar och alla körer har fått sån himla fin sammanhållning.

Ja. "Körslaget" är så töntigt så man väntar med att poppa popcorn tills programmet är slut eftersom man har fullt upp med att gömma sig bakom skämskudden och därmed inte hinner med att äta några popcorn.

Många av mina Facebookkompisar verkar tycka att det är otroligt viktigt att vi alla nu röstar, stöttar och hejar på Team Bengan. Viktigt att vi alla lägger våra eventuella personliga smaker åt sidan och ställer upp nu.

Det jublas över "reklamtid" och plötsligt är man en hädare om man inte älskar körmusik med modern dans som tillbehör.

Men jag kan inte riktigt köpa det där. Hur tjugo grönklädda hurtbullar, varav typ fem har gotländsk dialekt, kan vara sådan himla bra reklam för ön? Destination Gotland har sett till att hålla sig framme och får en hel del reklam. Men vet inte de flesta i Sverige redan att det är skitdyrt att åka båt till Gotland?

Är det verkligen ens bra för Gotlands varumärke att förknippas med Destination Gotland?

Det enda jag kan godta är argumentet om att "all reklam är bra reklam". Kanske finns det någon som blir lite sugen på att åka till Gotland av att se tjugo grönklädda "gutar" på speed sjunga stämmor och dansa gammeldisco. Själv blir jag mest sugen på såna där gröna, kletiga godisgrodor fyllda med gelatin.

Förra helgen var programmet extra roligt. Där stod tjugo glada gutar och sjöng om Afrika och så hade de blandat in lite dragspel i Shakiras VM-låt och så rörde de sig lite afrikanskt och om man inte visste bättre så kunde man ju tro att de här gotlänningarna hade inspirerats av den afrikanska kulturen på allvar. Men det har de ju inte.

För det finns ju typ inte en afrikan på ön och verkligen inte i elitkören från Gotland. För här finns ju knappt några invandrare! För vi kan ju inte ta emot några invandrare för det finns ju varken jobb eller bostäder här!

Men låt oss vara lite härliga och låtsas lite mångkulturella och låtsas att vi bryr oss!

Några som vi verkligen inte bryr oss om däremot det är ju ungdomarna. För om jag inte minns fel så har ju Gotland faktiskt redan har vart med i "Körslaget" en gång förut. Men då med en ungdomskör och med Mojje som ledare. Vart fanns bussresorna och de gröna drinkarna då?

Vart fanns hejarramsorna och landshövdingen?

 En sak ska de i alla fall ha kören. Och det är cred för att de är den bästa kören i år. Inte för att de är gotlänningar, eller för att jag på något sätt är partisk, för det är jag inte.

När jag rent kvalitetsmässigt tittar på programmet finner jag Team Bengan som den klart bästa kören i årets startfält.

Det kan till och med hända att jag röstar ikväll."

 


Ruff ville endast sätta på Milou...

Så var jag tillbaka!
Dagen blev dammsugning ändå, EFTER "Malou eft 10", jag vilade faktiskt på morgonen fram tills det var slut.
Hann med en laddning äppelmos till också, och när det slutade regna då gick jag och hunden ut och motionerade.
Det blev en längre promenad än vi tänkt, framför allt pga av "Ruff", jag återkommer till det.

Först så fick jag den dumma idén att ta en mittemellan-svår stig att ta oss ner till nedre Hällarna idag.
Nu hade det regnat och det var tjockt med blöta löv och rullgrus längs den stupande stigen.
Att jag tog mig ner helskinnad var ett under, jag höll på att dra på rumpan hur många gånger som helst.
Tur att det fanns träd, buskar och rötter att hålla i sig i hela vägen ner.
När vi, jag menar JAG, kom ner så var det sol och underbart väder, vi strosade och vad ser vi på himlen över oss som cirkulerade och inte en HAVSÖRN!
Shit, och vilken baddare säger jag bara, det var en jätteörn.
Och jag tänkte faktiskt inte så långt som att jag behövde koppla hunden...
Det var det en man som påpekade senare.
 
Vi tog oss till Kneippbyn och benen var som gelé när vi tagit oss upp för Kneippbyn-trappan.
Herregud, snacka om att vara out of shape!
När vi sen kommit tillbaka mot stan och var i "Leva-höjd" kommer en grå pudel emot oss på stigen.

Och VAR är husse eller matte...?
Typ ingenstans!
Så där stod vi.
5 minuter.
Ingen dök upp.
 
Efter ett tag så tänkte jag att "nu går vi", men pudeln gick efter.
Han ville med för Milou luktar väl fortfarande "löp" fastän hon inte löper längre men han...
Var väldigt het på gröten.
Okej, vad göra?
Lämna Hällarna kunde jag inte göra, för hunden följde efter.
Och inte fick jag lov att "fånga in honom" med Milous koppel heller, för jag tänkte att då fick jag väl bära Milou och ta pudeln i koppel och ta med honom hem, och ringa polisen typ.
15 minuter hade passerat och ingen ägare hördes eller sågs.
 
På håll ser jag en man komma med en storpudel i koppel.
Jag gick emot honom och hojtade om den lilla grå mellan pudeln var hans...?
Nej, det var det inte, men en annan kvinna gick på andra sidan Hällarna (mot Kneippbyn) och ropade på en "Ruff".
Andra sidan Hällarna sa du...
 
Vi försökte då med gemensamma krafter fånga in Ruff och få honom bort till sin matte.
Men nej, Ruff ville inte bli infångad, han ville ENDAST sätta på Milou!
Följa efter henne och försöka när jag inte såg.
S-U-C-K!
 
Jag säger då till mannen med storpudeln att "jag får väl gå och försöka hitta matte då, för Ruff blir jag ju inte av med annars".
Så började jag gå mot Kneippbyn igen, Milou i koppel så inga barn skulle bli gjorda och Ruff efter.
Efter ett tag ser jag två kvinnor varav den ena ropar "Ruuuuuff", jag skriker tillbaka och ställer mig och viftar "Här är han", vänder mig om och Ruff är borta.
Men va fan???
Han var ju här för två sekunder sedan.
Så springer den ena kvinnan mig till mötes, hon hade en egen hund och hade hjälpt Ruffs ägare att leta på andra sidan Hällarna.
Strax efter kommer Ruffs matte, men Ruff var ju puts väck, igen.

Tillbaka kommer mannen med storpudeln som hört oss hojta "Ruuuuff" igen, storpudelägaren hade sett honom bland klippblocken.
Vi hjälptes åt att leta och VIPS så dök den där rymmaren Ruff upp och blev SKITGLAD att se matte, men slängde sig senpå Milou och ville göra barn igen!
 
Vilket äventyr, alltid händer det nått när man är hundägare!
Så stod vi där och pratade alla fyra, Ruff-ägaren pustade ut och storpudelägaren tyckte JAG var lite vårdslös som hade Milou lös.
Okej...
Hur menar du nu...?
"Har du inte sett den där stora havsörnen som cirkulerar i området, den skulle ju lätt kunna ta din hund som byte!"
Va, tror du?
"Jo du, det kan jag lova dig att det skulle inte vara några problem, jag hade nog hållit henne kopplad om jag var du."
Då berättade den andra kvinnan att hennes dotters chiuaua hade blivit "knäppt" av en örn, detta TROTS att svärsonen varit precis brevid hunden.
Örnen tog hunden och flög sin kos.
 
Jag...
Kopplade Milou direkt och kände mig nästan dum att jag INTE tänkt längre än näsan räckte.
Där hade jag stått och beundrat örnen när han cirkulerade över oss, och inte haft en tanke på att han kunde dyka rätt ner och ta Milousan.
RYS!
Nu ska jag hålla korpgluggarna öppna i fortsättningen så ingen örn kommer och tar MIN hund.
Fast han måste varit på ett kort besök här i stan, jag har inte sett någon örn på Hällarna förr vad jag kan komma ihåg.
Försiktg ska jag vara i alla fall.

Ja, sen sa vi "hej då" och alla hundägarna gick åt sina egna håll, jag gick hem med Milou och så fick hon bada.
Chifen vill att hon ska hänga med på jobbet imorgon så det var väl bästa att fräscha upp henne lite 
Nu luktar hon äppelschampo, är mjuk och glansig i pälsen och har dom vitaste små tassarna jag sett på länge.
Hon är verkligen tipptopp!
 
Så har sambon skadat sig.
Ja, han har fått en mjukdelsskada vid revbenen häromdagen, och idag var han hos läkaren.
Inga ben brutna alltså, ingen spricka utan en mjukdelsskada som sagt.
Och vet ni vad läkaren skrev ut...?
Alvedon och MORFINTABLETTER!
Morfin...?
För en mjukdelsskada, ursäkta mig...
Men vad i helvete?
Dessutom skrev han på asken:
"3 st om dagen om värken blev outhärdlig."
 
Okej, jag MÅ vara luttrad med smärta själv och har mer mentaliteten:
Bit ihop.
Jag gick sex månader utan ett ta något smärtstillade med en brinnande whiplash.
Två tramadol som läkaren skrivit ut för smärtan till mig, och jag la av efter två nätter á en tablett per natt.
Jag var väck.
Hellre värk än väck.
Och då vet alla med en nervskada hur fruktansvärt det kan vara, men jag bet ihop.
I sex djävla månader.
Sen valde jag piller som inte tar bort all smärta, men det värsta, och som inte påverkar mig eller gör mig beroende.
 
Jag fick morfin efter min halsmandelsoperation, men när jag kom hem...
Då var det vanliga värktabletter som gällde, och ni som följde mig då vet HUR djävligt det var.
Urdjävligt.
Fick låååånga komplikationer, men jag tog inge morfinliknande preparat.
Jag led helvetes alla kval och jag svalt...
 
Mamma skadade ju menisken i våras, läkaren skrev ut morfinliknande preparat.
Mamma tog inte ut något naturligtvis, där är vi lika, jag har ärvt mitt "bit ihop" från morsan.
Menisken krånglade hela sommaren, krånglar ännu men inte lika illa...
Hon tar inget.
 
Jag bara undrar:
Hur tänker dom och HUR värderar dom en patient med smärta?
Och HUR ställer dom i relation till om man bryter ett ben eller någon skelettdel över huvudtaget.
En mjukdelsskada, jag är förstummad.
Om en vecka ska sambon vara på jobbet igen, jag tror han kommer klara sig finfint utan morfin.
Det tror han också.
Herregud.
 
Nu ska jag se på tv och sen sova.
Imorgon är det jobbdags så jag måste egentligen lägga mig tidigt ikväll, fast så är det ju "Skavlan" med Camilla Henemark ikväll klockan 22.00 och jag är LITE för nyfiken på hennes kunga-kn...
Kunga-umgämge för att låta bli och se det.
Vi ses imorgon innan jobbet i alla fall, tjing!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ramlat och slagit i huvudet...

Gutten mårgen, så var man uppe and kicking igen!
Och idag blir det en jättelugn dag, jag ska inte göra ett smack.
Alltså något hushålligt eller så menar jag, bara kanske umgås och få lite frisk luft.
Planerar lite Stockholm IGEN...
Herregud, jag har nog ramlat och slagit i huvudet!
 
 
För någon vecka sedan fick man ju höra att Sveriges dyraste rättegång"Södertäljenätverket" som kostade oss skattebetalare 200 miljoner i runda slängar...
Måste tas om för att en nämdeman misstänktes för jäv eftersom han satt som i kommunens polisnämd!
Några dagar senare är det detsamma för "Peter Magns-rättegången", samma där, en nämdeman misstänks för jäv.
IDAG...
Fick man sig även till livs på lilla Gotland...

Men fint...
Jag får hålla med folk som säger att det är dags att skrota nämdemans systemet.
UNDRAR hur många andra rättegångar som kanske måste eller vill tas om för att dömda personer anser att dom blivit felaktigt dömda IFALL...
Dom haft en nämdeman som haft kopplingar till polisen på något sätt...?
Jag gissar att många i landets fängelser börjar fila på just DEN öppningen!
 
Och vad säger vi om förslaget "Den nya sporthallen" här på lilla Gotland...?

Nya sporthallen – med 300 lägenheter

ALLMÄNT: Två hallar och nästan 300 studentlägenheter för 25 procent lägre kostnad. Det är vad Keywes koncept med den nya arenahallen i Visby går ut på. Problemet är lägenheter inte ingår i detaljplanen, vilket tar minst ett år att ändra.

 

Genom åren har många tankar och idéer kring den nya arenan dykt upp.

Upphandlingen avbröts i somras då man från Regionens sida valde att skjuta upp allting på grund av ekonomin.

Nu kommer nästa sväng i arenafrågan.

Företaget Keywe har som affärsidé att kombinera studentbostäder med breddidrottshallar på en och samma yta.

Keywes koncept är enkelt, men ganska ovanligt. Det bygger på att kombinera två traditionella förlustaffärer - att bygga idrottshallar och bygga studentlägenheter - till att bli något lönsamt.

Nyckeln är kostnadseffektivt byggande, färdiga moduler från en fabrik och att man bygger på höjden.

- Sen försöker vi samordna så mycket som möjligt i byggnaden för att spara pengar, säger Rollfelt.

Detaljplanen problemet.

Den stora stötestenen i sammanhanget är att den nuvarande detaljplanen, som ska klubbas igenom på måndag, inte har gjort plats för lägenheter.

- Ska man göra om det, kan man skjuta det hela på framtiden i upp till ett år, säger Rollfelt.

Han har dock fått signaler som visar på att de inblandade inte är främmande till det.

- Idrotten har sagt att de är beredda att vänta.

Huvudbyggnaden ska bestå av åtta våningar, ha 294 ettor. Idrottshallen å sin sida ska ha måtten 50 gånger 30 meter.

Hyran för lägenheterna landar på 4300 kronor i månaden och ska ha eget kök och badrum samt vara färdigmöblerade.

Det finns i dagsläget två förslag.

Ett med en hall med kapacitet för 2500 åskådare. Samt ett annat förslag med två hallar, som ligger ovanpå varandra, där den ena med 1500 åskådare och den andra skulle vara lägre i tak och ta 300 åskådare.

Klart billigare.

Planen är tanken att Regionen hyr hallen av Keywe.

Årshyran skull landa på 6,4 miljoner för konceptet med två våningar.

- Det blir, med en hall, 30 procent billigare än kommunens nuvarande förslag. Och vill man ha två planer 25 procent billigare. Plus att regionen inte behöver betala någonting för de närmare 300 studentbostäderna, säger Rollfelt.

Han förstår dock problemet med detaljplanen och önskan från många att komma igång med bygget så snart som möjligt.

- Men om man har för bråttom i dag och släcker branden för fort och inte ser till de behov som kan finnas i framtiden så kommer det bara att börja brinna igen, säger Rollfelt.

I dag är det tänkt att politikerna på Gotland ska säga om man vill gå vidare med planerna eller inte.

 

Jag har strykit under delar i texten som jag tycker är intressant där ovan och säger bara:
HUR MYCKET kommer detta kosta oss skattebetalare i slutändan?
Jag är 41 år och faktiskt hängt med ett tag, sett misstag på misstag som denna kommunen har gjort på  kostsamma byggen "som skulle bli SÅ bra" och inte kosta mer än en spottsyver.
Och som i slutändan bara blir bajs av.
Ursäkta ordvalet, men så är det ju faktiskt.
Och nu har kommunen/regionen fått ett förslag som inte bara innebär en sporthall, nu är det en "arena" och dessutom...
Studentlägenheter!

Jag baxnar och förfasas.
Hur f-a-n ska dom/vi ha råd med det, det går ju BACK ekonomiskt all over the place numera i kommunen.
Skulle jag bena upp allt jag tycker i denna frågan skulle det ta jättelång tid, men jag vill inte bara lyfta kostnadsfrågan som kommer bli, jag vill även bara kasta ut frågan:
Varför studentlägenheter?
Varför inte VANLIGA hyreslägenheter till ungdomar som vill flytta hemifrån som dom skulle kunna ha råd med?

Ja, snart sitter vi väl där igen...
Hyran skulle "bara" bli 6.4 miljoner per år, men landar istället på 95 miljoner per år.

Sen lägger vi locket på och pratar inte mer om det!
TYPISKT dom styrande på den här ön, och då menar jag från ALLA från partiläger, vare sig man är röd, blå eller grön.
Det är fortfarande en GUBBMAFFIA som styr, och kliar du på min rygg så kliar jag på din.
Jag tycker serien "Starke man" visar mer än väl hur det styrs i den här kommunen.
Och säkert i fler småkommuner.
Och stora.
 
Och vem får betala?
Jo, vi.
Där sjukvård, omsorg, skolor, skolskjutsar och annat viktigt kommer i kläm.
Men...
Det ger ju jobb i form av byggarbeten i alla fall.
Idag ska dom besluta om det blir av...
Vad gissar ni att det blir?
Jag vet vad jag gissar.
 
Annars så gick vi löneförhöjning-besked när vi var på personalmöte sist.
Jag tänker inte hymla om det, jag fick 600 kr påslag och vart faktiskt nöjd med det!
Man får ju iofs lägga till att vi numera som personliga assistenter jobbar GRATIS mestadels av våra nattpass...
Och borde haft en högre lön än vi faktiskt har.
Men nu ser det ut som det gör, då känns 600 ändå helt okej, eller 490-ungefärligt som det blir i praktiken.
Bättre än inget, men ändå fattas oss timmar per natt!
Både BU och BÄ!
Nu ska jag börja min dag här och sluta bitcha på bloggen.
Vi ses senare!
 
 
 
 
 

Är man inte effektiv så säg...

Vad har hänt idag då...?
Jo, massor faktiskt.
När jag cyklade hem från jobbet passerade jag ett kastanjeträd med massor av kastanjer som ramlat av.
Jag hoppade av cykeln och plockade med mig lite gratis höstdekorationer hem!
 
 
Kom hem och gjorde det vanliga, frukosta och plocka iordning och bort grejer.
Pratade lite i telefonen med diverse vänner och en av mina kusiner, bestämde dagen och sen hoppade jag i duschen.
Efter det bakade jag kolakakor eftersom kussen med familj skulle komma på besök, och satte även igång med lite annat höstmys:
Plocka in äpplen och börja göra eget äppelmos!

 
Ja, det måste tas tillvara så mycket som jag orkar med nacken iallafall.
Vi har ju så GRYMT mycket frukt iår på träden, och det slängs säckvis, det är ju inte klokt.
Alltså ska jag försöka ta lite pö om pö.
I alla fall, mitt i det fixet så kom kussen med familj!
Kaffe fixades, kakor på bordet och sen satt vi och pratade och hade det mysigt.
Kidsen fick botanisera bland sonens leksaker, lekte med Milou och Milou ville helst fly 
Lite senare gick vi till Tallunden och busade runt bland gungor och tåg.
 
Och...
VEM skulle gå med Milou i koppel först?
Tja, STÖRST går först i syskonskaran såklart!
Sen var det svårt att få komma till med kopplet som nummer två...
 
 
När sen även nummer tre ville med i koppel-kivandet, då fick dom lösa det så här...
 
 
Först drog LOKET Milou, sen kom Tripp, Trapp, Trull!
Vilka SÖTNOSAR, tur att kopplet är ganska långt så dom fick plats 
Djäkla synd att bilden blev suddig bara.
När vi sen sagt "Hej-o-kram" då var jag tvungen att gå och hämta min hudkräm, det blev promenad till apoteket och hem igen.
Då blev det middag från en plastback i ett huj, samtidigt som jag kokade äppelmoset!
Är man inte effektiv så säg...?
GOTT MOS blev det och nu är det inlagt i frysen och jag sitter med en kaffekopp i soffan.
Vi ses lite senare.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Lite tavlor...


Dags att kolla in...
 


 
 
Imorgon kommer det finnas jättefina hästtavlor också!
 
 
 
 
 

Project Nim och Gunilla...

Såg den där bedrövliga Gunilla i Hollywoodfruarna igår och rös.
Hon har inte bara EN skruv lös i skallen, hon har nog mer skruvar än VETT lösa i sin skalle.
Dessutom kan jag inte annat än se Christin Meltzer från "Partaj" framför mig när jag ser Gunilla nuförtiden, för hon gör en så träffsäker imitation så det är inte klokt.
Väntar nu med skräckblandad förtjusning på nästa veckas avsnitt av Hollywoodfruarna, när Gunilla får spelet på sin mammas nya "vårdare".
Irk.

Sen såg jag DOX, ett av mina favortiprogram, dom visar SÅ bra dokumentärer!!!
Igår såg jag "Project Nim"...
 
 
Och kunde inte annat än förfasas över hur människan än en gång uttnyttjar oskyldiga djur för sina egna syften och experiment!
För er som missade den tycker jag VERKLIGEN att ni ska se repriserna, se längst ner i texten, eller kolla om den ligger på SVT Play...
 

Dox: Project Nim är en hyllning till en primat med ett turbulent liv. På ytan handlar det om schimpansen Nim men det underliggande temat är sexuella relationer, konflikter och rivaliteter bland människorna runt honom.

- Det mänskliga beteende som lockades fram av Nims närvaro var väldigt intressant och avslöjade saker om oss, säger en av de medverkande.

Nim föddes i Oklahoma i början av 1970-talet, på the Institute for Primate Studies in Norman, Oklahoma. Han var högintelligent och därför vald att ingå vid ett språkexperiment vid Columbiauniversitetet. Man ville ta reda på om schimpanser kan använda grammatik för att bilda meningar om de hade fått lära sig teckenspråk och växte upp i en liknande miljö som barn gör. Filmaren James Marsh har använt arkivmaterial, fotografier och också intervjuat dem som tog hand om Nim.

- Det fanns mycket ånger och skuld hos vissa av de inblandade personerna, vilket kom fram under de långa och intensiva intervjuerna, nästan i form av bekännelser, säger Marsh. Stephanie LaFarge, Nims första surrogatmamma, som till och med ammade honom, är en av de många som kommer till tals.

- Nim beter sig på ett sätt som är normalt för en schimpans, men han lever i människans värld. Han är i fel sammanhang vilket blir hans tragedi, säger Marsh. Han har schimpansens natur och den är väldigt stark. Vetenskapsmännen försöker bortse från hans natur och vi bevittnar resultatet av det. Man försökte lägga på honom mänskliga kvalitéer och göra honom till något han inte var.

Sändningstider: 
SVT2 tis 9 okt kl 22.05
SVT2 ons 10 okt kl 12.45 
SVT2 ons 10 okt kl 00.15

Fler än jag som blir förbannade på att läsa i tidningen att VISSA förvaltningar inom regionen som tydligen "får ha" spenderbyxorna på utan tydlig kontroll och styrning...?
Ja, jag kan inte annat än bli skitförbannad, men mer om det imorgon, NU måste jag i duschen.
Vi ses!

 


Lugn och skön dag...

Idag har det varit en lugn och skön dag!
Ilskan la sig tillslut, och jag dammsög.
Ute fortsatte det att ösregna, jag tände ljus i hela lägenheten...
 

Satte mig och stickade, mentalt varvade ner, så kom sonen och fick mellanmål bestående av äppelpaj och vaniljsås, h
ar han det inte lyxigt så säg...? 
Så satte jag bröd i bakmaskinen, skalade äpplen, kärnade ur mitten, en klick smör i varje urkärnat hål, på med socker och kanel och in i ugnen...
Vips, så hade jag gotte till kaffet 

Så kom en vän över och vi har bara hängt i sofforna och fikat och pratat.
Väldigt lugnt och skönt har det varit, bara få hänga hemma och faktiskt inte ha en agenda över dagen alls.
 
Dessutom "gav" hon mig två ord som fastnade...
"Starka kvinnor".
Låter nästan som en...
Ja, det låter som något man kan ha användning för i framtiden!!! 

Nu ligger jag i sängen och gosar med Milousan.
Ja, här gosas inte med gubben, han har valt att sitta i vardagsrummet för att jag envisas med att se "Svenska Hollywoodfruar".
Det är tur jag har mitt lilla gosetroll, HON väljer MIG alla gånger...
 
 
Inte för att jag kramar (stryper) ihjäl min hund eller så...
 
Gulle oss 
Nu är det dags att sova, imorgon väntar jobbet och vi ses innan jag cyklar iväg dit!

 

Jag har inte acne jämt..

Alltså ilskan har ännu inte riktigt lagt sig helt efter att jag kollade upp den där krämen igårkvälls.
Jag började tänka även på den där "blekningseffekten" som den då verkar ha...
Läkaren sa att jag inte skulle använda den i hela ansiktet, utan bara i pannan och på sidorna av ansiktet, bara någon gång ibland i pannan och på näsan.
Om den då har en blekande effekt...
Blir inte ansiktet då väldigt fläckigt?
Om jag lägger på den ojämt...?
Det är ju inte foundation vi snackar om här som går att tvätt bort och lägga om.
Nä, vi snackar något som bleker.
Hur ojämt kommer då "färgen"/hudtonen i ansiktet kanske inte att bli?
RYS, rys, trippelrys!!!!

Och tänk om man sommartid är ute så mycket som jag är.
Jag skyddar ju ändå trots allt mitt ansikte för sol så mycket det går med solhatt, men tänk om jag skulle använda den krämen kvällstid och sen vara ute på dagarna på stranden, bada i havet (för då har man ju inte solhatten på sig) och på hundpromenader m.m.
Det känns livsfarligt.

Denna kräm kanske passar någon som bor i en BUNKER och aldrig går ut, eller sitter inne i sitt hus/lägenhet dagarna i ända...
Men det gör ju definitivit inte jag!
 
Jag kanske var NÅGOT hård i min ton om den där läkaren igår, och jävlade-mig-hit-o-dit, fast jag kan faktiskt tycka:
Läkarna måste lyssna på sina patienter!
Det gäller som sagt inte bara den polska läkaren för igår, hon kanske inte förstod mig pga av att hon inte var så bra på svenska...?
Men som jag skrev igår, mina två föregående SVENSKA läkare har även dom varit väldigt "kåta" på att skriva ut roaccutan till mig i tablettform och prisat dess lov, halleluja...
 
 
... och jag har sagt ifrån på skarpen.
Men idag kommer jag faktiskt ringa till hudmottagningen och prata med någon av sköterskorna  som pratar svenska och som förstår vad jag säger.
Då tänker jag säga precis vad jag tycker om det här med att jag får en kräm som innehåller något jag bestämt talat om att jag inte vill ha...
Och att jag from IDAG vill att det står i min journal att jag INTE vill ha Roaccutan någonsin vare sig i tablettform eller i krämform, hur "fantastiskt" det nu än är.
Inte en gång till jag går dit och få en ny övertalningskampanj, för då jävlar faktiskt!
 
Till saken hör, att jag inte ens har den svåraste formen av rosacea, i alla fall inte än så länge kanske man ska skriva.
Jag sköter min kost så gott det går, äter inga kryddor, undviker för mycket salt, jag dricker inte någon form av alkohol, jag avhåller mig från heta och fuktiga miljöer i den mån det går, jag aktar ansiktet på sommaren från solen i mesta möjliga mån med solhatt, tränar aldrig längre så jag svettas mycket.

Jag har inga hettningar, jag har inga röda blodkärlsspridningar i ansiktet.
Jag har inte acne på kroppen.
Jag har "endast" små plitor ibland pga mat och får stora utslag när det är stenkört av olika anledningar.
Och det var det ju ett år sedan sist liksom.
Så jag fattar inte varför dom tjatar om det där Roaccutanet till mig...?
Jag har inte acne jämt.
Mår jag bra och är i balans, då är både HUD och nacke glada och håller sig i schack.
 
Ja, nä, nu ber jag om ursäkt att det blev en himla massa rosaceaskit här både igår och idag.
Men jag behövde väl skriva av mig!
Dags att ringa hud och få en telefontid, vi ses senare, nu ska jag ut i busvädret.
(Fan vad det regnar idag...)
 
 
 
 
 

Ett nej är alltid ett nej...

Eh...
Alltså NU vet jag inte om jag ska bli skitförbannad, eller ASFÖRBANNAD eller kanske slå ihop dom båda och bli vansinnigt förbannad...?
Jag googlade PRECIS den där nya krämen hudläkaren skrev ut till mig, den jag skulle använda som KOMPLEMENT till Tetralysalen och Metronidazol som jag har...
Och GISSA, bara GISSA vad den där krämen innehåller...????
 
Jo, ROACCUTAN.
Okej, vi hade språkförbristningar idag jag och den polska läkaren, men det gick ta mig fan inte att ta miste på att jag inte vill ta Roaccutan vare sig internt eller externt på/i min kropp.
Ändå skriver hon ut en sådan kräm!

??????????
??????????
??????????
??????????
??????????
What is the fucking problem?
 
Vi börjar med en liten artikel som stod i Aftonbladet...

"... Nu lanseras en ny receptbelagd kräm, Epiduo. Den innehåller bland annat A-vitaminsyra – ett av de mest verksamma ämnena mot akne. Ett annat verksamt ämne är bensoylperoxid. Forskarna har nu kommit fram till att dessa ämnen kan kombineras i en och samma kräm.
Läkemedelsverket har nyligen slagit fast att krämen är effektiv och har godkänt den för försäljning i Sverige i maj. Enligt läkemedelsföretaget Galderma ger salvan resultat redan efter en vecka.
Mats Berg, överläkare vid Mälardalens sjukhus, är också positiv.
Receptbelagd

Receptbelagd

– Kombinationen kan vara extra effektiv mot akne. Tyvärr kommer Epiduo att bli receptbelagd. Kanske finns en rädsla att A-vitaminsyra vid utvärtes bruk kan orsaka fosterskador, men det är totalt nonsens, säger han.
A-vitaminsyra finns även i tablettform.
Men Roaccutan, som den medicinen heter, har varit ifrågasatt på senare tid. Bland annat för att orsaka depressioner.
– Det finns fallrapporter men inga vetenskapliga bevis. Roaccutan är otroligt bra, men 
ska bara användas vid svår akne eftersom den kan ge fosterskador, säger Mats Berg."

Konstigt att det då kommer SÅ många och fler rapporter om just psykiska problem och mental ohälsa JUST i samband med Roaccutan...?
Sen kan vi läsa vidare från "Fass.se", notera just uttalandet läkaren gjorde om att "det var totalt nonsens om fosterskador" i samband med denna medicinen, och så läs vad FASS anser i den frågan...
Jag har strukit under även det...
 

1. VAD ÄR EPIDUO OCH VAD ANVÄNDS DET FÖR?

 

Epiduo är avsett för behandling av akne.

Den här gelen kombinerar två aktiva substanser, adapalen och bensoylperoxid, vilka verkar tillsammans men på olika sätt:


Adapalen tillhör en grupp läkemedel som kallas för retinoideroch de verkar specifikt på de processer i huden som orsakarakne.


Den andra aktiva ingrediensen, bensoylperoxid, verkar som ett bakteriedödande medel och genom att mjukgöra och flaga av det yttersta hudlagret.


Adapalen och bensoylperoxid som finns i Epiduo kan också vara godkända för att behandla andra sjukdomar som inte nämns i denna produktinformation. Fråga läkare, apotek eller annan hälsovårdspersonal om du har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.


2. INNAN DU ANVÄNDER EPIDUO

Använd inte Epiduo:

  • om du är allergisk (överkänslig) mot adapalen, bensoylperoxid eller något av övriga innehållsämnen i Epiduo.

Var särskilt försiktig med Epiduo:

  • Du bör inte använda Epiduo på områden där du har skärsår, skrapsår eller eksem.

  • Se till att Epiduo inte kommer i ögonen, munnen eller näsborrarna eller andra mycket känsliga områden på kroppen. Skulle detta ske, skölj omedelbart dessa områden med rikligt med varmt vatten.

  • Undvik överdriven exponering för solljus och UV-bestrålning.

  • Undvik att få Epiduo i håret eller på färgade tyger eftersom gelen kan orsaka blekning. Tvätta även dina händer noggrant efter att du har använt läkemedlet.

Graviditet och amning

Epiduo ska inte användas under graviditet.

Om du blir gravid under tiden som du använder Epiduo måste behandlingen avbrytas och du bör informera din läkare så snart som möjligt för ytterligare uppföljning.

 

Viktig information om något(ra) av hjälpämne(na) i Epiduo:

Epiduo innehåller även en ingrediens som heter propylenglykol (E1520) som kan orsaka hudirritation.

Användning av andra läkemedel:

Tala om för läkare eller apotekspersonal om du tar eller nyligen har tagit andra läkemedel, även receptfria sådana.

  • Använd inte andra akneprodukter (som innehåller bensoylperoxid och/eller retinoider) samtidigt med Epiduo.

  • Undvik att använda Epiduo samtidigt med kosmetika som är irriterande, uttorkande eller som orsakar fjällning av huden.


3. HUR DU ANVÄNDER EPIDUO

Epiduo är endast avsett för behandling av vuxna och ungdomar från 12 år och uppåt.

Applicera gelen i ett tunt lager på de akneangripna områdena en gång dagligen vid sänggåendet. Undvik ögon, läppar och näsborrar. Huden ska vara ren och torr före applicering. Du bör tvätta händerna noggrant efter att du har använt Epiduo.


Läkaren talar om hur länge du behöver använda Epiduo.


Om du känner att effekten av Epiduo är för stark eller för svag, kontakta läkare eller apotekspersonal.


Om du upplever en kvarvarande irritation när du applicerar Epiduo, kontakta läkare. Du kan bli ombedd att smörja in en fuktkräm, använda gelen mindre ofta eller upphöra med behandlingen under en kort period, eller avbryta behandlingen helt.

Om du använt för stor mängd av Epiduo eller svalt gelen av misstag

Om du använder mer Epiduo på huden än vad du behöver, så kommer du inte att bli av med din akne snabbare men din hud kan bli irriterad och röd.


Om du har använt för stor mängd läkemedel eller om t.ex. ett barn fått i sig läkemedlet av misstag eller om du svalt läkemedlet av misstag kontakta läkare, sjukhus eller Giftinformationscentralen (tel. 112) för bedömning av risken samt rådgivning.

Om du har glömt att använda Epiduo

Använd inte dubbel dos för att kompensera för glömd dos.

4. EVENTUELLA BIVERKNINGAR

Liksom alla läkemedel kan Epiduo orsaka biverkningar men alla användare behöver inte få dem.


Epiduo kan orsaka följande biverkningar på det område där det applicerats:


Vanliga biverkningar (inträffar hos färre än 1 av 10 patienter)

  • Torr hud

  • Lokala hudutslag (irritativ kontaktdermatit)

  • Brännande känsla i huden

  • Hudirritation

Mindre vanliga biverkningar (inträffar hos färre än 1 av 100 patienter)

  • Klåda i huden (pruritus)

  • Solsveda

Ingen känd biverkningsfrekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data): svullet ansikte, allergiskt kontakteksem.


Om hudirritation uppkommer efter applicering av Epiduo är den vanligtvis mild till måttlig, med lokala symtom somrodnad, torrhet, fjällning, brännande känsla och smärta i huden (stickande smärta), och är som störst under den första veckan och som sedan avtar utan ytterligare behandling.


Om några biverkningar blir värre eller om du märker någrabiverkningar som inte nämns i denna information, kontakta läkare eller apotekspersonal.

5. FÖRVARING AV EPIDUO

  • Förvaras utom syn- och räckhåll för barn.

  • Används före utgångsdatum som anges på kartongen. Utgångsdatumet är den sista dagen i angiven månad.

  • Tuben ska kastas 6 månader efter att den öppnades för första gången.

  • Förvaras vid högst 25ºC.

 

Medicinen ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall.

Fråga apotekspersonalen hur man gör med mediciner som inte längre används.

Dessa åtgärder är till för att skydda miljön."

Hm, detta verkar ju vara en PARTY-kräm/gel av rang!?
(Undvik att få Epiduo i håret eller på färgade tyger eftersom gelen kan orsaka blekning. Tvätta även dina händer noggrant efter att du har använt läkemedlet.)
Någon som vill ha, jag kan sälja receptet dyrt isåfall.
Not.

 

Okej, låt mig då sammanfatta mig för ikväll...

 

Det var väl en jävla tur att jag inte tog ut den här krämen och slängde ut dyra pengar...
På något som jag absolut inte hade använt sen.
Dra åt helvete med den där jävla hudläkaren, URSÄKTA men det är så jag verkligen känner och det står jag för, som höll på att lura på mig en kräm innehållande ett ämne jag ABSOLUT gjorde klart att jag inte ville ha!
Hon kan omöjligt ha missuppfattat mig på den punkten, omöjligt!!!!
Det är då fan att man MÅSTE dubbelkolla allt här i världen för att inte råka ut för en blåsning eller roaccutan i fejset!!!!
Man måste verkligen i alla lägen vara sin egen detektiv.

Jämt!
Det är ju inte bara i medicinska frågor, utan i annat också.
 

Och jag kan ge mig fan på...
(Ja, ursäkta att jag svär som fan just nu, och att mitt språk är mig ovärdigt, men jag blir så förbannad...)
... jag fortsätter:

 

"ger mig fan på"....
Att även om det bara skulle vara två-tre procent som får psykisk ohälsa och blir deprimerad av roaccutan...
Då skulle JAG naturligtvis vara en av dom två-tre procenten!
Inte fucking värt att chansa.

Samt en öppen uppmaning till sjukhusledningen som tillsätter en läkare som inte behärskar svenska språket till fullo INNAN hon sätts i tjänst.
"Ett NEJ är alltid ett NEJ", det får vi lära oss redan som små i det här landet.

Så säger jag NEJ till behandling av någon form av Roaccutan, då menar jag NEJ!
Inte "JA", inte "KANSKE", nej "NEJ"..
Jag menar "NEJ" som i "N-E-J", no, njet, non, eller på vilket språk ni vill.

Nu skiter jag i det här för idag, och ska försöka låta bli att koka över att jag höll på att bli blåst!
Och deprimerad på kuppen.

 
P.s. Lita aldrig på NÅGON, det är mitt tips det! D.s
 
 

 

 

 

 
 

Spela rysk roulette...

Så har den här dagen gått, och jag med den!
Det började med det där besöket på hudmottagningen.


Och det blev en prövning vill jag lova!
För det första kostade det mig 300 spänn, inte kul med tanke på min ekonomi just nu.
Fast det är bara att pynta, för tar man räkning så blir det 50 spänn extra, och DET...
Ger jag dom dock inte!
 
Sen själva besöket var nog det krångligaste och mest ansträngande jag haft på länge.
Alltså jag fick en hudläkare från Polen, som KNAPPT gick att förstå.
Hon var SUPERGULLIG, det säger jag inget om, men hennes svenska var så knackig så jag fick sitta och fylla i hälften av vad hon sa.
Eller typ gissa att "det hon sa var det hon menade".
Fattar ni...?
Dessutom så ville hon berätta för mig om "min sjukdom" dvs informera mig om rosacea, och jag försökte då förklara att jag haft den i flera år, vilket jag då visade henne på hennes dataskärm där min journal visades.

Mhm...
Och att jag vet vad den innebär.
"Titta där, lång historia här på hud..."

Men jag fick ändå höra att jag skulle undvika kryddor, alkohol, bastubad och så vidare, hela rubbet.
Jag sa att jag inte dricker över huvudtaget, inte äter starka kryddor... bla... bla... bla...
Hela rubbet även från mig.
"Jag har lärt mig igenom åren att sköta och leva med min sjukdom."
Hon förstod inte riktigt mig...
Och jag lät henne bara fortsätta med sitt och jag nickade lite då och då.

När vi var klara med det, då började hon fråga varför jag åt Gabapentin som hon såg att den stod listad på min medicinlista...?
Ja, då fick jag försöka förklara att jag hade en whiplash helt kort, och då ville hon veta hur jag fått den.
Fast hon knappt förstod hälften av vad jag sa såklart.

Och jag fick även en liten föreläsning om att patienter med bältros brukar få den...
Jo, sa jag, det är väl för att dom har nervsmärtor också.
Och så började hon prata på sin knackiga svenska om skillnader i sjukvård mellan Polen och Sverige...
Och jag ville bara gå.
Yes, det ville jag, för det hade ju inget med min rosacea att göra, alls.
Men jag satt såklart kvar och var väluppfostrat artig, som sig bör.
 
Sen kom vi in på medicinerna (efter typ 50 minuters samtal)...
Och det var ett jättekapitel för sig!
Alltså hon gjorde det så krångligt för mig, så på apoteket blev jag uppmanad att gå tillbaka och få nytt recept på ett av dom tre recepten hon skrev ut.
Ett recept ändrade apoteket på själva!

1. Tetralysalen hade hon skrivit ut 4 uttag á 20 tabletter per uttag.
Istället för att ge mig 100 rakt av som kostar MINDRE än fyra uttag av smådoser...
Som jag ändå ska ha och trappa ner med.
På apoteket GAV dom mig då en förpackning med 100 tabletter istället för dom där 4 uttagen.
 
2. Min hudkräm...
Där hade hon skrivit ut en hudkräm som heter "Rozasol" som då tydligen skulle vara exakt likadan som "Metronidazol" som jag alltid har haft förut.
Bara det att när jag kom ut och skulle hämta ut två tuber Rozasol...
Så är inte Rozasolen med i högkostnadsskyddet!
Okej, men varför i hel...v... ändrade hon det då?
Jag har min kräm för medicinskt bruk och är beroende av att ha den där jäkla krämen, och då ska jag helt plötsligt betala för den när jag kan få samma kräm som jag alltid haft, gratis, så länge jag har högkostnadsskyddet...?
NEJ TACK!
 
3. Den tredje medicinen hon skrivit ut, som var ny för mig, men som hon starkt rekommenderade mig att börja använda två-tre gånger i veckan, var inte heller med i högkostnadsskyddet och kostade 385 kr per tub...
Den tog jag inte ens ut då.
Den har jag inte råd med alls förtillfället.

Så jag fick då, på uppmaning av apoteket gå tillbaka till hud.
Jag fick ragga tag i en sköterska och be henne, be läkaren att skriva ut hudkrämen som ingår i högkostnadsskyddet.

Mitt, som jag trodde snabba besök på Las, tog en timme och en kvart!
Och då räknar jag INTE in cykeltiden till och från lasarettet 
Min gud säger jag bara!!!

Men jag måste även tillägga att denna läkaren, som nr. 3 av hudläkare i min rosacea-karriär, ville pracka på mig sådan där JÄVLA ROACCTAN-behandling.
Borde inte det stå i min journal vid detta laget, efter sju år, att jag inte vill ha den typen av behandling???
Jag bara undrar liksom.
Jag skulle gärna ta GIFT om jag ville ta livet av mig...
Men jag tar INTE GIFT om jag vill fotsätta leva typ.

Eller för den delen spelar rysk roulette med min mentala hälsa för att ha en fin hud.
Inte när Tetralysalen faktiskt bevisligen funkar.

Dom där jävla läkarna verkar älska roaccutan, men DET...
Gör inte jag.
Dom kan stoppa upp skiten på något ställe där solen inte skiner.
P-U-N-K-T!
 
Hemåt och in på Atterdags för att handla, och när jag kommer utanför dörrarna med händerna fulla ser jag...
 
... Stalker-Tanten på bänken utanför affären!
Åh nej, HJÄÄÄÄÄLP, jag gick åt andra hållet och hade tur för det var lunchtid och massor med folk i farten.
Hon såg mig inte och jag hann iväg.
Dock 15 minuter senare, när jag ska iväg med morsan till min moster, då HÖR jag morsan stå och prata med tanten vid grinden.
Tanten har nämligen väldigt gäll röst, så den går inte att ta miste på.
Jag stängde dörren illa kvickt, och gick inte ut förrens hon passerat med GOD MARGINAL!

Sen drog vi vidare till moster med blommor, choklad, fikabröd och bakelser.
Och när vi kom dit hade hon besök av två vänninor, så det blev liksom ett litet kafferep.
Så blev det två ärenden för mamma och så kom vi hem vid 16-tiden.
Nu har jag landat i soffan och fått i mig både mat, kaffe och telefonsamtal.
Sambon har kommit hem men ska snart iväg på poker, jag ska krypa ner i sängen och se på "Project Runway Sverige" och Jonas Gardells nya serie som börjar ikväll.

Ja, det var allt för mig för idag!
Nu hoppas jag att min rosacea läker ut fort som tusan och OM jag behöver gå tillbaka till "Hud" då blir det först om ett år.
Och OM den polska läkaren fortfarande jobbar kvar, då pratar hon flytande svenska och kan läsa min journal utan och innan...
INNAN jag anlänt till hennes rum!

 
 
 
 

Att passa sig för att ha en åsikt...

Uppe sen 06.45 för att få upp sonen i tid idag.
Det gick trögt.
Han hade varit uppe sent och sett "El Classico" och då kommer det surt morgonen efter.
Fast upp kom han tillslut och iväg kom han till skolan i tid.
Piggare dessutom 
 
Jag är också piggare, har sovit som en stock, och ska snart hoppa i duschen själv för jag ska till "Las" idag igen.
Hudmottagningen denna gången.
"Suck-o-hej pensionär" känns det nästan som, men...
Jag hann inte till hud innan jag stack till Stockholm, och eftersom jag fick medidcin pga av mitt utbrott av rosacea, så måste man gå till läkaren för kontroll.
Bara det att NU ser dom ju inte så mycket, bara några röda "ärr" efter dom största utslagen, det har ju gått X-antal veckor liksom.
Bortkastade pengar för min del, men, men , jag har inget val.
Det är väl för att dom inte ska tro att jag "fifflar" och vill knapra stark antibiotika "bara sådär".
För det vill man ju...
Kanske inte... nej.
 
Sen...
Ska jag och mamma till min äldsta moster och gratta henne på födelsedagen!
Vi skulle ha åkt och gratta henne i lördags, men en kräksjka kom ju ivägen.
Så det blir idag, vi sticker så fort jag har varit hos doktorn, tar med oss bakelser och blommor och choklad och så fikar vi!
Herregud vad det fikas hela dagarna i ända här, det är nästan det enda jag gör känns det som 
TUR att man har hund så man kommer ut dom där 8-9 km per dag som det behövs att gå av sig allt socker sen också 

Så fastnade jag för nyheten på tv idag om att en av landets hösta polischefer "hotar" elever om att dom ska passa sig för att tala illa om polisen och polisorganistaionen i media (och FÖRMODLIGEN överhuvudtaget)...
 
"En av landets högsta polischefer varnar polisstudenter för att berätta negativa saker om polisen för journalister. Redan första veckan på högskolan får eleverna lära sig av Karl Wallin, kanslichef på Rikspolisstyrelsen: ”Hitta inte på en massa tokigheter och beskriv organisationen som en organisation som inte fungerar.

”När media bara kritiserar svensk polis – faktiskt utan att de har rätt – då måste vi agera. Den breda allmänheten kan faktiskt tro att den här reportern som skriver det här har rätt. Det här kan faktiskt bli en bra signal till er. Se till att inte ni skjuter oss själva i foten”, säger Karl Wallin.

Han fortsätter: ”Hitta inte på en massa tokigheter och beskriv organisationen som en organisation som inte fungerar och att cheferna är fullständigt kass. Det enda som händer då är att media tacksamt suger åt sig”

Uttalandet är allvarligt, enligt Nils Funcke, expert på yttrandefrihetsfrågor och sekreterare i regeringens yttrandefrihetskommitté.

– Meddelarfriheten för poliser syftar just till att de ska kunna tala om för medier när någonting inte fungerar. Det han säger är synnerligen olämpligt, säger han.

Polisen har fått hård kritik för att det är lågt i tak inom organisationen, men ledningens officiella hållning har varit att alla ska kunna framföra sina synpunkter."

Jag tycker att ni själva kan gå in på DN´s hemsida och både lyssna och läsa vad det står, framförallt lyssna, för polischefen "got caught on tape" så att säga.
Sen vill jag nog helt krasst påstå att det finns FLER arbetsplatser runt om i hela Sverige där folk/anställda varnas om att "tycka" om sin jobborganisation...
Polisen är inte på något sätt exclusiv där.
Anställda måste i dagens läge "passa sig" att ha en åsikt offentligt, vare sig det är i media eller mer privat, mhm, känns det okej?
Nä, inte direkt.
 
Så måste jag skaffa garn idag, jag har beställningar som ligger och drar och jag...
Har inte kommit igång.
Dags och göra det IDAG.
Vi ses lite senare, nu ska jag köra igång här.
 

Urtrist dagsrapport...

Idag har jag gjort massor.
Det blev för-städ åt sambon i flera timmar faktiskt, paj-tillverkning och sen långpromenad med hunden.
När jag kom hem gick det i ett igen och så har vi haft fikabesök av bästisen med familj.
Det var typ min dag, jag är helt slut och har grävt ner mig i sängen och ska se "Partaj".
Ingen spya så långt ögat kan nå.
Ja, det var min URTRISTA dagsrapport från och om min dag, men jag är trött som sagt.
Imorgon är jag tillbaka med en längre och gladare rapport om mitt såååå händelserika liv 




Har inte spytt...

Känner mig ganska konstig sen igår eftermiddag.
Avbokade ALLT för jag mådde illa som fan.
Vi åt middag och sen mådde jag ännu mera illa.
La mig och tänkte att "Snart kommer middagen upp!" , och så somnade jag.
Men jag har inte spytt.
Ingen kräksjuka har visat sig på andra våningen på Southway.
Ännu i alla fall.

Morsan kom upp ur sin säng lagom till kvällen igår, och såg ut som sju svåra år.
Då hade hon legat däckad exakt ett dygn.
"Kändes som ett år", sa hon...
Och eftersom jag haft kräksjukan själv vid X-antal tillfällen, så förstår jag precis.
Hon fick fil, ville inte ha något av vår middag fastän jag erbjöd henne.

Själv är jag inte på humör för något just nu...
Knappt ens hundpromenad.
Vi ses senare.
 

Hen igen...

Glömde lägga upp en bild jag såg på Fejan förut, bara MÅSTE dela med mig av den...
 
 
... och säger bara:
Hahahahahahaha, HUR KUL som helst!!!! 
 

Jag filosoferade...

Promenad med Milousan var PRECIS rätt medicin för min pms idag!
Ut kom vi och länge var vi ute och klättrade.
Jepp, det blev det "oplanerade" Hällarna idag.
Vi svettgick ut längs vägen, och när vi vänder och ska ta Hällarna hem, då klättrade vi nedför berget istället.
Ja, varför göra det lätt för sig och ta trapporna vid Kneippbyn när man kan hasa ner längs en omöjlig stig och hålla i sig i slånbärsbuskar längs vägen...?
Klart man hasar när man ändrar promenadrutt "bara sådär"...
 
 
Här har vi den lätta biten av berget, Milou står på kanten till stupet...
Där jag då fick hasa ner, och hon sprang!
Vid stupet, tjofräs...
 
 
Men ner kom vi och värt mödan var det, för nedre delarna av Hällarna är ju NJUTAR-delen...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ja, det går inte annat än att säga att vi har det så jävla lyxigt att ha det så vackert där vi bor!
Och det bästa med "nedre" delen av Hällarna är...
Att man jämt är själv!
Jag har under alla, alla, alla år aldrig träffat på mer än EN enda person här nere.
Och det betyder inte att det inte ÄR folk som går här, men det är väldigt få som gör det, så man är ensamen om härligheten.
 
Jag satt på stenstranden och njöt av havet medans Milou sprang runt och försökte hitta något att jaga, hon underhöll sig själv, och jag kunde bara sitta och filosofera.
Sen började vi klättra uppåt, tog en gammal stig som jag inte klättrat sen jag var liten/ung.
Men då var man liten och smidig.
Nu är man äldre och...
Lite mindre smidig.
 
 
Och jag kan säga att när vi kom på sluttampen av denna stigen (uppstigningen), då var jag glad att jag har en liten hund!
Grejen är att det är så himla brant och sista biten är man tvungen att faktiskt klättra på bergsväggen!
Så jag fick lyfta upp hunden i omgångar till olika småplattåer, och sen klättra själv, lyfta, klättra.
Ja, så det var vår start på dagen, inte diekt något att klaga på 

Sonen har varit och spelat fotboll och morsan...
Har fått KRÄKSJUKAN!
Dessvärre, stackars henne.
När jag kom hem från promenaden var det ganska sent, runt lunchtid, och tidningarna låg kvar i källartrappen.
Mhm, va, har hon inte gått upp ännu, tänkte jag, och gick in i hennes lägenhet.
Hallå?
Dödstyst.
Okej, mot sovrummet,
 dörren stängd, HALLÅ...?
"Hallå...", hörde jag en svag röst därinnifrån.
Jag öppnade, och där låg hon i ett kolmörk rum med en SPYHINK vid sidan av sängen.
 
"Er´u sjuk?"
- Ja, jag har kräksjukan...
(Irk)
Jag undrade om hon behövde något, ska jag köpa något som du kan äta, dricka?
Nope, hon spydde upp till och med vatten.
Oki, här är telefonen, RING om du behöver något.
Och så backade jag ut baklänges från smittohärden och sprang upp och tvättade händer och spritade dom därefter.
Samt lite sprit i ansiktet också...
Bara för att liksom.
Och funderade på hur mycket jag egentligen umgåtts med morsan dom senaste dagarna...?
Inte så väldans mycket.
Sonen däremot har det, och jag har pussat MYCKET på sonen.
(Irk)
Ja, ja, den som lever får se, men jag bara hoppas att ingen annan i huset åker på det nu.


Helt off...

Vaknade och dagen inleds med M-E-N-S-V-Ä-R-K!
Jag ville helst dra något gammalt över mig, men jag steg upp och typ surar lite tror jag.
Känner mig helt off.
 
Solen skiner från en klarblå himmel och jag ska faktiskt alldeles strax ut och gå med Milou, kanske det kan höja humöret något.
Kickstarta dagen lite.
Få igång kroppen lite.
Good luck till mig själv på den punkten!
Asch, jag sticker nu, så kommer jag tillbaka med ett sprudlande och soligt humör lite senare!
 

Shopping-helvetet med mysfika efter...

Nu är jag slut som artist.
Och vilken prövning det blev att gå på stan och handla kläder med sonen.
 
Det har vid min gud aldrig varit ett nöje det ska gudarna veta, det har varit skitjobbigt vet NI som följt min blogg sen starten.
Och det var inget undantag idag heller.
I allafall inte när vi letade kläder, men SEN vart det himla mysigt.
Jag återkommer till det.
 
Först så höll jag på här hemma med en massa hemmafix samt tvätt.
Sen skar jag till det där mönstret i lakanstyg (TUR DET...) och sydde snabbt ihop det för att se hur modellen blev.
Resultatet blev inte bra.

Jag hade skurit ut för stor storlek.
Jag skar ut medium bara för att...?
Ja, jag vet inte varför egentligen för jag har ju 34/36, men jag ville att den skulle vara luftig.
Bara det att den blev jättestor, det blev "säckmodell".
Och nu när jag visar bilden får ni tänka på att denna är sydd i "stelt" lakan och inte det "tunga" viscosetyget, så det blir inte riktigt ändå som det ska vara med fallet i klänningen, men så här blev provet...
 
 
Ja, och så slängde jag bara på ett skärp för att dela av den lite, man ska ju sy ett skärp också.
Satte på mig klänningen och nej...
Det blev som sagt som en säck och modellen kommer bli helt fel för viscosen, armarna har ett alldeles för hängande snitt.
Det blev en flopp!
Men TUR då som sagt att jag sydde upp den i lakan först, nu får jag leta vidare i mitt mönsterarkiv efter annan modell till det prickiga viscosetyget.
Det får bli något mer skräddat!
 
Ringde sen tygaffären och fick inte tag i det Vouge/Anna Sui mönstret jag helst ville ha, men det andra mönstret fanns...
 
 
 
Så då beställde jag det sålänge, och så letar jag vidare efter det mest åtrovärda mönstret på nätet!
Sen blev det booooring ärenden till Lantmännen, hem igen, och vidare till kussen för att lämna lite kläder till kusinbarnet av manligt kön, mötte upp sonen vid badhuset och sen...
Började shopping-helvetet!
 
Jepp, vi började med att det var tvunget att det skulle "gå fort" för sonen skulle snabbt vidare med sina polare till fotbollsplanen!
Jamen, nu har vi bestämt att vi skulle handla kläder till dig IDAG, då får kompisarna vänta.
"Jag behöver inga kläder", sa sonen då.
Lägg ner, sa jag, nu letar vi efter kläder.
Och kom in på HM.
"Nej-nej-nej-nej-nej-nej-nej-nej-nej-nej-nej-nej..."
Till allt på hela herravdelningen.
Jag orkar inte ens referera till allt som sades, men tyvärr visade han inte upp sig mest väluppfostrade och älskvärt fina sida.
 
Dessutom var det tonårstjejer där...
Så han kunde inte prova kläder ens.
Vi gick efter 20 minuters strid, då ville han in på KappAhl.
Vi kom dit, det var samma "nej-nej-nej..." fast sen hittade han byxor som var "tillräckligt moderna".
Bara det att då fanns det endast stora storlekar kvar!
Jaha...
Ja, då hade vi typ bara Carlings och DC kvar, dyr-affärerna.
Men på Carlings skulle han minsann inte in, nej-nej, nej, JO-jo-jo, sa hans mor.
Det finns ju massor med "modernt" där.
I hoooope.)
 
In i affären och han bara gick och surade, han ville inte titta på något alls och jag gjorde det värsta en mor kan göra (enligt sonen då)...

Jag haffade expediten (underbara, underbara expediten) och sa:
"Hej, du vi letar byxor till min son, han vill ha samma typ/modell av byxor som han har på sig nu, har ni det?"
Och så drog jag upp jackan på sonen snabbt som en kobra!

Expediten behövde slänga en snabb blick och sa:
"Jo, vi har liknande modell här, dom är dessutom precis nyinkomna."
Och så visade han sonen byxmodellen, och sonen blev KÄR i brallorna!
(TACK GODE GUD!!!!)
 
In i provhytten och provning inleddes med hjälp av den underbara killen i butiken.
En massa tröjor fick vi också som förslag, sonen ratade alla utom den jag faktiskt hittade.
Vi kom tillslut ut med två par brallor och en tröja.
HALLELUJA, jag hörde änglarna sjunga trots hårdrocksmusiken i butiken!
 
Och så tackade jag hjärteligen för hjälpen när jag betalade, och beklagade mig lite om det jobbiga jag och sonen "gått igenom" innan vi kom till Carlings.
Killen i kassan sa:
"Ja, men då vet du vart ni ska gå nästa gång ni ska handla kläder, bara att gå DIREKT hit på en gång!"
Yes, det kunde mamma-Madde lova på stående fot att hon skulle göra, PUST! 
Så blev det en snabb sväng på "Garag1" för jag ville visa sonen en tavla som kanske skulle passa på hans rum, men den passade inte.
Okej...
 
Jag hade då också innan vi gick och shoppade, föreslagit att vi skulle gå och ta en fika efter shoppingen.
Men det ville absolut inte sonen då, för han skulle ju snabbt vidare till sina polare, fika med morsan "nej tack".
Så efter "Garag1" sa han snabbt "hej då" och cyklade iväg.
Jag hinner bara ta mig till Österport, 1-2 minuter senare efter att vi sagt "hej då" och så undrar han vart jag är...?
- Jag är vid porten, hurså...?
"Jo mamma, jag vill gå och fika med dig i alla fall, jag skiter i polarna, jag vill mysfika..."
???
Okej, ja, då väntar jag här på dig då.
Och så blev jag så där varm i hjärtat, JIPPIE, han VILL fika med mig!!!
Han valde sin lilla mamma.
Och så gick vi på "Fiket" och fikade, och hade jättetrevligt.
Det var liksom som när den där "hemska" shoppingen var över, då kunde han bli "sitt vanliga jag" igen 
Så hamnade vi i bokhandeln och mamma-Madde fick en glädjechock, för i pockethyllan stod...
 
 
... del tre av Knausgårds "Min Kamp"!!!
Herregud, var det möjligt, jo det var det minsann.
Naturligtvis blev det glädjechock, glädjefnatt och allmän festyra i bokhandeln.
(för min del då...)
Jag måste nu raskt läsa ut Kajsa Grytts biografi (som legat halvläst i min väska sen jag kom hem från Stockholm) och kasta mig över Karl Ove.
Så köpte jag även boken jag hittade i Stockholm men aldrig köpte där...
 
 
Ja, sen var jag ruinerad för resten av månaden.
Nu har jag typ en tusing kanske två om jag har tur, kvar på kontot och jag vet inte hur detta ska gå fram tills nästa lön.
Fy fan vad jag har spenderat.
Jag är inte bara slut som artist, jag är luspank också.
Men vissa månader måste man ju göra det med.
Hjälp.
Ja, och så hann vi med en sväng på Kattloppisen också, sen kom vi hem och jag är astrött.
As-as-as-astrött.
Det har verkligen gått i ett idag, och det har inte varit mycket vila.
Nu ska vi äta middag, sen blir det "X-Factor" och sen dör jag väl i sängen.
Hej-på-en-stund.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

yra in som en virvlevind..

Så var jag tillbaka igen...
Landat med frulle och kaffe i soffan och ser "Malou efter 10" och blir berörd.
Ser en intervju med skådespelaren Johan Hedenberg som skrivit boken "Lill-Tarzan å jag"...
... som han skrivit om sin uppväxt.

Citat från nätet...
"Här står jag nu. Åter i min barndoms backe. Full av sly och mossa. Och där står även du vår björk, krokig och stolt i din skrud. Var är alla? Många är döda. Det vet jag."

Så inleds historien om Johans uppväxt; först och framför allt i Grimsta, Vällingby. Ett miljonprogramsområde där större delen av familjerna befinner sig en bit ner på den sociala skalan, med kuvade mödrar och berusade fäder. Eller tvärt om. Barnen drar runt på gården, som blir en egen värld, med egna regler och lagar.
 
Det är 1983. Johan är skådespelare på Dramaten. I Kungsträdgården befinner han sig plötsligt framför en av de gamla vännerna från gården. Den kille han lirade fotboll och hockey med som barn är nu tjackpundare.

"Måste du stå och rota där i soptunnan nu när jag mår så bra. Jag vill inte bli påmind om det här, vill inte se skiten... Är det nödvändigt att dyka upp här och förstöra min dag? Jag har lämnat dig bakom mig, jag är inte en del av dig längre. Jävlar, han har fått syn på mig, upp med tidningen... Nu rotar han i papperskorgen igen, vad skönt att han inte ser på mig längre.
Vad håller jag på med? Det är min barndomsvän och uppväxt som står där. Gå fram och bjud honom på en fika. Några sekunder senare står jag framför honom."

Och nu på morgonen sitter han i soffan med sin gamla barndomsvän och granne.
Jag blev väldigt berörd och hade gärna sett en längre intervju, men ska läsa boken i alla fall.

Igår sent på kvällen såg jag en serie där en hund dog, jag började böla i vanlig ordning.
Jag fick ont i magen i vanlig ordning och ångrade DJUP för en sekund att jag har djur överhuvudtaget.
Och i vanlig ordning så handlar det inte om att jag inte älskar mina djur...
Det är ju tvärtom.
Jag älskar dom för mycket och vill inte veta av att det kan bli ett slut.
Och jag vill inte se djur på tv som dör.
Tack.
 
Imorse blev jag så hämtad på jobbet av morsan, för jag hade så jäkla mycket packning så jag hade inte fått hem allt på cykeln.
Morsan hade med sig Milousan och gladare hund och matte kan väl knappast finnas när vi återser varandra efter ett dygns frånvaro.
Det är STOR LYCKA och vi snackar DJUP kärlek.
Bara så ni vet 
Milou fick även yra in som en virvelvind till Chifen och hälsa på!
Med betoningen på "yra in som en virvelvind".
 
Min plan för dagen är från och med nu:
1. Ringa och kolla om jag kan få tag i dom där Anna Sui mönstren.
2. Ta fram lakanstyg, skära till och testsy den nya klänningsmodellen jag vill sy (till mig själv).
3. Duscha.
4. Gå på stan med sonen och köpa nya kläder till honom.
5. Fredags-slappa.
 
Så nu kan jag inte hänga kvar här längre, vi ses senare.
 
 

Vad som höll mig vaken...

Uppe och det är kolmörkt ute.
Det regnar inte just nu, men det ska tydligen regna hela dagen, fy...
Fast det är varmt ute i alla fall kände jag när jag var ute och hämtade tidningen.
Det blir jobb idag, alltså är jag uppe i ottan.
 
Jag är INTE pigg.
Jag hamnade i mönsterletande på nätet och hittade två mönster jag vill ha av Anna Sui.
Ska kolla med tygaffären vid kolonilotterna på Öster om dom fortfarande finns.
För det ena mönstret som jag hittade, skulle passa till det här...
 
 
... tyget.
Och mönstret jag vill ha ser ut så här...


... och då är det klänningen till vänster på bilden jag älskar, fast kanske inte i just det tyget.
Men jag hittade bilder på samma klänning som en annan tjej sytt till sig själv...
 
 
 
Ja, så lite sånt höll jag på med igår.
Livsfarligt, man kan aldrigt sluta när man väl börjat, det är som knark.
Och tiden bara rinner iväg, tills det blir väldigt sent, och man lägger av...
Men hjärnan fortsätter.
Snark.
Men jag bryggde extra starkt kaffe, så snart är jag på banan igen.
"Hepp!"
Nu ska jag hoppa i duschen, jag ville bara att ni skulle veta vad som höll mig vaken igårkvälls 

Vi ses.
 
 
 
 
 
 

Hurra för Facebook...

Jag har typ grävt ner mig i sängen, nyduschad och astrött.
Det har varit fullspäckad dag idag och jag har gjort massor, hunnit med massor.
Skönt, då kommer jag sova gott.
Så länge jag inte ligger och tänker på kommande klädprojekt då förstås...
För det gjorde jag igår, och låg och vred mig i evigheter.
Jag blir så trött på mig själv när jag ligger och "planerar" i huvudet, det blir aldrig sömn då, hjärnan går på högvarv.

Och appropå kläder...
HURRA för Facebook säger jag, och tips man kan få där från folk man har i vänlistan, detta såg jag förut...

"Efter succén – nu blir serien modevisning"

Kläderna från ”Downton Abbey” ställs ut på Hallwylska museet.
 På utställningen ”Dräkter från Downton” finns främst dräkter och outfits från seriens första säsong, den visas på Hallwylska museet i Stockholm från fredagen den 5 oktober till söndagen den 6 januari.


Jamen GISSA vem som kommer skutta iväg till Hallwylska vid nästa Stockholmsbesök i november...?
Ja, kan det vara Frk Österholm eller kan det?
Jo minsann, det kan det.
Jag kommer förmodligen tillbringa många, många timmar att studera konstverken och sen gissar jag att jag kommer vara tvungen att sluta mitt jobb, lämna familjen och flytta till Stockholm och utbilda mig till sömmerska PÅ RIKTIGT!
Och då ska jag bara sy såna däringa kreationer som flickorna på bilden bär.
Jag bara undrar VILKA som skulle bli min målgrupp egentligen, skitsamma, det spelar ingen roll, bara jag kan sy sä där vackra kläder så skiter jag i resten!

Pffffff...
Känns väl inte som en verklighet nära mig.
Fast utställningen ska jag gå på i alla fall 


Så hittade jag en annan rolig, men FARLIG sak/sida på fejan...
Nämligen att "Garag1" har skaffat en sida där som jag omedelbart "Gillade".
Jag hittade direkt, och det är därför jag tycker att detta är farligt, dessa små prylar som jag gillade:

Dalahäst i betong...
 
 
... och eftersom jag samlar på dalahästar, så skulle jag ju BEHÖVA (not) en sån här i min samling!
Billig var den ju också.
Skit-o-pannkaka.
Och även dessa koppar fastnade jag för...
 
 
Dom var ju supersöta ju!!!
Ja, Facebook börjar bli livsfarligt när man hittar favoritaffärer DÄR, som man älskar att sakleta i...
I verkliga livet 
Nu ska jag ägna min sista timme i vakenhet åt att kolla Tradera, måste se om det finna några sjyssta mönster som jag kan fynda billigt och utöka mitt mönsterarkiv med.
Vi ses imorgon innan jobb.
 

Brittsommar...

Vilken dag det blev här då´ra...
Brittsommar för tusan!
Ja, jag körde ju racet här hemma, och sen svängde jag ner lite björnbär i en form och slängde på den redan förberedda pajdegen som jag gjort på morgonen och bakade en björnbärspaj!
Gick tvärs över gatan till vänninan som bor där, och så drack vi "kaffelunch" och åt upp björnbärspajen 
Hade några urmysiga timmar med mysigt snack ihop, och sen kom vi ut, hon skulle gå och handla och jag gå hem och ta hand om en tvätt samt gå ut och gå med hunden och...
Det var JÄTTEVARMT.
När jag gick över till henne så var det ju skönt ute, men fortfarande mulet.
När vi kom ut var det sommarvarmt, herregud, när jag kom hem kollade jag termometern, den visade 19 grader.
Jepp, 3 oktober och 19 grader ute, hur najs är inte det...?
Väldigt kan jag meddela.
 
Jag gick in, fixade tvätten och sen hoppade jag i mina flip flops och endast iförd dom, blus och uppvikta jeans så strosade jag och Milou iväg ut på strospromenad mot Hällarna.
Bevisbild...
 
 
GLAD Madde...
 
 
 
 
GLAD hund på strövtåg...
 
 
 
 
 
 
 
 
Så satte jag mig på klippkanten och tittade bort mot stan och hamnen, ringde bästisen för att kolla hur det gick med deras flytt.
Milou sparng som en galning mellan klippskrevorna och jagade rabbis samt blivade barnafädrar, eftersom hon löper...
Men det blev inga barn gjorde idag i alla fall 
 
 
Vackert, vackert, vackert, ja, det var en vacker och varm eftermiddagspromenad.
Underbar.
Vågar man hoppas på några fler såna här varma dagar i oktober...?
Ja, det gör man nog, vi snackar ju Gotland liksom 
Killarna har stuckit iväg på "killkväll", jag har ätit och fikat precis och ska nu ta en liten dusch.
Vi ses senare!
 

Effektivitet och urvuxna kläder...

Uppe med tuppen, fått iväg sonen till skolan, röjt hemmet, sorterat tvätt, kört igång tvättmaskin, diskat för hand och kört igång diskmaskinen, rensat sonens garderob och byrå, fixat smulpajdeg till senare och snart måste jag köra igång här med dammsugning, jag tar bara en liten bloggpaus först 
Ätit frukost och läst tidningen.
Fatta vad man hunnit med sen klockan 07!

Och vad gäller sonens garderob så finns INGET kvar.
Inte ett skit.
Han har växt ut allt.
Det enda han har kvar är shortsen och t-shirtarna jag köpte till sommaren, men shorts duger ju inte som höstbeklädnad.
 
Jackor, jeansen, chinosarna och bomullssticketröjorna jag köpte i MARS...
(Jackorna är iofs äldre men inte mer än ett år...)
Har han växt ur med råge!
Byxorna ser ut som han väntar högvatten och bomullssticketröjorna fattas det längd i armarna och midjan numera.
Och jag som tyckte jag "tog i" i storlek när jag köpte det.
Jackor...
Ja, urväxta som sagt.

Sonen och jag har bestämt att det måste bli lite shopping på fredag så han har något mer än sportbyxor att gå till skolan i.
Idag fick jag gå in i sambons garderob och ta en av hans bomullssticketröjor och ge till sonen.
Sonen har sambons storlek...
Shit.
Fatta läget.
Jag sa till sambon:
"Ja, nu ligger du risigt till, nu har du en kille som kan ha dina kläder..."
Tur att man är kvinna, jag får i alla fall ha MINA kläder ifred.
 
Jag har bestämt att även JAG ska rensa ur min garderob.
Det ska rensas ordentligt.
Nu ska jag rensa efter måttot:
"Det jag inte använt på ett år...
Eller ALDRIG använt, ryker!"
Och så ska jag kolla när en butik jag brukar sälja till har inköp och så åker jag dit med kläderna.
Och det hon inte vill ha...
Åker till Katthemmet.
Jag kör ju varannan gång Röda Korset och varannan gång Katthemmet/loppisen, tycker både människor och katter behöver stöd nämligen!
Jag vill ha lite plats för mina egna alster nu 
 
Och appropå det, så måste jag bli lite MODIGARE nu.
Jag har bestämt att nästa projekt är ett projekt med * * * stjärnors svårighet av fem.
Jepp, här ska det snäppas upp ett steg, och det ska få ta lite tid.
Ska sy en provmodell i lakanstyg först, och se HUR modellen blir, sen kör jag på med det prickiga viscosetyget.
Jo...
För jag vill ju sälja kläder också.
Och jag har haft en beställning av en kompis mamma som "varit på mig och tjatat" (på ett positivt sätt då ;) sen jag körde igång med att sy igen.
Och velat ha en klänning i creméfärgat, slinkigt tyg, sen typ ett år tillbaka.

Jag har hittat tyget åt henne efter spaning i Stockholm, jag har hittat klänningsmodellen, men hållit fast vid mottot:
"Nämen jag syr bara det som jag syr, och så får man köpa det.
Jag tar inga beställningar ännu."
Bara det att jag har ju bara sytt till mig själv nästan.
Och varför inte bara kasta sig ut och SY PÅ BESTÄLLNING när allt redan egentligen är fixat?
Ja, det kan man fråga sig.
Det är den där jobbiga spärren jag måste förbi.
 
Nu har jag i alla fall kommit så långt, att jag sagt att hon kunde komma hit och titta på mönstret som är efter hennes önskemål, jag ska fixa tygprov...
Ta lite mått...
Sen kan det väl inte vara så djävla svårt?
Det är ju bara att kasta sig ut för stupet?
Man kan ju lyckas och landa mjukt med en fallskärm, eller så kraschlandar man.
Och då får man börja om.
Värre än så är det ju inte.
 
Ja, och jag måste sluta "safea" med lättare projekt, jag KAN ju, vad är egentligen problemet!?
Problemet är att jag hatar att misslyckas, problemet är att jag jämt vill vara bäst redan vid första försöket.
Inte bra.
Men från och med idag påbörjar jag i alla fall mitt nya, SVÅRARE projekt...
Och sen får vi se nästa vecka om jag VÅGAR ta mig ann min första beställning.

Kunde jag med virking och stickning, kan jag väl med med det här också.
Det är ju DET som är målet.
Nu måste jag börja dammsuga, sen ska jag ut på en skön promenad med hunden.
Solen är på väg fram ur dimman och det är ganska varmt ute.
På med solbrillor och ut och jobba lite med kropp och själ.

Tror jag kommer ta till den gamla fina klassikern:
"Jag kan sy, jag är inte rädd, jag kan sy, jag är inte rädd." 
 
 


 
 
 


 

Svart/vitprickig tunika...

Så var den svart/vitprickiga tunikan eller klänningen klar!
Och denna gången är jag glad att färgen på tunikan räddade mig, för jag skar ut mindre ärmar denna gången...
För att få ärmhålet så långt in som möjligt.
Men det var bara det att då syr man över en annan söm, ja, det är lite svårt att förklara, men två sömmar korsas och det blir INTE så snyggt.
Fast det syns bara på denna klänningen om man tittar mycket, mycket noga och vet om det.
Annars syns det inte, så tyget och tråden räddade mig 
 
Men så får jag ju sen se hur det blir när den sitter på "ett riktigt" barn, om det blir någon skillnad på dom båda klänningarna eller inte i "ärmhåls-frågan"...?
Tunikan/klänningen fotad inomhus...
 
Och så tog jag några bilder utomhus...
 
Bara ETT problem när man fick till skarpa och bra bilder på klänningen...
Man får nästan ont i ögonen av det prickiga mönstret.
Samt så blir man nästan hyptnotiserad, fast så är det ju inte när man ser den i verkligheten.
Men på bilderna blev det inte behagligt för ögat.
Nu funderar jag då på vad man ska matcha ihop den med för byxtyg, det måste vara...
 
Här vill jag INTE ha det med ett par vita byxor eller jeans...
Nej, jag vill ha det lekfullt!
Sen får man ju kombinera tunikan med vad man vill när man köpt den förstås, men så länge den hänger hemma vid mig har jag ett tema 
Hade jag däremot gjort ett par byxor i detta tyget, då hade det blivit en vit tunika, kantbandad med det prickiga tyget.
Men inte tvärtom, nope, det går inte.
Mja...
Kolletktion Österholm börjar ta form.
Det är tur jag samlar på mig en HIMLA MASSA visitkort när jag är i Stockholm! 
Jo, jo, det är inte bara nöje när jag travar runt där uppe som en osalig ande.
Fast en sak i taget.
 
Till kvällsmat blev det en omelett.
Hade inget i kylen förutom ägg, ost och tomater, så då fick det bli det till 
kvällsmat.
Skulle jag dock ALDRIG äta om jag inte åt min hudmedicin, ägg innehåller så mycket naturligt natrium så det är inte klokt.
Plus osten på det, hjälp, en riktigt farlig hud-bomb för min del.
Nä, så det är faktiskt riktigt LYXIGT med omelett, jag äter det typ bara en gång om året.
 
Sonen får likadant, fast han får springa över till macken och köpa skinka så gör jag en ost-o-skink omelett till honom.
Sambon är hos tandläkaren så han får fixa eget när han kommer hem, för jag vet inte VAD dom gör i munnen på honom eller OM han kan äta sen.
Och nu dricker jag kaffe och bloggar, fast nu har jag bloggat klart och ska lägga upp annons på tunikorna i STICKQVICK BUTIKEN www.stickqvick.blogg.se/butik/
Vi ses senare!
 
 

 
 
 
 

Promenadbilder från savannen... (eller?)

Promenadbilder...
 
 
Savannen i Afrika innan monsunregnen drar in, eller vy över Hällarna...?
Såklart det senaste, jag är ju inte i Afrika precis 
Men det är nästan så det bara fattas ett par giraffer, zebror och ett lejon i bilden, eller hur?
Otroligt skönt ute idag, längs vägen blåste det men på Hällarna var det nästan vindstilla.
Jag och Gottegrisen...
 
 
Gottegrisen själv...
 
 
 
 


Ja, den lilla skogshunden i all sin prakt med lortiga tassar, blöta och toviga-vindöron, sittandes och spanandes i knät på sin matte.
Jag spanade på havet och hon efter folk & fä och...
Rabbisar såklart 
Kommit hem, duschat, ätit lunch och gjort en liten äppelpaj till mig och sonen av trädgården egna äpplen.
Doftar LJUVLIGT.
Och nu ska jag sy, vi ses senare!
 

Mammas ord är lag...

Så kom sonen hem igår till kvällsmaten med orden:
"Kolla, EN MINUT i kvart i sju mamma!"
- Mmm, det var på håret det.
Men då känns det som JAG vann trots allt.
Mammas ord är lag.
Än så länge.
 
Ute lyser solen och det är milt ute, solbrillor och träningskläder på, och så ska jag ta med mig jycken och gå ut och gå!
Det kommer bli en underbar morgonpromenad.
Sen ska jag fortsätta på tunikan, jag ska bara sy ärmarna och sätta i gummiband i halsen, sen är jag klar.
Kanske jag börjar på min egen prickiga klänning, ELLER så syr jag ett par baggybyxor som kan matcha någon av dom 2 nysydda barntunikorna...?
Något som matchar á la Madde-style såklart 
Vi ses senare!
 
 
 
 
 
 
 

Jag har blivit osynlig...

Ibland kanske man inte vill dela med sig av allt...
Och så måste man det pga av slumpen.
Då kan jag bli lite trött, och det blev jag idag faktiskt.
Typiskt.
 
Annars så har jag varit hos läkaren idag, och lämnat presenten med dom cerisa/blommiga byxorna och den vita toppen jag köpte till...
Och sen direkt hem igen.
Promenerat hem i solen med solbrillorna på, det var superskönt i luften.
Kom hem, in och direkt botaniserade lite i tygförrådet och bestämde mig för...

 
... småprickigt tyg till en ny tunika till en 2-åring.
Och det roliga är, att nu har jag ju sytt en tunika häromdagen, och då tog det tid för att det var första gången.
Så funderade jag ju på dom där ärmarna i två dagar typ...
Innan jag sydde klart.
Idag svänger jag ihop NÄSTAN allt, plus utskärning, på en timme blankt!
Jag har fållning och gummiband kvar, så jag tippar på två timmar, men...
Jag gör en paus för Dr. Phil och bloggande först 
Ska nog kombinera ihop det med något blommigt.
 
Så kom sonen hem här, och stack direkt.
Och vilket HUMÖR han uppvisar.
Vart kommer det ifrån?

Allt bara för att jag ber honom lugna ner sig, tala om VART han ska dra igen, med VILKA, och att han måste klä på sig innan han drar!
Samt att jag faktiskt ville ha en KRAM eftersom jag inte sett honom på en hel vecka.
Det var för många "orders" typ.
Oj, så gapig han blev, och "skit i kläder", "jag har bråttom", "fan", och "polarna väntar!!!"
Jag sa:
- Ett fult ord till och du går ingenstans, andas och lugna ner dig!
Men det var svårt att lugna ner den väldigt stressade tonåringen som hade SÅ himla bråttom iväg.
Min gud.
Tillslut fick han på sig en jacka, jag fick veta vart han skulle, och med vem...
Och en kram.
 
Men sen vände han på klacken och drog som en avlöning!!!
Han var väl här i max 5 minuter.
Då sa jag precis just idag till min bästis och hennes man, att man ska verkligen ta vara på tiden med barnen medans dom är små...
För sen är man passé och borta och försvunen ur deras synfält.
Jag är borta ur synfältet.
Jag har blivit osynlig.
Och bortprioriterad.

Så försökte jag lite senare ringa sonen och tala om när middagen blir.
Inget svar.
Ringde tre gånger, inget svar.
Då chansade jag att ringa till hans bästis, men han var hemma själv och inte med sonen.
Jaha...
Hur var det med ansvar under frihet och LOVA och svara när morsan ringer...?
Inte så mycket av den varan tydligen.
 
Efter mycket "om och men" så svarade sonen, och då börjar NÄSTA förhandling:
När ska han vara hemma...?

- Ja, 18, sa jag.
- 19, sa han, och så ville han sticka iväg igen efter maten.
 -Näe tack du, sa jag...
Inget spring efter maten då är det mörkt ute, 18. 30 då, sa sjyssta morsan, och då ska du vara hemma prick 18.30.
- 19, sa han.
Nej, 18. 30.
Det slutade med 18.45.
Det känns som om HAN VANN, men då får han inte sticka ut igen efter maten som han ville från början.
Jepp...
Lite så har jag det.
 
Nu ska jag börja förbereda maten, och så hoppas vi att han är hemma i tid.
För jag sa även:
Om du kommer hem en minut över 18.45, då får du inte gå ut på resten av veckan efter skolan.
Yeah, supertuffa mamman.
Hm...
Ja, vi får väl se.
Nu mat och sen syrummet igen, tjing.
 
 
 
 
 
 
 
 

"Hen" igen...

Jag börjar väl med att rapportera att INATT...
Har jag sovit som en stock!
Vaknade pigg trots att sambons jobbalarm väckte mig.
Idag ska jag på läkarebesök och ja...
Kul 
Ibland måste man göra sånt också.
 
Så kom jag på ett land (och ett företag) som faktiskt skulle kunna behöva lite "HEN" när jag såg nyheterna förut, och det är Saudiarbien!
Och kanske Ikea skulle behöva lite extra HEN för att stå upp för våra svenska ideal...?
Ikea ska väl inte vara köns-fördömande, dom ska väl vara...
Neutrala!?
Precis som HEN.
Men icke, Ikea har plockat bort alla kvinnor ur nya katalogen som lanseras i Saudiarabien.
För i Saudiarabien då får inte kvinnor RÖSTA, köra bil, eller röra sig ensamma på gatorna.
 
Men...
Får inte kvinnor vara ensamma i sitt eget badrum...?
Eller får kvinnor inte vara ensamma i köket, sovrummet eller vardagsrummet heller kanske?
För OM dom får det i Saudiarabien, då borde dom ju få vara med i Ikeakatalogen också!
För det är väl där folk samt kvinnor ÄR i en Ikeakatalog, inte ute på gatorna eller i en bil...?
Så jag förstår inte varför kvinnorna kunde få vara kvar?
Och nu...
Var jag ironisk som ni säkert förstår.
Skäms Saudiarabien, detta är 2012 inte 1850!
Och skäms Ikea, ni ska inte anpassa er till en massa inskräkta idioter i ett land som inte har vett att se att vi alla är...
HEN.
Ja, se där, jag gick från att tycka att HEN är supertramsigt ena dagen och nu står jag dagen efter främst på barrikaderna och tycker att HEN borde finnas überalles.
Ibland kan det gå fort! 
 
 

RSS 2.0