Fotat "Slatten"...

Så vaknar man på midsommarafton 2018 och all värme och solsken har flugit sin kos.
Om man bryr sig?
Inte jättemycket, jag ska jobba men hade HELLRE gått till jobbet i en blommig sommarklänning än polarkostym.
 
Häromkvällen var det dock andra bullar, blåst men varmt.
Jag bad sambon följa med och fota mig i examensarbete nr . 3, "Slatten".
Jag provade denna outfit uppe i Stockholm och var sugen på att ha den på examensdagen men valde att hänga den istället men jag måste självgott säga att jag älskar den.

Den a-formade toppen tog mig ju en hel dag att rita och sy upp i olika varianter innan jag fick till den precis som jag ville ha den.
Hur svårt kan det vara?
Jo, ganska om man ska få den precis-precis-precis som man vill ha det.

Men när man sedan provar sitt plagg och det bara funkar...

YES!

Vinden på fotokvällen var bra, ljuset var bra (bara det att jag har ju då som sagt lånedator och jag har ingen aning om hur bilderna ser ut när jag lägger upp dom för datorn är så dålig, tjat, tjat), men sedan kanske jag velat ha ett ballare ställe att fota kläder mot men nu fick lill-Hällarna duga.
 
Modellen fick ju då med andra ord också bli undertecknad, den är ju sydd i min storlek och leta upp någon som den passar... har inte tid.
Så man får vara designer, skräddare OCH modell, vore kul dock med en bra kamera och en annan lite yngre modell att ha att plocka fram precis när man behagar.
 
Nåja, så här blev iallafall "Slatten" på klänningsskräddaren själv...
(Tänk att man faktiskt har den fina TITELN nu, jag kan inte sluta skryta om det, "KLÄNNINGSSKRÄDDARE", shalalalaaaaaa...)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dags att hoppa i duschen, hoppas ni inte blåser eller regnar bort, nu mot Sherwoodskogen!
 
 
 
 

Ladies, all my ladies...

One sholder-klänningen i ensamt majestät...
 

... och THE LADIES som åker med mig till Stockholm den 7:e juni...
 

Återigen, jag har ingen aning om hur bildkvaliteten är på bilderna för detta är en så kass dator men jag får se hur det ser ut när jag får tillbaka vår gamla.

Nattinatti.
 
 

Jag är klar...

Sista outfiten framvärkt och jag fick göra om toppen igår i dom absolut sista slamsorna av Ikeatyget och fodret eftersom jag inte vart nöjd i fredags och då jobbade jag ändå till två på natten med olika topp-idéer.
 
Jag tycker denna blev den absolut coolaste outfiten av dom tre jag sytt faktiskt, jag har ingen aning om hur bildkvaliteten blir på bilderna för vi har just nu en dator av mindre bra kvalisort som gör att jag inte kan bildredigera ordentligt.
Svårt att göra rättvisa tror jag.
 
Kjolen, kortad tre gånger innan jag blev nöjd...
 
 
 
 
Kjolen och den a-formade oversized korta toppen, 
 
 
 
 
 
Tänk att man syr en liten mini-kollektion i examensarbete i Ikea-tyg och blir dessutom skitnöjd konstigt nog, det trodde jag aldrig.
Bild på alla tre ihop kommer ikväll eller framöver.
 
Jag tror gubben på bilden säger allt jag känt dom här examensarbetes-veckorna...
 
 
... och om jag någonsin får för mig att förkovra mig i studier igen så kommer det ta sååååååå många år att jag kommer hinna lägga näsan i vädret långt, långt innan dess.
Detta har varit som att föda barn utan bedövning i fem veckor och en dag.
 
Tre år... detta kapitlet är till ända, nu gör jag som kungen och vänder blad och jag får ÄNTLIGEN BÖRJA ett nytt arbetsliv vilket är ett fucking hallelujah moment. 
YEEEEEEEEEEEEES!
 
Nu skall jag ut och gå med Milou sedan sätta mig och skriva, hörde jag HALLELUJA igen eller?
 
 
 
 
 
 

Totalhaveri med gott slut...

God morgon!

Long time, no see... jag vet...
Men jag ska vara ärlig, förra torsdagen inträffade ett totalhaveri i min hjärna.
Jag gick in i väggen fullständigt och var inte nöjd överhuvudtaget med mitt examensarbete, ingenting hängde ju ihop och såg enhetligt ut och så var "Lyx" i "Budget & Lyx" SVART... så inte jag...


Dessutom behövde den minskas baktill insåg jag när jag sytt i dragkedjan, det blev helt tomt i skallen och jag blev helt förtvivlad.
Jag var inte nöjd och jag hade ingen ork kvar.
Slut som artist.
Misslyckad.
Skall det behöva sluta så här tänkte jag och helt utbränd i skallen efter så mina idé-tester under så många veckor.
Nu skiter jag i det här var väl min sista tanke innan det brast och jag inte kunde sluta gråta.

Ner till chefen på fredagen, vi hade rådslag.
Hon sa till mig att jag behövde vila, sluta tänka på detta nu och bara vila, jag sa att jag fick panik, tiden rinner ur mina händer och jag är inte nöjd med något FÖRUTOM min Ikea-klänning, min slump-klänning som jag förälskat mig i så.
Det är liksom tyget som tilltalar mig.

Men chefen sa att om du inte vilar nu utan kör ännu mer slut på dig så kommer inget bli bra, VILA nu i några dagar, gör något du tycker om att göra, gå ut i solen.
Jag gick hem och tog henne på orden.
Och grät.
Och grät.
Och grät.

Men vilade i dagarna tre, bara gick hundpromenader, solade, umgicks med familjen, tänkte inte ett skit på examnesarbetet och vaknar på måndag morgon, öppnade mina tygskåp och tänkte:
Vad har jag och vad TYCKER JAG OM?

Jo, jag gillar ju Ikeatyget.
Jag har tre meter av Ikeatyget till som min kusin köpt och tog med sist hon var här.
Jag har ju en klänning som jag älskar.

Jag tog fram Ikeatyget och så gick jag in i mitt arbetsrum och kollade vilket mönster det skulle räcka till, kom fram till detta...
 Ladda om och köra?
Jo för fan, jag hade deppat klart så off I went, skar ut delarna och nålade på dockan, skulle det funka?
 
 
JAJEMÄN, äntligen hade jag någt som såg ut att hänga ihop, efter veckor av vånda, tankar, sömnlöshet och försvunna tyger så hade jag egentligen kunnat köra på det här direkt men det är som både chef och vän sa:
Det är ju det här som är en examensarbetesprocess!

Bara att sy på då...
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Den skall bara fållas idag.

Och medans jag jobbade med den så fick jag en ny idé, jag hade ju LITE Ikeatyg kvar, jag nålade upp det i två olika alternativ och tittade under dagen...
 
 



PLÖTSLIGT HÄNDER DET, plötsligt lossnar det och idéerna sprutar ur mig  och det fick istället för "Budget & Lyx" bli "Man tager vad man haver" och så blev det ju KUL igen.

Igår fick jag till kjol och topp, halvklara bara men det är för att jag var tvungen att komba med att hjälpa sonen med engelska samt leta nytt mönster till spetstoppen för jag tror inte jag ska använda den jag sytt (som ska fållas också)...
 
 
Pennkjol och spetstopp samt:
Jag älskar Ikea.

(Obs, är ej sponsrad, jag bara gör det)
 


Ja, vem hade tänkt sig att sy ett examensarbete i Ikeatyg, inte jag iallafall men den där första Ikeaklänningen ställde till det, jag har helt enkelt inte kunna byta spår för att jag gillar tyget så himla mycket.
Finklänningar i fintyg får bli i ett annat liv!
 
Idag och imorgon skall jag vara klar med sömnaden hade jag tänkt, jag kör ända in i kaklet så jag kan sätta mig att skriva uppsatens på måndag, och VILA i helgen.

Så till nästa grej, något som jag spånade fram för längesedan efter en inspirationsbild...
 

 
 
 
Säger inget mer om det nu utan det får ni se framöver.
Dags att börja arbetsdagen, solen skiner men nu kör jag.
 
 
 
 
 

Hallelujah moment!!!!

Plötsligt händer det, igår morse, jag söker på mitt kollinummer och detta står att läsa:
 
 
Meeeen nu har det varit så många turer med det där jävla Postnord så jag trodde inte ett dugg på det där beskedet, dessutom var jag senast inne på söndagen och sökte och då kom det INTE UPP att några jäkla paket "på väg" och detta sökte jag ju på vid 08.40-tiden på måndags morgon.

Gör lite syjobb till jobbet dom första timmarna och går sedan ut med en kopp kaffe, yogurt och mûsli vid lunch och samtidigt kommer brevbäraren, jag 
ser att han försöker knöla ner två svarta paket i våran brevlåda och jag tänker:
 
Ser jag rätt, är det mina tyger????
Skriker rätt ut i luften:
- Är det möjligt!!???

Ställer mig upp, springer som en galning mot brevbäraren och gastar.
Han ser livrädd ut, undrar om han har gjort något fel när jag kommer ångande.
Jag bara: NEJ-NEJ-NEJ, fan mina TYYYYYGER har kommit!!!!

"Brevis":
- Jaha, ja dom verkar vara efterlängtade.
Jag:
- Du anar inte!!!
 
Så slet jag åt mig mina älskade paket och älgade upp för trappen och slet upp paketen.

Jorå, möjligt och verkligt var det efter tre veckors helvete och jag blev helt galen... av alla möjliga känslor faktiskt.
Fantastiskt, underbart, gud så trött jag är, orkar jag ladda om igen, YES, ska jag bara fortsätta på redan inslagen kurs, HALLELUJAH MOMENT! 

Vart väldigt matt i lacken, luften gick fullständigt ur mig, jobbade lite till med annat, sov sedan på saken och idag startade jag pigg och utvilad igång mitt 394 examensarbete.
Känner mig helt plötsligt lugn, fokuserad, glad och har valmöjligheter.
Life is good.
Det blir visst en nöjd KLÄNNINGSSKRÄDDARE trots allt!

Startar dock upp med en jättemiss, skär ut framstycket och inser direkt tabben...
 
 
... eh... ja två abstrakta blomsterhål rakt på tuttarna...
 
 
Inte så smickrande, gör om och gör rätt, ny framsida och blomman hamnade i mitten...
 
 
 

Sedan följde ett jävla mätande och mönsterpassande och tillslut så fick jag dit alla abstrakta blommorna en en helt rät linje runt om livet... 
 
 
 
 
 
 
 
 
När jag var klar med det där då tog jag paus och fika och lunch i solen ihop med familjen, sonen dök upp och när han började klippa gräset då gick jag in igen och sydde kjolen samt sydde ihop med livet...
 
 
... et voilá...
 
 
 
 
Maddes lilla dream team...
 
 
 
Imorgon startar jag upp makan till den svarta i ett likadant tyg fast med med svart botten och blåa blommor.
Jag är helt slut, måste sova. 
 
 
 
 

Växtvärk...

Just nu känns det lite så här...
 
 
... jag har lite växtvärk faktiskt.
 
Det har hänt VÄLDIGT mycket spännande saker denna veckan och jag har pirr i magen.
Vissa stunder har jag regelrätt magsår, vissa stunder faller jag fritt ner men så får vinden fart i mina vingar och jag vänder uppåt igen.
Pirr i magen och så fler sömnlösa nätter men det ÄR POSITIVT men jag är å andra sidan en trygghetsnakoman som bara vill gå och trampa i min lilla autistiska jobbvärld och det jag ska ut i nu är väldigt många trådar att väva ihop.

Men jag tror verkligen jag har gjort ett bra val i livet med dom här tre åren och det ser ljust ut.
Jag måste bara släppa sargen och ge mig ut i matchen nu... och då menar jag NU, jag kan inte tveka.
Jag ska berätta när allt är klart.


Tog två vändor med Postnord denna veckan TROTS att jag lovade mig själv att inte göra det och mina tyger är så "PRIO" så det är inte klokt och dom "letar efter dom manuellt" sades det i luren i fredagsmorse.

Jag skrattade faktiskt när jag lagt på luren och tänkte:
Hade det varit kungen som behövt dom där tygerna så hade det minsann inte tagit så här lång tid!
Nu är det ju inte kungen utan bara jag så det där "PRIO´T" är nog inte så högt trots allt...
#visnackartrevckornu


Och ännu är inte tygerna spårbara när jag sökte nyss.
Nä.
Högsta prio var det.
Jepp.
 
Jag gjorde foder i fredags till min "Drottning-Silvia-anno-1985-möter-geisha-klänning" efter ha fått försöka hitta blått foder för det jag beställt matchade inte, men tillslut så...
 
 
 
 
 

Mönsterpassningen är väl OK också då´ra trots att mönstret i tyget bara går åt ett håll och jag inte hade tillräckligt med tyg, det får duga... 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ja, ja, jag har landat i att detta blir NOG BRA i slutändan även om detta inte varit min plan eller modell från början men sambon tyckte den var jättefin på när jag provade den och han fotade för att jag skulle få se hur det tar sig.

Jag försöker få klänningen att växa mentalt och varje gång jag går förbi den och så tänker jag (utan att riktigt mena det) "FIN" fast det går faktiskt bättre och bättre för varje dag som går.
Det blir nog bra som sagt.

Provade även detta provet (som nu inte blev vald klänningsmodell till examensarbetet) och klänningsmodellen är smashing, mamma som nålade ihop den i ryggen och framtill för att få upp längden vill för övrigt ha denna när den är klar men som hon säger "Jag vill inte att klänningen ska sitta åt"...
 
 

Jag:
- Men mamma den SKA sitta åt!
Mamma:
- Ja men jag vill ha den lös.
Jag:
- Jag hör dig men nu är det en åtsmitande modell, du får den men den ska sitta åt.
Mamma:
- Ja och jag hör dig men jag vill ha en lös.
Jag:
- Du då får vi hitta en annan modell med trumpetärm för denna ska vara tajt, den blir inte snygg annars och PUNKT mamma!
(ENVISA MÄNNISKA!!!!)

Igår lyckades jag klämma in en middagsdate med sonen på "Brooklyn burger" också...
 
 
Och här vill jag verkligen puffa för en gotländsk restaurang utan att vara sponsrad:
Bästa burgaren i stan!!!
Bästa!!!
 
Nu ska jag ut i solen och gå med Milou och fira ledig söndag med att sola.

 

Påsk och Cape...

God morgon!

Man ska aldrig underskatta ett hem med värme.

Vi fick ju värmen tillbaka förra veckan efter två veckor utan och sedan var det "komplikationer" med värmeluftpumpen under påsken MEN vi hade värme och varmvatten men vi fick liksom passa aggregatet.
I tisdags fixades det och nu rullar det på.
Huset har värmts upp.
Nu vaknar man och det är SKÖNT i huset.

Som sagt...
Man ska aldrig underskatta ett varmt hem.
 
Påsken kom och gick, det blev både vila, jobb och umgänge med släkten.
Vi gick på påskbuffé på Koggen på påskaftonen och fick långbord...
 
 
 
 
... man kan väl minst sagt säga att det blev en höjdare, det var så himla gott.

Jag hade ätit så mycket att när jag skulle försöka stå i kö och betala kalaset så var jag tvungen att sätta mig på en stol och vänta för jag mådde såååååå dåligt, jag var så proppmätt att det var inte klokt.

Idolen sa att om han skulle böja sig framåt skulle han kräkas.
Jag kände EXAKT likadant.
Äta med måtta...?
Nej, det verkar inte vara min och Idolens grej.
 
Så fick capen på agraffen tillslut också...
 
 
 
 
 
 
 
 
Nu är det snart dags att gå till jobbet, vi ses ikväll, har lite "Postnord och Tull-grejer" att berätta om.

 
 
 

Bordeauxröd klänning...

 
Nästan en av dom sista klänningarna innan examensarbetet, en bordeauxröd omlottklänning...
 
 
... svårt att fota idag för det har varit så skumt ljus.
 
Det som också är skumt är hur det här tyget betett sig.
Det är fjärde gången jag syr i crepe georgette men ingen gång har det blivit så fult när jag strykt på tyget.
Svårt att se här pga ljuset (eller bra iofs) men det har blivit fläckigt när jag strykt på det och bucklar sig konstigt tex baktill när jag sytt på dom stora tygstyckena, så har inte tyget hållit på förut.

Jag har testat så det inte är stykjärnet som jävlas (samt kalkvattnet) men det är det inte, jag har strykt vitt tyg och andra tyger men denna färgen i tyget och järnet vill inte gifta sig.
Jag får tvätta den så får vi HOPPAS att det försvinner.
 
 
 
 
 

Påskafton idag, på gång till middag om någon timme eller två, släktmys och påskbuffé.
 
 

Klar med ikeaklänningen...

 
Blev ju helt klar med ikeaklänningen i förra tisdagen....
 
 
 
 
 
 

Den lilla svarta...

Dagens start:
Grått, lite mildare väder och en jävla massa snö, USCH!!!!
 
 
 
 
 
 
Så till min nya favoritklänning, "Den lilla svarta" blev äntligen fotad...
 
 
 
 
 
Skit på tv, jag syr, måste köra stenhårt inför examensprovet med uppsömnad, tar inte hem syjobb från jobbet knappt, måste öva 
mig och nästa vecka blir det korsett på schemat.
Dags att sy lite till, vi ses imorgon igen.
 
 

Klar med zebrajackan...

Klar med jackan!

Ja, men nu har jag hamnat i läget:

Gillar jag den verkligen?

(här snyggt, suddigt fotad på med pyjamasbyor till)
 


Vill jag ha oversize?

Eh... ja, nu är jag tveksam faktiskt så det blir antingen behålla eller sälja, den får kanske mogna ett tag men helt plötsligt ville jag ha mer figurnära.
Det var DET ganska dyra tyget isåfall.
 
 
 
 
 
Börjar dessutom ångra att jag gjorde knapphål och knappar.
Visserligen kan man ju sprätta bort knapparna och stänga den åt andra hållet så syns inte knapphålen men alltså hej-och-hå.

Ja, när man provar i myskläder/pyjamasbyxor känns det kanske sådär, man får ingen feeling för plagget, jag ska testa med vanliga kläder så får jag se, i värsta fall som sagt så kanske knapparna ryker, dom kan man ju alltig sy tillbaka isåfall.
Klart slut för idag.

 

RSS 2.0