Halsbandet klart och coatigan påbörjad...

Det var inte lätt att få i fodret i kappan idag vill jag lova!
 
Jag har bara sytt det runt men fick stycka upp det i massor av delmoment eftersom mjukt stickat ylletyg Vs hårt satintyg drog sig som satan.
Känns det igen från i somras med brudklänningen kanske, JO DÅ, det gör det allt!
 
Nåväl, jag delade upp det som sagt i små delmoment och fick i det tillslut.
Kunde dock inte fortsätta eftersom min chef inte var på plats, jag tar resten imorgon och avslutar,
Helst vill jag börja om med ett nytt foder...
Vi får väl se.
 
Så blev det färdigställande av halsbandet...
 
 
 
 
 
 
 
Jag hade velat ha ett mörkgrått band till halsbandet men det fanns inte.
 
Jag valde så ett mediumbrunt, supertunt, vaxat bomullsband, läder blev för tjockt och det fanns inga supertunna läderband så detta fick bli "the next best thing".
 
Jag valde också brunt på bandet eftersom att det blev finast till dom grå/lila/bruna pärlorna, nästa gång blir det nog något mer färgglatt som typ kanske rosa eller blått alternativt vita pärlor som orginalet hade.
 
På det startade jag upp ett prov på den där coatiganen som jag köpt mönster till...
 
 
Det blev/blir ett prov i spillbitar i av svart twilltyg som jag hade över från andra projekt,,,
 
 
 
 
Jag gör den korta versionen till att börja med pga tygbristen annars då hade inte spillbitarna räckt.
 
 
 
 Det var min dag det, vi ses imorgon igen pigga och utvilade, nattinatti!
 
 
 

Jag hade vägrat gå utanför dörren...

God morgon folket!
 
HJÄLP vad det har stormat inatt!!!!
 
Jag har vaknat från och till av stormen och undrat om huset kommer stå kvar på morgonkvisten, nu gjorde det ju det och i brevlådan låg till och med morgontidningen från GT.
Imponerande om ni frågar mig, jag hade vägrat gå utanför dörren som tidningsbud i detta vädret men det har inte det verkliga tidningsbudet gjort, hatten av säger jag och TACK för att jag fick läsa min tidning trots vädret.
 
Vi har kvar en klass 2-varning tydligen och på tv´n märks det lite i den formen att det hackar lite nu när jag sett morgon-tv.
Antennen utanför verkar ha det tufft.
 
Hur blev dagen igår då?
 
Jo, jag fick ner alla adventsstakar och julstjärnor i ett naffs och det blev stämningsfullt i mörkret till kvällen...
 
 
Det slutade regna vid 14-tiden men vi gick aldrig ner på stan.
Vi hade helt enkelt ingen lust pga ovädret på morgonen.
 
Åkte och handlade istället och sedan förberedde jag denna mat...
 
 
... till familjen.
 
Från mormors kokbok (naturligtvis) men utan ölen i buljongen.
Nej, jag tog bort den och hade i 1 msk balsamvinäger "av en finare sort" istället och det blev jättegott i buljongen.
Jag hade även en naturligt gjort grönsaksbuljong x 3, kalvfond och soja, ja mormors recept MEN ändå min egen.
 
Jag gjorde en jätteladdning i min stora järngryta, det blevbara en miniportion kvar när fyra personer ätit varsin två portioner.
Till och med mamma bad om påbackning, tror bestämd den var god då.
 
Efterrätt blev:
Banan i ugn späckad med marabou mjölkchoklad, kanel och flytande grädde till.
Söndagsmiddag UTAN BESVÄR, allt skötte sig själv nästan.
 
Sonen och jag satte oss också och gjorde ett "personligt brev" till ansökan till gymnasiet.
 
Det förra utkastet han hade gjort fick mig att gapskratta, ja, inte för att vara taskig men det var inte direkt någon som skulle få en skola att känna att "HONOM SKA VI HA!!!".
Sonen skrattade själv och när vi sedan skulle skriva ihop en ett nytt personligt brev skrattade vi gott åt våra töntigaste floskler.
 
Tillslut fick vi iallafall ihop något som liknade något som en tonåring skulle kunna stå för och det blev high five på det och ännu mera skratt.
But we made it!
Det var full fart här hemma hela dagen och vid 18 var jag helt slut, då dog jag i soffan och rörde mig inte på hela kvällen.
Såg alla favoritprogram och dråsade i säng lagom till Homeland.
 
Nu är det ny dag, jag måste sy i det där fodret i kappan NU.
Vi ses ikväll, ha en bra dag alla glada måndagsfirare.
 
 
 

Lusten är tillbaka...

God morgon!
 
Vaknade utsövd vid 09-tiden och tittar ut:
Det är KOLMÖRKT och ösregnar!
Det här är fotat mot matrummet precis just nu...
 
 
Jag hade tänkt ta fram mina adventsstakar idag men det vet i sjutton om jag ens ser något på vinden.
 
1:a advent, jisses vad tiden går.
Satt jag inte på stranden i en solstol nyss?
 
Gå på julskyltningen idag känns ju då inte heller aktuellt.
Också det ganska trist, om det öser ner så här så struntar vi i det, mamma och jag var ju på julmarknad förra helgen så det får väl räcka då.
Trist dock.
 
Så till igårkvälls...
 
Sonen stack till en kompis men kom hem efter en halvtimme när dom skulle gå på bio och han inte ville gå med.
Vi såg på "Så mycket bättre" ihop och vid 22 drog han till en annan kompis, jag var på väg i säng men det kunde jag ju glömma då, bara att hålla sig vaken till 00.
 
Fast då fick jag ett ryck, jag började pyssla...
 
 
... och jag gjorde ett gäng såna här pärlberlocker...
 
 
... med grå-typ-färgade pärlor...
 
 
 
Sedan bara testade jag med ett linsnöre vilken tjocklek jag skall ha på lädersnöret när jag skall göra själva halsbandet på måndag...
 
 
... och hittade rätt...
 
 
Det skall nämligen bli ett sådant här halsband...
 
 
Visst är det fint?
 
Hittade bilden på Pinterest och kände:
Ett sån´t vill jag ha!
 
Sagt och gjort, igår fick jag det där rycket då och vips...
Är det ju bara läderrem som saknas, fixar det på måndag.
 
Och bara DÄR...
Så kom lusten tillbaka i kroppen.
Det ledsna försvann och det känns även mycket bättre idag, jag har sagt det förut och jag säger det igen:
Tack för hantverket, finns ingen bättre läkning för mig.
Sätter jag händer och tänder i sådant som jag behärskar så blir det som om man blir hel igen och i och med att hjärnan koncentrerar sig på detta så...
Mår jag mycket bättre!
 
Ja, så idag mår jag bra, nu skall jag upp på vinden och leta fram stakar i mörkret ihop med en ficklampa.
Vi ses ikväll igen.
 
 
 

Tack gode gud...

Sitter framför tv´n och försöker komma i mentalt fokus igen.
 
Igår var by far varit den värsta jag varit med om på länge.
Alldeles för personligt för att kunna dela med sig här, men fy tusan så jobbigt det var på förmiddagen.
Jag grät.
Jag grät så mycket att jag var tvungen att gå ut på en toalett och lugna ner min andning.
Inget som slutade dåligt men det var inte kul.
 
Tog mig hem efter det där mötet jag då var på, laddade om i en timme och drog till jobbet.
 
Tack gode gud för jobbet.
TACK GODE GUD för mitt jobb.
Tack gode gud.
 
 
Det var bara att köra på i 190 och så kunde man omgruppera sig och bli någelunda glad igen.

Kom hem här med en Ikeakasse fylld med tyg från chefen.
Tyger som hon tänkte skicka på tippen...
 
 
... det vita är fint tynnre sweatshirttyg och dom andra är fodertyger som jag kan använda till provsömnad!
 
Så jäkla sjyst, har inte ett lakan kvar att slakta och nu har jag hur många meter som helst att använda till prover.
 
Idag blev det i vanlig ordning långpromenad i blåsten...
 
 
 
Mitt och Milous lördagsnöje och jo...
Fokus SKALL vara på den torra blomman till höger i bild inte den mitt fram.
 
Kom hem och tände ljus för mörkret började falla...
 
 
 
 Det skulle blivit middag här ikväll men det blev omdirigerat till imorgon.
Jag och sonen har ätit tacos och sambon jobbar.
 
Igår natt sov jag fyra timmar för övrigt.
Inatt kunde jag inte sova, somnade inte förrens halv sex när sambon kom hem från jobbet och steg upp nitton minuter över 10.
Jag fick ändå några timmar och är rätt mör.
 
Det är väl det där mötet som spökar.
 
Nu är det över och nu hoppas jag på lugn och ro.
Tillbaka till innre lugn och fokus.
Det brukar väl ta några dagar men jag skall dit igen, balansen kommer och då kommer sömnen också.
 
Nu skall jag fortsätta softa, se på tv en stund och sedan fortsätta i syrummet också.
Ses imorgon med nytt, gott humör!
 
 
 

Stört omöjligt...

Kom hem här efter jobb och handel, är helt slut.
 
Har suttit och försökt samla ihop mig själv att gå in i arbetsrummet för att sy fast fodret till kappan, orkar bara inte men känner att jag måste.
Det är inte mycket jag egentligen ska sy till imorgon men jag får bara inte häcken ur soffan.
 
 
Hur svårt kan det vara...?
 
Om jag räknar till tre så kanske jag kommer upp...
1-2-3...
Okej, återkommer om en stund.
 
 Nej...
Jag har i 36 minuter försökt att få att en "mitt med rörelsevck" skall komma i mitten av kappan.
STÖRT OMÖJLIGT.
 
Blir grinfärdig, hinner inte göra något imorgonbitti för jag skall på ett jävla skitmöte som jag varken har lust eller TID med.
Hade jag haft min tid imorgon på förmiddagen hade jag löst det, nu har jag inte det och måste lösa det nu men det går bara inte, jag kan fan inte tänka för att jag är för trött.
 
Fan.
 
Jävla skit.
 
Går och lägger mig och ställer klockan tidigt så kanske jag åtminstone kan/hinner nåla innan mötet och sedan sy efter mötet innan jag ska till jobbet men det är väl tveksamt.
Vi får väl se.
 
Sov gott alla surpuppor.
 
 
 

Irritation...

God morgon!
 
Så var alla räkningarna betalda.
Alltid ett nöje.
 
Skall åka till Stockholm som det ser ut som med sonen om någon vecka, utan att shoppa, ja iallafall inte jag för vi skall göra annat.
Kommer knappt ha råd med att ens tänka på jul efter det.
 
Pengar... alltid ett nöje OM man har några.
 
Facebook verkar inte funka idag heller.
Skulle skicka meddelanden via messenger nu när jag ändå satt vid datorn för det går ju fortare att skriva på datorn än via mobilen.
Gick ju då inte.
Fråga mig inte varför jag blev irriterad över en sån sak men det blev jag, ja...
Det var starten på den här dagen, IRRITATION, det börjar ju bra.
Fast det går väl över och så fort jag kommer till jobbet har jag glömt att jag blivit fattig igen.
 
Dags att samla ihop sig i vanlig ordning, på schemat på jobbet idag står en lättare variant av en jacka till en klänning.
Bara hoppas att jag inte massakrerar den, håll tummarna!
Ses ikväll.
 
 
 

Jag var förnuftig...

God morgon!
 
Gick och la mig rätt tidigt igår, tog en dusch och kröp ner i sängen efter matlagningen och klockan var väl runt 20 då...
 
 
Såg på tv i två timmar och sedan blev jag lite uttråkad, steg upp och ritade av detta mönstret...
 
 
.... ja, så har jag det gjort liksom och klart när andan faller på.
 
Ville egentligen fortsätta pyssla men såg att klockan var närmare 22.30 när jag var klar så varför "jaga upp sig med något nytt" och bli jättepigg?
Jag var förnuftig och k
röp i säng igen och såg någon film med Tom Hanks på filmkanalen som var otippat bra...
 
 
... och som bygger på en sann historia om en lastfartyg "i närheten av Somalia" som blir attackerat av pirater.
Jag trodde faktiskt inte att den skulle vara så bra som den var, riktigt spännande.
 
Laddar inför jobbet.
Känner mig lite spänd inför att chefen ska titta på fodret.
Vet inte varför men jag får för mig att jag gjort fel, ser jättebra ut men på något sätt vet jag bara att något känns fel.
 
Eller så är det bara hjärnspöken.
 
Får ju aldrig annat än positiv feedback och det är ytterst få gånger, (aldrig, en, två gånger sedan i mars) som jag fuckar upp något.
 
Tror det är annat som jag nu trodde skulle vara överspelat som ligger och gror och så kanaliseras det ut i mitt arbete tyvärr, det sätter sig i självförtroendet och magen.
Jag får skärpa till mig.
Fortsättning följer.
 
Vi ses ikväll igen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Inte kul att fota i november....

 
 
Inte kul att fota i november alltså...
Man kan inte fota på dagen och man kan inte fota på kvällen, ingen färg blir direkt rätt och det blir bara gryniga bilder om man inte är ute i solen en klar och fin dag.
Fota med blixt på glansigt tyg är ju inte heller någon höjdare, det får bli skitbilder helt enkelt.
 
Iallafall, så jobbade jag på...
 
 
 
 Jobb, jobb, trasor och trådar tills jag TRODDE att jag fått ihop det rätt...
 
 
 But who knows...
 
 
 
Kan ju vara helt åt tjotahejti vad jag vet... eller (?) ... fast det ser ju rätt ut kan jag tycka.
 
Högst upp i ryggen är det inte felsytt, det är ett så kallat "rörelseveck", därav att det ser lite snett ut.
Längre än så här kom jag inte idag för jag måste ha hjälp innan isömnaden känner jag.
Nu skall jag äta middag, vi ses lite senare igen.
 
 
 
 
 

Fodrets färg...

 
 
Hejsvejs!

Så där fint klädd var jag imorse när jag skulle till Chifen, nu har jag hoppat i myskläderna och skall fortsätta med syläxan.
 
Den utlovade bilden på fodret...
 
 
 
Så, nu jobbar jag på, vi ses sen!
 
 

Den vackra läxan...

Jag satte så igång med knapphålen på kappa nummer ett...
Gick inte bra.
 
Orkar knappt ens gå in på eländet men jag kan säga så här att efter två timmar+ så fick jag ge upp.
Inte så att det egentligen inte kunde genomföras med Husan men jag vågade inte ta chansen.
Upptäckte att hon syr marginellt snett OCH om man inte har en riktlinje som man kan ha på en stygnplatta så var det kört.
När jag sydde proven så hade jag ju små snuttar och kunde styra tyget rakt.
När man stoppar in en stor kappa och inte har någon riktlinje så var det hopplöst, jag vågade inte ens börja.

Gick då till min vanliga Janome igen och fick i tyget hör och häpna MEN...
Det är en tjock kant på kappan så maskinen sydde bara halva hålet och sedan gick maskinen tillbaka till början.
VA FA N...?
 
Ja, det var bara att sprätta så försiktigt jag kunde, testade en gång till med samma resultat och sedan ringa chefen, hon sa:
- Jag får sy dom för hand... det tar TIMTALS... hur många knapphål var det?
Jag:
- Fyra.
Chefen: 
- Ja... (suck)
 
Ja, i det läget hamnade vi då alltså tyvärr och jag började sedan på "Den vackra läxan"...
 
 
 
Den vackra 70-tals kappan som skall få nytt foder sprättades ifrån kappan men kolla detaljerna/handsömnaden nertill...
 
 
Handsömnad/fållning med små kors typ... 
 
 
... jättefint, skall jag försöka få dit igen när den är klar.

Så sprättade jag itu fodret och märkte delarna med nummer och höger och vänster samt veckmärken...
 
 
... pressade ut alla delar och skar ut nya...
 
 
 
 
Tjofräs, man har inte roligare än man gör sig och jag har JÄTTEKUL.
 
Synd att jag inte fotade fodret i dagsljus, skall göra det imorgon, det är liksom koppar/aprikos-färgat och det låter kanske inte så snyggt men det är faktiskt det ihop med kappan.
Jag skall ta en bild imorgon så skall ni få se.
 
Ja, så mycket gjorde jag idag iallafall, slutade lite tidigare så jag inte fick så himla lång arbetsdag idag, jag har gott om tid med denna och jag vill göra den fin.
Inte jobba i snigeltakt för det försöker jag ju komma ifrån men jag stressar inte.
 
Det var min dag det, sett lite tv med gubben och snart skall jag sova.
Imorgon skall jag hem och träffa Chifen på morgonfika och sedan skall jag hem och fortsätta med detta.
Ser fram emot imorgon...
Liksom varje dag med detta.
Älskar det.
 
Nattinatti, sov gott och vi ses imorgon.
 
 
 

Ny chans...

 
Var nyss på vippen att sälja mönstret på FB, provade så koftan innan jag skrev texten till bilden jag precis laddad upp på mönstersidan...
 
 
 
 
 
Och så ändrade jag mig, äsch, kanske i RÄTT TYG att den blir bättre?
 
Jag är inte helt avig till modellen när jag såg den på i dagsljus, jag får fundera ett varv till, den är iallafall skön att ha på sig.
Jag säljer inte mönstret ännu, det kostade ju faktiskt bara 3 kr.
 
 
Nu knapphål och kappa, lite sent ute här idag!
 
 
 
 

Besviken...

 
 
 
 Jag och Milou hade tur idag, vi hade sol hela promenaden och när vi kom hem vid 13-tiden så gick solen i moln och det blev mörkt både ute och inne.

Nåväl, då gick det ingen nöd på oss, bara att tända ljus och lampor.

På det började jag röja i arbetsrummet och titta vad jag hittade där i en av mina gömmor...
 
 
... mormors gamla stoppsvamp!
 
I en låda jag inte rört på år och dar  dök den helt plötsligt upp och det lustiga är att jag faktiskt BEHÖVT ha den i jobbet när jag lappar och laggar gamla tröjor, pratade om den senast för några dagar sedan och så dyker den upp när jag städar ur en låda.
Måste vara magi.
 
På det satte jag mig och övade knapphålssömnad på gamla Husan.
Gick inte så bra pga det var för mörkt trots lampa och jag måste ju kunna se det jag ritat ut för att sy en rak linje så jag la ner.
Nya tag imorgon när det är ljust igen.  
 
Sedan fick jag sylust och tänkte att jag skulle testa det där nya koftmönstret jag köpte för 3 kr...
 
 
 
Tog överblivet velourtyg från två andra projekt till testkoftan...

 
 ... och TYVÄRR kan jag säga att jag blev besviken, den såg snyggare ut "på pappret" än den blev i verkligheten...
 
 
Skittdålig bild men koftan blir den inte bättre ens med ljus på sig.

Jag gillar inte modellen med ärmen som går så där långt ner på halva armen, jag tyckte det såg himla snyggt ut på skissen på mönstret men den blev inte snygg.
Denna kan jag ha som skitkofta hemma när ingen ser mig typ.

Jag kommer sälja det här mönstret vidare på mönstersidan jag är med i på facebook, kan jag säkert få ut en 30 + porto spänn för... OM jag har tur.
 
Dags att sova, imorgon blir det läxdags igen, jag skall sy nytt foder till en kappa och sy i det själv.
Förra gången sydde jag ju bara själva fodret, denna gången gör jag HELA jobbet, känns pirrigt i vanlig ordning men det skall nog gå bra.
 
 
 
 
 
 

Måtte han inte vinna röster på detta...

God morgon!
 
Idag har jag sovit till 09.30.
Kroppen tog väl igen den bristande sömnen från fredagen gissar jag.
 
Satt och såg tv hela kvällen och jag får lov att säga att hitentills tycker jag att Niklas Strömstedts och Andreas Kleerups dagar i "Så mycket bättre" har varit bäst.
Dessutom tycker jag att HELT OTIPPAT att Niklas Strömstedts tolkningar faktiskt NÄSTAN i varje program varit bäst.
 
Jag vet att hon den unga tjejen Miriam hyllas, och jag är verkligen inget Niklas-fan, men genomgående har han varit bäst med bästa texterna, berört sina kollegor mest och så har Lisa Nilsson varit bäst när det var Ison och Fille-dagen och Miriam på Niklas-dagen.
 
När jag sedan får knäppa över till Downton Abbey så blir jag överlycklig.
Det händer inte mycket i den där serien MEN ändå så älskar jag den, och KLÄDERNA såklart.
Hur kan man gilla en serie där tiden verkligen står stilla, beats me.
 
Och på SNL (mycket tv här nu) så var ju DONALD TRUMP gäst.
 
 
"Den gär jävla idioten, typiskt, skall han nu fiska röster i amerikanska valet", tänkte jag och ville INTE att det skulle vara kul.
 
TYVÄRR var det nu det.
Tyvärr drev han grovt med sig själv och med sina uttalanden som han gjort i USA om både invandrare och fan och hans mormor.
Manusförfattarna hade fått fria händer och gått loss på riktigt.
Jag skrattade och tänkte vidare:
Hoppas inte han vinner röster på det här, måtte han bara inte göra det.
 
Ja, det var min och säkert fler svenskars kväll igår, klämde in en annan liten skrattpärla också...
 
 
 
 
Ja det var min rapport från soffan igår, nu skall jag lätta från soffan och ge mig ut i solen med vovven, vi ses ikväll.
Idag skall jag öva mig på att sy "manuella", snygga knapphål med Husan så dom blir snygga på kappan sen och kommer rätt.
 
Funderar på om det inte blir bäst att jag sätter på foten som är till att sy dragkejda så man ser när man syr... vad tror ni om det?
 
Ses sen!
 
 
 

Hur gammal är jag...?

Man kan undra:
Hur gammal är jag?
 
Satt och såg "nya" Mupparna och tycker det är lite underhållande, nu är det filmen "Narnia".
Jag kan bara inte hjälpa att jag råkar älska barnprogram och barnfilmer, jag blir nog aldrig vuxen.
 
Hundpromenaden idag blev en härlig historia men kall, första riktigt kalla dagen på ön med torr kyla...
 
 
 
 
Och när jag kom hem vid 13-tiden hoppade jag i duschen och sedan promenerade jag och mamma ner på Wisby Strands julmarknad (följande två bilder tog jag från Hela Gotland, glömde fota nämligen)...
 
 

... och det var faktiskt jättemysigt.
 
Alltså jag är lite allergisk mot det där att gå och frysa på julmarknader men här frös man ju inte ett dugg.
Fina grejer och hantverk var det också, gott om folk man kände och kunde språka med en liten sekund, fullt med provsmakning så ja...
Det var nästan så man hann bli mätt.
 
Vi gick runt och så fikade vi, lyssnade på julorkester och jag fick faktiskt lite julfeeling för första gången iår.
 
Håll dock i minnet att det bara är lite drygt fyra veckor sedan man fortfarande kunde sitta på en solig balkong i bara en tröja och träningsbyxor och sola med en god bok.
Jättekonstigt.
 
Snart är det så redan jul och som min Norgekusse brukar säga:
Bara jul och nyår är över så kommer man på RÄTT SIDA om året igen och vår och sommar ligger framför en.
Ja... då kommer ljuset.
 
Målet för dagen på julmarkanden och det viktigaste på hela julmarknaden var iallafall:
(tadaaaaaaa)
WALLINS JULKOLOR!!!!

Fan-i-helvete vad goda dom är, stora, tjocka och väl tilltagna, precis som en julkola skall vara.
Smakar som jag gissar en bit av himmelriket smakar, dom bara smälter i munnen.
Hörde jag ett HALLELUJA, jo det gjorde jag allt, fy fan va gott!
 
 
Jag tände ljus, satte på mer kaffe när jag kom hem, satte mig framför reprisen av "På spåret" och bara njöt.
Ja, verkligen bara njöt.
 
Som ni märker blev resten av dagen en tv-dag och så kommer det att fortsätta.
Fast å andra sidan var jag ju iväg från 10-13 och sedan från 14-16 var jag och mamma iväg, känns som en dag som jag KAN få njuta av lite tv och tända ljus.
Jag gör ju inte det så ofta faktiskt.

Vi ses imorgon igen, ny dag, nya äventyr.
Ha en bra kväll alla lördagsfirare.
 
 

Jag och mitt linneskåp...

 
Jag och mitt linneskåp...

Intentionen är att vi ska ha en god relation.
Det börjar alltid bra men sedan slutar det av någon okänd anledning ALLTID så här.

Förstår inte riktigt varför känner vän av ordning.

Känns som att jag och mitt linneskåp inte riktigt förstår varandra.
Skulle vika in lite rena handdukar nyss, vikta handdukar typ bara trycktes in, varför anstränga sig när linneskåpet beter sig så här?
Känner att jag och mitt linneskåp har en komplicerad relation.
 
Annars då?
 
Jo, tackar som frågar.
Solen skiner, jag skall ut och gå med Milou, har sovit 4 ½ timme inatt.
Jag är jättetrött.
 
Måste dock ta mig samman och gå ut och gå nu, lyssna på en ljudbok och njuta.
 
Skulle gått på julmarknad idag (JAG VET, var det inte BIKINI-mood nyss????) men jag tror det får bli imorgon.
Kommer inte orkar idag helt enkelt.
 
Igår kom så detta mönster i brevlådan...
 
 
Nu är vi i hamn, en coatigan är jätteinne nu och inne vill man ju vara liksom.
 
Vi ses ikväll igen, förhoppningsvis lite gladare och piggare då...
... eller inte.
 
 
 

Dags att hylla en trotjänare.... igen...

 
God morgon!
 
Fredag och snart helg, jag ligger i startgroparna för jobbet och sedan...
Hem och fira helg med sambon och sonen!
 
Så måste jag hylla min gamla trotjänare igen.
 
Följande händer under läxa här hemma och på jobbet:
 
Jag tar på mig att göra knapphål i en dams kappa.
Detta är inget svårt MEN återigen är detta något jag vill göra för att våga.
 
Min Janome (vanliga symaskinen) kan sy knapphål i dubbla, tredubbla tyger om det är mjukt fleecetyg som går att knöggla in under lyftarmen.
Problemet är nuförtiden att symaskinerna syr knapphål automatiskt och då måste man ha en speciell pressarfot som är som ett slagskepp.
 
Jag har ju då det problemet att min "lyftarm" (eller vad det heter) har ett ganska lågt läge när man tar upp och ner det och det är aldrigt något problem när man syr i vanligt tyg MEN med knapphålsfoten på så blir insläppet väldigt lågt.
Alltså kan man inte ha för tjockt tyg under.
 
Maskinen har dock inga problem med matningen av tjocka tyger.
 
Jag kunde då när jag mätt ut knapphål och så vidare INTE få in kapptyget under min maskins lyftarm och jag skickar till chefen att jag får göra det på hennes nyinköpta (svindyra) maskin på jobbet som hon köpt speciellt för detta ändamål.
 
Kommer till jobbet, skall starta igång och i hennes går det då att få in tyget under knapphålsfoten MEN...
Hennes maskin är då för känslig för tjockt tyg så den står bara och tuggar.
Vi provar några varianter men nej, den vill inte i tjockt tyg.
 
Vi står alltså där och kan inte göra knapphål i tjockt tyg.
 
Jag säger då:
Jag får gå hem och kolla hur man syr knapphål på gamla Husan OCH om det funkar.
 
Kommer hem och då har ju jag problemet att jag eller mamma har slarvat bort instruktionsboken till Husan, vet inte och kommer inte ihåg hur man syr knapphål på maskinen.
 
Ni vet, först har man inte sytt på den på dom där 170 (17 åren) och definitivt inga knapphål, jag har inget minne av HUR man gör det men jag tar datorn och letar filmer på Youtube = inget.

Söker bara på "knapphål-Husqvarna 2000" och får napp på diverse sysidor, spar texten i mobilen och på morgonen när jag är fräsch i skallen....
 
 
... jag får till ett perfekt knapphål efter TVÅ försök i enkelt kapptyg!
 

Och även i dubbelt tyg syr den perfekt och matar fram tyget...
 
 
 Enda problemet med Husan är att hon syr inte knapphålen automatiskt som man är van vid med moderna maskiner.
 
Man måste mäta ut och rita ut en linje, sy en stolpe, sedan vrida tyget, ratta om och sy tre raksömsstygn åt höger och sedan sy en rak stolpe till och då låta pressarfoten följa den andra stolpen, sedan klippa trådar och ställa in maskinen på sicksack och slutligen trycka in "fästa-söm-knappen" så den bara står och matar.
 
En hel verksamhet för ett knapphål.
Men herregud, klarade man av att leva i världen förr med såna krångliga "moderniteter" så klarar man väl av att jobba så nu också.
Iallafall om man har en Husan som är ens musa.
 
Gamla go´a Husan, hon klarar biffen och som jag sagt så många gånger den senaste tiden så är jag såååååå glad över att ha fått igång henne.
 
Nu jobb, middag med familjen och sedan HELG.
 
 
 
 

Att dö stora skrattdöden...

Kom hem här från jobb, handel och matlagning och kände hur trött jag var och svor vid halv åtta att jag lämnat läxa från i tisdags tills idag, typ deadline till imorgon.

Frk Österholm det var jävligt dumt gjort, JÄTTEDUMT, du som är så himla trött idag.

Tänkte att jag testar och sätter på och lyssnar på "Johan Glans- World tour av Skandinavien" i lurarna på Storytel  för att pigga upp läxan lite och herregud...
1½ timme av läxsömnad bara flög fram, tröttheten vart som bortblåst, skrattade mig igenom hela läxan och ibland så våldsamt att jag kippade efter andan, vek mig dubbel och tårarna spröt och jag var tvungen att sluta sy.
 
 
Fick ont i magen av allt skrattande, när jag reste mig upp för att hänga upp jackan jag jobbat på och skulle gå ut i hall-arbetsrummet kunde jag inte stå upprätt när han var inne på upploppet med "Röven-skämten" (Röven, en by i Västergötland upplysningsvis) och jag var mycket nära att tippa omkull.
 
Precis vad jag behövde när denna uppgift kändes för mycket för att orka med.
Nu har jag tagit en dusch och bäddat ner mig, skall se på tv en stund och sedan skall jag sova.
 
IMORGON skall jag blogga om dom där knapphålen för det kan tålas att berättas om.
Sov gott alla glada.
 
 
 
 

3 kr...

3 kr...
 
 
... stycket för dessa tre "vintage" mönster från Onion är ett mycket bra pris.
 
 
Superenkla lilla koftan kommer bli en realitet redan i helgen till mig själv, förklädesklänningen...
 
 
... kanske inte ser så festlig ut men jag kommer ihåg mina två favorit förklädesklänningar från Indiska som jag slet på under några 90-talet somrar innan dom föll isär...
 
 
Jaha, 90-talet tänker ni, ja men i rätt tyg och till sommaren kan jag LOVA att detta är så skönt och snyggt att ha på sig till playan!
Bort med fick och jag skall visa när jag sytt en... till sommaren.
 
Kjolen köpte jag bara för att den också kostade 3 kr...
 
 
Enkel i sweatshirttyg, kanske någon vill ha framöver, vem vet.
Tre kronor är ändå bara tre kronor.
 
Dags att kasta sig ut med Milou innan jobbet, solen skiner, ikväll skall jag berätta om knapphål!
(himla intressant ämne va? 
 )
 
 
 
 
 
 

Att bestiga Mount Everest...

God morgon!
 
Vaknar med en sådan där känsla av att man på något sätt bestigit Mount Everest.
 
Jag känner nästan så varenda gång jag klarat av någon ny uppgift och det gått bra, eller ja att det gått bra TILLSLUT och att det ser snyggt ut.
 
 
Man har tagit sig till toppen, solen skiner, livet leker...
Ända fram till nästa uppgift då.
Då börjar tvivlet gro, bara att börja om från början och ta sig uppåt från början av berget.
 
Ute regnar det, inte mycket till solsken i den verkliga världen.
Det blir ingen hundpromenad innan jobbet idag, tar det imorgon istället.
Milou får vara med husse idag och mysa inomhus, tror inte gottegrisen kommer lida speciellt mycket, hon hatar ju regn.
 
 
Dags att börja dagen här, dusch, jobbe och sedan får vi väl se.
 
 
 
 
 

Är man profet...?

Är man en profet i sitt eget arbetsrum...?
Dock inte.
 
Följande händer lite senare under dagen:
 
Börjar på duffeln, gör det med sådan lätthet så det är inte klokt, arbetet flyger fram.
Inser att här ska det kapas jättemycket på fodret, hela tre centimeter jämfört med kavajen som inte skulle kapas NÅGOT på.
 
Trodde jag ja...
 
Skriver och dubbelkollar med chefen om jag verkligen skall kapa så mycket som 3 cm.
 
"Ja, om det diffar tre centimeter så skall det ju kortas samma mängd.
Foder skall alltid kortas."
... svarar chefen.
 
Jag får lätt panik.
 
"Ja men på kavajen var det exakt lika långt men uppressat efteråt, har gjort exakt likadant.
Pressat en liten kant som det var från början... hjälp... är det fel då?"
 
Kastar mig över kavajärms-resten och kontrollmäter:
Det diffar ½ cm.
 
NEEEEEEEEEEEEEJ!!!!!!!!
 
Bara att sprätta upp, göra om, men hörrni, allt med sprättningar i två ärmar, kortning av foder och jag kortade då 1 ½ cm, omsömnad runt, igensömnad av ärmfoder osv-osv tog bara 45 minuter.
Sedan åkte knapparna på...
 
 
... et VOILÁ, klart!
 
Har sett "Veckans brott" och kollar nu Kobra om Whitney Houston.
Ligger i fas med mina läxor, vi ses imorgon igen, bra skit idag hörrni!
 
 
 
 
 
 

När hjärncellerna tar semester... och sedan kommer tillbaka...

Att klara av en ärm...
Jojo, det kan bli segdraget det.
 
Det kan bli så att den totala tänktiden kan bli uppåt TVÅ OCH EN HALV TIMME!!!
Innan man tillslut, och detta är första gången detta händer sedan jag började i april hos min chef, jag måste åka dit och få hjälp.

Gjorde så långt det gick igår ju och var nästan klar med ärmen när jag "bara" skulle vända och sy ihop ärmarna.
Chefen visade mig i torsdags, jag hade skrivit stolpar men inte riktigt så många som jag borde, jag tänkte:
Det där blir en baggis... skulle jag ju inte tänkt.
 
Jag hade värk igår, jag tänkte ju då att det är för att jag har värk som jag inte kan tänka och efter en timmes betänketid la jag ner, fick ta resten idag när jag vaknade värkfri.

Vaknade värkfri, gick ut och gick en tidig morgonpromenad med hunden...
 
 
Kom hem och tänkte:
Nu kör vi, och utgångsläget var detsamma som gårdagen... 
 
 
Fållen är uppressad, jag skall in i hålet i ärmen, knipa ihop där och...
Näe.
Jag ska in i ärmen, i hålet och näe...
OM OCH OM OCH OM IGEN.
 
Men skam den som ger sig, en timme gick (två inräknat igår) det gick bara inte, jag fattade inte ett skavtt och var tvungen att ringa chefen och hon förklarade via telefonen.
Hjärncellerna var på semester ALLIHOPEN, inte en enda var kvar, hjärndöden hade inträtt.
 
Jag gav det en 30 minuter till sen skrev jag:
"Kommer ner nu, måste vara dum i huvudet."
 
Fem minuter senare stod jag på jobbet, vips hade hon visat och VIPS var allt glasklart!!!
 
Seriöst, hur svårt kan det vara, ja tydligen jättesvårt eller jättelätt beroende på vem som gör det.
Hade jag nu skullat göra detta dagen efter hon visat så hade det ju då inte blivit så jävla segdraget, men nu hade det runnit lite vatten under broarna (4 och 5 dagar) och en 44+-hjärna har inte riktigt samma kom-ihåg som en 25-årings.
 
Nåväl, ni ser ju sedan hur trassligt det egentligen också är då när man skall göra detta moment, kanske ni förstår att det inte riktigt var en promenad i parken...
 
 
 
Men SE så fint det blev när jag fick ihop det och vände hela armjäveln rätt sedan...
 
 
... och fodret satt som en smäck...
 
 
Nu hade denna kavaj inget sprund så det var därför jag valde att göra den, bara knappar som skall sys på sedan...
 
 
... och så kör jag på med en duffel för att NÖTA IN exakt samma moment...
 
 
... och till nästa gång kanske man vågar sig på ett sprund.
 
Hade ågren och ångest inför kavajen igår och drog på starten för jag trodde det skulle gå åt pipsvängen, hatade den idag, kastar mig nu över duffeln med glädje, det här var ju skitkul!!!!

Tänk så fort det kan svänga bara en liten propp lossnar och hjärncellerna kommer tillbaka från sin semester.
 
 
 
 

Är i botten...

Gamla Husan fick en ny kostym ikväll efter jag var klar med läxan...
 
 
Min (mormors) gamla "Husan" som jag lyckades fixa igång igen efter 170 år i malpåse har ikväll fått en ny finkostym.

Köpte vaxduk på ÖB för 30 kr/m, mätte skyddet till min Janome och sydde sedan ett likadant till Husan.
Hela arbetet tog 25 minuter, inte ofta man fixar till en hel kostym på så kort tid liksom 
 
Det blev så fräsigt så jag tror att jag skall sy en ny kostym till "Janis" också så dom matchar varandra där på sybordet!

Läxan idag bestod av att sy upp kavajärmar och jag hade tyvärr väldigt ont i nacken under dagen så jag har fått jobba i snigeltakt...
 
 
Hormonerna är i botten och det gör att min nacke som sällan krånglar nuförtiden värker (som ni ju säkert märkt på väldigt lite gnäll här).
Idag har dock inte varit så lovely så jag har inte fått så himla mycket gjort som jag kanske borde.

Imorgon är en nyar dag, jag tar nya ta då.
Nu skall jag sova, vi ses imorgon.
 
 
 
 
 
 

Ska jag eller inte...?

Det blev både en INTENSIV och lugn dag igår...
 
Började med den där gamla frågan:
Lugg eller inte lugg igen.

Hur många gånger under mina år som bloggare har jag ställt mig den frågan måntro?
Svar: Många.
Och nu är det på tapeten igen, denna fråga är som en gammal repig Lp-skiva som bara hackar om samma sak om och om igen... To do or not to do?

Ja, lite så stod jag och funderade framför spegeln innan hundpromenaden.

Sen gick vi ut och gick i en vindstilla stad, ToR Snäck.
Hämtade upp dagens läxa på jobbet för den glömde jag ta med hem på lördagen.
Träffade en trevlig affärsinnehavare på Adelsgatan som jag stod och bubblade med jättelänge.
 
Väl hemma började jag förbereda dagens middag, söndagsmiddag med familjen...
 
 
... och på det tonade jag i den där körbanan på toppen av knoppen!
 
Blev blond i hela håret igen.
Har fått fler gråa hår upptäckte jag för övrigt, jag börjar komma ikapp mina vänner faktiskt.
Attans.
 
Idag är det så LÄXDAGS.
 
Jag skall sy upp ärmar på en kavaj, vändsy och hålla på.
Har skrivit en lång lapp, chefen visade trixen i torsdags, vet ärligt talat inte om jag kommer ihåg det idag.
Skall försöka.
 
Skall även träffa en tösabit som vill ha en klänning liknande denna...
 
 
 
 .... himla TUR att jag precis detta mönster då...
 
 
... så får vi se vart detta slutar.
 
Ses sen, dags att börja jobba!
 
 
 
 

När någon är stolt och snigelmatte...

Igår när jag var hos Syster J började jag nästan gråta faktiskt.
 
När man har en vän som säger att hon är STOLT över en då slår det ann en nerv i en.
Hon sa det så avskalat och bara typ "att göra något som du gör nu och byta spår mitt i livet det kräver mod, och när jag såg dig där i ateljén i torsdags då blev jag så stolt över dig."
 
Jag:
Tack, vad glad jag blir.
Futtigt svar kanske men jag fick en klump i halsen.
 
Så sa hon lite mer, att jag var duktig, och jag fick allt hålla tyst för att inte darra på rösten.
 
Man blir sååååå tacksam att man har vänner, gamla goda vänner där vi kan finnas för varandra i med och motgång.
 
Vaknade här förut och var så himla glad när jag tittade ut för det såg torrt ut på gatan.
JIPPE, då blir inte hunden så geggig när vi går ut och går.
 
Fem minuter senare ser jag att det börjar stänka på fönstren.
Känner att vi ska kasta oss ut så fort som möjligt ifall det börjar regna idag.
 
Och på tal om hunden igen då.
Igårkvälls, jag skulle bädda i rena lakan.
 
Tar hela rasket och lägger på golvet (städat och renskurat) och börjar bädda i tunna madrasskydd, plockar upp lakanet och bäddar i på sambons sida, vänder mig om för att ta mitt och...

...ursäkta...??????.....
 
 
...en hund som är SÅ TRÖTT så hon inte kan vänta på "Färdigbäddad säng" lägger sig helt sonika på högen på golvet och slocknar stenhårt.

Man skulle kunna tro att jag bäddar som en snigel i slowmotion, detta är dock max två minuters jobb för HELA dubbelsängen.
Men Milou är trött och matte bäddar tydligen som en snigel trots allt!
 
Jag började gapskratta och säger:
Men M-I-L-O-U, vad gör du?
Hunden lyfte inte ens på huvudet.
 
Jag bäddade klart sambons sida och lyfte sedan upp Törnrosa och hon sov vidare som en stock, helt seriöst, detta måste vara det mest sovvänliga hundrasen ever.
Efter klockan 20, då är det läggdags enligt "Mat-&-Sovklockan" och det verkar MÅNGA cavvar om man skall tro cavaliersidan jag är medlem i på Facebook.
 
Nu är klockan 09, nu skall vi ut och gå långpromenad.
Vi ses ikväll.
 
 
 

Jag tänker inte åka in till city...

Sitter och ser "Så mycket bättre" samtidigt som bilderna i huvudet från nyheterna maler på.
Samtidigt knäcker Lisa Nilsson i en Ison & Fille låt "Klippta vingar".
Kontraster.
 
Jag gick till jobbet och jobbade till lite efter 14, glömde bort hela Paris-grejen för det var full rulle hela tiden.
Handlade, drog till Syster J och hade maratonsnack med fika, vi har inte setts på... EVIGHETER.
 
Kommer hem och sätter mig och ser nyheterna och ångrar mig direkt, jag har liksom glömt bort världen under dagen, ser fastän man faktiskt inte orkar.
Tänker för vilken gång i ordningen dom senaste åren att jag är glad att jag bor i den här lilla avkroken av världen.
 
Skall till Stockholm om 3 veckor med sonen och hans far.
Har INGEN LUST längre.
Vill inte åka till storstan oavsett att sambon sitter och säger "Men herregud, det händer ingenting fattar du väl..."

Jag tänker:
Jag tänker INTE åka in till city.
 
Nej, det tänker jag inte.
Sambon får säga vad han vill.
 
Det är väl så terrorister lyckas.
Jag beundrar dom som säger att vi måste fortsätta leva som vanligt och inte vara rädda, tyvärr blir jag rädd själv och vill gärna stanna kvar här hemma och sticka ner mina fötter i kalkstenen och bli en fossil fortare än kvickt.
 
Dock, jag åker och undviker city jag kan hålla mig på Söder, det blir bra det, inga stora folksamlingar där inte och gott om roliga affärer.
 
 
 
 
 

Paris...

Ibland är väl ett litet ljus det enda man behöver när det stormar ute...?
 

Första natten vi sovit med stängt sovrumsfönster sedan april.
Första morgonen jag legat och kurat under täcket från 06.16 - 07.19 och inte velat lämna den varma sängen.
Första morgonen jag haft raggisar i fårskinnstofflorna.
Första morgonen jag känt att det inte känns lockande att gå ut och gå en långpromenad med hunden direkt på morgonen.
Känns som en sån där tråkig höstdag, usch.
 
 
... och så sätter man på tv´n och ser på nyheterna, VAD HÄNDER i Paris, fick en chock och sitter med gråten halsen.
Man finner snart inte ord för all den ondska som finns i världen och den rädsla och vanmakt man känner.
Här sitter jag och gnäller om lite höstrusk, ville blogga om min dag igår...
Nä, det känns lite konstigt faktiskt.
 
Jag skall väl snart ta en dusch och sedan pallra mig iväg till jobbet och jobba i tre timmar.
Höra av mig till Syster J efter jag kommit hem igen.
 
 
 

Bild från...

 
Hej från hundpromden!
 
 
 

Rekommenderas...

God morgon!
 
Det blev en lång dag igår.
Sydde först hemma, sedan jobbet 11.30-18.30-nånting, hem och laga middag (fick bli korvstroganoff och potatisklyfor i ugn) och sedan sydde jag till 21.00 prick.
 
Och ändå var jag PEPPAD när jag slutade.
Fick beröm av chefen igår.
Känner själv att det går bra nu, ja faktiskt.
 
Uppe med tuppen, och idag skall jag hinna ut på långpromenad med hunden innan jobbet, har inte blivit något sådant på två dagar nu så det kan både jag och vovven behöva.
 
Måste faktiskt puffa lite för en bok som jag lyssnar på nu och som jag började läsa men INTE HINNER läsa, så då får jag lyssna på den istället...
 

Detta är en roman som BYGGER på verklighet...
 
Tre bröder, Carl, David och Lennart Sumonja, rånade tillsammans med några vänner ett vapenförråd och en lång rad banker under tidigt 90-tal. På grund av deras disciplinerade, väl beväpnade och uppenbarligen sekundplanerade aktioner döpte pressen dem till Militärligan. Polisen saknade länge spår; inga fingeravtryck, inga användbara bilder, inget beundrande skvaller som läckte från den organiserade brottsligheten."
... och sedan lite om boken...
 
"Allt är inövat. Sekund för sekund. Varje rörelse på plats. Det kommer inte finnas ett enda vittne som kan återge vad som hände. Inte en enda polis kommer hitta spår som leder till gärningsmännen. Efteråt är det berusning och lättnad. En stor guldfiskskål fylld med pengar.
Många år tidigare, tre bröder som svetsas samman medan familjen går sönder. En pappa som lär dem att alltid slå tillbaka, en mamma som vill bryta sig loss.
Björndansen är en roman om den mest hänsynslösa och samtidigt mest uppfinningsrika liga vi sett. Om bankrånarna som kom från ingenstans. Men också om en familj, om broderskärlek som är starkare än allt, om fäder och söner. Om verklighet som blir dikt. Leo, Felix och Vincent- du kommer aldrig att glömma dem."
 
...där DESSUTOM medförfattaren Stefan Thunberg är BROR med rånarna (har han bytt namn (?), förmodligen, gissar att det är mammans namn kanske och att fler av bröderna bytt namn senare )...
 

Möt Roslund & Thunberg, en ny författarkonstellation som består av Anders Roslund och Stefan Thunberg. Deras första bok heter  ”Björndansen” och är en roman fritt baserad på händelserna kring Militärligan.

Det var i början av 1990-talet som en okänd grupp genom­förde en rad bankrån med en sådan disciplin och precision att polisen misstänkte att det handlade om legosoldater.

I själva verket var gärnings­männen tre bröder från söderförorten Skogås – 17, 22 och 25 år gamla. Tillsammans med ­några kompisar lyckades de komma över sammanlagt fyra miljoner kronor.

Förvirrade polisen

Två av medlemmarna var ut­bildade vid K4, ett jägarkompani

i Arvidsjaur, en var reservofficer. Ledaren Carl Thunberg hade ­avancerat till gruppchef och fått utomordentliga vitsord.

När man läser om hur minutiöst de ­planerade sina brott förstår man att polisen länge famlade i blindo. De var helt okända

i den kriminella världen och det fanns inte ett enda vittne som kunde återge vad som hände.

Stefan Thunberg var näst äldst i brödraskaran och han vägrade vara med i ligan.

– Jag ville inte. Jag hade andra intressen. Men vi hade en stark gemenskap och jag levde mitt i händelserna. Jag satt vid bordet när de kom hem efter ett rån eller när de tvättade de rödfärgade  sedlarna.

– Ingen hade sagt till mig att jag inte fick berätta att mina bröder höll på med något olagligt.

– Det skulle ändå aldrig ha fallit mig in. Man skulle hålla allt inom familjen. Ungefär som i en maffiakultur. Men samtidigt som det var destruktivt fanns det en lockelse, en spänning i vad de gjorde.

Brödernas far skildras i boken som våldsam och alkoholiserad. Det är modern som håller ihop familjen. I inledningskapitlet försöker pappan slå ihjäl henne, men hon räddas av sina söner som går emellan.

Medan familjen faller sönder svetsas bröderna ihop.

Dagen före julafton 1993 åker de fast. Det mesta går snett. Snön faller i drivor  och deras flyktbil kör ner i ett dike. De tar sin tillflykt till en övergiven sommarstuga men polisen är dem på spåren.

Stugan är helt utkyld och ligamedlemmarna eldar upp sedelbunt efter sedelbunt i vedspisen för att få lite värme.

– Jag satt i Solna och lyssnade på radio där man kontinuerligt rapporterade om vad som hände under jakten på dem och hur polisen till slut omringat huset de satt i. Jag blev som ett stressat djur, jag svettades och fick duscha flera gånger. Det sista jag tar in är att nu kommer de att dö. Sen somnar jag.

Liknande bakgrund

När han går ut dagen därpå ser han löpsedlarna med sina tillfångatagna bröder. De har gömt  ansiktena under sina jackor.

– Då förstod jag att de levde

i alla fall.

Anders Roslund hade tagit en paus från Roslund & Hellström när han träffade Stefan Thunberg.

– Vi hade samma botten, pappor som liknade varandra och springer jättemycket i takt. Vi ville se hur nära sanningen man kan komma genom att ljuga lite grann. Så vi har slagit sönder verkligheten och byggt upp den igen som fiktion, kokat ner den till en kärna."

 

Och jag måste säga att jag tycker boken är riktigt, riktigt bra.

 

Jag trodde det skulle vara mer en "killbok", men faktiskt inte, jag har sträcklyssnat och Thomas Hanzon som läser boken gör det jättebra.
Jag hade NÄSTAN lite abstinens när jag var på jobbet igår men så fort jag kom hem satte jag på den igen och lyssnade vidare, REKOMMENDERAS.

 

Dags att dra ut med vovven, vi ses ikväll eller imorgon igen.

 

 

Fadern på Ica...

God morgon!
 
Jag har sovit 11 timmar och 10 minuter inatt.
Känns som om jag var lite trött kanske.
Men betoningen på lite.
 
 
Tillbaka till igår då, och efter jobbet.
 
Jag hastade in på Ica, handlade mat och jag köpte faktiskt lite godis.
Ja, jag var så himla sugen, handlar och mitt emot mig på andra sidan bandet står en "yngre man" i 30-årsåldern med två barn i 7-8-9- årsåldern.
 
Jag packar ihop mina grejer, tar godiset sist och kan inte motstå för jag är både hungrig och godissugen så jag öppnar påsen och tar en chokladbit.
 
Pappan, den helt klart ÖVERANSTRÄNGDE fräser:
- Men herregud, måste du stå och trycka i dig godis mitt framför oss!!!!
 
Jag tappar hakan.
Va, sa han verkligen det där just prscis nu till mig?
 
 
Finner mig blixtsnabbt och replikerar (ler stort och säger i trevlig ton för det står ju barn där)
 
- Hörrududu, jag är faktiskt 44 år och vet du vad, jag bestämmer faktiskt SJÄLV om jag vill stå här och äta av mitt godis som jag precis köpt!
 
Öppnar påsen, tar fram en stor hallon/lakritsskalle och "trycker" i mig.
LER med godiset i munnen och sträcker fram påsen till barnen och säger:
- Varsågoda!!!!
 
Pappan vänder på klacken, kommenderar ungarna "KOM!" och dom tittar ömsom på mig och sedan på pappan och på godispåsen och pappan igen "KOOOM NU!", dom lomade efter sin "go´e, glade far".
 
Kanske inte det sjystaste mot barnen att erbjuda godis, men ärligt talat:
1. Vad är det för fel på folk, dvs fadren i detta fallet.
2. Vad lär han sina barn när han står och hoppar på en annan VUXEN som dessutom är äldre än han själv? (Man skall ha RESPEKT för dom äldre lille vän)
Han lär dom ju knappast vett och etikett eller för den skull respekt.
 
Nog för att jag kallat äldre män (den ena gången när vi skulle till min kusin och äta middag och en gubbe står och gapar från en balkong och den andra när en berner senner springer okopplad och jag får en utskällning av en äldre SENIL man att jag "springer runt med en löptik i stan") "gubbjävel" i min ålder men då är det faktiskt när jag blivit påhoppad själv och fått tillmälen som varit helt omotiverade kastade i ansiktet på mig.
När någon brister i respekt på det sättet och börjar kalla mig fula ord, då... får dom passa sig.
 
När jag så står i kassan och blir påhoppad för att jag äter godis, seriöst...
Jag bestämmer faktiskt det själv tro´t eller ej.
 
Nåväl, efter en rolig dag på jobbet, ja, då var det så dagen slutade.
Kul.
 
Nu skall jag snart sätta igång med att sy en gardinlängd innan jobbet, vi ses ikväll eller imorgon.
 
 
 
 

Jag har matematikfobi...

Vaknar idag och känner mig "inte helt lugn igen".
Tittar på klockan och får en chock:
08.30!!!!
 
Jaha, där försvann chansen att gå ut och gå med hunden innan jobbet och ute strålar solen och jag kunde gå ut och hämta tidningen i brevlådan med bara ben.
Supervarmt.
 
Att gå och känna sig orolig bränner baske mig ut en.
Alltså det här med skattemyndigheten stressade upp mig igår... på riktigt.
Vill ju kunna smyga igång lite men kände faktiskt igår att det blir mig övermäktigt.
Jag får panik på siffror.
Jag har "Matematikfobi".
 
Ja, inte så att jag inte kan räkna eller hantera kassor eller pengar som jag gör nu, känner jag mig det minsta osäker så räknar jag på miniräknaren MEN det där med att tjäna pengar och risken att göra fel och allt man måste tänka på...
NEJ.
 
Jag fick bokstavligen panik igår.
Sitter ännu kvar i kroppen.
Eller:
Är det bara så att jag dumt nog bestämt mig för att jag inte fixar det?
 
Bara gud vet, nu skall jag hoppa i duschen och dra till jobbet.
Vi ses ikväll igen, nya tag, ny dag.... 
 
 
... ja IDAG igen.
 
 
 

Man blir utfattig på att betala skall...

Ibland känner man bara PUST.
Just nu känner jag PUST.
 
Tack gode gud för Klokboken när jag ballar ur och nästan får magsår på mig själv, hon kan allt bena ur saker åt en när man får panik...
... och när man trasslar in sig i saker som man bara inte får ihop i slutändan.
Det är DÅ man ska vara glad åt en bästa vän som Klokboken, alla borde ha en Klokbok.

Nu känns det bättre, jag har även förtydligat mig själv.
 
Från promenaden idag, ett lusthus i Botan with a view...
 
 
 
... och rosen "Leonardo da vinci" blommar för fullt, jättevackert minst sagt.
 
Hur gick det då med kjolen igår?

Jodå, det gick JÄTTEBRA ända tills jag upptäckte att jag NATURLIGTVIS sytt på kanten som var kapad var påsydd åt fel håll.
Ja, jag som hade varit så himla noga och naturligtvis för att jag inte ville göra fel... gör fel.
Det slår väl aldrig fel.
Fick sprätta försiktigt, försiktigt och sedan fick jag på den rätt och snyggt...
 
 
 
 
... a halleluja moment och underkjolen blev väl också bra...
 
 
Sydde även kappan i ett naffs, den blev perfekt såklart för där hade jag ju ingen imagenär press på mig, det var väl det jag visste.
 
Idag har jag sytt en gardinlängd samt sydde klart ett par byxor samt lagade ett par byxor samt sydde ett knapphål...
... för när jag skulle sy upp nästa par gardiner så blev det helstopp...
 
 
Dom var så ojämna i både längd och bredd att jag kunde inte fortsätta eftersom jag/vi inte fick tag i kunden för att kolla om dom skulle vara olika längd på (ifall dom sitter på olika ställen) eller om kunden bara haft så långa gardiner och dom korvat sig på golvet så hon aldrig märkt det.

Omöjligt att veta om man skulle jämna till och sy jämt eller bara lägga upp och det ska skilja 8cm per längd, bara att lägga ner DET och sedan får jag fädigställa en annan dag.
 
 
 Är ganska trött i huvudet idag, har faktiskt även pratat med skattemyndigheten angående "eget företag".
 
Bara det att varje gång någon börjar prata MOMS, sociala avgifter, egenavgifter ja då stänger jag av.
J
ag menar jag ringer ju för att få inormation men ändå orkar jag bara inte ens tänka mig eget företag när det dras igång.

Man blir ju utfattig på att betala skatt.
Eh...
Ja, sade hon som är sosse.
Fan, jag måste bli moderat om jag skall bli egen företagare, känns piss.
 
Dessutom ser man fördelen med att vara anställd.
Jag måste bli anställd, jag vill inte starta eget.
Usch.
Fast det är ju det jag vill, ja ni fattar.
(Gud i himmelen...)
 
Nåväl, då blev jag bara jättetrött, jättesur, irriterad och har inte lust med något.
Jäkla skattemyndigheten, jag skulle aldrig klara av att ens tänka mig att fixa moms.
 
 
Slut för idag, tack för idag, vi ses imorgon.
 
 
 
 

Skakiga knän...

God morgon!
 
Jag skrev ett helt inlägg igårkvälls innan min tv-kväll började och lyckades radera heeeeela jäkla inlägget och sedan dog min ambition att ens orka skriva nytt.
Men NU är jag ju här igen.
(Hurra... jag vet)
 
Jag och vovvarna kom ut tillslut runt lunch igår när det slutade regna...
 
 
 
 
 
Blåsigt och grått, men helt okej och vi trampade väl på en mil och kom hem mycket nöjda.
Iallafall var jag nöjd, jag kanske inte skall tala för vovvarna, kändes dock som om dom var nöjda och trötta.
 
På det:
Sömnad och organisering i arbetsrummet.
 
Det behövs nämligen lite då och då, ni vet när mönster och avitade mönster råkar fastna på ett ställe och sedan behöver komma tillbaka till sin back och till sin pärm.
Allt för att känna idag att jag bara skulle kunna köra igång och jobba på utan distraktioner.

Idag har jag en kappa och en kjol som läxa.
Kjolen är inget Einstien-jobb MEN övningen består nog av att VÅGA sy detta till någon som är extremt petig.
En perfektionist.

Ja, inte för att jag någonsin syr slarvigt, men det känns alltid lite extra i magen när man träffat kunden (JÄTTETREVLIG så det är inte det måste dock påpekas) och vet att här får inte ett stygn bli fel.
Kanske inte så riktigt egentligen men ni fattar säkert vad jag menar, man vill inte göra fel eller dåligt för allt smör i småland.
 
Kappan känner jag ingen som helst press på, men där var inte kunden så nogräknad.
Då har man ingen press inombords och kommer göra ett perfekt jobb supersnabbt.
Och misslyckas med perfektionisten...
FOR SURE!

Nej då, jag skall sy i snigeltakt, "det blir så bra så" som chefen brukar säga när jag får skakiga knän!
 
Klockan är 09.11 och jag borde ha börjat min arbetsdag för elva minuter sedan, vi ses ikväll så får vi se hur det gick... 
 
 

Fars dag!

Tog denna bild imorse på "Three amigos"...
 
 
... ja, lille Jonnie är tillbaka i boet och han ÄR verkligen den mest exemplariska lilla gästen man kan ha.
Så lydig och så snäll mot Leo och såklart Milou också.
Inte många hundar som kommer på besök som inte bryr sig på Leo, men Jonnie har verkligen aldrig gjort det.
Han bara kommer och så är han en i flocken, fin vovve helt enkelt.

 
Hur många bilder jag var tvungen att ta för att få til den där?
Två.
Exemplariska och lydiga fotomodeller minst sagt!
 
Och på tal om bilder så blev jag utmanad på FB att lägga ut bilder som var minst 15 år gamla och så här långt har jag kommit i den utmaningen...
 
 
 
 
... och idag så blev det såklart ett collage på mig och pappa...
 
 
... pappas flicka, jojo, det var jag allt.
 
Grattis på Fars dag vart nu nu än befinner dig.
Vi ses ikväll igen, sitter inne och kurar i ruskvädret och vet inte riktigt om jag bara skall ta tag i saken och gå ut och gå med vovvarna eller sätta igång och sy.
 
Det bara regnar och stormar ute.
Har fan inte lust.
Fortsättning följer.
 
 
 

hot date...

Go´kväll!
 
Long time no see men man kan väl lugnt säga att just precis nu har jag landat.
Egentligen suttit och knepat och knåpat på ett brev, missat halva "Så mycket bättre", knappt varit social med sambon men...
Han överlever.
 
Nu sitter jag och tittar på Downton Abbey och har precis blivit själv i hemmet.
 
Vad hände så igår då?

Jobba, jobba, jobba och jag var faktiskt kvar till 19 och gjorde lite extra.
Kom hem, vi åt, såg Idol och sedan höll jag vaken mig nätt och jämt någon timme till, but I made it.
När jag sedan vaknade vid 08.30 kastade jag mig upp i förvåning, sovmorgon idag igen men idag kände jag helt ärligt att jag inte hade tid med det.
Jag skulle ut och rasta vovvarna ordentligt, ja Jonnie är här igen, och sedan träffa Nybyggarna ihop med morsan vid 12.
 
 
Vi kom iväg 45 minuter senare och promenaden var stillsam, grå och tom.
 
Vid 12 så mötte vi så upp Idolen och kussen för fika... maratonfika i fyra timmar.
Jojo, man tackar, vi avhandlade lite skryt om sonens kommande fotbollskarriär, prata på in- och utandning, väder, halsmandlar, halsböld, att känna doktorer, hostmedicin, folk som pratar, folk som skryter mer än dom borde, folk som siktar högt... och skyter mer än dom borde, nyår, att mamma absolut inte pratar lika mycket som Moster Puff (liar, liar) och att jag skall filma Piff och Puff i bilen i sommar...
Ja, för okänt syfte.
 
Nog om fikat, vi hade väldigt trevligt iallafall och fick oss några önskerepriser till livs från mamma i vanlig ordning, hon som aldrig kör såna.
Enligt henne själv iallafall.
 
 
 
Nu ska jag hoppa i säng, imorgon skall jag sy.
 
Jisses så trött jag är.
Skall försöka ringa sonen angående morgondagen och sedan hålla mig vaken till "SNL" och sedan ha en hot date med John Blund.
Ses imorg....ZzZzZzzzZZzzZZZzzZZZZZzzZZZZzzzzZZzzz
 
 
 
 

Plötsligt händer-&-vänder det...

God morgon!
 
Tänkte blogga igår men när jag var färdig med allt så var jag så himla trött.
Det fick vara till idag och nu skall jag faktiskt sy innan jag skall till jobbet till 11.
 
Jag tror att det vänder nu hörrni.
Jag TROR verkligen jag har valt helt rätt yrkesväg.
 
 
 
Man får vara ganska tacksam hörrni och jag blir hög på livet.
 
Nu syrummet och sen jobbet, tjohej, ses ikväll.
 
 
 

Nu vet ni det liksom...

God morgon!
 
Sovit ut, vaknar med huvud- och nackvärk.
Nåja, jag klagar inte, jag överlever och det kommer gå bra ändå idag, jag känner mig faktiskt laddad trots dålig start.

Förresten...
Fick kramp i benet när jag skulle gå ner för trappen och hämta tidningen, insåg då faktiskt vad problemet är, iallafall vad gäller huvudvärken och krampen:
Jag drack för dåligt igår.
 
Jag drack nog vad jag kan komma på alldeles för mycket kaffe och drack bara EN MER på en hel dag.
Rörde dessutom på mig väldigt mycket i jobbet, mycket spring blir det.
För mycket vätskedrivande och för lite vätska, inte bra för vare sig muskler eller skalle.
Har bälgat i mig idag, försöker kompensera lite, får se om det hjälper.
 
 
Annars så är det en "människa" på Tradera som säljer ut mönster på löpande band, mönster som jag bara MÅSTE ha.
Mönster på klänningar som jag inte hittar någonstans efter som det är vintage.
Mönster som... ja ni skall få se dom nya jag köpte för noll och ingenting...
 
 
133 kr inklusive frakt.
S-E-R-I-Ö-S-T.
Är hon galen?
 
Milou imorse...
 
 
Kraffs, kraffs...
Lyft upp mig är du snäll!
 
Jag:
Du kan ju hoppa upp själv.
Milou:
Nej, lyft upp mig NU (kraffs, kraffs).
Jag:
Herregud.
 
Och så lyfter jag upp henne såklart, vem kan motstå dom där stora, mörka ögonen med bedjande blick.
Inte matte iallafall.
 
Dags att börja dagen här, vi ses ikväll igen.
 
 
 
 

Blev förföljd av en man...

 
Suck, blir en tuff månad.
Tur att vattnet i kranen är gratis iallafall.
 
Dagen idag då?
 
Jo, den gick bra trots att jag var trött imorse.
Trevliga kunder hela dagen, inget trassel och fick lite gjort och även lyckades organisera lite tills chefen kommer imorgon.
 
När jag gick hem tog jag vägen införbi ÖB och handlade lite.

Blev förföljd av en man "jag känner till" där inne.
Alltså han är inte farlig, bara det att allt står inte riktigt rätt till så att säga, och han söker egentligen bara kontakt med folk MEN...
Det är rätt obehagligt att springa runt med en man efter sig som inte handlar något utan bara förföljer en och vill ha kontakt.
 
Jag pratade i mobilen med Chifen så jag var ju "strängt upptagen" (host, host) så mig kunde han ju inte prata med... bara gå efter och hoppas att jag skulle sluta prata i telefonen.
Vilket jag såklart inte gjorde.
 
När jag sedan skulle gå ut så väntade jag lääääänge och väl efter att han gått ut, han stod inte utanför och väntade i mörkret tack och lov.

Har varit med om när samme man slagit sig ner olovandes på ens strandfilt och aldrig gått därifrån.
Pratat och pratat.
Slagit lovar omkring ens (och andra kvinnor) på samma strand vid fler tillfällen och man har känt sig ganska illa till mods.
 
Man sätter sig liksom inte bara på okända kvinnors strandfiltar eller följer efter dom i en affär.

Ja, hade det varit HUGH JACKMAN hade det väl varit tillåtet...
Men det är han det!
 
 
 
Dags att sova snart, vi ses imorgon igen.
 
 
 

... and counting...

Lite trött idag när jag vaknade...
 
 
Håll tummarna att jag överlever dagen.
 
 
 

Nu har mamma Madde fått hybris...


Korrespondansen har så fortsatt med både tränare för U17 Hammarby och sportchefen för akademin, från
sportchefen:

"Hej!
Vår tränare "I.D" har mailat er och det är bäst ni har direktkontakt!
Vi är väldigt intresserade.
Mvh  (ochsåvidare)"

Från tränaren:

"Hej Madeleine!!
Jag heter XX och är ansvarig för Hammarbys U17. 
XX vidarebefordrade ditt mail till mig och bad mig sköta kontakten med er.
 
Det vore väl jättekul att få se på Joar och hur han står sig i konkurrensen jämfört med våra egna spelare!!
Vår november kommer till stor del präglas av tävlingsmatcher då vi spelar Ligacupen under tre helger kommande veckor, men efter denna period (from 30 november) kommer vi träna på fram till 16 december, så om det passar er någon av datumen efter detta skulle det vara jättebra för oss och kanske mest rättvist för Joar själv.
 
Så om du funderar på detta så är det bara att höra av sig till mig så spikar vi ett datum."
 
Till och med jag får glädjefnatt å sonens vägnar.
Seriöst, ungen är typ känd och själv har man ingen koll.

 
Mamma Madde har inte alls fått hybris, NEJ DÅ, inte alls...
 
 
 
 

Är han så känd...?

Uppe med tuppen och om en liten stund skall jag sätta igång och sy.
 
Över till sonen...
 
Häromdagen pratade jag med en av mina kusiner angående ett formulär som skulle fyllas i för provspelning till Hammarby akademi.
Kusinen sa att jag måste skynda mig på, tiden är knapp.
 
Just den dagen hade jag inte tid att fixa formuläret för jag skulle iväg till jobbet, morgonen efter börjar jag leta innan jobbet men kammar noll.
Hittar inget formulär där det skall vara, tiden blir knapp innan duschen, jag tänker:
Äh va fan, jag skriver ett mail till sportchefen på akademin.
 
Det blir ett mycket förvirrat OCH pinsamt mail.
När jag läser igenom det själv EFTER att jag skickat iväg det får jag lite ont i magen, känner spontant att:
"Det där var ett VÄLDIGT OPROFFSIGT formulerat mail, han kommer tro att jag är galen.
En galen fotbollsmorsa.
 
Vilket jag långt ifrån är som alla som känner mig redan vet.
 
Får efter att höstlovet är slut ett svar, dvs igår när ny arbetsvecka inletts:
 
"Hej Madeleine!
Jag har sett Joar spela på Elitpojklägret i Halmstad, han är en mycket intressant spelare.
Han får gärna provspela så fort ni kan?
Med vänlig hälsning  XX SPORTCHEF Hammarby AKADEMI"
 
Förvirrad mor = Öh...
Jaha, är han SÅ KÄND, min 15 ½- årige son?
Alltså jag vet ju att det pratas om honom här på ön att han är en talang i sin årskull men alltså eftersom jag inte har koll på den där världen så har jag faktiskt egentligen ingen aning.
 
Inget formulär behövs, bara "Han får gärna provspela så fort ni kan".
 
Ringde direkt till sonen och berättade om mailet.
Det blev tyst i luren och sedan viskade han fram:
(- Va vet han vem jag är?)
 
Jag:
- Ja, tydligen.
 
Sonen fortfarande i viskande ton:
(- Va...)
 
Det var DÅ jag började tänka att det där huset på Sudret med havsutsikt kanske inte är så många år borta ändå?

Det var då jag började känna gräset under mina fötter när jag går mot havet för ett morgondopp vid mitt hus med strandtomt snart gå över till sand, snart hoppar jag ur min morgonrock, tar ett dopp i ett svalt östersjön, hoppar i min morgonrock och går mot min GIGANTISKA VERANDA där min frukost med kaffe står framdukad i morgonsolen.
Tidningen ligger också framme.
 
Ja...
Och skymtar jag inte en HUSHÅLLERSKA som stökar runt i köket också?
Jo, det gjorde jag allt.

Det var DÄR jag började tänka att min son är nog är den nye Zlatan när jag tänker efter riktigt ordentligt.
Precis, så är det.
 
Nu skall jag börja min dag, drömma om min snart superberömda son som snart finns på allas läppar.
Zlatan, släng dig i väggen, you´re old news!
 
 
 
 
 

Söndag i skog och systugan...


Det var grått ute igår men det gjorde inte så mycket för det var milt och färger i naturen ändå...

 
 
 
 
 


Vi gick våran Söderväg - Snäck-runda ToR i vanlig ording.
Inte en kotte ute, det var som om alla valt att stanna inne och bara jäsa.
Det gjorde ju då inte vi, vi njöt av allt det vackra utonhus istället!
 
Väl hemma blev det systuga, ett gäng jeans med hem från jobbet...
 
 
... jag hann plöja igenom åtta par SAMT att jag förhörde sonen inför ett genetikprov...
 
 
Multitaskisking som heter duga, men man är väl kvinna liksom...
 
 
Har börjar dammsuga här på morgonkvisten, dags att fortsätta, vi ses ikväll igen.
 
 
 

Kvällar som dessa...

God morgon!
 
Vaknade tidigt idag, suttit och hängt framför dumburken med kaffe och frukost, väntat på att "den utlovade solen" skall titta fram men ännu är det dimmigt.
 
Jag tänker nog inte vänta längre för då går hela dagen och jag har annat att göra.
När jag är klar med bloggandet trampar vi iväg.
 
Sonen överraskade igår och stannade hemma med mig och såg på tv.
Kanske han var trött efter en lång fotbollsdag men oj så mysigt, mamma-kvoten blev uppfylld,
Jag hade lagat middag, kalops med kokta rödbetor och potatis.
Sedan poppade vi musik och faktiskt BUSADE, ja alltså så där som man nu kan busa med en tonåring.
 
 
Typ tog bilder, spelade in filmer och körde i olika hastigheter och garvade läppen av oss.
 
Han pös ner till mormor och fick en av pappas gamla klockor, kom upp med en rysk millitärklocka från 60-talet.
Inte värd mycket men sonen tyckte den var ball.
 
Sedan såg vi "Så mycket bättre" ihop, han stack och köpte godis, sedan såg vi stand up comedy och på det "Saturday night live" innan vi båda gick och la oss.
Det var bara jag och sonen.
Kvällar som dessa liksom.

Kvällar som dessa behåller man i hjärtat och mår så himla bra av.
 
Nä, dags att ut och röra på fläsket, vi ses ikväll.
 
 
 
 

RSS 2.0