Fotat "Slatten"...

Så vaknar man på midsommarafton 2018 och all värme och solsken har flugit sin kos.
Om man bryr sig?
Inte jättemycket, jag ska jobba men hade HELLRE gått till jobbet i en blommig sommarklänning än polarkostym.
 
Häromkvällen var det dock andra bullar, blåst men varmt.
Jag bad sambon följa med och fota mig i examensarbete nr . 3, "Slatten".
Jag provade denna outfit uppe i Stockholm och var sugen på att ha den på examensdagen men valde att hänga den istället men jag måste självgott säga att jag älskar den.

Den a-formade toppen tog mig ju en hel dag att rita och sy upp i olika varianter innan jag fick till den precis som jag ville ha den.
Hur svårt kan det vara?
Jo, ganska om man ska få den precis-precis-precis som man vill ha det.

Men när man sedan provar sitt plagg och det bara funkar...

YES!

Vinden på fotokvällen var bra, ljuset var bra (bara det att jag har ju då som sagt lånedator och jag har ingen aning om hur bilderna ser ut när jag lägger upp dom för datorn är så dålig, tjat, tjat), men sedan kanske jag velat ha ett ballare ställe att fota kläder mot men nu fick lill-Hällarna duga.
 
Modellen fick ju då med andra ord också bli undertecknad, den är ju sydd i min storlek och leta upp någon som den passar... har inte tid.
Så man får vara designer, skräddare OCH modell, vore kul dock med en bra kamera och en annan lite yngre modell att ha att plocka fram precis när man behagar.
 
Nåja, så här blev iallafall "Slatten" på klänningsskräddaren själv...
(Tänk att man faktiskt har den fina TITELN nu, jag kan inte sluta skryta om det, "KLÄNNINGSSKRÄDDARE", shalalalaaaaaa...)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Dags att hoppa i duschen, hoppas ni inte blåser eller regnar bort, nu mot Sherwoodskogen!
 
 
 
 

Att jobba och vara ledig...

God morgon!
 
Idag är jag rätt mör.
Jobbat varje dag sedan jag kom hem och så även idag MEN det är bara tre timmar så det är okej.
Söndag är ju familjedag men sonen åkter till fastlandet idag så vi fick äta middag ihop igår innan jag gick till vänner och spenderade kvällen till sent.

Tänkte att det blir en stund i trädgården, i solen nu innan jobbet och sedan bara vila och imorgon är jag ledig så då blir det vila nästan hela dagen, har ett möte på eftermiddagen men annars så...
Jag springer på möten konstant nu känns det som.
 
Vad har hänt mer då...?

Jo, jag blev erbjuden 40 tim/v på mitt andra/nya jobb under min Stockholmsvistelse fram till min ledighet.
Det kan man faktiskt inte tacka nej till.
Efter tre år på CSN och extrajobb utöver det kände jag att en hel lön skulle vara så himla skönt, gå in på schema, göra sitt jobb och gå hem och vara ledig.
Underbart.

Sen får vi se efter detta men jag tar det som det kommer, det kommer nog bli rätt rörigt misstänker jag.
Just nu njuter jag iallafall av detta, jag är utvilad tack vare att jag blev sjuk i Stockholm efter den där hetsen runt och efter examen.
Jag kommer som sagt hem och är ledig.

Nu skall jag ta mig ut i solen innan dusch och jobb, det har blivit lite LITE av den varan denna veckan med snor, hosta och jobb kombinerat.
Vi ses imorgon igen.

 




Examen!!!!

God morgon!

Vart har jag tagit vägen?
Lever jag?

Jodå jag lever men det har varit en hel del just nu... typ.

Veckan innan examen var hysterisk MINST SAGT, det var så intensivt att det var inte klokt.
Var på måndagen inne och jobbade på nya jobbet igen, lite oplanerat men för att testa att sy på ackord, mer konfektionssömnad, dvs sitta och mata kläder utan finlir som man gör som skräddare.
Varför jag gjorde det?
Jo för att jag blev erbjuden mer jobb helt enkelt och då ville jag testa hur det är att sy på annat sätt än som skräddare.
Trodde inte jag skulle fixa det om jag skall vara ärlig MEN det gick bra.
 
Tisdag och onsdag så jobbade jag på vanliga jobbet och sedan på torsdag:
Upp tidigt, ner till båten och MOT STOCKHOLM och den efterlängtade examen!

Satte mig ner i en stol och kände i kroppen:
Jag mår inte helt 100, något tjirrar runt men det hade jag å andra sidan känt ganska länge så nu kör vi ända in i kaklet för sen är det över och helgen var fullspäckad av roligheter!
 
 
Landade i ett stekhett Stockholm, hade fått låna lägenhet i Hammarby sjöstad av vänner och vilket ställe säger jag bara!!!
Det var som att komma till ett hotell och området var to die for, jag slängde in väskan i lägenheten och gick till Coop, köpte mat och sedan rakt ner till vattnet där det blåste skönt och la mig på en rund brygga och solade och åt...
 
 
 
 
 
 
 

Brukar inte vara Stockholms-vänlig men OM jag skulle flytta till Stockholm och bo (kommer aldig hända men OM) då hade jag velat bo i Sickla kaj, jag stortrivdes, så jäkla mysigt område och så tyst och lugnt och skönt till skillnad mot resten av Stockholm.

När jag sedan skulle in till galleriet där vi skulle ställa ut våra alster så behövde jag bara hoppa på 74:ans buss runt hörnet och den gick raka vägen till Mariatorget och sedan gick jag bara en liten bit på Hornsgatan så var jag framme vid galleriet, så smidigt, och med tanke på att det var närmare 30 grader den dagen så var det extra skönt att slippa släpa kläder över halva stan med byten av bussar, tunnelbana eller annat transportmedel.

Notering krig bussar i storstan är dock att dom inte har luftkonditionering så när det var 30 grader uten var det närmare 45 i bussen.
FY FAN SÅ VARMT, man, folk, dog ju.
Dock, fram kom man i ett enda stycke.

 
 
 
Sedan samma dag in till galleriet på kvällskvisten, träffa klassen och hänga våra grejer, jättekul, mingla och prata.

Vidare så drog jag till Mariatorget och mötte upp bästis och blev bjuden på examensmiddag...
 
 
 
... och hade en mycket trevlig kväll.

Hem, dök i säng och vaknar på examensdagens morgon med FEBER och en HALS som skar som knivar!!!!
Nä fy fan.

Jag fick avboka lunchen med klassen insåg jag efter att ha släpat mig upp och försökt få i mig frukost, kände att avslutningen måste jag ju på men att fixa det som var innan och efter, vilket skulle vara middag med en av mina kusiner med famlij var inte att tänka på.

Jag låg i sängen tills det var dax och sedan in på apoteket och fixa lite "stöd" för att fixa dagen och så in i 30-graders värme med feber i kroppen mot galleriet.
 
 
Man ser väl kanske på bilderna här att jag inte var på topp...
 
 
 
 
 
MEN jag gjorde det bästa av det och tog mig igenom dagen ända fram till klockan 18 och det blev en mycket bra dag trots allt och trots kroppen som bestämt mig för att strejka just denna helgen.
 
Hade vänner och chefen som kom, fick fina presenter, fick betyg, minglade med gäster och berättade om mina kläder när det ställdes frågor, umgicks med klasskamrater och försökte inte smitta ner någon med mina bassillusker.

Saker jag BORDE ha gjort var för övrigt innan examensutställningen:
Fixat visitkort!

Jäkligt oproffsigt att inte göra det för tro det eller ej så var intresset för mina kläder och mig stort.
Jag fick frågan om kläderna var "Till salu" vid fler än ett tillfälle och jag bara... fan.
Ska skriva mer om det sen.
 
Sedan hem och dö, la mig tidigt, lördagen spenderades i soffan hela vackra dagen och sedan in till galleriet för att hämta mina klänningar vid stängning eftersom båtbussen gick 10 på söndagen.
Träffade ytterligare en vän som var vid galleriet när jag kom, en annan vän hämtade upp mig med bil och vi åkte hem till lägenheten och hon hängde kvar tills jag behövde krypa ner i sängen igen.

Vi skulle ha gått på konsert och ätit middag ihop där på lördagen men även det var ju inte aktuellt.
 
På söndagen åkte jag hem, hade fruktansvärd feber under dagen så det riktigt rann om mig, sååååå otrevligt, sedan hem och dö.

Det blev min helg det, sedan har det hänt ännu mera nytt men det tar vi ikväll samt mer blider från utställningen.
Nu skall jag iväg till jobbet!
 
 
 
 
 

Drog till Kallis efter jobbet...

Så har ännu en fullspäckad vecka gått och jag har varit ledig i fredags, då låg jag som en padda i trädgården och bara solade, annars ahr jag faktiskt jobbat varje dag... och sprungit på möten... och jagat tyger.

Det är mycket nu.

Igår var jag så på introdag på mitt nya jobb, först mingel på fredagskvällen på just det jobbet och sedan möttes jag och Syster-Yster upp med våra ungdomar efter och gick ner till hamnen och satte oss att vänta på bord i kvällssolen.
Vi satt där tills solen gick ner, jag och sonen kom hem klockan 22, det var en magisk kväll.

 
Så upp igår och börja på nya (jag blir kvar på mitt gamla också ) jobbet...
 

Det var inte utan att jag var lite pirrig att lära mig ny butik, kassa, maskiner och så vidare men jag pulade lite här och lite där och fattade väl iallafall 90 procent iallafall...
 
 
Det var kul, jag kände att detta blir bra.

Bikinin var nedpackad så jag drog till Kallis efter jobbet och badade och solade i två och en halv timme efter, ljuvligt, hett och varmt i vattnet...
 
 
Kallis är väl inget ma föredrar under högsäsong men nu och igår var det fullt med folk, barnfamiljer och turister, det var helt ok att iallafall få lite strandfeeling en stund iallafall.

Nu är det dags igen då, dusch och iväg på introdag nummer två, håll tummarna!
 
 
 



Sjukt spännande...

God morgon!

Här har det varit en lång vecka.

En vecka fylld med insikter och en vecka med skoj, men nu är det nog dags att ta beslut.

En av dagarna packade jag en väska med två kuddar och min kaftan och drog iväg på fotograferng...
 

... och fick leka fotomodell.
Inför en del av min nya framtid.


Blev intervjuad framför kamera och trots att jag övat på frågorna innan så satt jag som en sådan svammelmaja att jag inte ens vet hur många omstarter jag fick ta på vissa frågor.

Fast lägg då till att "barn från ett dagis" störde i bakgrunden så man tappade tråden, folk som gick bakom kameran så man började flacka med blicken och fara runt, komma på att man satt som en hösäck MED MERA...
Hjälp.
Kände rent spontant att jag var en jäkla katastrof.

Skönt var dock att jag på kvällspromenaden mötte en gammal (fast hon är ung) arbetskamrat som gått igenom samma procedur dagen innan och hon påstod sig ha haft ungefär samma upplevelse, jag hoppas vi isåfall är två som kanske svamlat.
Kanske fler.
Nä, dom är säkert proffs.

Nåja, vad som hänt ska jag såklart berätta senare men det ska släppas först och sedan ska jag berätta men det jag fick veta igår är att "Gänget som är med" kommer rulla på tv´n på båtarna... BLAND ANNAT... Sjukt spännande... Fortsättning följer...
 
Rapporten om examensarbetet blev också i veckan lite omarbetat, nedbantat, inskickat ihop omömdet från min chef/lärare på mitt examensarbete...

"Bedömning av Madeleines examensarbete 20180518
Vill öppna med att det visuella intrycket som möter en med de tre olika modellerna är WOW!
Känns modernt men ändå mycket retrokänsla .
Att använda ett ”enkelt” Ikea-tyg som är ämnat för inredning till att skapa eleganta damkläder tycker jag visar på kreativitet.
Madeleine håller en röd tråd i sin tanke och har utfört den därefter . Modellerna är enkla i sina snitt och skärningar men välsydda , låter tyget med mönstret få ”tala för sig”.
Hon har utfört en väldigt fin mönsterpassning , och för den som är observant syns även detta när plaggen hänger sida vid sida i rätt ordning .
Snygg passning på övergången av sömmar , fin form i ringningarna i hals/ärmhål . Jag tycker även att Madeleine har fått till en snygg ärmisättning , som är ett svårt moment . 
Som helhet och med historien om tyger som inte kom i tid där ,Madeleine fick helt tänka om så blev detta ett väldigt lyckat projekt . Som följare på resans gång anser jag att detta är ett VG på hennes examensarbete
."

Blev så glad.
Allt inlämnat och klart, klänningarna är i Stockholm överskeppade med bästis man, hänger redo i hans lägenhet där jag ska bo, båten bokad.

En djup suck kring det hela.
 
Igår hade jag så äran att ha Lilla Sunshine här på övernattning!
Det var längesedan det, mest för att jag jämt jobbat och jämt varit trött men nu så blev det en fantastisk dag där vi ritade av mönster till ett par byxor till henne, strandhäng på Brissund i en hetta som var nästan outhärdlig om man inte att i blåst...
 
 
 
 
När vi kom hem gick vi och handlade lördagsgodis, sedan skulle vi gå hundpromenad med Milou och sedan äta pyttipanna vid hemkomsten.

Faaaast vi passerade Joda nere i hamnen på hemvägen.
Jag:
Det skulle ju vara gott med en nachos til kvällsmat.
LS:
Ja.
Jag:
Ska vi käka på Joda istället?
LS:
JAAAAAAAAAAA!
 
 
Så blev det, vi gick svettiga och varma in och beställde mat, Milou fick en skål vatten, sedan kom vi knappt upp för backarna när vi skulle hem och så dusch, pyjamas, godis och tv när vi kom hem, helt slut efter en lång dag.

Nu skall jag sy en liten stund, sedan blir det väl att fira mamma på Mors dag, själv blir jag inte firad eftersom sonen ligger hos sin far med streptokocker i halsen och går på penicillin.

Vi får nog fira min Mors dag i veckan istället.
 
 
 
 
 

Aldrig underskatta vila...

Goder kväller!
 
Så har det gått en vecka till och jag är helt klar med allt.
Kläderna klara, uppsatsen klar (skall skickas in med chefens omdöme imorgon), bedömningen av kläderna klara i fredags och jag fick bra betyg, kändes SKITBRA!

På torsdagen sydde jag kuddar till ett framtida projekt (återkommer kring det) men tyvärr hade jag osis med leveransen av tyger igen så tygerna kom försent för inspirationsbilder samt att tre av fyra tyger var i så dåligt skick att de måste returneras, men det lejongula linnetyget blev det två kuddar av iallafall som skall vara med på fotografering i nästa vecka ihop med mig...
 
 
 
Sedan körde jag HELT VANLIG sömnad och jobb på fredagen, fy faaaaaaaaaan vad skönt det var att bara få jobba med vanliga saker igen.
Alltså det var så underbart att det går inte ens att klä i ord, tillbaka till det normala, ingen mer press, bara köra på rutin och det var så underbart.
 
Efter jobbet så blev det middag hos vän, kom hem sent efter men jag stöp isäng nöjd efter insikten:
Två lediga dagar framför mig, sol och jag är KLAR MED SKOLHELVETET!!!!!!
HURRA!!!!!!

Nu är jag superpepp på att dra till Stockholm, hänga kläder på galleri ihop med mina klasskamrater, träffa kusin på middag och lite annat trevlans, så himla glad just nu och så mycet spännande framöver.

I helgen har jag så verkligen vilat, bara egentligen gjort följande:
Gått promenader med hunden, tvättat igen en massa tvätt som fått torka i solen, skurat balkongen och VILAT, SOLAT.

Man ska verkligen aldrig underskatta vila, jag börjar få tillbaka hjärnkapaciteten igen och är inte lika väck i pallet.
Imorgon blir det vanligt knegarjobb igen, nu som utbildad klänningsskräddare.
Nu är vi tre skräddare på ön:
Min "gamla" och nuvarande chef.
Min nya och blivande chef.
(Jag kommer ha två chefer och två jobb framöver)
Och så lilla jag som som klänningsskräddare "med fuskande i lite allt möjligt".

Fatta så coolt.
Och så blir jag min egen chef också och har hamnat i så fint sällskap som ni ska få höra om om en vecka eller två.
Lilla jag liksom.
 

 

Ladies, all my ladies...

One sholder-klänningen i ensamt majestät...
 

... och THE LADIES som åker med mig till Stockholm den 7:e juni...
 

Återigen, jag har ingen aning om hur bildkvaliteten är på bilderna för detta är en så kass dator men jag får se hur det ser ut när jag får tillbaka vår gamla.

Nattinatti.
 
 

Jag är klar...

Sista outfiten framvärkt och jag fick göra om toppen igår i dom absolut sista slamsorna av Ikeatyget och fodret eftersom jag inte vart nöjd i fredags och då jobbade jag ändå till två på natten med olika topp-idéer.
 
Jag tycker denna blev den absolut coolaste outfiten av dom tre jag sytt faktiskt, jag har ingen aning om hur bildkvaliteten blir på bilderna för vi har just nu en dator av mindre bra kvalisort som gör att jag inte kan bildredigera ordentligt.
Svårt att göra rättvisa tror jag.
 
Kjolen, kortad tre gånger innan jag blev nöjd...
 
 
 
 
Kjolen och den a-formade oversized korta toppen, 
 
 
 
 
 
Tänk att man syr en liten mini-kollektion i examensarbete i Ikea-tyg och blir dessutom skitnöjd konstigt nog, det trodde jag aldrig.
Bild på alla tre ihop kommer ikväll eller framöver.
 
Jag tror gubben på bilden säger allt jag känt dom här examensarbetes-veckorna...
 
 
... och om jag någonsin får för mig att förkovra mig i studier igen så kommer det ta sååååååå många år att jag kommer hinna lägga näsan i vädret långt, långt innan dess.
Detta har varit som att föda barn utan bedövning i fem veckor och en dag.
 
Tre år... detta kapitlet är till ända, nu gör jag som kungen och vänder blad och jag får ÄNTLIGEN BÖRJA ett nytt arbetsliv vilket är ett fucking hallelujah moment. 
YEEEEEEEEEEEEES!
 
Nu skall jag ut och gå med Milou sedan sätta mig och skriva, hörde jag HALLELUJA igen eller?
 
 
 
 
 
 

Totalhaveri med gott slut...

God morgon!

Long time, no see... jag vet...
Men jag ska vara ärlig, förra torsdagen inträffade ett totalhaveri i min hjärna.
Jag gick in i väggen fullständigt och var inte nöjd överhuvudtaget med mitt examensarbete, ingenting hängde ju ihop och såg enhetligt ut och så var "Lyx" i "Budget & Lyx" SVART... så inte jag...


Dessutom behövde den minskas baktill insåg jag när jag sytt i dragkedjan, det blev helt tomt i skallen och jag blev helt förtvivlad.
Jag var inte nöjd och jag hade ingen ork kvar.
Slut som artist.
Misslyckad.
Skall det behöva sluta så här tänkte jag och helt utbränd i skallen efter så mina idé-tester under så många veckor.
Nu skiter jag i det här var väl min sista tanke innan det brast och jag inte kunde sluta gråta.

Ner till chefen på fredagen, vi hade rådslag.
Hon sa till mig att jag behövde vila, sluta tänka på detta nu och bara vila, jag sa att jag fick panik, tiden rinner ur mina händer och jag är inte nöjd med något FÖRUTOM min Ikea-klänning, min slump-klänning som jag förälskat mig i så.
Det är liksom tyget som tilltalar mig.

Men chefen sa att om du inte vilar nu utan kör ännu mer slut på dig så kommer inget bli bra, VILA nu i några dagar, gör något du tycker om att göra, gå ut i solen.
Jag gick hem och tog henne på orden.
Och grät.
Och grät.
Och grät.

Men vilade i dagarna tre, bara gick hundpromenader, solade, umgicks med familjen, tänkte inte ett skit på examnesarbetet och vaknar på måndag morgon, öppnade mina tygskåp och tänkte:
Vad har jag och vad TYCKER JAG OM?

Jo, jag gillar ju Ikeatyget.
Jag har tre meter av Ikeatyget till som min kusin köpt och tog med sist hon var här.
Jag har ju en klänning som jag älskar.

Jag tog fram Ikeatyget och så gick jag in i mitt arbetsrum och kollade vilket mönster det skulle räcka till, kom fram till detta...
 Ladda om och köra?
Jo för fan, jag hade deppat klart så off I went, skar ut delarna och nålade på dockan, skulle det funka?
 
 
JAJEMÄN, äntligen hade jag någt som såg ut att hänga ihop, efter veckor av vånda, tankar, sömnlöshet och försvunna tyger så hade jag egentligen kunnat köra på det här direkt men det är som både chef och vän sa:
Det är ju det här som är en examensarbetesprocess!

Bara att sy på då...
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Den skall bara fållas idag.

Och medans jag jobbade med den så fick jag en ny idé, jag hade ju LITE Ikeatyg kvar, jag nålade upp det i två olika alternativ och tittade under dagen...
 
 



PLÖTSLIGT HÄNDER DET, plötsligt lossnar det och idéerna sprutar ur mig  och det fick istället för "Budget & Lyx" bli "Man tager vad man haver" och så blev det ju KUL igen.

Igår fick jag till kjol och topp, halvklara bara men det är för att jag var tvungen att komba med att hjälpa sonen med engelska samt leta nytt mönster till spetstoppen för jag tror inte jag ska använda den jag sytt (som ska fållas också)...
 
 
Pennkjol och spetstopp samt:
Jag älskar Ikea.

(Obs, är ej sponsrad, jag bara gör det)
 


Ja, vem hade tänkt sig att sy ett examensarbete i Ikeatyg, inte jag iallafall men den där första Ikeaklänningen ställde till det, jag har helt enkelt inte kunna byta spår för att jag gillar tyget så himla mycket.
Finklänningar i fintyg får bli i ett annat liv!
 
Idag och imorgon skall jag vara klar med sömnaden hade jag tänkt, jag kör ända in i kaklet så jag kan sätta mig att skriva uppsatens på måndag, och VILA i helgen.

Så till nästa grej, något som jag spånade fram för längesedan efter en inspirationsbild...
 

 
 
 
Säger inget mer om det nu utan det får ni se framöver.
Dags att börja arbetsdagen, solen skiner men nu kör jag.
 
 
 
 
 

Hallelujah moment!!!!

Plötsligt händer det, igår morse, jag söker på mitt kollinummer och detta står att läsa:
 
 
Meeeen nu har det varit så många turer med det där jävla Postnord så jag trodde inte ett dugg på det där beskedet, dessutom var jag senast inne på söndagen och sökte och då kom det INTE UPP att några jäkla paket "på väg" och detta sökte jag ju på vid 08.40-tiden på måndags morgon.

Gör lite syjobb till jobbet dom första timmarna och går sedan ut med en kopp kaffe, yogurt och mûsli vid lunch och samtidigt kommer brevbäraren, jag 
ser att han försöker knöla ner två svarta paket i våran brevlåda och jag tänker:
 
Ser jag rätt, är det mina tyger????
Skriker rätt ut i luften:
- Är det möjligt!!???

Ställer mig upp, springer som en galning mot brevbäraren och gastar.
Han ser livrädd ut, undrar om han har gjort något fel när jag kommer ångande.
Jag bara: NEJ-NEJ-NEJ, fan mina TYYYYYGER har kommit!!!!

"Brevis":
- Jaha, ja dom verkar vara efterlängtade.
Jag:
- Du anar inte!!!
 
Så slet jag åt mig mina älskade paket och älgade upp för trappen och slet upp paketen.

Jorå, möjligt och verkligt var det efter tre veckors helvete och jag blev helt galen... av alla möjliga känslor faktiskt.
Fantastiskt, underbart, gud så trött jag är, orkar jag ladda om igen, YES, ska jag bara fortsätta på redan inslagen kurs, HALLELUJAH MOMENT! 

Vart väldigt matt i lacken, luften gick fullständigt ur mig, jobbade lite till med annat, sov sedan på saken och idag startade jag pigg och utvilad igång mitt 394 examensarbete.
Känner mig helt plötsligt lugn, fokuserad, glad och har valmöjligheter.
Life is good.
Det blir visst en nöjd KLÄNNINGSSKRÄDDARE trots allt!

Startar dock upp med en jättemiss, skär ut framstycket och inser direkt tabben...
 
 
... eh... ja två abstrakta blomsterhål rakt på tuttarna...
 
 
Inte så smickrande, gör om och gör rätt, ny framsida och blomman hamnade i mitten...
 
 
 

Sedan följde ett jävla mätande och mönsterpassande och tillslut så fick jag dit alla abstrakta blommorna en en helt rät linje runt om livet... 
 
 
 
 
 
 
 
 
När jag var klar med det där då tog jag paus och fika och lunch i solen ihop med familjen, sonen dök upp och när han började klippa gräset då gick jag in igen och sydde kjolen samt sydde ihop med livet...
 
 
... et voilá...
 
 
 
 
Maddes lilla dream team...
 
 
 
Imorgon startar jag upp makan till den svarta i ett likadant tyg fast med med svart botten och blåa blommor.
Jag är helt slut, måste sova. 
 
 
 
 

Växtvärk...

Just nu känns det lite så här...
 
 
... jag har lite växtvärk faktiskt.
 
Det har hänt VÄLDIGT mycket spännande saker denna veckan och jag har pirr i magen.
Vissa stunder har jag regelrätt magsår, vissa stunder faller jag fritt ner men så får vinden fart i mina vingar och jag vänder uppåt igen.
Pirr i magen och så fler sömnlösa nätter men det ÄR POSITIVT men jag är å andra sidan en trygghetsnakoman som bara vill gå och trampa i min lilla autistiska jobbvärld och det jag ska ut i nu är väldigt många trådar att väva ihop.

Men jag tror verkligen jag har gjort ett bra val i livet med dom här tre åren och det ser ljust ut.
Jag måste bara släppa sargen och ge mig ut i matchen nu... och då menar jag NU, jag kan inte tveka.
Jag ska berätta när allt är klart.


Tog två vändor med Postnord denna veckan TROTS att jag lovade mig själv att inte göra det och mina tyger är så "PRIO" så det är inte klokt och dom "letar efter dom manuellt" sades det i luren i fredagsmorse.

Jag skrattade faktiskt när jag lagt på luren och tänkte:
Hade det varit kungen som behövt dom där tygerna så hade det minsann inte tagit så här lång tid!
Nu är det ju inte kungen utan bara jag så det där "PRIO´T" är nog inte så högt trots allt...
#visnackartrevckornu


Och ännu är inte tygerna spårbara när jag sökte nyss.
Nä.
Högsta prio var det.
Jepp.
 
Jag gjorde foder i fredags till min "Drottning-Silvia-anno-1985-möter-geisha-klänning" efter ha fått försöka hitta blått foder för det jag beställt matchade inte, men tillslut så...
 
 
 
 
 

Mönsterpassningen är väl OK också då´ra trots att mönstret i tyget bara går åt ett håll och jag inte hade tillräckligt med tyg, det får duga... 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ja, ja, jag har landat i att detta blir NOG BRA i slutändan även om detta inte varit min plan eller modell från början men sambon tyckte den var jättefin på när jag provade den och han fotade för att jag skulle få se hur det tar sig.

Jag försöker få klänningen att växa mentalt och varje gång jag går förbi den och så tänker jag (utan att riktigt mena det) "FIN" fast det går faktiskt bättre och bättre för varje dag som går.
Det blir nog bra som sagt.

Provade även detta provet (som nu inte blev vald klänningsmodell till examensarbetet) och klänningsmodellen är smashing, mamma som nålade ihop den i ryggen och framtill för att få upp längden vill för övrigt ha denna när den är klar men som hon säger "Jag vill inte att klänningen ska sitta åt"...
 
 

Jag:
- Men mamma den SKA sitta åt!
Mamma:
- Ja men jag vill ha den lös.
Jag:
- Jag hör dig men nu är det en åtsmitande modell, du får den men den ska sitta åt.
Mamma:
- Ja och jag hör dig men jag vill ha en lös.
Jag:
- Du då får vi hitta en annan modell med trumpetärm för denna ska vara tajt, den blir inte snygg annars och PUNKT mamma!
(ENVISA MÄNNISKA!!!!)

Igår lyckades jag klämma in en middagsdate med sonen på "Brooklyn burger" också...
 
 
Och här vill jag verkligen puffa för en gotländsk restaurang utan att vara sponsrad:
Bästa burgaren i stan!!!
Bästa!!!
 
Nu ska jag ut i solen och gå med Milou och fira ledig söndag med att sola.

 

Är du estet eller...?

Goder kväller!

Vad gäller Persbrandt så har jag sträcklyssnat på boken, jisses vad bra den var.

Ja, med tanke på hans röst så blev den dubbelt bra men också som en studie i psykisk ohälsa och en man som äntligen fått ro tack vare en diagnos och medicin.
Han blir bara ännu sexigare.

Och som jag då tjatat om hans inläsning, här kommer några recensioner från andra som också är mycket imponerad av hans röst och jag som ALDRIG brukar skriva recension gav den 5 stjärnor och skrev dessutom den översta recensionen här...


2018-04-25
Mycket bra bok, älskar dessutom inläsningen, Persbrandt borde läsa in fler böcker med den magiska rösten!
 
2018-04-25
En andra recension....Fy för dessa droger som tydligen är det enda som betyder något, mer än fru och barn. Men boken ar väl värd att höra på , trots allt, ”avklädd å naken”, men förbannad blir man
 
2018-04-24
Sorglig men Såå bra och bra uppläst kunde knappt sluta lyssna önskar dig allt gott i livet och håll dig borta från drogerna
 
2018-04-24
En bok som jag sträcklyssnade på, gripande och sorglig, stundom blev jag så förbannad och tänkte sluta lyssna.Hoppas att du kan hålla dej ifrån alla droger och att du tar hand om din familj
 
2018-04-24
Otroligt bra! Fin och sorglig på samma gång. Uppläsningen är fantastisk!
 
2018-04-23
Fantastisk uppläsning!
 
2018-04-23
Mycket väl skrivet och fantastisk uppläsning. Hoppas du lyckas hålla dig borta från alkohol och droger framöver.
 
2018-04-22
Vilken bra bok. Jag fastnade direkt och är glad att jag har 11 timmar kvar att lyssna.
Blir tydligt vad rubriker gör med människan bakom dem. inte alltid den som skapat dem men det vet väl se flesta? Kändisskapet har ett högt pris. Märkligt att Persbrandt kunnat presterat det han gjort och att kroppen ändå hållit! Önskar för hans och hansfamiljs skull att behandlingen fortsätter vara framgångsrik.
 
2018-04-22
Tack, tack, tack! Enastående och utlämnande på ett ”balanserat” sätt. Dessutom, utmärkt uppläst, vilken berättarröst! Mer av Persbrandt på Storytel är ju att önska!
 
Ja, den där rösten...
Mums.
Nä, den här boken var skitbra, jag lägger mig platt.
 
Så över till sonen...

Möter honom på väg hem från affären, har jobbat hela dag och har "hemmakläder" på mig, det första ungen säger när han ser mig är:
- Herregud mamma, är´u estet eller?
Jag:
Om jag är utbildad keramiker och snart klänningkräddare och fuska i det mesta som har med hantverk att göra, vad tror du själv?

Han hånlog lite.
Jag gissar att min stass ikväll INTE DÖG åt 18-åringen...
 
 
Så över till examensarbetet.
Ännu inga tyger.

Samtal tlil Postnord häromdagen och jag undrade VART mina tyger är för det sas ju:

.. "bara du betalar in momsen och tullavgiften så kommer tygerna som ett skott!"

Ja, och det gjorde jag ju i fredags med Swish så fort det låg registrerat hos Postnord efter veckor på en hylla (förmodar jag) i Örebro.

Idag försökte jag spåra tygerna IGEN och se om dom kanske är på väg över Östersjön... men nä... fortfarande i Örebro... gisslan hos Postnord... UNDERBART!
Känner att Postnord skulle behöva en ny jingel till sitt fenomenala företag och låt mig då föreslå Linda Bengtsings "Jag ljuger så bra" för så mycket lögner som jag hört de senaste 2 1/2 veckorna har jag inte hört sen... aldrig... 😠

Senaste och ärligaste budet i luren var iaf i måndags att jag får ställa in mig på "några veckors väntan till".
Slutat ringa dem, lika bra att inse: Inga tyger kommer att dyka upp till mitt examensarbete så jag får sluta att leva på hoppet. Punkt.

Det har tyvärr fått bli en gammal goding till mönster för att tyget jag har ska komma till sin rätt...
 
 
 
 
Ja, var gör man när man inte har så mycket tyg så man kan göra något annat och det måste vara stora tygdelar för att blommorna ska komma till sin rätt?

Jag ritade av ett Vougemönster igår, en maffig klänning som jag tänkte göra men tyget räckte inteså jag skulle kunna mönsterpassa.
 
 

Framför allt då den korta som skulle kunna passa i stol med Ikea-klänningen, dock, det behövdes 5.10 meter och då skall man nog HELST ha enfärgat tyg för dom fem metrarna räckte inte till mig när jag behövde mönsterpassa.
Der jag sydde är det enda jag då har hemma i mönsterväg som kunde passa men få fan vad tråkigt, inte alls vad jag hade tänkt mig.
Detta har jag ju gjort alldeles för många gånger.

FY FAN för Postnord.
FY FAAAAAAAAN, ja jag hatar dom verkligen.
 
Måste dock sluta hata för det slukar så mycket enerig så det är inte klokt, jag mår skit bara av att tänka på eländet.
Klart slut för idag iallafall, lever ännu lite på hoppet.

 

Ständigt denna Persbrandt...

God morgon!

Tar en vilohelg här och solat igår, varit på ett möte och umgåtts med trevliga vänner på kvällen.
Sen har även jag drabbats...
Av vadå?
Jo, den stora Persbrandts-febern som verkar härja här i släkten!
 
 
Det började med att Moster Puff läste boken och vi fick sitta och höra referat vid en middag om Mickes eskapader.
Moster kunde inte sluta prata om Persbrandt så tillslut döpte jag henne till Story-Bibsen, ja för hon var lite som en ljudbok som var svår att stänga av.


Mamma blev SÅKLART taggad och började läsa boken och inte heller mamma kunde sluta prata om vad som hände i Mickes liv och hon kom till och med upp till mig när jag jobbade och BERÄTTADE lösryckta Micke-minnen.
Jag = måttligt road.

Skrev sms till Nybyggarkussen:


Så fick jag själv se att P-boken kommit på Storytel.
Skulle jag läsa/lyssna på den?

Hänga med i Persbrandt-klubben, ja för Nybyggarkussen och Syster-Yster har eller läser den också.

OKEEEEJ då, lite nyfiken blir man ju på vad karlfan sysslat med så jag laddade ner boken och började lyssna, det är ju då dessutom Micke själv som läser.
Och jag kan ju bara säga så här:
Jag har INTE EN ANING OM vad karln berättar om sitt liv!!!!

Nä, jag bara lyssnar till den där SEXIGA RÖSTEN som får in en i ett hypnotiskt tillstånd och man känner sig undefär som Mowgli i Djungelboken när han blir hypnotiserad av ormen Kaa...
 
 
Seriöst, alltså han har ju så sexig röst så det är inte klokt, den nerven och närvaron får en ju att förlåta honom allt han gjort... och då har han ändå inte gjort det mot mig.

Eh, ja... pinsamt.

Ständigt denne Persbrandt som man borde tycka är ett svin mot kvinnomänskligheten men alltså han har ju det sen får folk säga vad dom vill.
SMF är vad han är.

Så sa jag till mamma när jag kom hem efter gårdagens hundrunda ungefär det jag skrivit ovan och morsan gick igång på alla cylindrar:
- Men ELLER HUR, gastade hon där hon satt och lapade sol i bersån.

Ja, sen satt vi där och språkade om den där rösten, hans utstrålning som morsan precis sett filmen Tårtgeneralen beskrev hur SNYGG han var trots den där masken som lagts på honom i filmen.
Micke gick igenom ändå (tydligen???)...
 
 
... och han var enligt morsan:
SKITSNYGG, i dom höga versalerna också.
(Hm, tveksamt...)


Ja, Micke kan tydligen se ut hur som helst, bete sig hur som helst och ändå står man där och bara...
Gaaaaah...
Otroligt, någon gång ska jag tycka han är ett fall för Metoo men inte just nu...
När jag lyssnar på hans röst....
Och bara...
 
 
 
 

... Gud i form av Postnord...

Go´kväll.
 
Alltså gårdagen måste nog ta pris i hur dåligt man kan må alltså, fy fan vilken härdsmälta jag hade igår när jag ringde Postnord.
Alltså jag jag tappade det fullständigt när jag ringde Postnord, jag började gråta något så våldsamt att jag knappt kunde prata med killen i luren och så rabblade jag samma ramsa om "examensarbete" medans jag tokgrät.
Och snäll kille försökte göra det han kunde.
Och jag tjöt vidare.

När vi tillslut la på kunde jag höra hur han gav upp en sådan uppgiven suck att jag tänkte att han har nog ett helvete på sitt jobb.
Ja, trots att jag var så himla ledsen så tänkte jag iallafall en liten tanke till den stackars suckande sorken.

Hade påbörjat en ny klänning men jag la ner och satte igång att jobba istället, det blev verkligen så jobbigt att fortsätta med ytterligare meningslöst arbete så jag kände att "jobb är enda räddningen".
La mig fullständigt utmattad och somnade på kvällen, vaknade efter tre timmar och tänkte:
I´m in hell och så började jag stortjuta.
Och kunde inte sluta.
Förbannade Postnord en timme senare och grät lite till... bara för att...

Slumrade någon timme innan jag steg upp i ottan fullständigt utpumpad.

Det blev en vända till jobbet, hem, en timme i solen och ladda om med kaffe:
Nytt klänningsmönster...

 
... rita av, skära ut och leta tyg att slösa på... har snart inte mycket tyg kvar om det ska fortsätta så här.
 
 Valde ett mjukt denimtyg och skred till verket...
 
Blev bra, snygg modell, bra alternativ, Plan C får funka helt enkelt och jag får sy två nya klänningar från och med måndag.
Denna får hänga i klänningskyrkogården tillsvidare.

Så skulle jag gå in här och blogga, tog en snabbis in hos Postnord och sökte på mina paketnummer och PLÖTSLIGT HÄNDER DET...
ENA NUMRET KOMMER UPP färdigt att få betala in!!!

Jag tappade hakan av förvåning, ser jag detta på riktigt, är det inte en synvilla efter två veckors HELL?
Håller jag kanske på att bli tokig????

Jag klickade i swishbetalning et voilá...
 
 
... jag hade fått betala.

Nu vet jag inte om dom klumpat ihop båda tygerna eller om det bara är ett eller om det/dom ens kommer dyka upp ändå men plötsligt har jag iallafall kommit så här långt.

Jag är dödstrött efter dom här två veckornas berg-&-dalbana, nu ligger resten i Guds händer...
Och med det menar jag Gud i form av Postnord och när mina tyger har kommit vill jag aldrig mer ha med den guden att göra.
I´m out of that religion.
 
Håll tummarna gott folk.
 

Härdsmälta på riktigt...

Nu är det faktsikt en härdsmälta på riktigt här...

Idag har jag jobbat HELA DAGEN med att förminska ett mönster och sedan sy provet i ett gammalt lakan...
 
 
 
 
 
 
 
... och när jag sedan mitt pucko skär ut EN DEL i tyget jag har så inser jag att jag inte har tyg nog att mönsterpassa skiten...
 
 
 
Nu ger jag officiellt upp.
Dra åt pipsvängen säger jag bara!!!
 
Dessutom har jag varit inne och försökt spåra mitt tyg (HELA DAGEN) och försökt se om det kommit loss.. men inte då.
Suprise suprise.

Nu ska jag jobba istället och inte sitta här och grina.
 
 

RSS 2.0