Svullna ögonlock.
Idag skulle ni se mina ögonlock, jag fick knappt upp dom i morse.
Jag ser inte klok ut...
Men så kan det gå när man sätter på tv´n när man ska sova.
Jag tänkte gå och lägga mig tidigt igår för att få in lite bättre rutiner till jobb-starten.
Satte på tv´n och fastnar i en dokumentär, "Vitt ljus, svart regn".
Jag kan säga att detta var ett av det mest sorgliga och fruktansvärda jag sett.
Det var en amerikansk dokumentär och den handlade om atombomberna som släpptes i Hiroshima och Nagasaki.
Jag brukar ju gråta till dom mest "konstiga" program men igår grät jag som jag har gjort när jag har varit på begravning, separerat eller när någon nära drabbats av en svår sjukdom!
Alltså jag fick REN OCH SKÄR ÅNGEST!!!
Jag har sett program om 2:a världskriget, Hitler, levande skelett i koncentrationsläger, döda kroppar på skottkärror och det har verkligen vänt sig i magen när man hör dom överlevandes historier.
Fruktansvärt men aldrig, aldrig, aldrig har jag blivit så berörd som jag blev igår.
Aldrig har jag sett så fruktansvärda bilder på lidande människor och framför allt BARN!
Alltid är det barnen som blir lidande.
Dessa brända, stympade, förkolnade kroppar som bara låg huller om buller.
Dött på fläcken där dom stod när molnet svepte in över dom.
Brändes levande.
Barn som stått bredvid sina döda, förkolnade föräldrar och skrikigt mamma, mamma...
Barn som var så sönderbrända, köttslamsiga som låg och BRISERADE av smärta när läkare plockde skinn på deras kroppar.
Söndersmälta kroppar och ansikten.
Förkolnade LEVANDE lik...
Förlåt att jag börjar morgonen så här men jag mår faktiskt fortfarande dåligt!
Alltså det var så mycket .
Jag skulle vilja skriva om det här för det var sådana BERÖRADE berättelser, bilder men jag finner faktiskt inga ord!
Jag tror aldrig jag förstått KRIG och smutsig krigföring så väl som jag gjorde igår.
Jag såg min son framför mig och tänkte faktiskt:
Tack gud för att du lät mig och min son och familj få födas i ett land som varit så förskonat från krig och hemskheter i så många århundraden.
Tack gud för att jag bor på denna lilla avkrok i världen som är världens vackraste och lugnaste plats.
Tack gud för att min familj, släkt och vänner har det bra.
Men fy fan GUD för att du låter vissa människor få lida århundrade efter århundrade och inte tar tag i SYNDARNA/mördarna, plågoandarna!
Jag är inte speciellt religös men jag måste gå till kyrkan och tända ljus för världens barn, vuxna och vilsna själar som måste leva i land där det finns krig.
Som lever med det just idag när jag skriver dom här raderna.
Jag hoppas att om det här programmet går ytterligare i repris så ska ni se det.
Hur hemskt det än är.
Lova mig det, ni kommer inte ångra er.
Hoppas på lite muntrare tongångar senare idag.
Sticka lugnt ,(
Jag ser inte klok ut...
Men så kan det gå när man sätter på tv´n när man ska sova.
Jag tänkte gå och lägga mig tidigt igår för att få in lite bättre rutiner till jobb-starten.
Satte på tv´n och fastnar i en dokumentär, "Vitt ljus, svart regn".
Jag kan säga att detta var ett av det mest sorgliga och fruktansvärda jag sett.
Det var en amerikansk dokumentär och den handlade om atombomberna som släpptes i Hiroshima och Nagasaki.
Jag brukar ju gråta till dom mest "konstiga" program men igår grät jag som jag har gjort när jag har varit på begravning, separerat eller när någon nära drabbats av en svår sjukdom!
Alltså jag fick REN OCH SKÄR ÅNGEST!!!
Jag har sett program om 2:a världskriget, Hitler, levande skelett i koncentrationsläger, döda kroppar på skottkärror och det har verkligen vänt sig i magen när man hör dom överlevandes historier.
Fruktansvärt men aldrig, aldrig, aldrig har jag blivit så berörd som jag blev igår.
Aldrig har jag sett så fruktansvärda bilder på lidande människor och framför allt BARN!
Alltid är det barnen som blir lidande.
Dessa brända, stympade, förkolnade kroppar som bara låg huller om buller.
Dött på fläcken där dom stod när molnet svepte in över dom.
Brändes levande.
Barn som stått bredvid sina döda, förkolnade föräldrar och skrikigt mamma, mamma...
Barn som var så sönderbrända, köttslamsiga som låg och BRISERADE av smärta när läkare plockde skinn på deras kroppar.
Söndersmälta kroppar och ansikten.
Förkolnade LEVANDE lik...
Förlåt att jag börjar morgonen så här men jag mår faktiskt fortfarande dåligt!
Alltså det var så mycket .
Jag skulle vilja skriva om det här för det var sådana BERÖRADE berättelser, bilder men jag finner faktiskt inga ord!
Jag tror aldrig jag förstått KRIG och smutsig krigföring så väl som jag gjorde igår.
Jag såg min son framför mig och tänkte faktiskt:
Tack gud för att du lät mig och min son och familj få födas i ett land som varit så förskonat från krig och hemskheter i så många århundraden.
Tack gud för att jag bor på denna lilla avkrok i världen som är världens vackraste och lugnaste plats.
Tack gud för att min familj, släkt och vänner har det bra.
Men fy fan GUD för att du låter vissa människor få lida århundrade efter århundrade och inte tar tag i SYNDARNA/mördarna, plågoandarna!
Jag är inte speciellt religös men jag måste gå till kyrkan och tända ljus för världens barn, vuxna och vilsna själar som måste leva i land där det finns krig.
Som lever med det just idag när jag skriver dom här raderna.
Jag hoppas att om det här programmet går ytterligare i repris så ska ni se det.
Hur hemskt det än är.
Lova mig det, ni kommer inte ångra er.
Hoppas på lite muntrare tongångar senare idag.
Sticka lugnt ,(
Kommentarer
Trackback
