Hur svårt kan det va?
Ja, hur svårt kan det vara?
Nä, inte SÅ svårt faktiskt.
Jag har gjort några provlappar med olika garner, virknålstorlekar och kommit fram till NÅGRA bra resultat.
Det var ju ett " Sketa-enkelt " mönster.
Idag har det gått i ett.
Jag har inte suttit på häcken förrens nu, 14.13.
Kompisens dotter sov ju över här inatt och det sista jag hörde innan hon skulle lägga sig var :
Jag ska BARA göra några STOLPAR till...
Så stod hon rakt upp och ner och PANIK-VIRKADE innan nedbäddningen.
Det första hon gjorde i morse var att plocka upp virkningen och sätta igång.
Frukosten var ett litet BREAK, sen satte hon igång igen.
Jag misstänker att hon ägnar hela dagen hemma åt samma aktivitet ;)
Vanebildande : Javisst.
Beroende : Javisst.
Jag sa att när hon var färdig med " Fillifjonken " var det bara att höra av sig för nästa projekt.
Antar att det blir rätt snart ;)
Sambon pluggar idag.
Jag vet inte hur det går, jag har inte frågat på några timmar.
Han har blivit SKITSUR när jag har försökt att ge lite " SKRIVRÅD ".
"Jag har FEL TON..."
Jag har INGEN TON, kan jag säga när det gäller att försöka hjälpa honom med skolarbetet.
Han har bara inget tålamod och är antagligen sur på sig själv för att han ligger efter.
Jag är glad att det INTE är JAG och jag håller mina tips för mig själv.
Vän K har erbjudit sig att hjälpa sambon med studieteknik och det är nog bättre tror jag.
Jag är alldeles för DISCIPLINERAD, nogrann och AUTISTISK för att förstå hur man kan skjuta upp så mycket till slutet.
Jag tjatar för mycket...
Har haft häcken full ändå.
Plocka-undanfix , dusch, dansskola fram&tebaks, sonens pappa kom förbi och provade kängor, fixa lunch, till sonens kompis och lämna honom där, äta lunch själv.
HEMMA-STRESSAD, Jepp, så in i helskotta.
Nu sitter jag och försöker stressa av med detta.
OCH nu...
Virkning ;)
Snart är det väl dags att hämta sonen igen så det är bästa att passa på.
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
