Spöken på vinden, Huuuva...

Idag...
Jag har jobbat och kände mig som en DURACELLKANIN...
Vissa dagar på mitt jobb blir det mycket promenerande.
Idag var en så´n dag.
Man går och går och kommer aldrig fram te dörr´n...
Mina ben värker och batterierna är FINITO.
Jag gjorde tyvärr misstaget att jag PROMENERADE till jobbet i morse också, med cykeln.
Jag hade sett väderkartan och himlen var svartblå när jag skulle iväg så jag trodde det skulle bli regn under dagen. Skönt att ha en liten STÄRKANDE promenix till jobbet då, om man nu skulle bli sittandes inne.
Det blev inget regn, istället mycket promenerande då som sagt.
PUH..

Så till sambon.
Han protesterade Å DET BESTÄMDASTE igår....
"Varför skriver du på bloggen att jag inte tycker att du är ROLIG????
Det tycker jag ju VISST ju."
Jamen hallå...
Jag HAR skrivit att du sa att du tyckte jag var rolig.
MEN.......
Det var liksom sättet du sa det på.

FÖGA övertygande, älskling...

Lite så där nonchalant, trött, släpigt, AVMÄTT :
"Nä,nä du é kul..."
Hur kul tror du man tror att man är då????
Inte så jätte-jätte-jätte-jätte-kul iallafall.
"Jamen, jag menade ju att S.O.S Gute inte var kul, muttrade han vidare..."
JAMEN det har jag också skrivit DARLING...
Läs ORDENTLIGT...

Så har min mor ÄNTLIGEN slutat SURA för att jag skällde ut henne för det där OVÄNTADE RÖRET som hon lagt ut mitt i grusgången häromkvällen.
När jag föll som en fura...
Min mor är NÄMLIGEN extremt LÅNGSINT och går och LIDER och tycker synd om sig själv när vi bråkat på RIKTIGT!!!
Detta triggar då naturligtvis igång mig och jag går och blir ÄNNU mer förbaskad när hon skall uppvisa någon sorts MARTYRSKAP...
Ooooh, så irriterande.
Så är då våran ton VÄLDIGT SPETSIG mot varandra tills det lägger sig.
Idag hade MAMMA bestämt sig för att hon LIDIT klart och hade en trevlig ton när jag kom hem.
Vi kom överrens om att det ska ställas en STOL över röret kvälltid så man inte snubblar någe mer.

Så till min käre släkting "IDOLEN..."
Jag skriver ett öppet svar till dig nu, efter ditt inlägg...
DARLING...
Har du sett S.O.S Gute???
Med lille Ojet i spetsen???
Alltså, Kitesurfing-hjälte i all ära va, men du må nokk se programmet...
Vi har inte ens fått se honom Kitesurfa, han bara skryter om det ;)
Och pilotbrillor med spegelglas.
Hot or not?
Jag säger NOT...
Inte ens på SPEJIGA Ojet...
KLEM...

Så till nu ikväll...
Ooooaaooaoooaaa...
Spöktajm.
Exkroken ringde och frågade om jag hade kvar sonens " Lära-gå-Vagn".
Sonens lillesyrra är nu tydligen FARLIGT nära att ta sina första steg.
Visst sa jag, den står någonstans.
Jag hör av mig när jag kommer hem från jobbet...
Så kom jag hem.
Ner i källaren, där fanns den inte.
Ok, då får jag kolla vinden, fan, becksvart, och så har vi ju ingen lampa däruppe.
OCH ingen fungerande ficklampa.
Den enda jag hade har sonen haft sönder.
Jag tände ett ljus och tog mig upp för vindtrappen.
Fladder, fladder, ljuset fladdrade vilt...
Det drar ju mer än lovligt där uppe också så SPÖKKÄNSLAN infann sig redan i trappen.
Så är det ju stormigt idag.
Vin, blås, pip, knak, viiiiiiiin.
Fladder, fladder.
Knaaaack.
Så blev jag så där TÖNTIGT PIRRIG i magen av räddsla.

För faaaaan Österholm, tänkte jag, det är ju bara din gamla VANLIGA vind som du gått upp TUSENTALS gånger under årens lopp.
Det FINNS ingenting där uppe mer än gammalt skräp....
....Och ett och annat SPÖKE, skickar det undermedvetna snabbt till hjärnan.
Nej, inga spöken...
Fladder, fladder.
Jag var uppe och började kolla runt med det hopplöst dåliga ljuset.
Såg NADA...
( Viiiin, blås, knaaak )
Vilket innebär att jag måste ta mig längre in på vinden.
Hurra:()
Hittade inte den där  dj-la vagnen.

Så är det ju inte bara spökena, det finns ju SPINDLAR där uppe med.
Och om spindlarna NERE är stora, så vill jag nog inte veta HUR STORA spindlarna på vinden som får VARA IFRED är...
GIANT-spiders, perhaps???
Till saken hör att takhöjen där uppe är 1.50, så jag måste gå DUBBELVIKT däruppe också.
Allt för att inte få spindlar i håret och spöken i brallan ;)

Så tänkte jag :
Tänk om MORMOR sitter här på en kartong någonstans, och glor på mig.
Eller pappa...
ELLER om min ANDRA bekantskap följt med mig HEM...
(hjälp)
Knak.
Allt eftersom ljuset fladdrade VILT och jag tyckte jag såg skuggor av NÅGOT överallt, så kom mer och mer SPÖKPANIK över mig.
Så hamnade jag under vindsfönstret och POFF så försvann ljuset.
Skit, jag kastade mig mot trappen och FORT, fort ner.
Puh, säkerhet...
Ljus...
HERREGUD, hur gammal ÄR JAG????
6-7 år?????
Ja, man kan ju undra???
Att jag ÖVERHUVUDTAGET ser ut som en VUXEN förvånar mig när sådana här känslor och tankar rasar genom ens hjärna.
Jag är 37, men beter mig fortfarande som 7 när det kommer till spöken.
Jag menar SPÖK-spöken.
Huvva.
Vagnen stod för övrig i garaget.
Jag skall skaffa mig en ficklampa till nästa ÄVENTYR på vinden.
Ljus är ingen HIT alltså.
Inte om man vill låta bli att inbilla sig en massa saker iallafall.

Till sist, IDOL...
FEL KILLE åkte ur igår.
Han låg på ANDRA plats på MIN lista.
Rock-Robin förtjänade bättre...
Ut med Målbrotts-Johan och tebaks med Rock-Robin :(
Kvällens GÅSHUD stod faktiskt Robin B för när han sjöng : "Sitting on the dock of the bay ".
Han var GRYMT bra faktiskt, det var första gången.
Sticka lugnt.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0