Dödsskuggans dal, Superpessimisten herself.
Jag börjar med en rättelse...
Ja, jag vet att dom heter " Bratpack", jag tappade bara B:et så det blev "Ratpack ".
Ang Gosedjurs-samlingen ;)
Här har jag då " Vandrat i dödsskuggans dal "...
I typ 20 dagar.
Djävligt långa 20 dagar.
Har förberett mig på min förestånde död.
Bitit ihop och tänkt att :
Det ordnar sig INTE!
Jag ska dö.
Stackars min familj, hur ska dom klara sig...
( Förmodligen ganska bra, men ändå..
Lite ledsna hade dom nog blivit... )
Jag, den största PESSIMISSTEN som historien skådat.
Och så ska jag nu INTE det.
Dö alltså.
Så skönt.
Och jag är helt slut.
Efter 20 dagars "hålla tankarna på avstånd" och göra en massa annat så är jag :
En i-hål-puttad-ballong.
Jag är inte ens glad.
Bara DÖDSTRÖTT.
Jag hade till och med planerat i BLIXFART vilken musik som skulle spelas på min begravning.
Vem som skulle sjunga.
M.m...
Ja, allt var klart!
In i minsta TANKEDETALJ.
För jag är ju djävligt effektiv.
Man tar allt det PRAKTISKA snabbt som ögat.
Har jag efter min mor...
Och sambon var tiilfrågad vad han skulle göra OM JAG DOG?
LÄGG NER, sa han...
Och knep käft.
En "våldsam" kram, satte igång en hel del.
En av mina vänner skrev idag :
" Du ÄT MER FETT, du tål ju inte ens kramar längre... "
Jag åt en fet lunch.
Bara så ni vet.
Så tänker jag lämna detta ämne.
Jag trodde jag skulle dö, PÅ RIKTIGT alltså.
Och så ska jag INTE det.
Vad jag VET iallafall.
Jag hoppas jag känner mig GLADARE imorgon, för idag vill jag faktiskt bara gråta.
Som en liten instickare såg jag "Konstnärens" fru idag.
Hon var verkligen JÄTTESNYGG!
Toppsnäcka, måste jag säga, verkligen...
Jag förstår om han föll som en klubbad säl, det hade jag också gjort.
Och där jag såg henne har jag även mina sjalar till salu.
Tänkte idag att jag måste gå in och kolla läget.
Om det sålt och sådär...
Alla sjalarna var BORTA...
?????
Hoppsan tänkte jag, och blev glad.
Frågade efter henne som har "Frk Evel", men hon var inte där just nu.
Det var en äldre dam som stod i kassan.
Frågade om hon visste hur det gått med sjalarna som jag lämnat in...
Jo, dom har jag plockat bort idag.
Jaha...
Sa jag och kände det " GLADA " flyga sin kos.
Snopet.
Jag frågade varför.
Och fick det förklarat att dom hade mindre plats och att jag kanske skulle ta med dom hem???
Mhm, tänkte jag...
Nä...
Frågade om jag inte kunde få prata med henne som äger butiken, igen.
Hon kom ner från kontoret och vi pratade.
Det gick bra!!!!!
Lång historia, som jag inte orkar skriva ner nu...
Men sjalarna blir kvar.
Jag hoppas nu på lite penningastinna turister som köper dom.
Kruxet är ju att dom blir mycket dyrare på " Bolaget " än här hemma...
Ja, ja...
Vi får si.
TUR att det går bra här hemma iallafall.
Jag har för den sjalen jag sålde igår, varit och köpt garn till 4 nya sjalar idag.
Ska nu slutföra den beställda, så den är klar till imorgon.
Ska jag sätta mig i soffan och njuta av...
LIVET och "Mannen som talar med hundar".
Sticka lugnt.
Ja, jag vet att dom heter " Bratpack", jag tappade bara B:et så det blev "Ratpack ".
Ang Gosedjurs-samlingen ;)
Här har jag då " Vandrat i dödsskuggans dal "...
I typ 20 dagar.
Djävligt långa 20 dagar.
Har förberett mig på min förestånde död.
Bitit ihop och tänkt att :
Det ordnar sig INTE!
Jag ska dö.
Stackars min familj, hur ska dom klara sig...
( Förmodligen ganska bra, men ändå..
Lite ledsna hade dom nog blivit... )
Jag, den största PESSIMISSTEN som historien skådat.
Och så ska jag nu INTE det.
Dö alltså.
Så skönt.
Och jag är helt slut.
Efter 20 dagars "hålla tankarna på avstånd" och göra en massa annat så är jag :
En i-hål-puttad-ballong.
Jag är inte ens glad.
Bara DÖDSTRÖTT.
Jag hade till och med planerat i BLIXFART vilken musik som skulle spelas på min begravning.
Vem som skulle sjunga.
M.m...
Ja, allt var klart!
In i minsta TANKEDETALJ.
För jag är ju djävligt effektiv.
Man tar allt det PRAKTISKA snabbt som ögat.
Har jag efter min mor...
Och sambon var tiilfrågad vad han skulle göra OM JAG DOG?
LÄGG NER, sa han...
Och knep käft.
En "våldsam" kram, satte igång en hel del.
En av mina vänner skrev idag :
" Du ÄT MER FETT, du tål ju inte ens kramar längre... "
Jag åt en fet lunch.
Bara så ni vet.
Så tänker jag lämna detta ämne.
Jag trodde jag skulle dö, PÅ RIKTIGT alltså.
Och så ska jag INTE det.
Vad jag VET iallafall.
Jag hoppas jag känner mig GLADARE imorgon, för idag vill jag faktiskt bara gråta.
Som en liten instickare såg jag "Konstnärens" fru idag.
Hon var verkligen JÄTTESNYGG!
Toppsnäcka, måste jag säga, verkligen...
Jag förstår om han föll som en klubbad säl, det hade jag också gjort.
Och där jag såg henne har jag även mina sjalar till salu.
Tänkte idag att jag måste gå in och kolla läget.
Om det sålt och sådär...
Alla sjalarna var BORTA...
?????
Hoppsan tänkte jag, och blev glad.
Frågade efter henne som har "Frk Evel", men hon var inte där just nu.
Det var en äldre dam som stod i kassan.
Frågade om hon visste hur det gått med sjalarna som jag lämnat in...
Jo, dom har jag plockat bort idag.
Jaha...
Sa jag och kände det " GLADA " flyga sin kos.
Snopet.
Jag frågade varför.
Och fick det förklarat att dom hade mindre plats och att jag kanske skulle ta med dom hem???
Mhm, tänkte jag...
Nä...
Frågade om jag inte kunde få prata med henne som äger butiken, igen.
Hon kom ner från kontoret och vi pratade.
Det gick bra!!!!!
Lång historia, som jag inte orkar skriva ner nu...
Men sjalarna blir kvar.
Jag hoppas nu på lite penningastinna turister som köper dom.
Kruxet är ju att dom blir mycket dyrare på " Bolaget " än här hemma...
Ja, ja...
Vi får si.
TUR att det går bra här hemma iallafall.
Jag har för den sjalen jag sålde igår, varit och köpt garn till 4 nya sjalar idag.
Ska nu slutföra den beställda, så den är klar till imorgon.
Ska jag sätta mig i soffan och njuta av...
LIVET och "Mannen som talar med hundar".
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
