Ännu en dag med whiplash...
Ja, ännu en dag har jag vaknat och kan konstatera att whiplash och jag är ihop nu :(
Jag gjorde en dundertabbe igårkvälls när jag skulle sova.
Jag låg liksom i dvala och höll på att somna in.
Skulle vända mig...
Men gör inte som jag måste göra nu, dvs vända hela mig på en gång.
Och rulla runt uppåt, stelt.
Nä, jag gjorde som jag alltid gjort.
Jag vänder först kroppen (neråt i madrassen) och sedan skall jag lyfta huvudet efter och "ska lägga det rätt", och vrider till så...
Jag trodde att jag skulle DÖ!
Jag trodde ta mig fasen att huvudet var av nästan.
Jag trodde jag vridit nacken av mig själv.
Det gjorde så ont att alla svordomar i världen räcker inte till.
Jag kunde inte ens gråta.
Ut till sambon och han fick ge mig TVÅ KNARKIS-TABLETTER, så att jag bara kunde DÖ i frid.
Herregud, halsmandlarna i all ära, men detta var snäppet VÄRRE.
Idag vaknade jag rejält bakis och illamående.
Men NU börjar jag känna mig mindre fyllekärring och mer...
Ont.
Men ännu mer stelhet har försvunnit och det är ju positivit...
Eller?
Ja, inte vet jag.
Annars så har sambon fullt upp här...
Så mycket husliga saker har han väl inte gjort på en hel LIVSTID, som han måste göra nu ;)
Igår bad jag honom att bädda rent sonens lakan.
Och mina, när han ändå var i farten...
Han suckade och himlade med ögonen.
PIJU, liksom :)
När jag kommer in och ska lägga mig efter Clintan-filmen, så har han bara SLÄNGT ett lakan över min madrass!!!!
Och lagt täcke och kudde på det.
Såg ut som en KNARKARKVARTS-SÄNG-BÄDDNING!!!
Men för faaaaan, sa jag, och började skratta.
Har du någonsin kommit hem och sett att jag bäddat DIN säng så där????
Viker man inte in lakanet runt madrassen?
"Jo, kanske det ja... "
Jag tror att sambon ber MER till Gud, än jag...
Att jag ska bli frisk snart så han slipper SLAV-GÖRAT här hemma.
Jag har insett själv nu, när jag inte får göra ett skit...
Hur BORTSKÄMD han faktiskt är.
Slut på det från o med nu.
Sticka lugnt.
Jag gjorde en dundertabbe igårkvälls när jag skulle sova.
Jag låg liksom i dvala och höll på att somna in.
Skulle vända mig...
Men gör inte som jag måste göra nu, dvs vända hela mig på en gång.
Och rulla runt uppåt, stelt.
Nä, jag gjorde som jag alltid gjort.
Jag vänder först kroppen (neråt i madrassen) och sedan skall jag lyfta huvudet efter och "ska lägga det rätt", och vrider till så...
Jag trodde att jag skulle DÖ!
Jag trodde ta mig fasen att huvudet var av nästan.
Jag trodde jag vridit nacken av mig själv.
Det gjorde så ont att alla svordomar i världen räcker inte till.
Jag kunde inte ens gråta.
Ut till sambon och han fick ge mig TVÅ KNARKIS-TABLETTER, så att jag bara kunde DÖ i frid.
Herregud, halsmandlarna i all ära, men detta var snäppet VÄRRE.
Idag vaknade jag rejält bakis och illamående.
Men NU börjar jag känna mig mindre fyllekärring och mer...
Ont.
Men ännu mer stelhet har försvunnit och det är ju positivit...
Eller?
Ja, inte vet jag.
Annars så har sambon fullt upp här...
Så mycket husliga saker har han väl inte gjort på en hel LIVSTID, som han måste göra nu ;)
Igår bad jag honom att bädda rent sonens lakan.
Och mina, när han ändå var i farten...
Han suckade och himlade med ögonen.
PIJU, liksom :)
När jag kommer in och ska lägga mig efter Clintan-filmen, så har han bara SLÄNGT ett lakan över min madrass!!!!
Och lagt täcke och kudde på det.
Såg ut som en KNARKARKVARTS-SÄNG-BÄDDNING!!!
Men för faaaaan, sa jag, och började skratta.
Har du någonsin kommit hem och sett att jag bäddat DIN säng så där????
Viker man inte in lakanet runt madrassen?
"Jo, kanske det ja... "
Jag tror att sambon ber MER till Gud, än jag...
Att jag ska bli frisk snart så han slipper SLAV-GÖRAT här hemma.
Jag har insett själv nu, när jag inte får göra ett skit...
Hur BORTSKÄMD han faktiskt är.
Slut på det från o med nu.
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
