Gift Vs Äcklig mat.
Så kom jag iväg till doktorn idag, rätt dag ;)
Med ett TON kläder som skulle på och sedan av.
Som gjorde att jag fick värstvärken :(
Inte kul ALLS!
Har jag ju sluppit MÅNGA dagar nu.
Men med ett KLÄDSKÅP på nacken, så var det kört igen.
Bra samtal iallafall, undersökning och fortsatt sjukskrivning.
Vidare till sjukgymnasten, Mr Motomoto.
Akpunktur och samtal.
OCH...
Tyvärr så kom han in på sin utbildning :(
Ego-patienten sa:
Åh nej...
Men KUL för dig!
Han ska plugga till Doktor.
Ja, inte mycket att göra än att gratulera honom, och så undrade jag vem jag hamnar hos då?
Förmodligen någon Åsa, som HAN sa var bra.
Ok, jag testar så får vi väl se.
Åsso sa vi, Hej då, Lycka till, till varandra, vi hörs på måndag, efter behandlingen.
Och jag gick vidare till min chef.
Lämnade sjukskrivningen.
Pratade.
Och promenerade hem.
ISKALLT.
Trots klädskåpet jag var tvungen att bära på mig, så frös jag.
Nä, JAG GILLAR den globala uppvärmningen.
Och framför allt nu när jag har whiplash!!!
Mer VÄRME åt folket.
Mer utsläpp så det håller sig VARMT här nere ;)
Nä, men jag hoppas verkligen det blir VARMT snart igen.
Idag var en pina för en fryskyckling som jag.
Lägger man då till hur kallt vi har här hemma, då är det APA.
Så till mat...
Igår gjorde jag Fattiga riddare!
En riktig mat-snabbis-höjdare, tycker jag.
Jag brukar köra 2 ägg, 1½ dl mjölk, ½ tsk salt, 1½ tsk socker, och en snutt kanel i smeten.
Och torra brödskivor.
Brukar faktiskt rosta dom lite innan, OM brödet är för mjukt.
Så steker man det sakta, sakta i smör så det blir som frasiga, tjocka våfflor.
BLIR KANON.
Åsso äppelmos eller jordgubbssylt till det.
Dé e smarrigt dé :)
Och sonen...
Han tycker inte det är lika mycket höjdare som jag.
Han åt som om jag hade serverat honom SJÄLVDÖD SNIGEL till kvällsmat.
Och jag försökte påminna honom om att detta brukade vara en av hans GODIS-RÄTTER förr.
"Ja, DET VAR DÅ det!!!"
Fick jag till svar.
Men, Mmmummum, det är ju smarrigt.
"Nej."
Idag körde jag säkert kort.
Kött, sås, potatis och grönsaker.
Jag gjorde vitlökssmör som fick smälta med i tilllagningen.
DET äter inte sonen.
TROR han ja... ;)
Såsen var mild lök & currysås.
Innan jag fick hälla på såsen, så frågade sonen misstänksamt:
"Vad är det för sås?"
Vanlig BRUNSÅS, ljög jag.
För sonen HATAR LÖK nämnligen, men ÄTER det OFTA...
Fast han vet liksom INTE om det ;)
"Nja, det luktar mysko!"
Jamen smaka...
Han smakade, och den var JÄTTEGOD!!!!
Han åt sås för kung och fosterland, tog till och med påfyllning ;)
Det ÄR DÅ...
Man vill slänga ur sig:
Ha, ha...
Du har ätit både vitlök och lök&currysås nu minsann!
Å du tyckte det var GOTT!
Na, na, na, na, na...
Men som DEN SMARTA mor man är, är det bäst att HÅLLA SNATTRAN.
Annars kommer samma sås, vara värre än PESTEN, nästa gång den står på middagsbordet.
Så jag TEG och njöt av min VANLIGA list.
Jag kan tänka mig att det är LITE samma känsla, som när en mördare lagt GIFT i sitt offers mat.
Sitter mittemot och ser när OFFRET trycker i sig gift och mat.
Och mördaren VET...
Att där sitter han och mumsar i sig sin undergång ;)
Lite samma TILLFREDSTÄLLELSE inbillar jag att jag mig att det är faktiskt.
När jag lagar mat...
Med ingredienser som sonen INTE äter.
Gift Vs Äcklig mat.
Same, same...
Sticka lugnt.
P.s.
Har lagt till ÄNNU en blogg, Kalasgott.
Massor med smarrigheter.
D.s
