Åder & Hälsenefobi...
Så...
Nu har jag ätit kvällsmat och bytt till myskläder.
Och jag var tvungen att kasta mig på bloggen igen.
Jag såg en sak.
När jag bytte till myskläder...
IRK...
Ådror...
Jag har två udda fobier.
Som jag inte tänker på så ofta, men som POPPAR UPP ibland.
Som ikväll.
Jag Åder och Hälsenefobi.
Que, tänker ni, men jag tycker inte om ÅDROR som SYNS eller att någon vidrör mina HÄLSENOR...
Alltså jag har märkt att jag har börjat få mer och mer synliga ådror PÅ KROPPEN.
Inte som Madonna tack & lov, som ligger utanpå skinnet men som kommit fram och ligger precis innanför.
På händerna har jag utanpåliggande ådror, men dom försöker jag förtränga sedan 100 år tillbaka.
Dom har jag ALLTID haft VÄLDIGT synliga, tyvärr :(
Men dom jag såg nu, har inte funnits förut.
USCH.
Ålder eller vad?
Jag har inte en aning, men det är så OTREVLIGT...
Jag upptäckte ikväll att jag har ådror som börjar synas på axelpartiet, axlar och nyckelben.
Har jag aldrig haft förut!?
Och jag såg det i en SKUM belysning dessutom.
In på toan i lysrörsbelysning.
SHIT, det syntes ännu mer!
Alltså jag måste kanske förklara varför jag inte gillar ådror och hälsenor...
Det är min pappas fel... :)
Hans " SAGOBERÄTTANDE " när jag var liten, och nu menar jag riktigt liten, var inte riktigt som alla andra föräldrars sagoberättande...
Och jag har dom ÄN IDAG som mysiga, skrämmande, härliga, minnen.
Min mamma hon läste aldrig sagor.
Hon hatade att läsa högläsning och OM hon läste så läste hon aldrig med inlevelse och gjorde om rösten när en ny karaktär sa eller gjorde något i boken.
Min mormor hon läste alla klassiker för mig.
Allt från Astrid Lindgren till Brödrerna Grimm.
Hon var SAGOBERÄTTAREN personifierad.
Hon var HÄXAN med häxrösten och gubben med gubbrösten och flickan med flickrösten...
Ja, ni förstår...
DÄR var det inlevelse.
Min pappa...
Han ville aldrig läsa " dom vanliga " sagorna.
Han läste dom MYTOLOGISKA sagorna.
Framförallt den nordiska mytologin.
Isländska sagor.
Och om mordiska mayaindianer som hade kontakt med utomjordingar.
Bara för att nämna några...
Han gick helt enkelt in i sitt eget biblotek och hämtade något han själv tyckte var spännande och läste...
Det var nordiska vikingar som skar halsen av varandra, så blodet sprutade ur halspulsådern...
Det var även mordiska islänningar som hängde sina fiender upp och ner i hälsenorna.
Det var torterande mayaindianer som stack täljda små pinnar i varje synlig åder på sitt offer...
Så dom blödde till döds.
Det var ibland påhittade sagor som inte var så barnvänliga.
Men ju läskigare desto bättre, tyckte jag.
Som ni förstår var alltså inte steget långt till Stephen King som jag upptäckte vid 11 års ålder...
Men jag var ett väldigt visuellt barn, som hade väldigt lätt att se berättelserna framför mig i huvudet.
Och som typ GNED mig på armar och ben av skräckblandad förtjusning.
Min pappa kunde dessutom snabbt som en vessla dyka under täcket och försöka få tag i mina fötter och hälsenor för att riktigt FÖRSTÄRKA skräckkänslan.
" Så HÄÄÄÄR kändes det när dom stack pålen genom hälsenan och hängde upp han.... "
Och jag SKREK av...
Ja, känslan var HÄRLIG men otäck.
Och jag kan känna känslan än idag.
Det är kanske lite DEN gemenskapen jag vill ha med MIN SON också ;)
Den som jag och min pappa hade.
Den att vi gillade SKRÄCK, blod, spöken och gud vet vad...
Men min son är ju, som jag skrivit förut, INTE LAGD ÅT det hållet.
Han kan ju inte ens se en VERKLIG VARG i " Djursjukhuset " utan att drömma mardrömmar.
Men tillbaka till mina fobier då.
Alltså har jag himla svårt för ÅDROR och hälsenor.
Och vill helst inte se några synliga på min kropp.
Jag är liksom lite rädd att någon ska vilja tortera mig och hugga tag i första bästa åder.
Eller något åt det hållet ;)
Måtte jag bara inte se ut som Madonna om några & 10 år...
Hon är iallafall skräckexemplet på ÅDEREXPANSION på kroppen.
HU!!!!
Eller dom däringa KROPPSBYGGARNA som äter så mycket anabola och tränar så mycket muskler att ALLA ådror har lämnat kroppens innandöme och ligger utanpå.
Fy tusan!!!
Och på tal om skräck.
Eller iallafall spöken.
OoooOOOoooOOOOOoooooOooOooOOOoooo!!!!
Nu är det snart dags för " Det okända ".
Jag har undvikit det programmet den här säsongen.
Av olika skäl, kan jag inte skriva för mycket, angående vissa saker...
MEN...
Jag kan skriva så mycket att jag har väldigt svårt att titta på det programmet för det finns vissa saker som känns alldeles för nära.
Det finns vissa saker som VERKLIGEN SKRÄMMER SKITEN UR MIG!!!!
Och nu snackar jag INTE om folk som springer runt och mördar varandra i den här stan.
Sticka lugnt :0
Nu har jag ätit kvällsmat och bytt till myskläder.
Och jag var tvungen att kasta mig på bloggen igen.
Jag såg en sak.
När jag bytte till myskläder...
IRK...
Ådror...
Jag har två udda fobier.
Som jag inte tänker på så ofta, men som POPPAR UPP ibland.
Som ikväll.
Jag Åder och Hälsenefobi.
Que, tänker ni, men jag tycker inte om ÅDROR som SYNS eller att någon vidrör mina HÄLSENOR...
Alltså jag har märkt att jag har börjat få mer och mer synliga ådror PÅ KROPPEN.
Inte som Madonna tack & lov, som ligger utanpå skinnet men som kommit fram och ligger precis innanför.
På händerna har jag utanpåliggande ådror, men dom försöker jag förtränga sedan 100 år tillbaka.
Dom har jag ALLTID haft VÄLDIGT synliga, tyvärr :(
Men dom jag såg nu, har inte funnits förut.
USCH.
Ålder eller vad?
Jag har inte en aning, men det är så OTREVLIGT...
Jag upptäckte ikväll att jag har ådror som börjar synas på axelpartiet, axlar och nyckelben.
Har jag aldrig haft förut!?
Och jag såg det i en SKUM belysning dessutom.
In på toan i lysrörsbelysning.
SHIT, det syntes ännu mer!
Alltså jag måste kanske förklara varför jag inte gillar ådror och hälsenor...
Det är min pappas fel... :)
Hans " SAGOBERÄTTANDE " när jag var liten, och nu menar jag riktigt liten, var inte riktigt som alla andra föräldrars sagoberättande...
Och jag har dom ÄN IDAG som mysiga, skrämmande, härliga, minnen.
Min mamma hon läste aldrig sagor.
Hon hatade att läsa högläsning och OM hon läste så läste hon aldrig med inlevelse och gjorde om rösten när en ny karaktär sa eller gjorde något i boken.
Min mormor hon läste alla klassiker för mig.
Allt från Astrid Lindgren till Brödrerna Grimm.
Hon var SAGOBERÄTTAREN personifierad.
Hon var HÄXAN med häxrösten och gubben med gubbrösten och flickan med flickrösten...
Ja, ni förstår...
DÄR var det inlevelse.
Min pappa...
Han ville aldrig läsa " dom vanliga " sagorna.
Han läste dom MYTOLOGISKA sagorna.
Framförallt den nordiska mytologin.
Isländska sagor.
Och om mordiska mayaindianer som hade kontakt med utomjordingar.
Bara för att nämna några...
Han gick helt enkelt in i sitt eget biblotek och hämtade något han själv tyckte var spännande och läste...
Det var nordiska vikingar som skar halsen av varandra, så blodet sprutade ur halspulsådern...
Det var även mordiska islänningar som hängde sina fiender upp och ner i hälsenorna.
Det var torterande mayaindianer som stack täljda små pinnar i varje synlig åder på sitt offer...
Så dom blödde till döds.
Det var ibland påhittade sagor som inte var så barnvänliga.
Men ju läskigare desto bättre, tyckte jag.
Som ni förstår var alltså inte steget långt till Stephen King som jag upptäckte vid 11 års ålder...
Men jag var ett väldigt visuellt barn, som hade väldigt lätt att se berättelserna framför mig i huvudet.
Och som typ GNED mig på armar och ben av skräckblandad förtjusning.
Min pappa kunde dessutom snabbt som en vessla dyka under täcket och försöka få tag i mina fötter och hälsenor för att riktigt FÖRSTÄRKA skräckkänslan.
" Så HÄÄÄÄR kändes det när dom stack pålen genom hälsenan och hängde upp han.... "
Och jag SKREK av...
Ja, känslan var HÄRLIG men otäck.
Och jag kan känna känslan än idag.
Det är kanske lite DEN gemenskapen jag vill ha med MIN SON också ;)
Den som jag och min pappa hade.
Den att vi gillade SKRÄCK, blod, spöken och gud vet vad...
Men min son är ju, som jag skrivit förut, INTE LAGD ÅT det hållet.
Han kan ju inte ens se en VERKLIG VARG i " Djursjukhuset " utan att drömma mardrömmar.
Men tillbaka till mina fobier då.
Alltså har jag himla svårt för ÅDROR och hälsenor.
Och vill helst inte se några synliga på min kropp.
Jag är liksom lite rädd att någon ska vilja tortera mig och hugga tag i första bästa åder.
Eller något åt det hållet ;)
Måtte jag bara inte se ut som Madonna om några & 10 år...
Hon är iallafall skräckexemplet på ÅDEREXPANSION på kroppen.
HU!!!!
Eller dom däringa KROPPSBYGGARNA som äter så mycket anabola och tränar så mycket muskler att ALLA ådror har lämnat kroppens innandöme och ligger utanpå.
Fy tusan!!!
Och på tal om skräck.
Eller iallafall spöken.
OoooOOOoooOOOOOoooooOooOooOOOoooo!!!!
Nu är det snart dags för " Det okända ".
Jag har undvikit det programmet den här säsongen.
Av olika skäl, kan jag inte skriva för mycket, angående vissa saker...
MEN...
Jag kan skriva så mycket att jag har väldigt svårt att titta på det programmet för det finns vissa saker som känns alldeles för nära.
Det finns vissa saker som VERKLIGEN SKRÄMMER SKITEN UR MIG!!!!
Och nu snackar jag INTE om folk som springer runt och mördar varandra i den här stan.
Sticka lugnt :0
Kommentarer
Trackback
