Kvitter, kvitter...
Jag har dessvärre hamnat i ett KVITTERTRÄSK...
Jag är som en skock vårfåglar en solig vårdag på ett nyöppnat fik fullt med brödsmulor...
Jag känner mig så oförskämt glad och positiv att jag nästan blir skrämd.
Jag undrar: Where the darkside went?
Spookie.
Jag som alltid har mord i sinnet vill bara pussa och krama hela världen.
Pitbullen har blivit en Golden...
Inte bra ;)
Och bättre blir det.
Jag har varit på medarbetar- och lönesamtal.
Ja, jag kan bara säga att jag/vi har världens bästa chef.
Tycker jag iallafall...
Det är inte ofta man har kunnat säga det om cheferna inom kommunen men hon är verkligen ett GULDKORN!!!!!
En guldtacka.
Eller ett helt guldberg.
Det gick bra, vi hade väldigt bra genomgång av alla frågor och jag kände mig nöjd med mina svar.
Och med mitt arbetsår.
OCH jag blev väldigt nöjd med vår GEMENSAMMA BEDÖMNING av MIG :)
Allt avslutades med att hon gav mig en KRAM när vi sa " Hej då "...
Då blev jag så där ställd som när sonens fritidsfröken kom fram och kramade mig på skolan.
Att få en kram av en kommunanställd chef.
Wow.
Otippat och härligt!
Och jag har bestämt mig för vad det blir för text på nästa broderi i trappen...
" Jag gillar min chef! "
Så får man väl plocka bort den om man får ett STOLPSKOTT till chef framöver ;)
Så fick jag hjälp med min kamera av en riktig söting på Expert.
Och då menade jag inte SÖT som i söt ( fast han var söt ) utan söt som i snäll och gulligsöt.
Att han hjälpte mig fastän jag inte köpt kameran där.
Den kvinnliga Surpuppan, förlåt, expediten som stod bredvid var MÄKTA IRRITERAD att jag kom in där och tog upp deras tid med en förfrågan om en produkt som inte var köpt där...
Jag gick in och förklarade att jag ville veta vad det var för fel på kameran innan jag gick till Coop och klagade.
Så fick jag förklara problemet och 3 sekunder senare hade han fixat det...
Formaterat om minneskortet.
Ingen kamera trasig.
Jag blev superglad och tackade honom så jättemycket och var så TACKSAM att han hjälpt mig...
Väldigt ÖVERSVALLANDE så att Surpuppan blev ännu surare.
Han blev glad och lite generad.
Jag kvittrade ut genom dörren.
Så till sambon.
Den här helgen har han frossat REJÄLT.
Jag frågade lite försynt på vår MYSFIKA på Bageriet, om han åt så väldigt mycket just i helgen för att han skall börja banta på måndag eller???
Eeeh, nä, det hade han inte tänkt...
Trodde han...
" Har JAG ätit mycket i helgen??? "
Blev hans fråga...
Mmm, ja, jag har nog aldrig sett dig äta så mycket som du gjort nu faktiskt.
Så jag trodde kanske att du liksom ägnade dig åt " the last supper " och sen blir det lite viktnedgång så vi kan SOVA IHOP IGEN...
????
" Mhm, sa han.
Nä, men jag tycker inte att jag har ätit mycket. "
Och så fortsatte samtalet vidare...
Jag börjar bli lite orolig nu.
I lördags när jag pratade med en vän i telefonen om detta med att jag får sova ordentligt igen, så börjar sambon dela med sig av SINA NYA ERFARENHETER...
Av att sova själv.
Jag kände ju lite att nu sätter jag lite press på honom här så han blir motiverad att gå ner i vikt.
Men ICKE då.
Där börjar han delge oss att det faktiskt är HIMLA SKÖNT att få ha HELA sängen för sig själv!
Jaha...
Och att det inte blir lika VARMT i sovrummet när han är själv.
Ok...
Och att han kan se på TV HUR SENT HAN VILL när han ligger själv.
Oj, toppen...
Så var det med den motivationen att gå ner i vikt och sluta snarka för att få sova ihop med mig igen.
Han ser bara FÖRDELAR med att jag sover på en turistsäng i tv-rummet.
Den som lever får se ;)
Nu ska jag ta lite eftermiddagskaffe och sticka.
Sticka lugnt.
Jag är som en skock vårfåglar en solig vårdag på ett nyöppnat fik fullt med brödsmulor...
Jag känner mig så oförskämt glad och positiv att jag nästan blir skrämd.
Jag undrar: Where the darkside went?
Spookie.
Jag som alltid har mord i sinnet vill bara pussa och krama hela världen.
Pitbullen har blivit en Golden...
Inte bra ;)
Och bättre blir det.
Jag har varit på medarbetar- och lönesamtal.
Ja, jag kan bara säga att jag/vi har världens bästa chef.
Tycker jag iallafall...
Det är inte ofta man har kunnat säga det om cheferna inom kommunen men hon är verkligen ett GULDKORN!!!!!
En guldtacka.
Eller ett helt guldberg.
Det gick bra, vi hade väldigt bra genomgång av alla frågor och jag kände mig nöjd med mina svar.
Och med mitt arbetsår.
OCH jag blev väldigt nöjd med vår GEMENSAMMA BEDÖMNING av MIG :)
Allt avslutades med att hon gav mig en KRAM när vi sa " Hej då "...
Då blev jag så där ställd som när sonens fritidsfröken kom fram och kramade mig på skolan.
Att få en kram av en kommunanställd chef.
Wow.
Otippat och härligt!
Och jag har bestämt mig för vad det blir för text på nästa broderi i trappen...
" Jag gillar min chef! "
Så får man väl plocka bort den om man får ett STOLPSKOTT till chef framöver ;)
Så fick jag hjälp med min kamera av en riktig söting på Expert.
Och då menade jag inte SÖT som i söt ( fast han var söt ) utan söt som i snäll och gulligsöt.
Att han hjälpte mig fastän jag inte köpt kameran där.
Den kvinnliga Surpuppan, förlåt, expediten som stod bredvid var MÄKTA IRRITERAD att jag kom in där och tog upp deras tid med en förfrågan om en produkt som inte var köpt där...
Jag gick in och förklarade att jag ville veta vad det var för fel på kameran innan jag gick till Coop och klagade.
Så fick jag förklara problemet och 3 sekunder senare hade han fixat det...
Formaterat om minneskortet.
Ingen kamera trasig.
Jag blev superglad och tackade honom så jättemycket och var så TACKSAM att han hjälpt mig...
Väldigt ÖVERSVALLANDE så att Surpuppan blev ännu surare.
Han blev glad och lite generad.
Jag kvittrade ut genom dörren.
Så till sambon.
Den här helgen har han frossat REJÄLT.
Jag frågade lite försynt på vår MYSFIKA på Bageriet, om han åt så väldigt mycket just i helgen för att han skall börja banta på måndag eller???
Eeeh, nä, det hade han inte tänkt...
Trodde han...
" Har JAG ätit mycket i helgen??? "
Blev hans fråga...
Mmm, ja, jag har nog aldrig sett dig äta så mycket som du gjort nu faktiskt.
Så jag trodde kanske att du liksom ägnade dig åt " the last supper " och sen blir det lite viktnedgång så vi kan SOVA IHOP IGEN...
????
" Mhm, sa han.
Nä, men jag tycker inte att jag har ätit mycket. "
Och så fortsatte samtalet vidare...
Jag börjar bli lite orolig nu.
I lördags när jag pratade med en vän i telefonen om detta med att jag får sova ordentligt igen, så börjar sambon dela med sig av SINA NYA ERFARENHETER...
Av att sova själv.
Jag kände ju lite att nu sätter jag lite press på honom här så han blir motiverad att gå ner i vikt.
Men ICKE då.
Där börjar han delge oss att det faktiskt är HIMLA SKÖNT att få ha HELA sängen för sig själv!
Jaha...
Och att det inte blir lika VARMT i sovrummet när han är själv.
Ok...
Och att han kan se på TV HUR SENT HAN VILL när han ligger själv.
Oj, toppen...
Så var det med den motivationen att gå ner i vikt och sluta snarka för att få sova ihop med mig igen.
Han ser bara FÖRDELAR med att jag sover på en turistsäng i tv-rummet.
Den som lever får se ;)
Nu ska jag ta lite eftermiddagskaffe och sticka.
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
