100 år...
Idag är det 100 år sedan min mormor föddes.
Annie Lindgren som hon hette då.
Annie Larsson som gift.
På bilden som jag fotat av, är min mormor 14 år och har precis konfirmerat sig.
Min BÄSTIS, extramamma och mormor.
Att hon varit död i 11 år fattar jag inte.
Men det är nog för att jag tror att hon finns med mig hela tiden.
Jag känner liksom av henne...
Hon har lärt mig allt som var värt att veta.
Min trygga punkt i livet.
Och den som hade tid jämt...
Den som tröstade och var bäst att bli tröstad av.
Jag skulle kunna skriva hela dagen om min mormor.
Men jag tror jag sparar lite anekdoter till då och då istället.
Hon var iallafall den person som betytt mer för mig än någon annan människa jag känt!
Mormor & Flisan 1993.
En bild i början av mormors liv och en bild i slutet.
Jag var vid graven i morse och mamma hade tänt ljus och satt dit blommor igår.
Så till min mage...
Jesus Kristus, säger jag bara.
VARNING nu för lite KÄNSLIGA LÄSARE!
Ni kanske inte vill veta allt om mig.
Ni som vill, FORTSÄTT...
Igår...
Vi åt tortillias till kvällsmat.
Jag orkade inte steka " Kryddfritt kött " till mig så jag tog pyttelite kött, uppblandat med rivna mörötter.
Så hade jag gjort Tzatziki med MASSOR med vitlök.
Jag vräkte på rejält för jag ville dränka maten så det skulle smaka NÅGOT iallafall.
Sen min smak har kommit tillbaka har jag liksom hamnat i MISSNÖJESFACKET igen.
Jag känner ju alla smaker och nu smakar ju inte min mat nå´t.
Kul att smaken är tillbaka men allt är SÅ SMAKLÖST och det är så tråkigt.
Klag, klag, ja, aldrig är man NÖJD !!!!
Det var inte bättre när allt var beskt men...
Asch, SKITSAMMA, jag ska sluta gnälla nu.
Jag dränkte iallafall min mat med Tzatziki och det var GOTT.
När vi gick och la oss väldigt sent på kvällen och hade borstat tänderna sa sonen :
Alltså mamma, HAR DU VERKLIGEN BORSTAT TÄNDERNA?
Det MÄRKS INTE...
Jag STANK vitlök.
Magen var lite körig vid insomnadet men när jag VAKNADE...
Det kändes som om jag hade SVALT EN FOTBOLL!!!
Dra åt pipsvängen.
Tog bara lite yogurt och lite kaffe till frukost.
Tänkte att yogurten kanske dämpar GASBALLONGEN i magen en smula.
Så gick jag ut på promenad.
Jag kan ju säga så här...
1. Jag var glad att jag inte hade sällskap.
2. Att det inte var mycket människor ute i rörelse.
3. Att jag var ute i friska luften...
Så fort jag började röra på mig kan ni ju bara GISSA vad som började hända.
TRUMPETSOLON på löpande band.
Höga, smattrande, riktiga BRAKSKITAR.
Och dom tog ALDRIG SLUT.
Att man kan ha så mycket GAS i tarmsystemet är helt ofattbart.
Men så har man väl 7 meter tarm och det tar väl tid att ta "sig ut ".
När jag hade gått ända hem i från oss, ut till Gustavsvik, vänt, och kommit tillbaka till muren...
Skulle in igenom porten, det HÖLL fortfarande på...
Jag SKRATTADE faktiskt högt för mig själv.
FÖRLÅT att jag är SÅ självutlämnade men LITE kul är det faktiskt!!!!
Jag bad sambon spara det som var över av såsen igår, men jag tänker slänga den.
Jag är fortfarande bullrig i magen snart ett dygn senare.
Och trots " Förlösande " promenad.
Om bönorna var jobbiga så vill ni inte veta hur jobbit det här är.
Det blir MYSBYXOR hela dagen ;)
Så till lite foton från min promenad idag.
Temat blir...
" Rostigt "
Sticka lugnt ;)
Annie Lindgren som hon hette då.
Annie Larsson som gift.
På bilden som jag fotat av, är min mormor 14 år och har precis konfirmerat sig.
Min BÄSTIS, extramamma och mormor.
Att hon varit död i 11 år fattar jag inte.
Men det är nog för att jag tror att hon finns med mig hela tiden.
Jag känner liksom av henne...
Hon har lärt mig allt som var värt att veta.
Min trygga punkt i livet.
Och den som hade tid jämt...
Den som tröstade och var bäst att bli tröstad av.
Jag skulle kunna skriva hela dagen om min mormor.
Men jag tror jag sparar lite anekdoter till då och då istället.
Hon var iallafall den person som betytt mer för mig än någon annan människa jag känt!
Mormor & Flisan 1993.
En bild i början av mormors liv och en bild i slutet.
Jag var vid graven i morse och mamma hade tänt ljus och satt dit blommor igår.
Så till min mage...
Jesus Kristus, säger jag bara.
VARNING nu för lite KÄNSLIGA LÄSARE!
Ni kanske inte vill veta allt om mig.
Ni som vill, FORTSÄTT...
Igår...
Vi åt tortillias till kvällsmat.
Jag orkade inte steka " Kryddfritt kött " till mig så jag tog pyttelite kött, uppblandat med rivna mörötter.
Så hade jag gjort Tzatziki med MASSOR med vitlök.
Jag vräkte på rejält för jag ville dränka maten så det skulle smaka NÅGOT iallafall.
Sen min smak har kommit tillbaka har jag liksom hamnat i MISSNÖJESFACKET igen.
Jag känner ju alla smaker och nu smakar ju inte min mat nå´t.
Kul att smaken är tillbaka men allt är SÅ SMAKLÖST och det är så tråkigt.
Klag, klag, ja, aldrig är man NÖJD !!!!
Det var inte bättre när allt var beskt men...
Asch, SKITSAMMA, jag ska sluta gnälla nu.
Jag dränkte iallafall min mat med Tzatziki och det var GOTT.
När vi gick och la oss väldigt sent på kvällen och hade borstat tänderna sa sonen :
Alltså mamma, HAR DU VERKLIGEN BORSTAT TÄNDERNA?
Det MÄRKS INTE...
Jag STANK vitlök.
Magen var lite körig vid insomnadet men när jag VAKNADE...
Det kändes som om jag hade SVALT EN FOTBOLL!!!
Dra åt pipsvängen.
Tog bara lite yogurt och lite kaffe till frukost.
Tänkte att yogurten kanske dämpar GASBALLONGEN i magen en smula.
Så gick jag ut på promenad.
Jag kan ju säga så här...
1. Jag var glad att jag inte hade sällskap.
2. Att det inte var mycket människor ute i rörelse.
3. Att jag var ute i friska luften...
Så fort jag började röra på mig kan ni ju bara GISSA vad som började hända.
TRUMPETSOLON på löpande band.
Höga, smattrande, riktiga BRAKSKITAR.
Och dom tog ALDRIG SLUT.
Att man kan ha så mycket GAS i tarmsystemet är helt ofattbart.
Men så har man väl 7 meter tarm och det tar väl tid att ta "sig ut ".
När jag hade gått ända hem i från oss, ut till Gustavsvik, vänt, och kommit tillbaka till muren...
Skulle in igenom porten, det HÖLL fortfarande på...
Jag SKRATTADE faktiskt högt för mig själv.
FÖRLÅT att jag är SÅ självutlämnade men LITE kul är det faktiskt!!!!
Jag bad sambon spara det som var över av såsen igår, men jag tänker slänga den.
Jag är fortfarande bullrig i magen snart ett dygn senare.
Och trots " Förlösande " promenad.
Om bönorna var jobbiga så vill ni inte veta hur jobbit det här är.
Det blir MYSBYXOR hela dagen ;)
Så till lite foton från min promenad idag.
Temat blir...
" Rostigt "
Sticka lugnt ;)
Kommentarer
Postat av: Morbror Frasse
Nå er du nog ute å sykler lite Madde. Din mormor hette ikke Lindgren som ugift. Hennes riktige navn som ugift var Annie Hilda Margaretha Strøm og inget annet. Når det gjelder fotot som ung er det lite sannsynlig at det er et konfirmasjonsfoto.Det er sannsynlig ett senere taget bilde. Rett skal vare rett!
Trackback
