Besvikelse...

Besvikelsens vågor är HÖGA här UPPE hos oss, kan jag meddela...

Jag hämtade ut mammas födelsedagspresent idag.
Vilket FIASKO!!!!!
Vi är så såååå superbesvikna.
Det som kändes som ÅRHUNDRADETS present är ett skämt.

Jag måste hitta på något mer känns det som.
Fastän vi lagt 546 kronor , vilket är mycket för oss i nuläget.
Vi var ju dessutom tvungna att  köpa en ny tv i sovrummet och allt.
Så har vi ändå sonens födelsedag också.

Ok...
Jag fick tips om ett ställe på nätet där man kunde göra sin egen bok.



När jag gick in och kollade OCH testgjorde en bok.
Det såg väldigt bra ut, proffsigt.

Jag och sambon tyckte båda att detta måste ju en perfekt present att ge till någon som redan har allt.
En bok med fina bilder på Sonen och där sonen fick skriva hur mycket och varför han älskar sin mormor.

Perfa, present med gråtfaktor bestämd.
Så har jag suttit och valt ut kort, fixat och trixat och sonen har skrivit.
Så kom jag till posten idag, för att hämta ut paketet.

Jag fick onda aningar redan när jag såg TJOCKLEKEN på kartongen på paketet.
Supersmalt.

Öppnade och...





Vänta här nu...

Är det REKLAMBLAD från RUSTA eller????

Hur kvaliteten är inne i "boken" vill jag inte ens öppna och se.
Det känns liksom LYXIGARE om vi behåller plasten på.
Av någon konstig anledning...

Jag har under kvällen försökt att intala mig själv att det är inte RIKTIGT ett fiasko ännu.
Mammas reaktion är det avgörande för fiaskofaktorn.
Blir hon superglad och börjar grina, då är den värd varenda krona.
Men om inte, då är det fiasko...

Som det ser ut nu så har vi bestämt att sonen får ge henne reklambladet, nej, jag menar boken...
Vi köper till ett biokort så kan hon hänga med på bio också.
Nödlösning.

Egentligen är det ju en jättebra idé, att man kan göra böcker till folk.
Men...
För att boken ska bli en TJOCK BOK, måste man ju ha en massa sidor.
Och då kostar det flera tusen.
Vi hade 36 sidor och det blev en turistbroschyr.

Vi håller tummarna och hoppas hon blir glad :\

Så har vi varit på 41-års kalas.
Fast födelsedagsbarnet i fråga, fyller bara 29, säger han...
Mysko ;)
Supertrevligt och gott.
Nu ska jag krypa till kojs och imorgon är det jobb.
Det känner jag mig inte ett dugg beredd på...
Jag har varit ledig för mycket.

Till sist vill jag bara säga :

Glöm aldrig att säga till era nära och kära hur mycket ni älskar dom, VARJE DAG!!!!

Man vet aldrig när ett liv kan släckas, det kan gå så fort.
Man vet aldrig när det är bestämt att någons tid är slut här på jorden.
Det kan vara den dagen du glömmer att säga att du älskar någon...
Något jag blev påmind om idag...
Sticka lugnt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0