Mamma, hon spar minsann...
Idag...
Jag gick ner till min kära mor och skulle låna två virkade dukar.
Medans jag tvättar mina egna två smutsiga.
Och så paff och RÖRD jag blev...
Jag skrev ju får ex antal veckor sedan att jag var så förbaskad på mig själv att jag hade gjort mig av med alla virkade dukar, som jag gjort själv för hundra år sedan...
Jag skänkte det till Röda Korset.
Trodde ju inte att jag skulle vilja använda virkade dukar NÅGONSIN igen.
Och så blev jag lite äldre ;) och då ville jag ju det, och då hade jag inga kvar.
Bortskänkta.
TRODDE JAG JA...
Tills idag.
Jag gick in i morsans DIGNANDE linneskåp och började rota...
Helt plötsligt dyker MINA EGNA BORTSKÄNKTA virkade dukar upp.
Va...
Snodde hon dom ur kassarna innan jag hann till Röda Korset med dom???
Tydligen...
Men oj, jag blev helt RÖRD faktiskt...
Och nu snackar vi 21 år tillbaka i tiden...
Jag rensade ur dom när jag flyttade mitt traumatiska halvår till Stockholm.
Och här låg dom prydligt pressade och fina.
Min mamma som inte sparat en enda teckning från min barndom hade mina virkade dukar.
Och en massa grytlappar som jag gjort under årens lopp som liten.
Och min första broderade grytlapp som hon fick i julklapp när jag var 5.
Mormor hade sytt på stropp och tyg på baksidan, men jag hade broderat framsidan.
Och en UGNSVANTE som var totalt obrukbar pga av att jag inte "isolerat" den.
Jag hade bara sytt av en av mormors, i LITE TJOCKARE TYG och sedan trott att det räckte.
Sedan blev jag sur för att inte mamma använde den.
Men idag när jag hittade den, så fattar jag ju varför :)
Jag trodde hon hade slängt den för miljoner år sedan.
Men nixpix...
Den låg i linneskåpet.
Och mina virkade dukar.
Jag lånade 2 köpta och lät mina alster ligga kvar.
Hm...
Mamma, hon spar minsann.
Jag blev som sagt paff, rörd och glad.
Sticka lugnt.
Jag gick ner till min kära mor och skulle låna två virkade dukar.
Medans jag tvättar mina egna två smutsiga.
Och så paff och RÖRD jag blev...
Jag skrev ju får ex antal veckor sedan att jag var så förbaskad på mig själv att jag hade gjort mig av med alla virkade dukar, som jag gjort själv för hundra år sedan...
Jag skänkte det till Röda Korset.
Trodde ju inte att jag skulle vilja använda virkade dukar NÅGONSIN igen.
Och så blev jag lite äldre ;) och då ville jag ju det, och då hade jag inga kvar.
Bortskänkta.
TRODDE JAG JA...
Tills idag.
Jag gick in i morsans DIGNANDE linneskåp och började rota...
Helt plötsligt dyker MINA EGNA BORTSKÄNKTA virkade dukar upp.
Va...
Snodde hon dom ur kassarna innan jag hann till Röda Korset med dom???
Tydligen...
Men oj, jag blev helt RÖRD faktiskt...
Och nu snackar vi 21 år tillbaka i tiden...
Jag rensade ur dom när jag flyttade mitt traumatiska halvår till Stockholm.
Och här låg dom prydligt pressade och fina.
Min mamma som inte sparat en enda teckning från min barndom hade mina virkade dukar.
Och en massa grytlappar som jag gjort under årens lopp som liten.
Och min första broderade grytlapp som hon fick i julklapp när jag var 5.
Mormor hade sytt på stropp och tyg på baksidan, men jag hade broderat framsidan.
Och en UGNSVANTE som var totalt obrukbar pga av att jag inte "isolerat" den.
Jag hade bara sytt av en av mormors, i LITE TJOCKARE TYG och sedan trott att det räckte.
Sedan blev jag sur för att inte mamma använde den.
Men idag när jag hittade den, så fattar jag ju varför :)
Jag trodde hon hade slängt den för miljoner år sedan.
Men nixpix...
Den låg i linneskåpet.
Och mina virkade dukar.
Jag lånade 2 köpta och lät mina alster ligga kvar.
Hm...
Mamma, hon spar minsann.
Jag blev som sagt paff, rörd och glad.
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
