Tortyr.
Ja, Caroline som skrev en liten kommentar på mitt förra inlägg har rätt.
Om att sno åt sig en kram.
Jag tycker det är tortyr att inte krama och pussa ihjäl min son.
Speciellt vid läggdags när vi har värsta mysstunden.
Det är enda tiden på dagen jag får mysa med en STOR, VUXEN kille på nio år...
Och han vill ju GÄRNA mysa så länge han kan vid läggdags för då får han vara vaken längre.
Jag är manipulerad så det bara smäller om det men det är självvalt.
Man tar ALLA små smulor av gos man kan få i den här åldern.
Så var det dags för påklädning efter frukost idag.
Och...
Som vanligt, den HETA SKÄRP-frågan kom i fokus.
Vi har i klädväg Skärp, Termobyx- problem den här vintern...
Som ni säkert har märkt :(
Skärpet skulle på jeansen idag, för att inte byxorna ska hänga ner på halva baken.
Sonen totalvägrar som vanligt, och jag blir stressad för att vi ska GÅ till skolan och kommer försent.
Moment 22.
Same, same...
Jag har då inte skrikigt, gapat eller något sådant, utan bara stått på mig och inte gett mig vad gäller skärpet!
Komma försent eller inte, skärpet ska på, och SONEN får förklara för fröken varför vi kommer försent i sådana fall!
Om han är envis så är jag ENVISARE!
It´s my way or NO WAY!!!
Det slutar i tårar för sonen, i REN FRUSTRATION.
Det är SÅ FÖRNEDRANDE att vara töntig med skärp, så byxorna sitter uppe.
Man kan ju smälla av för mindre.
Nu ska jag gå och handla lite.
Garn.
Plastback till mitt arbetsrum där jag kan samla virkade och stickade prover ( Det börjar bli en del nu ).
Duschskrapa.
Potatis till sambon.
Jag var faktiskt lite grinfärdig när vi var och handlade mat igår...
Den där bantningen för sambon går inge vidare och jag kommer nog aldrig slippa tältsängen i vardagsrummet känns det som.
Visserligen får jag sova och slippa snarkningar, men hur kul är det tror ni?
Inte så kul.
Sambons matinhandling igår var KATASTROFAL.
Det var potatiskroketter, grillkorv, MEGAPÅSE med godis, bara för att nämna någe...
Jag försökte protestera vid godiset men då skyllde han på att jag köpte godis.
Ja, men jag har inte problem med vikten, hjälpte föga...
Besviken var ordet.
Idag är det dock nya tag...
Stå och tjata brevid hjälper inte.
Tänkte att jag får väl försöka LÄRA honom lite hälsosammare matlagning.
Tallriksmodellen.
Han måste anstränga sig och LAGA mat och inte köpa färdigt snabbmat jämt.
RIKTIGA RÅVAROR!
Mera frukt och grönt.
JAG HJÄLPER HONOM, bara han anstränger sig nu att laga riktig mat!
Tyvärr kan jag ju inte äta sonens och sambon mat alls nu i och med nedtrappningen av min medicin så...
Han får försöka...
Så jag ringde faktiskt och frågade om jag fick slänga Potatiskroketterna och köpa riktig potatis.
Det fick jag.
Ikväll blir det matlagningskurs.
Kyckling och potatis i ugn.
Busenkelt och jättegott.
Han kan ju krydda, det kan inte jag.
Håll tummarna :)
Sticka lugnt.
Om att sno åt sig en kram.
Jag tycker det är tortyr att inte krama och pussa ihjäl min son.
Speciellt vid läggdags när vi har värsta mysstunden.
Det är enda tiden på dagen jag får mysa med en STOR, VUXEN kille på nio år...
Och han vill ju GÄRNA mysa så länge han kan vid läggdags för då får han vara vaken längre.
Jag är manipulerad så det bara smäller om det men det är självvalt.
Man tar ALLA små smulor av gos man kan få i den här åldern.
Så var det dags för påklädning efter frukost idag.
Och...
Som vanligt, den HETA SKÄRP-frågan kom i fokus.
Vi har i klädväg Skärp, Termobyx- problem den här vintern...
Som ni säkert har märkt :(
Skärpet skulle på jeansen idag, för att inte byxorna ska hänga ner på halva baken.
Sonen totalvägrar som vanligt, och jag blir stressad för att vi ska GÅ till skolan och kommer försent.
Moment 22.
Same, same...
Jag har då inte skrikigt, gapat eller något sådant, utan bara stått på mig och inte gett mig vad gäller skärpet!
Komma försent eller inte, skärpet ska på, och SONEN får förklara för fröken varför vi kommer försent i sådana fall!
Om han är envis så är jag ENVISARE!
It´s my way or NO WAY!!!
Det slutar i tårar för sonen, i REN FRUSTRATION.
Det är SÅ FÖRNEDRANDE att vara töntig med skärp, så byxorna sitter uppe.
Man kan ju smälla av för mindre.
Nu ska jag gå och handla lite.
Garn.
Plastback till mitt arbetsrum där jag kan samla virkade och stickade prover ( Det börjar bli en del nu ).
Duschskrapa.
Potatis till sambon.
Jag var faktiskt lite grinfärdig när vi var och handlade mat igår...
Den där bantningen för sambon går inge vidare och jag kommer nog aldrig slippa tältsängen i vardagsrummet känns det som.
Visserligen får jag sova och slippa snarkningar, men hur kul är det tror ni?
Inte så kul.
Sambons matinhandling igår var KATASTROFAL.
Det var potatiskroketter, grillkorv, MEGAPÅSE med godis, bara för att nämna någe...
Jag försökte protestera vid godiset men då skyllde han på att jag köpte godis.
Ja, men jag har inte problem med vikten, hjälpte föga...
Besviken var ordet.
Idag är det dock nya tag...
Stå och tjata brevid hjälper inte.
Tänkte att jag får väl försöka LÄRA honom lite hälsosammare matlagning.
Tallriksmodellen.
Han måste anstränga sig och LAGA mat och inte köpa färdigt snabbmat jämt.
RIKTIGA RÅVAROR!
Mera frukt och grönt.
JAG HJÄLPER HONOM, bara han anstränger sig nu att laga riktig mat!
Tyvärr kan jag ju inte äta sonens och sambon mat alls nu i och med nedtrappningen av min medicin så...
Han får försöka...
Så jag ringde faktiskt och frågade om jag fick slänga Potatiskroketterna och köpa riktig potatis.
Det fick jag.
Ikväll blir det matlagningskurs.
Kyckling och potatis i ugn.
Busenkelt och jättegott.
Han kan ju krydda, det kan inte jag.
Håll tummarna :)
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
