Barn & Gravid vän...

Idag startade jag morgonen med att bli sur.
Och kände att temat från igårkvälls med SNOPPFÖRLÄNGNINGAR Vs BRÖSTFÖRSTORINGAR blev ännu mer aktuellt.

Stereotypa SAKER ATT GÖRA kändes som en BRA RUBRIK för ämnet.

Satt och såg nyheterna, suprise ;)

Ni vet förr...
När jag var ung, på STENÅLDERN TYP...

Då åkte man på RIDLÄGER, KOLLO eller kanske GYMPALÄGER...

Nuförtiden så har dom i Stockholm tillexempel tänkt satsat på något nytt...

" Girls in the city "
Ett CAMP/ läger, för tjejer i åldern ELVA till TRETTON ( 11-13 ) år...

Som går ut på att dom på sommarlovet kan få i organiserad form  DRICKA LATTE på stan, gå på SPA, SHOPPA på Östermalm, Stureplan OSV...

Vad är detta?
Är det lämpligt att barn i 11-13 årsåldern gör sådan´t som " Hippa innefolk med mycket pengar i 20 årsåldern"  gör???
Är barnen VUXNA nu redan vid ELVA års ålder???
Och framför allt...
Vad GER DET barn att göra sådana här aktiviteter???
Vad LÄR DOM SIG????

Kan inte barnen få vara barn OCH DRÖMMA om att få göra sådana aktiviteter när dom blir vuxna istället.
Och LEKA med sina BARBIES och att Barbiesarna dricker LATTE, går på SPA och shoppar....
??????
Jag bara undrar...

Vad är det för DJÄVLA SPÅN som kläckt den här idén om " Girls in the city- LÄGER " för BARN?

Jag dånade igår och RASAR ;) idag!
Idioter säger jag bara...

Så till min vän...
Som ska ha barn...
När som, nästan...

Hon kom hit idag efter " Föräldrarkursen" på BB.
Jag föreslog en liten tur till Kattloppisen, för jag skulle fynda lite tyg.
Så hamnade vi på Synsam, för hon skulle hämta ut linser.
Gemensamt ville vi BÅDA till Indiska.

När vi kommer ut, så säger jag att det hade varit gott med en mjukglass.
Vännen blev sugen.
Så sugen att hon tyckte ( trots ont av att gå ) att vi skulle tjacka mjukglass.

Vi promenerade i sakta tempo till glassbaren i Hästgatsbacken.
Vi fick våran mjukglass.
Och promenerade ännu saktare upp mot muren, för att gå längs med den hemåt.

När vi kommit upp för backen, vilken vi gått sakta i då...
Äter samtidigt...
... så märker jag att min vän flåsar nå´t så fruktansvärt, och kan knappt prata, äta och gå av ansträngning...

Jag började skratta...
Herregud, du låter som om du har sprungit ett Marathonlopp.
Jag tycker vi har gått i SNIGELTAKT upp den här korta biten för backen, och ändå flåsar du!
Jisses...

Så började hon skratta också då blev det ÄNNU jobbigare...

Jag sa till henne att DETTA ger mig YTTERLIGARE ett skäl till att inte vilja skaffa barn igen...
Jag blir AVSKRÄCKT ;)
Neeeeej, säger hon.
Bry dig inte om mig, DET ÄR INTE JOBBIGT...
Flås, flås, flås.

Vi tog oss till en bänk och där avslutade vi våran glass och flåsandet la sig...

Jag berättade våran lilla promenad när vi kom hem.
Sambon sa att hon var INTE VÄLKOMMEN hit någe mer FÖRRENS hon har fått barn.
Så inte jag skall bli PERMANENT avskräckt från barnafödande i framtiden ;)
Sticka lugnt.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0