Djur i bur!
Jag har INTE så mycket kul att skriva nu heller...
Jag har typ gått runt, runt i lägenheten.
Som ett djur i bur typ.
Bara gått runt och inte vetat VAD jag skulle göra.
Så fort jag satt mig har jag känt hur det bränner.
Stått och tittat in i arbetsrummet på...
Mina projekt.
Ja, så har jag ringt och sagt NEJ till ett uppdrag jag blivit erbjuden.
För några veckor sedan så blev jag faktiskt tillfrågad om jag kunde göra en BRÖLLOPSKLÄNNING!
Jag höll på och tappa hakan av förvåning.
Eller typ en DRESS, tvådelad, i 50-tals stuk.
Och jag blev sjukt smickrad och glad.
Snacka om EGO-HANTVERKS-BOOST!
Och jag fick genast två idéer som jag tecknade ner.
Jag har varit supersugen OCH tveksam!
Liksom OM jag skulle fixa det, alltså GÖRA KLÄDER då.
Men för någon vecka sedan bestämde jag mig för:
KLART jag fixar det!!!!!!!!
Jag klart jag kan för fan, jag är ju skitduktig :D
Men idag kände jag:
Nä, jag är handikappad igen, och det leder bara till stress.
Jag måste klara av mitt RIKTIGA JOBB I FÖRSTA HAND!
Så jag ringde och sa att jag har blivit dålig i min nacke igen, och att jag inte trodde att jag skulle fixa det.
Även om det inte är förrens nästa vår, det fick tyvärr bli ett nej.
Bruden blev besviken, men förstod ändå.
Hon hade en idé...
Och DET hade jag också.
Jag har verkligen sjunkigt ner i en stor dypöl...
Och så grät jag när jag lagt på luren.
Så fick jag whiplash-panik.
Vill inte sitta här, vill inte.
Jag ringde jobbet och bad om telefonnummer till vårat "nya kontor" pratade jag med en av mina arbetskamrater lite snabbt.
Jag kände hur jag fick panik igen, jag vill bara vrida tillbaka klockan en vecka och försöka se vad JAG gjort fel.
Hur det kunde bli så här, när jag var en "Kvittrande Pippi" för några dagar sedan.
SÅ GLAD.
Glad för att jag var på jobbet, glad för att jag var värkfri.
GLAD.
Och så grät jag igen.
Ringde kontoret, pratade om "lönespec" och annat...
När chefens assistent frågade hur länge jag varit sjukskriven nu och och ville ha datumet för första dagen...
Sa jag 21 augusti...
Och så kände jag bara hur det knöt sig i magen och rösten började darra och avslutade snabbt det samtalet...
Och GRÄT igen.
21 augusti, I´m Fucked.
Så kom sonen hem och det var bara att samla ihop sig.
MOM is HAPPY!
Ja...
Sonen ville baka kolakakor så då gjorde vi det.
Dagen har rullat på och jag med den.
Men det känns, som ni säkert förstår av mina POSITIVA ord, SKIT!!!!!!!!
Nu ska vi se film.
Sticka lugnt.
Jag har typ gått runt, runt i lägenheten.
Som ett djur i bur typ.
Bara gått runt och inte vetat VAD jag skulle göra.
Så fort jag satt mig har jag känt hur det bränner.
Stått och tittat in i arbetsrummet på...
Mina projekt.
Ja, så har jag ringt och sagt NEJ till ett uppdrag jag blivit erbjuden.
För några veckor sedan så blev jag faktiskt tillfrågad om jag kunde göra en BRÖLLOPSKLÄNNING!
Jag höll på och tappa hakan av förvåning.
Eller typ en DRESS, tvådelad, i 50-tals stuk.
Och jag blev sjukt smickrad och glad.
Snacka om EGO-HANTVERKS-BOOST!
Och jag fick genast två idéer som jag tecknade ner.
Jag har varit supersugen OCH tveksam!
Liksom OM jag skulle fixa det, alltså GÖRA KLÄDER då.
Men för någon vecka sedan bestämde jag mig för:
KLART jag fixar det!!!!!!!!
Jag klart jag kan för fan, jag är ju skitduktig :D
Men idag kände jag:
Nä, jag är handikappad igen, och det leder bara till stress.
Jag måste klara av mitt RIKTIGA JOBB I FÖRSTA HAND!
Så jag ringde och sa att jag har blivit dålig i min nacke igen, och att jag inte trodde att jag skulle fixa det.
Även om det inte är förrens nästa vår, det fick tyvärr bli ett nej.
Bruden blev besviken, men förstod ändå.
Hon hade en idé...
Och DET hade jag också.
Jag har verkligen sjunkigt ner i en stor dypöl...
Och så grät jag när jag lagt på luren.
Så fick jag whiplash-panik.
Vill inte sitta här, vill inte.
Jag ringde jobbet och bad om telefonnummer till vårat "nya kontor" pratade jag med en av mina arbetskamrater lite snabbt.
Jag kände hur jag fick panik igen, jag vill bara vrida tillbaka klockan en vecka och försöka se vad JAG gjort fel.
Hur det kunde bli så här, när jag var en "Kvittrande Pippi" för några dagar sedan.
SÅ GLAD.
Glad för att jag var på jobbet, glad för att jag var värkfri.
GLAD.
Och så grät jag igen.
Ringde kontoret, pratade om "lönespec" och annat...
När chefens assistent frågade hur länge jag varit sjukskriven nu och och ville ha datumet för första dagen...
Sa jag 21 augusti...
Och så kände jag bara hur det knöt sig i magen och rösten började darra och avslutade snabbt det samtalet...
Och GRÄT igen.
21 augusti, I´m Fucked.
Så kom sonen hem och det var bara att samla ihop sig.
MOM is HAPPY!
Ja...
Sonen ville baka kolakakor så då gjorde vi det.
Dagen har rullat på och jag med den.
Men det känns, som ni säkert förstår av mina POSITIVA ord, SKIT!!!!!!!!
Nu ska vi se film.
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
