Seg dag!
Seg dag.
Jag gjorde min runda på Hällarna men hade NOLL inspiration när jag väl var där.
Hur konstigt som helst, för jag var verkligen peppad.
Jag blev TRÖTT.
Kom hem och försökte skapa lite.
NOLL inspiration där också.
Kladdade lite, vart inte nöjd, slängde rubbet.
Nä, jag har bara känt mig seg och ingen lust med nå´t.
Inte ens att sitta i bersån.
Det var för varmt.
Och parasollet kunde jag ju inte få upp själv, ingen var hemma som kunde hjälpa mig.
Jag har sprungit ut och in i huset, över till macken men handlade inget.
Väldigt svårt att koppla av, eller vilja göra något.
Hm.
En mittemellandag med lustiga känslor typ.
Kanske jag varit UTTRÅKAD helt enkelt?
Ikväll ska jag sova tidigt för imorgon blir det FEST vid lunch!
Lilla Sunshine ska döpas, hennes pappa firar 40 och jag har valt ut kläder både till mig, sonen och sambon
.
Sambon undrade:
"Har du strukit den där skjortan till mig?"
Nej, jag har bara tagit fram en skjorta till dig!
"Varför har du valt just den där skjortan?"
För att den MATCHAR din bonus-sons skjorta!
(Och för att du är snygg i den, och så att du inte ska välja en FUL skjorta som du inte passar i ;)
Jag må kalla sonen för en "Fashonista" men jag får nog hålla med mina vänner i smyg...
Han har ärvt det av mig.
Men det skulle jag aldrig erkänna när dom säger det rätt i fejset på mig.
Jag kommer radera detta, efter jag publicerat det...
Mohahaaahaa...
Och nacken...
Ja, det har varit rätt hyggligt nu ändå.
Men grejen är...
Att om det inte värker REJÄLT, så tänker jag inte så mycket på det!
Bra faktiskt.
Jag är nog fan så avslappnad som jag känner mig.
Bra, bra, bra.
Men sonen sa idag vid middagen, när vi pratade om diverse resor:
"Mamma, jag kommer inte ihåg hur du brukade vara INNAN olyckan..."
Nähä...
Nä, knappt jag heller.
Och så kommer det där stinget i hjärtat igen.
Men blir det bara HÄLFTEN så bra som det var förr så får jag väl vara nöjd med det.
Eller 75% iallafall, hälften var för lite!
Men just nu är vardagen som den är, jag vill helst INTE bli påmind om hur det BORDE VARA...
Fast så har man ju barn då, och barn tänker inte som vuxna, dom tänker som dom tänker.
Rakt, ärligt och...
Ja, allt det där.
Det är DÅ jag kan känna mig så handikappad och inte vara nöjd med situationen.
När jag vet att han inte är riktigt OK med min situation heller.
Kan man bara få vara ett spralligt fartknippe med femti järn i elden och slippa ha en kudde fastlimmad under vänster arm så vore det HÄRLIGT!
Bah...
Så är man där igen...
Men, på det stora hela dukar jag inte under av värk, TUR är väl det.
Tillbaka till att vara nöjd med det!
Tillbaka.
Nu, familjemys!
Sticka lugnt.
Jag gjorde min runda på Hällarna men hade NOLL inspiration när jag väl var där.
Hur konstigt som helst, för jag var verkligen peppad.
Jag blev TRÖTT.
Kom hem och försökte skapa lite.
NOLL inspiration där också.
Kladdade lite, vart inte nöjd, slängde rubbet.
Nä, jag har bara känt mig seg och ingen lust med nå´t.
Inte ens att sitta i bersån.
Det var för varmt.
Och parasollet kunde jag ju inte få upp själv, ingen var hemma som kunde hjälpa mig.
Jag har sprungit ut och in i huset, över till macken men handlade inget.
Väldigt svårt att koppla av, eller vilja göra något.
Hm.
En mittemellandag med lustiga känslor typ.
Kanske jag varit UTTRÅKAD helt enkelt?
Ikväll ska jag sova tidigt för imorgon blir det FEST vid lunch!
Lilla Sunshine ska döpas, hennes pappa firar 40 och jag har valt ut kläder både till mig, sonen och sambon
.Sambon undrade:
"Har du strukit den där skjortan till mig?"
Nej, jag har bara tagit fram en skjorta till dig!
"Varför har du valt just den där skjortan?"
För att den MATCHAR din bonus-sons skjorta!
(Och för att du är snygg i den, och så att du inte ska välja en FUL skjorta som du inte passar i ;)
Jag må kalla sonen för en "Fashonista" men jag får nog hålla med mina vänner i smyg...
Han har ärvt det av mig.
Men det skulle jag aldrig erkänna när dom säger det rätt i fejset på mig.
Jag kommer radera detta, efter jag publicerat det...
Mohahaaahaa...
Och nacken...
Ja, det har varit rätt hyggligt nu ändå.
Men grejen är...
Att om det inte värker REJÄLT, så tänker jag inte så mycket på det!
Bra faktiskt.
Jag är nog fan så avslappnad som jag känner mig.
Bra, bra, bra.
Men sonen sa idag vid middagen, när vi pratade om diverse resor:
"Mamma, jag kommer inte ihåg hur du brukade vara INNAN olyckan..."
Nähä...
Nä, knappt jag heller.
Och så kommer det där stinget i hjärtat igen.
Men blir det bara HÄLFTEN så bra som det var förr så får jag väl vara nöjd med det.
Eller 75% iallafall, hälften var för lite!
Men just nu är vardagen som den är, jag vill helst INTE bli påmind om hur det BORDE VARA...
Fast så har man ju barn då, och barn tänker inte som vuxna, dom tänker som dom tänker.
Rakt, ärligt och...
Ja, allt det där.
Det är DÅ jag kan känna mig så handikappad och inte vara nöjd med situationen.
När jag vet att han inte är riktigt OK med min situation heller.
Kan man bara få vara ett spralligt fartknippe med femti järn i elden och slippa ha en kudde fastlimmad under vänster arm så vore det HÄRLIGT!
Bah...
Så är man där igen...
Men, på det stora hela dukar jag inte under av värk, TUR är väl det.
Tillbaka till att vara nöjd med det!
Tillbaka.
Nu, familjemys!
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
