Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Bajs i rör...

Njahaja...
Läkarbesök idag då.

Efter att jag kollat SD-ledaren (urk) på tv, så gick jag ut och gick.
Och efter en LUGN mage på morgonen, så satte den igång utan bara 17 att bråka.
När jag sen ätit lite lunch, en liten macka, var det kört för magen igen.
Jag började liksom nästan kippa efter andan.
Ingen idé att vänta till morgondagen, jag ringde och fick tid till VC klockan 14, en halvtimme senare.
På med ytterkläder och iväg.

Dr. Martin och jag gick först igenom magdetaljer och sen nackdetaljer.
Tänker inte tråka ut er med magdetaljerna, men JAG (å min bästis) misstänker att jag fått en liten tarmbakerie som man kan få om man ätit atibiotika mycket länge, vilket jag gjort för min rosacea.
Jag tror inte att det är Leva-buffén som jag skrev igår, efter ett samtal med min bästis så kom vi nog fram till en annan slutsats.
Är det DEN, då blir det inte kul.
Den är iofs "släkt" med den vanliga matförgiftningsbakterien.
Jag får väl se.
Det blev bajsrör som ska lämnas in i två dagar på raken.



Kul jul.

Och så över till nacken.
Dr. Martin tyckte det var SUPER att jag mår så bra, att det går framåt, bla, bla, bla.
Och vi bestämde att jag går upp till 50% vid månadsskiftet.
"Och så skriver vi det i TRE MÅNADER FRAMÖVER", säger Dr. M!
Vad, sa jag, näe...
Bara under oktober, sen vill jag gå upp till 75%.
"Det tycker jag är mycket dumt, sa han, VARFÖR SKYNDA nu när det går så bra?
Det är verkligen berömvärt att du har sån framåtanda men jag tycker att du ska ta det lugnare.
Din skada MÅSTE få ta tid, den TAR tid."
Ja, nej, jag vill nog börja på 75% i november.
"Ok, sa han, men då skriver jag 75% i november och december!"
Va (igen), nej men i december hade jag nog tänkt att vara uppe i 100% faktiskt.
Dr. Martin bara tittade på mig och sa:
"Men du...
Nej, det tycker inte jag, du måste tänka efter nu, sakta ner."
Och jag kände mig som den där duracellkaninen inombords, MEN DET GÅR JU BRA!!!!!!
Ja, ja, skriv det då så får jag väl höra av mig isåfall, jag vet ju inte hur Försäkringskassan reagerar på det här heller.

Och så där fortsatte vi vår diskussion.
Och vet ni...
Jag är SÅ GLAD att jag har en så FIN och bra läkare, han bryr sig VERKLIGEN, och det visade sig ännu mer under resten av samtalet.
Jag ska försöka lugna ner mig själv igen, jag kanske ÄR lite väl uppvarvad kring det här med mitt jobb.
Fast jag själv tycker att jag är en SNIGEL-personifierad  numera, fast jag ÄNDÅ tycker att jag börjar bli mer mig själv.
Ja...
Det är inte lätt.
Men det KÄNNS bra och det är väl huvudsaken.
Jag lämnar in sjukskrivningen och så får vi se vad jobbet och F-kassan säger om det.

Jag/vi var bortbjudna på litet födelsedagskalas här på eftermiddagen, men det ringde jag direkt efter lunchmackan och sa att vi inte kunde komma.
Min mage pajade ju som sagt ur och då var läkarbesök nog för idag.
Jag kan ju inte äta något ändå, plus att man känner sig typ OFRÄSCH hela tiden.
OCH...
Det kan ju vara något som kan smitta, vem vet, och det vill man ju INTE GE födelsedagsbarnet i present.
Så det blev inget kalas.

Jag har således bestämt mig för SVÄLT, dom närmaste dagarna.
Försöka bara äta EN gång per dag, för att slippa mesta möjliga smärta tills jag får medicin eller veta vad det är jag har.
Hellre det, än att äta "dom vanliga" målen och gå och ha ont i magen och må illa hela dagarna.
Det är FÖR påfrestande.
Så, då vet ni hur sjukdomsstatusen ser ut idag, OCH pekfingernageln gör djävligt ont.
Tjofräs.
(Gud så tråkigt det är att skriva om ens djävla hundranittitusen åkommor, än är det ditten än är det datten...
Men jag har ju inget annat att skriva om idag ;)
Sticka lugnt.