Lördag...
Jag hann inte blogga igår.
Jag var nämligen inte hemma på en hel dag, och dagen bara avlöste sig själv.
Men...
Den var UNDERBAR!
Den blev inte riktigt som planerat, men likväl underbar.
Ja, jag började dagen med att snabbt ta mig ut på stan, så fort det öppnade, för att köpa presenter och nytt strandunderlag.
Under tiden sprack himlen upp och jag ringde och frågade morsan om vi skulle på stranden sen...
"Nej", sa hon, dom skulle gå på stan och var trötta på hav och bad.
Oki...
Jag rekade vidare i affärerna efter bebiskläder.
Fick ett sms med en fråga om "vi (vi=familjen) skulle till Tofta och bada" från KB.
Skev tillbaka och sa:
Nä, inge bad idag, ingen ville ju åka så jag har ingen att åka med, och att jag var på stan.
Hon ringde upp, sa att hon och "X" skulle ju ut och bada, jag kunde ju hänga på dom!
Jamen GÄRNA, sa hon med brunorexi, härligt.
Jag började då jobba i expressfart att hitta dom där presenterna och kastade mig sen hem, slog in presenter, slängde över till Nybyggarna som var på gården, upp, packa väska och så kom Strandbilen!
Trodde jag.
Att det var strandbil alltså, men det var det inte.
Jag...
Hade inte hunnit äta någon lunch what so ever...
Men tänkte SKITSAMMA, jag köper något i kiosken på Tofta.
Dit jag trodde att vi skulle åka.
Ja, jag hade väl bara trott det med tanke på sms:et från KB tidigare, inget mer med det liksom.
Så hade molnen tornat upp sig på himlen under tiden, det såg molning ut überalles.
Och KB sa att NORR såg bäst ut.
Solguden Moi, som lärt sig lite om moln under åren...
Drog lite MOLNLOGIK och förklarade MOLN, sol och förhållande till berg.
Jag trodde söder, ringde även Nybyggarkussen som låg på Tofta och hon sa:
"Det är molnigt, men klarblått efter, det kan nog blåsa över."
Trodde jag med.
Jag har lärt mig att SÖDERÖVER haft det bästa vädret i sommar.
KB var tveksam och ville ändå norröver, lite dividerande och tittande på himlen för oss alla i bilen, men sen la jag mig, det var ändå HON som körde och jag hade sagt min åsikt.
INGE MER MED DET...
KB valde ändå när vi var på Follingboväg att åka mot söder, men ville åka någon annanstans än Tofta.
Okidoki, tyckte jag, inga problem.
ING MER MED DET...
Bara det att "X" inte vart så nöjd, eller så hade det blivit missförstånd redan innan vi åkte iväg om VAD vi skulle göra på turen mellan oss alla...?
Jag hade bara förutsatt att det var bad.
Ja, och så åkte vi mot söder, det var moln, men man såg blått längre ut.
Och jag och KB pladdrade på i bilen om både det ena och det andra.
Stämningen kändes ändå...
Konstig.
Lite tryckt.
Så vid Tofta ville "X" hoppa av färden, tyckte att jag kommit in och "tagit över" hela deras planering av dagen och att det var loppisar som gällde.
Och då ville hon hellre hem om det inte blev det.
Jag:
Loppisar...?
Okej, men loppisar fine, inga problem, jag hade väl fattat FEL då.
Fast då blev det ändå övertalning att hon skulle stanna kvar och färden skulle fortsätta som "Loppisrunda med bad kanske".
Fast...
Jag kan säga att stämningen blev TÄT som fan i bilen.
Vi var inte långt från WindsurfingTofta, ville jag verkligen åka i en smällhet bil med en valp, där stämningen INTE var på topp och luften var så tät att man kunde ta på den...?
NEJ, det ville jag verkligen inte, det hade blivit så konstigt.
Jag ville hellre vara på stranden och KOPPLA AV, njuta av hav och sol!
Så jag...
Bad snällt KB att köra mig tillbaka den lilla biten tillbaka till Tofta, bad om ursäkt att jag kommit in och "tagit över" deras planering av dagen det hade verkligen inte varit meningen, hade nog missuppfattat från början VAD "the mission" av dagen varit, tyckte dom kunde skulle fortsätta sin dag själva, och hoppade sen ur bilen med Milousan vid stranden.
Helt plötsligt kunde jag ANDAS igen, gud så skönt.
Jag började fnissa för mig själv, detta blev en erfarenhet jag inte varit med om sen tonåren, något som känns rätt ovanligt när man är 40.
Jisses.
Men herregud, inget att hänga upp sig på, och idag har vi ändå pratat.
DET BLEV FEL, helt enkelt och som jag sa idag:
VARFÖR sas inget när vi ändå stod på ÖB, och det pratades om VART solen skulle lysa?!
Er planering visste jag inget om, jag trodde det jag trodde helt enkelt, och inget sa något när vi fortfarande dividerade i stan.
Hade någon öppnat munnen DÅ, hade det ju inte blivit så konstig!
Nåväl...
Ja, jag gick ner på stranden, slog upp läger bakom en av båtarna, ringde Nybyggarkussen och undrade "vart dom var"?
Dom hade stuckit till Björkis/Brännhaga.
Jaha, då är det du och jag Milousan idag, sa jag, men...
Inte grät jag för det!
Nej, jag hade en hel liten strand för mig själv och molnen, ja, 20 minuter efter att jag lagt mig...
Varde det SOL och jag hoppade i plurret direkt!
Och jag var helt själv!
Jag hade en HEL strand för mig själv nästan hela dagen.
1 vindsurfare dök upp efter två timmar, och en liten familj precis innan jag åkte vid 17.30.
Vilken lyx, det är ju sånt här jag verkligen älskar!
Så jag solade...
Och jag började läsa "Min kamp"...
Och slukläste verkligen!!!
Den är bra, mycket speciell, men han skriver så att man kan KÄNNA känslan han vill förmedla i texten.
Och känslan är så subtil.
Den är bra!
Minimal text, men jag hann med till sidan 150 innan avfärd hem.
Så vart jag ju hungrig, men kiosken var ju öppen och då kunde jag gå upp och köpa mig något ätbart.
Lunchen var ju väldigt frånvarande i magen typ.
Kom upp i kiosken...
Kaffe:
CHECK!
Något ätbart:
Noll check!
Nähe, fanns inte mycket!
Och den enda glassen som fanns kvar var "Twister", som jag inte gillar, men SKITSAMMA, det fick bli en sån iallafall.
Lunchen för dagen blev en kaffe och en Twister, CHECK!
(och en halv bulle lite senare)
Jag fick även påfyllning på kaffet, så jag fyllde ut magen ändå.
Och blev rätt kissnödig som följd av det
Milousan grävde en grop...
... och föll sen däri!
Nä, det gjorde hon inte, men det var väl svalt med blöt sand under sig.
Vi gick promenader längs stranden mor söder och hon fick springa lös från och till där vi låg.
Vi var ju ensamma.
Ja, det vart LYX även för den lilla valpen!
Bada gjorde hon dock inte, det var vågor och "läskigt", så hon nöjde sig med att springa längs strandkanten och "akta" sig för vattnet och vågorna.
Mobilen laddade sen ur efter diverse samtal, sms:ande och fotografering, så jag var tvungen att gå in surfshoppen och låna telefonen för att ringa och kolla NÄR sambon skulle komma och hämta mig.
Sista doppet blev vid 17-tiden, jag sjöng "När jag kysser havet" tyst för mig själv när jag gick ut och kände havet mot kroppen, torkade, och sen kom sambon klockan 17.30.
Jag och Milousan hade haft en dag med rekreation, och jag kände min lycklig!
Kom hem, hann prata lite med mamma och moster...
Sen upp i duschen och när jag tog av mig solbrillorna sa sambon:
"Men vad har du gjort under ögonen?"
Gjort, vadå gjort, sa jag och tittade mig i spegeln.
Okej...
Jag hade tagit på mig mascara på förmiddagen, för jag skulle ju på stan och inte på någon strand under dagen trodde jag.
Ska jag på stranden brukar jag aldrig ta på mig mascara, men...
Spegeln visade att jag hade TVÅ superbreda, tjocka svarta ränder som en amerikansk fotbollspelare under ögonen!
Jag hade glömt att gnugga ögonen och få bort mascaran under mina bad, och då hade mascaran bara sjunkigt längre och längre ner under dagen.
SNYGGO!
Ja, tur att jag använt solbrillorna NÄSTAN hela dagen, det syntes inte då.
Men jag fnissade lite generat för mig själv när jag tänkte på att jag stigit upp ur havet som en 40-årig-müslirynkig-havsnymf vid det där sista badet och familjen som kommit då såg mig, ja...
Jag kände mig SOLKYSST, brun, somrigt vacker och lycklig!
Och så trodde jag dom tittade på mig för att jag UTSTRÅLADE lycka.
Men förmodligen var det mina snygga, svarta fartränder under ögonen!
Ridå.
Eller nej...
För så var det surfshoppen också, när jag lånade telefonen och dom log så lustigt åt mig när jag vimsade runt och pratade om min mobil som laddat ur och behövde låna deras telefon.
Jag trodde dom log år min vimsighet, men det var nog mina...
Mascara-fartränder under ögon misstänker jag.
RIDÅ.
Nåväl...
In i duschen och piffa, iväg till KB och så gick vi till G:A Masters, träffade upp T och åt middag!
Det blev deras dillkött och färskpotatis.
Hade skitbra bord, vi satt ute så hade vi bord precis mot gatan så vi kunde se ALLA som gick förbi.
Jag kollade efter Persbrandt, han dök aldrig upp.
Hade lovat moster och mamma att ringa OM han kom
Vid 23.45 ca gav jag upp, jag var dödstrött efter dagens strandliv.
Jag och KB vandrade hem till henne, jag tog cykeln och cyklade hem.
Ännu en härlig dag att lägga bakom sig.
Och vad som händer idag...
Ja, det vet inte jag!
Återkommer senare.
Jag var nämligen inte hemma på en hel dag, och dagen bara avlöste sig själv.
Men...
Den var UNDERBAR!
Den blev inte riktigt som planerat, men likväl underbar.
Ja, jag började dagen med att snabbt ta mig ut på stan, så fort det öppnade, för att köpa presenter och nytt strandunderlag.
Under tiden sprack himlen upp och jag ringde och frågade morsan om vi skulle på stranden sen...
"Nej", sa hon, dom skulle gå på stan och var trötta på hav och bad.
Oki...
Jag rekade vidare i affärerna efter bebiskläder.
Fick ett sms med en fråga om "vi (vi=familjen) skulle till Tofta och bada" från KB.
Skev tillbaka och sa:
Nä, inge bad idag, ingen ville ju åka så jag har ingen att åka med, och att jag var på stan.
Hon ringde upp, sa att hon och "X" skulle ju ut och bada, jag kunde ju hänga på dom!
Jamen GÄRNA, sa hon med brunorexi, härligt.
Jag började då jobba i expressfart att hitta dom där presenterna och kastade mig sen hem, slog in presenter, slängde över till Nybyggarna som var på gården, upp, packa väska och så kom Strandbilen!
Trodde jag.
Att det var strandbil alltså, men det var det inte.
Jag...
Hade inte hunnit äta någon lunch what so ever...
Men tänkte SKITSAMMA, jag köper något i kiosken på Tofta.
Dit jag trodde att vi skulle åka.
Ja, jag hade väl bara trott det med tanke på sms:et från KB tidigare, inget mer med det liksom.
Så hade molnen tornat upp sig på himlen under tiden, det såg molning ut überalles.
Och KB sa att NORR såg bäst ut.
Solguden Moi, som lärt sig lite om moln under åren...
Drog lite MOLNLOGIK och förklarade MOLN, sol och förhållande till berg.
Jag trodde söder, ringde även Nybyggarkussen som låg på Tofta och hon sa:
"Det är molnigt, men klarblått efter, det kan nog blåsa över."
Trodde jag med.
Jag har lärt mig att SÖDERÖVER haft det bästa vädret i sommar.
KB var tveksam och ville ändå norröver, lite dividerande och tittande på himlen för oss alla i bilen, men sen la jag mig, det var ändå HON som körde och jag hade sagt min åsikt.
INGE MER MED DET...
KB valde ändå när vi var på Follingboväg att åka mot söder, men ville åka någon annanstans än Tofta.
Okidoki, tyckte jag, inga problem.
ING MER MED DET...
Bara det att "X" inte vart så nöjd, eller så hade det blivit missförstånd redan innan vi åkte iväg om VAD vi skulle göra på turen mellan oss alla...?
Jag hade bara förutsatt att det var bad.
Ja, och så åkte vi mot söder, det var moln, men man såg blått längre ut.
Och jag och KB pladdrade på i bilen om både det ena och det andra.
Stämningen kändes ändå...
Konstig.
Lite tryckt.
Så vid Tofta ville "X" hoppa av färden, tyckte att jag kommit in och "tagit över" hela deras planering av dagen och att det var loppisar som gällde.
Och då ville hon hellre hem om det inte blev det.
Jag:
Loppisar...?
Okej, men loppisar fine, inga problem, jag hade väl fattat FEL då.
Fast då blev det ändå övertalning att hon skulle stanna kvar och färden skulle fortsätta som "Loppisrunda med bad kanske".
Fast...
Jag kan säga att stämningen blev TÄT som fan i bilen.
Vi var inte långt från WindsurfingTofta, ville jag verkligen åka i en smällhet bil med en valp, där stämningen INTE var på topp och luften var så tät att man kunde ta på den...?
NEJ, det ville jag verkligen inte, det hade blivit så konstigt.
Jag ville hellre vara på stranden och KOPPLA AV, njuta av hav och sol!
Så jag...
Bad snällt KB att köra mig tillbaka den lilla biten tillbaka till Tofta, bad om ursäkt att jag kommit in och "tagit över" deras planering av dagen det hade verkligen inte varit meningen, hade nog missuppfattat från början VAD "the mission" av dagen varit, tyckte dom kunde skulle fortsätta sin dag själva, och hoppade sen ur bilen med Milousan vid stranden.
Helt plötsligt kunde jag ANDAS igen, gud så skönt.
Jag började fnissa för mig själv, detta blev en erfarenhet jag inte varit med om sen tonåren, något som känns rätt ovanligt när man är 40.
Jisses.
Men herregud, inget att hänga upp sig på, och idag har vi ändå pratat.
DET BLEV FEL, helt enkelt och som jag sa idag:
VARFÖR sas inget när vi ändå stod på ÖB, och det pratades om VART solen skulle lysa?!
Er planering visste jag inget om, jag trodde det jag trodde helt enkelt, och inget sa något när vi fortfarande dividerade i stan.
Hade någon öppnat munnen DÅ, hade det ju inte blivit så konstig!
Nåväl...
Ja, jag gick ner på stranden, slog upp läger bakom en av båtarna, ringde Nybyggarkussen och undrade "vart dom var"?
Dom hade stuckit till Björkis/Brännhaga.
Jaha, då är det du och jag Milousan idag, sa jag, men...
Inte grät jag för det!
Nej, jag hade en hel liten strand för mig själv och molnen, ja, 20 minuter efter att jag lagt mig...
Varde det SOL och jag hoppade i plurret direkt!
Och jag var helt själv!
Jag hade en HEL strand för mig själv nästan hela dagen.
1 vindsurfare dök upp efter två timmar, och en liten familj precis innan jag åkte vid 17.30.
Vilken lyx, det är ju sånt här jag verkligen älskar!
Så jag solade...
Och jag började läsa "Min kamp"...
Och slukläste verkligen!!!
Den är bra, mycket speciell, men han skriver så att man kan KÄNNA känslan han vill förmedla i texten.
Och känslan är så subtil.
Den är bra!
Minimal text, men jag hann med till sidan 150 innan avfärd hem.
Så vart jag ju hungrig, men kiosken var ju öppen och då kunde jag gå upp och köpa mig något ätbart.
Lunchen var ju väldigt frånvarande i magen typ.
Kom upp i kiosken...
Kaffe:
CHECK!
Något ätbart:
Noll check!
Nähe, fanns inte mycket!
Och den enda glassen som fanns kvar var "Twister", som jag inte gillar, men SKITSAMMA, det fick bli en sån iallafall.
Lunchen för dagen blev en kaffe och en Twister, CHECK!
(och en halv bulle lite senare)
Jag fick även påfyllning på kaffet, så jag fyllde ut magen ändå.
Och blev rätt kissnödig som följd av det
Milousan grävde en grop...
... och föll sen däri!
Nä, det gjorde hon inte, men det var väl svalt med blöt sand under sig.
Vi gick promenader längs stranden mor söder och hon fick springa lös från och till där vi låg.
Vi var ju ensamma.
Ja, det vart LYX även för den lilla valpen!
Bada gjorde hon dock inte, det var vågor och "läskigt", så hon nöjde sig med att springa längs strandkanten och "akta" sig för vattnet och vågorna.
Mobilen laddade sen ur efter diverse samtal, sms:ande och fotografering, så jag var tvungen att gå in surfshoppen och låna telefonen för att ringa och kolla NÄR sambon skulle komma och hämta mig.
Sista doppet blev vid 17-tiden, jag sjöng "När jag kysser havet" tyst för mig själv när jag gick ut och kände havet mot kroppen, torkade, och sen kom sambon klockan 17.30.
Jag och Milousan hade haft en dag med rekreation, och jag kände min lycklig!
Kom hem, hann prata lite med mamma och moster...
Sen upp i duschen och när jag tog av mig solbrillorna sa sambon:
"Men vad har du gjort under ögonen?"
Gjort, vadå gjort, sa jag och tittade mig i spegeln.
Okej...
Jag hade tagit på mig mascara på förmiddagen, för jag skulle ju på stan och inte på någon strand under dagen trodde jag.
Ska jag på stranden brukar jag aldrig ta på mig mascara, men...
Spegeln visade att jag hade TVÅ superbreda, tjocka svarta ränder som en amerikansk fotbollspelare under ögonen!
Jag hade glömt att gnugga ögonen och få bort mascaran under mina bad, och då hade mascaran bara sjunkigt längre och längre ner under dagen.
SNYGGO!
Ja, tur att jag använt solbrillorna NÄSTAN hela dagen, det syntes inte då.
Men jag fnissade lite generat för mig själv när jag tänkte på att jag stigit upp ur havet som en 40-årig-müslirynkig-havsnymf vid det där sista badet och familjen som kommit då såg mig, ja...
Jag kände mig SOLKYSST, brun, somrigt vacker och lycklig!
Och så trodde jag dom tittade på mig för att jag UTSTRÅLADE lycka.
Men förmodligen var det mina snygga, svarta fartränder under ögonen!
Ridå.
Eller nej...
För så var det surfshoppen också, när jag lånade telefonen och dom log så lustigt åt mig när jag vimsade runt och pratade om min mobil som laddat ur och behövde låna deras telefon.
Jag trodde dom log år min vimsighet, men det var nog mina...
Mascara-fartränder under ögon misstänker jag.
RIDÅ.
Nåväl...
In i duschen och piffa, iväg till KB och så gick vi till G:A Masters, träffade upp T och åt middag!
Det blev deras dillkött och färskpotatis.
Hade skitbra bord, vi satt ute så hade vi bord precis mot gatan så vi kunde se ALLA som gick förbi.
Jag kollade efter Persbrandt, han dök aldrig upp.
Hade lovat moster och mamma att ringa OM han kom
Vid 23.45 ca gav jag upp, jag var dödstrött efter dagens strandliv.
Jag och KB vandrade hem till henne, jag tog cykeln och cyklade hem.
Ännu en härlig dag att lägga bakom sig.
Och vad som händer idag...
Ja, det vet inte jag!
Återkommer senare.
Kommentarer
Trackback
