Rastypiska mått...

Jag kan blogga idag också, PIJU!!!
Sambon fick låna ett trådlöst modem(?), bredband(?) eller vad det nu heter.
Ja, blogga kan jag, men vad själva datoruppkopplingen kallas det vet jag inte.
Så här sitter jag nu och knapprar på, inte så länge till dock.
Jag ska dammsuga av lite, ut och gå med Milou och sen svänga ihop scones.
Sen får jag väl se när torktumlarkillen och kompisen hör av sig.
Och hör INGEN av sig...
Då ska jag virka på min bolero.
Men nyttosaker FÖRST iallafall!
Jag och Milou ska gå "stadsrundan" och jag hoppas det går lika bra som igår, håll tummarna.

Idag vaknade jag av att hunden hoppade upp PÅ MIG när sambons alarm gick igång.
Så la hon sig PÅ min bröstkorg.
Jag somnade dock tydligen om direkt, men vaknade av att jag fortfarande hade en hund på bröstkorg och hennes huvud vilandes ner mot min "onda" sida.
Så...
Jag har lite ont faktiskt.
Hon väger ju inte mycket, men som alla med nervskador vet...
Så behövs det bara ett litet, litet tryck ibland för att nerverna ska börja "spraka".
Jag överlever väl dock SOM VANLIGT.

Började förresten tänka lite på hennes storlek häromdagen, när jag lagt upp den här bilden...



Hennes uppfödare tyckte när hon såg bilden på FB att hon såg så liten ut, och undrade om vi fått en "mini-cavalier"av henne.
Tja...
Man kan ju undra faktiskt, för hon har ju inte växt på LÄNGE och hon är bra liten alltså.
Lite "fransk flugvikt" typ, väldigt petit och smäcker.
Inte för att det gör mig något, för, för mig är hon perfekt storlek just nu.
Och när vi var hos veterinären med ögonen sa hon att nu var hon nästintill färdigväxt nu.
Bra, tänkte jag, och tänkte väl lite på att jag ändå tycker att hon ser liten ut om jag jämnför med andra cavalierer som vi träffat i olika åldrar.

Så tog jag lite mått på henne igår, av ren nyfikenhet.
Hon väger ju 5 kg prick.
Mankhöjden är 27 cm, huvudet är 11 cm brett och längden på hunden är från nos till ryggslut 62 cm lång.
Inte så stort för att vara en cavalier.
Hon har ännu inte "rastypiska" mått.
Men...
Hon är ju bara 8 månader, så LITE till växer hon förhoppningsvis.
Fast OM INTE, så gör det inte mig ett dugg, utställningar är väl inte att tänka på isåfall.
Men hon ser ju fortfarande ut som en liten dockhund, supersöt.
Hon får GÄRNA se ut såhär hela sitt hundliv.
Me love.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0