Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Det fanns plats för skratt och ljusa minnen...

Dagen idag började med svartsjuka.
Frukost, och min och Leo´s morgonmys med flingsnacks-gos, blev invaderad av Milou!
Hon ville OCKSÅ vara med, hon ville inte vara utanför.
Även om hon inte gillar flingor i vanliga fall...
Gillade hon det NATURLIGTVIS det just idag, bara för att Leo gillar flingor!



Mhm, vad har du där då som den grå hårbollen gnager på, aha, flingor...



Vänta här nu, jag vill ju OXÅ ha, varför får bara hårbollen...?



HA, nu kastar jag mig fram och kniper en wasaflinga!!!
Och så knapra hon väl i sig den där flingan och några till, men inte var det någon höjdare direkt.
Men kaninen åt ju så...

När vi sen fått iväg sonen till skolan, drog vi som vanligt till Hällarna och hade en underbar, solig och varm morgonpromenad.
Hem, och jag strök lite kläder, målade naglarna, försökte läsa lite i solen på balkongen...
Sen var det dags för begravningen.

Mamma och jag satte oss i bilen med TUNGA sinnen.
Solen sken, det gjorde inte vi.
Sen räckte det ju med att komma in i kapellet och träffa familjen så började jag nästan direkt gråta.
Man kunde ju ha önskat att få träffa dessa underbara människor under helt andra omständigheter.
Och när man sen kom in och såg kistan med porträttet på, vi satt oss nära och precis runt kistan, och musiken började spela...
Nä, då bölade jag värre än värst.
Ja, och jag tycker också att det är så jobbigt när dom närmaste gråter, man vet hur det är att mista en när och kär...
Det gör ont i mig med!
FAST...
Även om vi grät, och det är sorgligt med begravning, så var det en mycket FIN och ljus begravning.
Det fanns även plats för lite skratt, ljusa minnen och en förhoppning att dom döda ändå har det bra i himlen också!
Den helt nybakade och unga prästen var jätteduktig.

Efter begravningsgudstjänsten var vi bjudna på en sen lunch på Lindgården.
Då har man ju liksom gråtit ut, blivit av med allt det sorgliga, och kunde ha det trevligt i vännens anda!
Han var med, porträttet stod på ett bord brevid med ett ljus.
Vi blev bjudna på en fantastisk rådjurssadel med tillbehör och schwartzwaldtårta till kaffet.
Vi åt, drack, mindes, skrattade och ett litet tal blev det också.
Det är jobbigt med begravning, men det finns något fint med att ta ett ljust avsked också.
Och det blev detta.
Efter väldigt många timmar så åkte vi hem till oss och med hem följde barnbarnet (hon är vuxen, men tillika barnbarn ändå ;) i familjen, hon ville träffa MILOU!
Sen kom resten av familjen efter ett tag, och vi hade en mysig liten pratstund till.
Det två av familjemedlemmarna var helt på det klara med när dom gick utanför dörren var:
Dom ville OCKSÅ ha en Milou!
Ja, finns det någon som INTE vill ha en Milou efter att ha träffat henne...?
Nej, faktiskt inte nån.
Förutom HUNDFOTOGRAFEN då kanske, som sambon sa.

Nu är jag faktiskt väldigt trött, tog en dusch till när dom andra gått, och på med en ren pyjamas.
Har krypit upp i soffan med Milou och snuffar/gosar med henne.
Sambon i den andra soffan.
Vi ska se Idol.
Det har varit en lång dag, och en väldigt fin dag...
Trots att den har varit sorglig också.
Men det är som jag skrev för någon vecka sedan, jag är helt övertygad att "Gubbmaffian", sitter på Restaurang Himmelriket och tar sig varsinn grogg ikväll.
Äter oxfilé och tittar ner på oss stackare som är kvar här nere.