Jag får säkert ärva...

Så har den här dagen swischat förbi innan jag ens fattade VART den tagit vägen.
Var hos min kompis och blev bjuden på té och morgonmacka, vi satt och snackade i några timmar.
Handlade på hemvägen, åkte och handlade till båda djuren på Granngården.
Städ i arbetsrummet (igen) och har nu hittat en egen liten plats till mina tyger, trots ett proppfullt arbetsrum i övrigt.
Men det fanns en liten palts på sidan av skrivbordet som aldrig används, och då har jag lagt tygerna så jag lätt kan komma åt dom, OCH SE vad jag har.
Och nu...
15.37 landade jag i min egen soffa.

Värmefläkten står på, för vi har endast 19 grader.
Fan vad jag gnäller, men jag är kall ända in i märgen.
Om inte den här kylan försvinner OMEDELBUMS kommer jag frysa ihjäl.
Faktiskt.
Jag tål inte kyla, det är det värsta jag vet.
Jag mår inte bra av att frysa, dessutom får jag ont i nacken för jag kan inte slappna av.
Drar upp axlarna och spänner mig.
Ja, nu får det gå upp till "vanliga" -2 eller 0 grader, då är det uthärdligt.
Idag fick jag låna sonens termobyxor som han har här, storlek 164.
Lite korta i benen kanske, men jag kunde ha dom iallafall.
Jag hade inte kunnat gå ut annars, jag lånar dom så länge det är så här kallt och så länge han inte använder dom.
Fast han fryser säkert hellre ihjäl än att sätta på sig såna NÖRDIGA byxor.
Jag får säkert gladeligen ÄRVA dom av honom
Nu ska jag virka, tack-&-hej från en always gnällig tjej!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0