Därav den förvärrade polarkänslan...

Så sitter jag här och det är "alvedon-läge" igen.
Eftermiddagar är alltid värst av någon anledning, har verkligen vilat mig hela dagen i soffan och i princip bara bytt lakan i sängen och varit och handlat en ny rundsticka.
Och är helt färdig.
Skit.
Men det var likadant igår, jag har nog piggnat på mig imorgon.
 
Så satt jag här och frös lite förut.
Men sånt går ju snabbt att råda bot på så jag plockade fram värmefläkten och satte på lite té.
Försökte få upp värmen, men efter en timme frös jag bara ÄNNU MER.
Fattade ingenting, vårat vardagsrum brukar ju börja koka när man sätter på värmefläkten.
 
Jag vart så stelfrusen att nacken blev paj igen av att jag frös så himla mycket, och händerna vart så iskalla och löd mig inte i stickningen.
Nä, nu håller jag på att bli RIKTIGT "dålli", tänkte jag,
Efter en timme orkar jag som först lyfta på häcken och gå fram till värmefläkten och ska känna på värmen, om det verkligen funkar.

Inser att den så kallade värmefläkten, den f.d värmefläkten om ni så vill...
Är paj.
Det blåser bara ut sval och oskön luft.
Aha, därav den förvärrade polarkänslan i kropp och vardagsrum.
 
Då vet jag vad nästa investering kommer blir så fort lönen kommer:
En ny värmefläkt.
Annars vet jag inte om jag överlever resten av vintern.
Risken finns att jag sitter som Jack Nicholson i "The Shining" i slutet på filmen...
Ihjälfrusen i en snödriva inomhus.
 
 
Ja, kanske jag överdrev något.
 
Annars...
Så har jag skickat en liten "önskelista" till (Tomten) Stoff & Stil på prover på tyger som jag vill kolla upp.
Spännande?
Otroligt!
Ser kommamde stordåd framför mig och låtsas inte om barnjackor eller fläckar på tyg.
Inte alls.
Jag låter inte två misslyckanden sänka mig, jag ser framåt.
 
(Not!
Bra ljug där, gäller i alla fall inte när det handlar om barnjackan.
Den är SÅ närvarande fortfarande.
Har aldrig haft sådan "hang up" på något projekt någonsin, SOM NI MÄRKER.
Jag undrar hur många gånger Lars Wallin misslyckas och låter sina misslyckade alster hänga kvar i atléjen som en nagel i ögat...?
Men å andra sidan, det är nog LITE skillnad på Lars Wallin och mig.
Fast bara lite.
... sa den ödmjuka.)
 
Nu kommer snart bästisen, vi ses senare.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0