Sjunga med i snusket...

Så var det redan eftermiddag.
 
Och jag är väl för rolig.
Jag hade ju redan gjort klart dom där barnbyxorna!
Fint att jag har koll på min egen planering och på VAD jag behöver göra och vad jag redan har gjort.
 
Men bra...
Då spar jag på nacken ytterligare en dag! 
 
Motionen för dagen avklarad, varit och handlat till djuren och sen inte hunnit så mycket mer.
Vi gick ganska långt och det var jätteskönt.
Skönare än att sitta här och känna värken i alla fall.
Men jag vilar, jag viiiiiiiiiilaaaaaarrrr...
 
Och appropå att "vara rolig"...
 
När jag var ute på min promenad och pratat klart med min bästis i telefonen, så satte jag på "Rockklassiker" på radion.
Där spelades Frank Zappa och "Bobby Brown".
Himla bra låt som är lättsjungen fast med en väldigt snuskig text, med betoningen på väldigt snuskig.

Jag tittar mig omkring INNAN jag börjar sjunga med högt i låten, så jag inte ska göra bort mig.
Som sagt, Zappa skrev väl den där på 70-nånting-talet och den är ju verkligen inte rumsren, k
nappt ens nuförtiden.
 
Inte en kotte i närheten så jag börjar skråla på.
"Hej there people I´m Bobby Brown..."
Och jag skrålar på HÖGT, för vi är ju själva.
Trodde jag ja.
 
Och när jag är mitt inne i snusktexten hardcore, ja, då ser jag en person bakom mig!!!!
 
Amen NEEEEEJ!
Jag kände mig lika generad, om inte MER generad, som den där gången jag för typ två år sedan jag trodde jag var själv på Kärleksstigen och sjöng Scissors Sister "I don´t feel like dancing".

Jag gick och sjöng den i mycket hög och förmodligen fruktansvärd falsk falsettsång och hade en kille bakom mig hela tiden med sina hundar.
 
Han skrattade så gott åt mig när jag upptäckte honom...
Och jag ville bara sjunka igenom jorden.
Jag rodnar ÄNNU trots att det gått bra länge, ja, så kan vi lägga till "Bobby Brown" till sjunga-pinsamma-låtar-offentligt nu då också.
Fan.
 
Ja, där går jag och sjunger så tjusigt på en väldigt "fin" text, har kollat mig omkring noga, och ändå har en kille hunnit i kapp mig.
Att man aldrig kan få sjunga ifred.
 
Naturligtvis var jag tvungen att dra ur propparna och förklara mig på ett ännu pinsammare sätt.
- Ja, här går jag och sjunger på Frank Zappa, trodde jag var själv, höhöhö..."
"Jättefint", sa han och flinade och pinnade om mig.
Mmmm, verkligen... jättefint.
 
 
Klicka gärna på länken så kan ni själva sjunga med i snusket, så jag slipper skämmas själv!
Vi ses senare, nu ska jag ta lite fika.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0