All my ducks in a row...

Jag har legat nere med bloggen jag vet... 
Jag har har haft häcken full de senaste månaderna men samtidigt varit ledig mer än jag varit på år och dagar och då har jag mest koncentrerat mig på mitt Instagramkonto och såklart lite på fejan MEN sånt här har verkligen fått ligga ner tills jag känt att nu har jag "all my ducks in a row" och det har jag verkligen nu även om det INTE kommer låta så nu när jag berättar vad jag gjort.

Jag har skaffat mig nytt jobb igen.
Och det är faktiskt inte ett jobb utan faktiskt inte mindre än FYRA jobb nu plus mitt eget företag som jag nu ska försöka få att växa.

Jag har i dagarna tackat ja till ett assistentjobb på 50% och så har jag jobbat in mig på två andra assistentjobb hos två andra brukare som jag hoppar in och vickar hos sedan september.

Det har varit en överraskning att upptäcka hur mycket jag faktiskt saknat att jobba med människor igen, jag trodde nästan det kapitlet skulle vara över för mig men nej...
Jag älskar det ju.
Jag har suttit på arbetspass och nästan börjar gråta för att hjärtat svämmar över av ömhet för dem jag jobbar med och för att det ger mig så mycket.

Visserligen brukade min sychef/lärare skoja om att "jag jämt hade läkarmottagning" i provrummet med kunder och det stämmer väl, jag hade säkert det, jag älskar det där mötet med människor och höra deras historier om sin stroke, om anhöriga som blivit dementa och en med cancerdiagnos osv.

Så har jag jobbat hos Pattern & Grading med sömnad där jag började i våras.
Jag har produktutvecklat i mitt eget företag och till Made By Gotland och börjar skaffa mig kunder till mitt eget företag Österholm Clothing.

Det har blivit så här nu för jag har varit så utarbetad att jag nog inte fattat hur nära det varit att jag faktiskt gick in i väggen.
Jag behövde ett nytt vägval till för att också få ledigt.
Att få träffa vänner och släkt igen, för att ha ett socialt liv, att få vara med gubben som har fått dela en ledig dag i veckan med sonen och morsan och sedan jag slut i en säng och mumlat "jag måste sova".

Hela min semester sov jag ju bort samt låg på stranden, var väl ute tre kvällar på stan av 31 möjliga och när semestern var slut var jag ju knappt utvilad ändå.

Sedan september så har jag haft minst två till tre lediga dagar i veckan, och nu kommer det bli så att jag kommer jobba två dagar i veckan i tre veckor och sedan tre dagar en vecka på mina 50% och det är dagpass 8-16.
Resten av tiden är jag fri att jobba på dom andra tre jobben samt mitt eget.
Vill jag en vecka bara jobba två dagar då gör jag det och är ledig fem.

Jag har börjar stressa ner, kroppen är inte lika slut trots att jag har hoppat runt men det har känts bra.

Det som är lustigt med det här det är att jag som är en sådan TRYGGHETSKNARKARE som alltid gillat att vara på samma ställe, jobba in mig och bli en del av "typ inredningen" på ett jobb tycker helt plötsligt att fyra jobb utanför hemmet är kalas.
Jag som kallar mig själv autistisk och gillar samma-samma har denna hösten känt att olika ger mycket mer.

Trygghetsknarkaren har blivit helt wild and crazy.
Å andra sidan glider jag ju nu in på mina olika jobb som en kugge i hjulet och kan bara jobba på mina timmar, gå hem och göra något annat dagen efter.

VEM HADE TROTT DET?
Knappast jag eller mina närmaste som känner mig på djupet och ta igår som ett exempel:
Jag var på mitt 8-16 jobb.
Kvart i fyra ringer dom från ett av mina andra assistenjobb, "sjukdom, kan du ta min kväll/natt?".

Jag gör ett snabbt överslag och tänker:
Ja, jag kan och då blir det typ dygn istället för bara 8-16.

Åker hem en kvart senare, byter väska och drar till jobb nr. 2 och är där en timme senare eftersom jag valde att gå med cykeln för att få lite luft emellan.
Går av imorse och har haft en ledig dag, visserligen gjort ärenden MEN varit ledig och imorgon så ska jag sy.

Jag har det bästa av två världar igen och nu dessutom med en bra utbildning i ryggen.
Har sytt massor, ska försöka prångla in en kavalkad endera dagen här och nu ska jag börja skriva igen när jag ÄNTLIGEN har mina ducks in a row.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0