Ballongkonstnär.
Sonen kom upp från mormor igår och hade gjort ett Ballongdjur...
Det måste du fota och lägga upp på bloggen tyckte Tove.
Apselut...
Här är Ballongmasken! ( eller vad det nu var )
Funderar starkt på att kanske ställa sonen i Gallerian på Öster och dra nytta av denna nya talang.
Tjäna lite pengar.
Han kanske kan extraknäcka som ballongkonstnär på barnkalas också.
Nya möjligheter öppnar sig och en extrainkomst kanske inte vore helt fel?
Det räknas väl inte som barnarbete om barnet tycker att det är kul?
Idag har samboenden börjat skolan...
Han skall läsa in LITE ämnen.
Jag är verkligen full i beundran för jag hade INTE velat sätta mig på skolbänken och börja där han börjar...
Jag var GLAD imorse att jag gick till jobbet.
Men han var SUPER-POSITIV och glad och verkar tycka att det ska bli KUL!
Kanon för det är ju ändå han som ska göra det.
Så frågade jag vad han hade fått för klasskompisar.
Svaret blev:
"Folk som har fått många barn", "Folk som har gått på Samhall" och invandrare.
Jag fnissade tyvärr till.
Hm.
Han började skratta.
Invandrare icke förvånande för det är nog många som kanske inte ens haft skolgång i sitt eget land.
Det lät bara så kul när han sa det.
"Folk som fått många barn och folk som gått på Samhall".
Han kommer gå ut med toppbetyg tror jag ;)
Nu till lite Chifen-konst!
Här kommer lite nya bilder som jag fick tillåtelse att fota och lägga upp.
Här har C målat av Amalia i blyerts.
En dam... I pastellkrita.
Suddig bild tyvärr men det är "Lilla-Nettan" iallafall :)
Blyerts.
Det här var min "Välkommen-tillbaka-från-semestern-teckningspresent"
Jag blev verkligen jätte-glad som ni förstår.
Den ska jag rama in och hänga upp :)
Sista teckningen är MOI :)
Det såg man ju DIREKT !!!
Chifen har tecknat av mig när jag satt och tittade på Rapport.
Kolla håret.
Sååå jag ;)
En kul kommentar från konstnären var:
Herregud, du har ju VÄRLDENS LÄNGSTA ARMAR.
Dom tar ju aldrig slut, jag vet inte hur jag ska få plats med dom på pappret..
Ha,ha.
Samma sak sa min son häromdagen.
Vilka långa armar du har mamma.
Jag svarade käckt:
Ja, mormor hade ju alltid önskat sig en apa när hon var liten så när hon fick mig så fick hon en Orangutangbebis.
En dotter med VÄLDIGT långa armar.
Ehee, du är knäpp, tyckte sonen.
Så har han blivit matad med historien om hur morfar tyckte att jag såg ut som en FALUKORV när jag kom ut, med rumpan före...
20 minuter tog det, född i säte ( alltså m rumpan före ) och lika lång, rosa och smal som en FALUKORV och BÖJD som en falukorv.
Du KAN inte ha varit SÖT mamma..
Åhjo, en falukorv med orangutangarmar, hur kan det vara fult???
Sticka lungt.
P.s. Måste bara göra ett litet tillägg angående mitt tjurande igårkvälls...
Jag trodde ju att jag raderat ut alla mina bilder i mitt fotoprogram.
Alltså jag har tagit SÅÅÅÅ många fina porträttbilder på sonen.
På mig och sambo.
OCH framför allt:
Mina sjalar och halsdukar!
Jag hade först sparat det i minnet på kameran och sen blev det så mycket att jag la över det i datan.
Gjorde i ordning bästa bilderna i Sjalalbum som jag sen ska printa ut och visa kunder.
Så var allt bara borta...
Och sjalarna med, för dom är ju sålda..
Katastrofen kändes mycket överhängande.
2 års stickande, virkande och dokumenterande, PUTS VÄCK!
Därav mitt MYCKET spända humör.
Slutet dock allting gott som alla läste.
Ville bara förklara mig.
Igen.
D.s.
