Nattsuddarna och grisiga män...

Igår blev det sömnad, sydde upp byxben.

Ett blåsigt Bjökis där man först kunde ligga på stranden men sedan fick lägga sig i lä för det blåste storm...
 
 
Sedan hem och sy upp en gråkjol samt kapade en klänning och gjorde en kjol av den istället...
 
 
På det blev det piffning samt ner till Klokboken och Chateau Timmerkoja, häng på terassen och vidare ut till Bolaget...
 
 
 ... där vi döpte oss till Nattsuddarna eftersom vi inte fick till en enda osuddig bild på oss själva.

Jag drack kaffe med mjölk, bad att få det i ett glas för att det skulle se lite mer ut som en drink...

 
Bartendern titta på mig och såg sur ut, väldigt DÅLIG GÄST som snarare kostar pengar än ger.
Jaja, man kan inte vara alla till lags jämt.
 
Så satt det tre 50+:are brevid mig, vi pratade lite från och till.
När vi kom in och pratade utbildning och jobb och frågan kom till mig så sa jag:
- Ja, nu får ni gissa!
 
Den ena mannen tittade på mig och värderade mig upp och ner där jag satt på stolen och sa sedan:
 
 
- Nattclubbsdansös!
 
Jag:
Eh... nä.
 
Är det DET jag ser ut som, en f.d nattclubbsdansös?
Det är då man känner sig extra elegant och fräsig.
Det är då man tycker att män är lite... hm... grisga och manschauvinistiska om dom tror att man blir smickrad och glad av en sådan gissning.

Jag började gapskratta och tänkte att hade jag inte haft jeansjackan på mig så hade han aldrig gissat på nattclubbsdansös för det finns INGET som talar för under där att jag någonsin skulle fått jobb som det.
Då menar jag inget.
 
Nåväl, när jag då släppte bomben att jag faktiskt var utbildad krukmakare då tittade dom på mig och utbrast:
Nä det ser du verkligen inte ut som.
(Nähe...)
 
Nu ska den forna nattclubbsdansösen umgås med familjen, sista dagen innan sonen skall till sin far igen, det blir stranden och SONEN SKA MED, sedan grilla på kvällen.
Vi ses imorgon.
 
 
 

Inte bara Gotland som har akut vattenbrist...

God morgon!
 
Har en liten uppmaning som första punkt på dagen:
Drick vatten!
 
Igårkvälls, sitter i godan ro i soffan och ser på tv, tagit en macka och DRACK lite VATTEN i väntan på att sonen skulle komma hem från fotbollsträningen.
Helt plötsligt började hela världen snurra.
Jag kunde inte fokusera på tv bilden, jag kände mig illamående och höll på att börja kräkas upp mackan och vattnet.

När jag blundade snurrade världen.
 
Hade tur att jag hade telefonen på laddning precis brevid mig, bad till gud mitt i allt snurrande att morsan inte hade åkt iväg till Moster Puff.
Fokuserar mitt i min snurriga och gungiga värld och får tag i mamma.

Jag blir livrädd och tror att jag fått kristallsjukan eller näthineavlossning.

Jag ringer min bästis Syster J som är distrikta och som går igenom mitt tillstånd via luren.
Vatten, socker, ben upp högt upp, ligg och så hörs vi av om en halvtimme.

Jag ligger och svettas som en gris på soffan, benen i högläge, spyhink ifall att, iskallt vatten i kanna som mamma fixat, choklad samt en kylklamp i handduk på pannan.
 
Efter 45 minuter och fem glas vatten mår jag helt plötsligt mycket bättre och jag kan börja få i mig choklad.
Jag är fortfarande skakig i kroppen men kan fokusera blicken och ingen sjösjuka eller snurrande värld.
Syster J ringer för att kolla läget:
Jag kan meddela att jag mår bättre.

Mamma hade dessutom fiskat upp en helt orörd vattenflaska ur min badbag.

Jag hade inte druckit på hela dagen, ja inte mer än kaffe.
När jag sedan tänkte tillbaka hade jag inte druckit på ETT HELT DYGN, jag hade inte druckit någon vätska sedan pizzamiddagen med sonen och Lilla Sunshine kvällen innan!
 
Bara ätit mat och druckit kaffe.
Oj då...
Inte bra.
 
 
Nåväl, en kanna senare och mat så kunde jag släpa mig in i duschen, ta på mig en ren pyjamas och krypa ner i sängen och se på tv.
Vad jag lärde mig av det här...?

 
Jo, det är inte bara folk som dricker alkohol som behöver dricka varannan vatten utan även folk som jag.
Lesson leard.
 
Nu skall jag sy, ha en bra lördag.
 
 
 

Sjukt stolt unge...

God morgon!

Vilka dygn det varit.

I förrgårkvälls blev det utgång efter sömnad och eftermiddagsbad...
 

Jag och kussen försökte ta selfies, blev inte bra.
Jag ser ju ut som ett levande lik brevid henne trots dålig bildkvalitet och jag är ju BRUN!
Fel ljus, jag hävdar FEL LJUS!
 
 
 

Jag skulle gå hem tidigt hade jag bestämt mig för.
Jag skulle ju upp och vara barnvakt på morgonen samt sy.

Så blev det nu inte.
Klockan 00.40 var jag hemma...
 
 
Jaja, är det sommar så är det.

Upp på morgonen, Lilla Sunshine kom vid halv åtta, det blev jobb, sömnad och framemot eftermiddagen när det slutat regna åkte jag, sonen, Lilla S och morsan till ett helt folktomt Björkis.  
Det var magiskt.
 
Sol, bad och vila i några timmar...
 
 
 
... tills vi åkte hem och beställde pizza och tryckte i oss.

Var så himla glad att tonåringen dessutom var med det är ju väääääldigt sällsynt att han har lust med sånt, det blev verkligen en jättemysig eftermiddag och "picture perfect" enligt mig.
 
Sedan blev det sömnad igen och Lilla Sunshine sydde faktiskt sitt första syprojekt HELT SJÄLV!
Det jag hjälpte henne med var att skära ut vimplarna samt nåla fast dom på lagom avstånd på själva bandet, sedan gick resten av sig själv enbart med instruktioner från mig...
 
 
Ungen var ju sjukt stolt när hon var klar.
 
Jag var sjukt stolt.
Övning ger färdighet och ja...
Resultatet blev jättebra!
Nu skall det hängas upp på henne rum.
 
Så blev det tecknad film sent, sent i sängen och så fick jag väcka sjusovarna vid 08 imorse...
 
 
Dags för SÖMNAD, ses ikväll!
 
 

Igårkvälls...


En vanlig tisdagskväll i slutet av juli at Chateau Timmerkoja....


 
 ... blev bjuden på alkoholfritt sparkling wine hos Klokboken på terassen med världens vackraste utsikt och njöt av den tropiska värmen.

Sedan gick vi till "Krönet"...
 
 
 
... och där blev det alkoholfri cava och sedan vidare till Bolaget...
 
 
... där det blev en alkoholfri drink med mynta!

Jag kvistade även över till Nunnan och träffade vår vän trubaduren.
En mycket trevlig kväll med flickorna på stan och intressanta möten från bla USA.

Nu sömnad och jobb!

Tjing.

Förresten, återigen måste jag konstatera att:
Tant är trött.
Att man är så klen att man inte ens fixar en kväll på stan utan alkohol och känner sig som 190 år efter det.
Det enda jag kan säga är:
Pinsamt.
 
 
 
 

Tanten blev jättefin...

Igår ritade jag av ett mönster av klänningen till två av mina favoritklänningar...
 
 
... klappat och klart och bara att köra när andan faller på!
 
Bästisen provade min svarta idag och blev kär...
 

... verkar som man har en beställning bara där!
 
Så kom tanten och provade och hämtade sin klänning, den satt som en smäck och tanten var såååå nöjd...

 
... och då blev man ju så klart glad.

Hon skall ha sin klänning på lördag och överraska sin svärdotter som köpt tyget till henne på en fest dom ska på, tror svärdottern kommer bli jätteglad för tanten var jättefin!


Så kom min gamla bästis "R" med familj på besök och på det...
 
 
 ... drog vi på stranden.

Det var ljuvligt!
Varm vind och 27 grader i havet enligt en man som mätte när jag var ute och tog mitt sista dopp.
På det djupa JA.
Har även i hettan hunnit med en promenad runt muren med Milou men det var så varmt att hon var helt slut av den lilla korta promenaden.
 
Nu skall jag till Klokboken och hennes terass, vi ses imorgon igen.
 
 
 

New Zeelandsklänning klar...

Tantens enkla lilla klänning i tyg från New Zeeland klar! 

Ser kanske inte mycket ut för världen MEN när man faktiskt gjort mönstret själv, ihopknåpat av två mönster plus efter eget huvud,så är jag rätt nöjd ändå.

Jag som HELST syr efter färdiga mönster eller slaktade kläder och hade bestämt mig för att det där med att göra mönster är inte min grej har ändå börjat lära mig trots stort motstånd från början, men hittar man så inte det mönster kunden vill ha, ja, då har man inget val.

Har blivit en del sån´t här nu och tillfredsställelsen är ganska stor faktiskt jämfört med om man syr efter en färdig mall.
Ganska mycket större om jag skall vara ärlig.
Nu håller vi tummarna för att tanten blir nöjd också.
 
 
 
 
Baksidan också så då innan den var klar...
 
 
Blev stranden igår, stekhett och sedan gick vi på kalas till Lilla Sunshine.
 
På hemvägen gick vi en sväng på byn.
Vi skulle ta en selfie på Södertorg och då dyker hjälpsam ung manlig turist med familj upp och erbjuder fotoassistans och säger under fotograferingen:
"Det blir så fint när kvällsolen lyser emellan er."

Ja, det var nästan så jag kunde byta namn till GULDLOCK och sambon fick vara den ena lilla björnen...
 

... fram med grötskålarna och sängen! 
Ny dag nya tag, vi ses ikväll, dags att köra igång dagen här!
 
 
 
 

Ibland får man inte betalt...

Ibland kommer man inte få betalt för arbetet man gör och lägger ner, bara att inse fakta.

Idag, det tog mig tre timmar och ett otal försök för mig att inse att snedslå inte skulle funka på klänningen.
Ingen enkel lösning med vik 1 + 1 cm insåg jag ju kvällen innan dessutom.
Bara att inse faktum nummer tre:
Du måste göra en infodring till mönstret som jag gjort själv.
 
Sytt på inforingar har jag ju gjort, men gjort egna har jag ju då inte gjort.
Sett när chefen gjort, undvikit, inte kul.
Nej, jag är såååååå bekväm.

Dock, efter en eftermiddagstur till playan....
 
 
... med bad och sol gjorde jag infodringar till både halsringningen som blev perfekt...
 
 
 
 
 
 
... och blev så glad när jag klarat av det så när Bomfunk MC´s "Freestyler" och "Fire starter" med Prodigy på det då tokdansade jag värre än sångaren i Prodigy och sjöng högt för mig själv.

Man skulle kunnat att tro att jag var första kvinnan på månen men vad som för en sömmerska kan vara en baggis kan detta för mig som nästan enbart syr efter mönster eller slaktade kläder jämföras med en riktig jävla månlandning.

I all hast fick jag till ärminfodring och sydde på också, blev lika perfekt, sedan är det inte mycket kvar på klänningen.
Tack gode gud för det.
Nu på huvudet i säng.
 
 
 
 
 

Jag hinner inte...

Go´kväll.
 
Jag hinner inte blogga.
Nä, här går dagarna och vips så måste man krypa till kojs och sova och orkar inte skriva ett ord.
Det får bli lite bilder med lite text så ni har något HUM om vad jag gjort dessa dagar:

Ritat ett nytt mönster av två olika mönster efter att jag sytt det första provet till tantens klänning, klänningen var jätteful.
Jag fick börja om.
 
 
Lite strand...

 
 
Hem till tanten för provning och innålning av klänningsprovet och hem och göra några små justeringar...
 
 
Varit på Krönet igår med Nybyggarna, Piff & Puff samt Klokboken igårkvälls...
 
 
 
 
 
 
Min lilla sockerbit imorse...
 

Så kom tantens klänning äntligen till skott...



Tanten har ju då lämnat in ett tyg hon fått från Nya Zeeland.

Klänningen ÄR INTE KLAR men jag måste säga att tyget som jag tyckte såg ut som Haléns postorderkatalog från början, såg väl ändå lite mer OK ut efter att jag fick till mönstret och mönsterpassningen av blommor och blad rätt sjyst.

Dock...
Tycker väl inte att det kanske går att jämföra med "typiska landstyger" från tex Afrika eller Australien men okej då, eftersom "En Nya Zeelands-farare som jag känner mycket väl" (Klokboken
säger att detta är landstypiskt tyg och inte Haléns postorder så...Får jag väl lägga mig platt då.

Gjorde även snedslåar i samma tyg som skall sys på imorgon...
 

Fortsättning följer, nu skall jag sova.
Over and out!
 
 
 

Typ sov...

Go´kväller!

Vad jag har fösökt finna orken att sätta mig ner och skriva i två dagar.
Den finns inte.

Igår var ju dagen efter Björkisfesten, det blev stranden på dagen och sedan långpromenad med hunden och sedan sängen i nio timmar.
Idag blev det en sväng till jobbet, syjobb på förmiddagen, en paus till stranden där jag typ sov och lyssnade på bok, sa knappt halv sju till släkten.

Sedan hem och sy på klänning igen och på det en långpromenad med Milou som egentligen skulle vara bara runt muren men jag glömde bort mig själv och drog körr´gårn tur och retur.
Mat.
Dusch och nu dödstrött.
Ja, men imorgon är jag pigg igen det vet jag och då måste jag omarbeta klänningen såg jag ikväll, SUCK, men det fixar jag nog fort.

Har inte laddat upp några bilden från festen ännu i datorn men Idolen fick sin fluga och den ville han ha på sig direkt...

 
Blev ju superfräsigt ihop med kläderna han hade valt för festkvällen.

Dessutom när jag la upp denna bilden på Idolen med flugan på Instagram och Facebook så fick jag raskt en ny beställning på en fluga i ROLIGT tyg av en vän på Fejan.
 
 
Ska bli såååå kul, jag skall sätta fart snarast.
 
Tror baske mig att jag skall starta en "Flugsida" på Fejan, en liten flugshop faktiskt, varför inte?
Nu sängen, imorgon kommer bilder från festen och ett litet festrepotage.
 
 
 
 
 

Mycket viktig...

Värdpresenten med en MYCKET VIKTIG uppmaning,,,
 
 
... ja och hör sen liksom.
 
Mönster och tyg till tanten som skall ha en klänning...
 
 
 
 
 
... hon den där godingen som trodde att jag var 25.
 
Jobbat lite med andra ord, dvs fixat mönstret tills andan faller på, nu lite sol innan Björkisfesten.
FAN så kul det ska bli.
Ses imorgon.
 
 
 

Nya testbyxor i nytt mönster...

 
Idag har jag sytt klart en fleecekofta, sedan sydde jag klart dom nya testbyxorna och blev nöjd, det blev ett kortare ben i slutändan...
 
 
 
 
 
 
Så var jag och köpte ett mönster till tanten jag skall sy åt, bilder kommer imorgon och på det startade jag upp...
 
 
... en fluga i det där urhärliga tyget i rödlila krossad (fin) sammet med blålila underton i men TYVÄRR sprack den när jag försökte vända eländet.
 
Det fick bli en likadan fluga som sonen fick istället (samma bild som då men då vet ni iallafall)... 
 
 
Så har jag varit ute och gått med Milou och på det åt jag kvällsmat.
 
Är nyduschad och ser engelska Wallander.
Inte bra.
Känns urfåning med en engelsman/engelsmän som är i Ystad och pratar engelska samt uttalar dom svenska namnen tex "Kööört"/Kurt.
Nåväl, nu ser jag det, sen aldrig mer.
 
Vi ses imorgon igen, nattinatti och imorgon...
Jag DÅ har vi den STORA SLÄKTFESTEN på agendan minsann.
Först sol och bad och sedan kalas, kan ju inte bli bättre.
 
 P.s. 

Bästisen var och köpte byxor igår, hon verkade nöjd.
 
 
 

Jag har sagt det förut och säger det igen...

Go´kväll...
 
Vilken dag det varit.
Tungt med begravning men det var en fin begravning och prästen som verkligen kände min moster gjorde det SÅ BRA.
Verkligen så bra att jag får tårar i ögonen bara av att tänka på det.

Det var hennes älskade Ihreviken som fick ligga i fokus för dagen så det kunde inte bli bättre...
 
 
Så blev det fika på Märtas, nybakt, mjällt och gott så det förslog, allt smalt som sammet i munnen.

Trevligt var det också, snack i vanlig ordning och som fin-prästen sa efter fikat:
Ni har verkligen trevligt ihop, det märks att ni är en sammansvetsad släkt.
Ja det är vi allt, vi har kul ihop.


Då var det över, dock...
Jag har svårt att förstå att hon faktiskt är borta, det är overkligt.

Väl hemma vart jag rastlös i väntan på att gå och träffa en kund.
Jag sydde på en fleecekofta då sonen kommer in i klipprummet:

Morsan, kan du sy om min Ralph Lauren- skjorta, sy in den lite?

Jag:
- Jepp, och så börjar jag nåla i sidorna på sonen.
Skeptisk son:
- Mmm, men du alltså, vet du verkligen hur man gör?
Jag:
Jepp. (nålar vidare)

Skeptisk son:
- Okej men det är dyr skjorta alltså...
Jag:
- Du jag har sytt om MYCKET dyrare kläder än det här, tro mig.
Skeptisk son:
Okej... suck...
 
Så nålar jag klart, visar sonen och han säger:
- Jamen det där ser ju jättebra ut mamma.

Jag:
(I told you so)
Mmmm, kör vi på det då?

Inte så skeptisk son:
Jepp!
 
Så travade jag iväg till en kund för att ta lite mått.
Det är en JÄTTETREVLIG dam på 82 som skall ha en klänning.

Vi pratade och jag mätte, och så pratade vi lite mer och så frågar tanten hur gammal jag är.

Jag:
45.
Hon:
VA, jag trodde du var 25 ungefär!

JAMEN PRECIS VA, det är ju det jag alltid har sagt, jag ser inte ut att var en dag över 25.
YES, då var det bevisat och hör sen.
(Kanske tanten behövde glasögon och hade mycket dålig syn för hon var ju ändå 82... ja...eller inte! )

Jag har sagt det förut och jag säger det igen:
Gamla tanter är ju bara BÄST, jag ÄLSKAR verkligen tanter på riktigt.
 
Vilken dag.
Sannerligen blandad om vi säger så.
 
Nu skall jag nog sy en stund, vi ses imorgon igen.
 
 

Stay away...

Igår blev det stranden med Nybyggarna och Klokboken...
 
 
Kom hem, rätt chockad över information som min chef ringde och förmedlade.
Åt, fick ett ryck och sydde på en linning på testbyxan från SoS samt fick i ett gummiband...
 
 
 
Nu skall jag då bara bestämma mig för kort eller långa ben...
 
 
Tror det blir korta faktiskt och jag måste säga att denna modellen blev en riktig favorit.
Superenkel, SUPERSKÖN och så kan man sy i jättesköna viskostyger, fast viskos, vilket gör dom svala, sköna och luftiga.
 
Klurar på lång eller kort till kvällen och syr upp dom då.
 
Så kom sonen hit igår, lämnade grejer till idag och drog vidare till en kompis som han skulle sova över hos.
Jag satt på klippbordet när han kom, hann inte (tack och lov) krama honom förrens han säger:

- Mamma du måste luskamma mig, XX (flickvännen) har hittat ett djur i sitt hår!

Jag:

 
(Stay away, stay away!!!)
 
- Men herregud, har hon småsyskon?
 
Lus-sonen:
- Nej.
 
Förskräckt-mor-som-redan-haft-en-lusunge-med-långt-hår-och-trodde-sånt-var-över:
- Hjälp, nu kliar det i mitt hår.
 
Lus-sonen:
- Jag har ju inte ens varit i närheten av dig, skärp dig!
 
Jag:
Gå ut på balkongen skall jag kolla efter löss och gnetter.
 
Kam, kam, kam, kan...
Inga löss eller gnetter, 16-åringen var lusfri.
Vilken rysare.
 
För att så hoppa över till något helt annat...

Idag blir en tung dag.
Solen skiner, det är skyfritt och vädret är som det borde för kvinnan som idag skall begravas, min äldsta moster.

Mostern som älskade solen lika mycket som jag, mostern som solade med jordnötsolja och alltid var brun som en pepparkaka.
Mostern som älskade sitt Ireviken.
Mostern som satte mig i simskola på Ire och satt i spöregn på stranden med varm choklad i röd plastmugg med vit kant och prickikorvmackor medans jag lärde mig simma rekordfort i 15.gradigt vatten.

Skriver inte mer än så.
Hon fattas oss och idag tar vi farväl.
Ofattbart.

 
 

Jävla skit säger jag bara...

God kväll.

Så gick den här dagen också.

Var inte kul imorse när jag nästan glömt bort att Leo var död, kommer ut i köket och ingen bur.
Fy fan.

Sydde lite på morgonkvisten, stack till jobbet och lämnade kläder, åkte ut på stranden och hängde med Nybyggarna.
Det blåste småspik men vi låg i lä på mitt och mammas "vindsäkra ställe" och hade det jätteskönt.

Åkte hem vid halv fem, gick ut och gick en jättehärlig promenad med Milou, kom hem och skulle ta med Leo in från uteburen...
Eh ja...
Ingen kanin där ja.

Då började jag grina.
Hur är det möjligt att sakna ett kaninskrälle så?
Jävla, jävla, jävla skit säger jag bara.
Tillbaka i gråtträsket ikväll med andra ord, grinar och kan inte sluta titta på bilder.
 
Hittar så lite senare av en slump en annons som lyder som följer...
 
"Har nu kommit till beslutet att sälja min franska vädur pga att han inte trivs i flocken hemma. Han vill komma till en familj med mycket kel och mys. En riktigt sällskaplig kanin som gärna vill vara med hela tiden. Han är 1 år gammal. Kan vara lös i trädgården utan problem, supersnäll. Hemmet viktigare än priset."
 
Hm...
Jag som skulle lägga upp en annons på ena buren ikväll och allt.
En kanin som verkar vara Leo-typen.
Man har ju inte tid att träna upp en ny kanin, detta skulle kunna vara lösningen ju.

Är dessutom uppvuxen med vädurar, det är MYCKET snälla kaniner och kolugna och våra sprang ju också lösa på tomten på Brissund.
Stängdes in på nätterna i buren så inte räven, vildkatterna eller minken skulle ta dom.

Det bästa med att vara vuxen är att man faktiskt får bestämma själv om man skall skaffa nya djur eller inte.
Kanske jag inte borde, jag får aldrig tillbaka Leo, ja...
Kanske jag bara ringer och kollar imorgon.
Vi får se.

 
 
 

Sorgligaste dagen sedan Flisan...

Alltså idag blev det en sådan chock-morgon så jag är fan i mig helt bedövad.
 
Kommer upp på morgonkvisten och skall iväg och träffa Chifen på en fika.
Går sedan i vanlig ordning ut i köket, kaffe och frulle för mig och djuren skall fixas i vanlig ordning.
Vi har rutiner, dom ruckar man inte på.
 
När jag så kommer ut i köket ligger Leo på sidan och knappt andas.
Först tänker jag dock att han ligger och sover för det är inte ovanligt, han kan ligga så himla avslappnad så man nästan tror att han är död.

Jag säger till honom att "Nu blir det mat" och rasslar med matpåsen, han brukar flyga upp som ett skott men han ligger bara kvar.
Jag går fram och ser att det är nog något som inte stämmer alls, tar på honom och han rör sig inte.
Bara ligger kvar och är tungandad.

Känslan är direkt:
Det här är inte bra.
Inte bra alls.
 
Jag springer in till sambon och väcker honom, vi går ut och jag lyfter upp Leo, han är helt ostyrig i kroppen, verkar som om han fått en stroke.
Han får följa med på en handduk in i soffan och ligga på en handduk, kroppen vill inte lyda honom alls.
 
Jag ringer veterinären, finns ingen tid att få förrens 15.
"15, säger jag, det är ju jättelångt tills dess, klockan är ju nio..."
Ja, det var det bästa hon kunde erbjuda.

Panik inombords, jag vet liksom att han kommer att dö någonstans inom mig men skall han behöva ligga så där i sex timmar?

Säger till sambon att jag bara måste ner till jobbet och lämna två klädesplagg, drar iväg, när jag är på väg tillbaka hem efter 15 minuter ringer sambon och storgråter i telefonen.
Han är död.
 
Jag kommer hem och min kanin är död.
Min lille fina Gudfader, hårboll, chefen über alles, min lille kompis.
 
 
Usch vad jag grät.
Gråter.
Helt sjukt att en liten kanin kan betyda så jävla mycket men oj vad han hjälpte mig att ta mig igenom mitt år som sjukskriven och wishlappad.
Sittandes timme ut och timme in var han mitt sällskap och låg i knät och fick mig att tänka på annat.

Inte undra på att han var så tam och rumsren.
Snällaste kaninen jag någonsin haft.
Fattar ärligt talat så fattar jag inte vad som hänt, ena sekunden var han pigg som en mört och nästa sekund död.

Han fick min finaste plåtlåda, delar av ett mjukt fleecetyg som jag hade, silvertejp runt om, och en liten djup grav under "sitt" äppelträd.
Ja, att han skulle hamna någon annanstans känns helt otänktbart, sen få det vara vad det vill med att man inte får gräva ner döda djur till höger och vänster men DÄR skulle han ligga, det var både jag och sambon överens om.
 
Ja...
Så där ligger han nu.
Ingen kanin som rasslar runt i sin halm i köket.
Ingen kompis som skuttar ut längs trasmattorna och kollar vad jag gör i tv-rummet.
Ingen som skuttar runt fötterna och tigger cornflakes.
Ingen som bossar med Milou, som för övrigt gått runt och nosat och nosat på hans plats i köket, hennes kompis är borta.

Att en liten kanin kan betyda så mycket.
 
 
 
Jag har sagt det förut och jag säger det igen, man SKALL INTE HA DJUR!
Det blir bara en jävla sog och bedrövelse när dom dör.

När Leo var liten och flyttade in hos oss...
 
 
Så är det nu iallafall, vi har ingen Leo kvar, han har varit en bortskämd liten kanin, han har fått mycket kärlek, han har varit en riktig liten gottegris.
Saknad.
Punkt på den.
 
 
 
 
 

Lila rosor...

 
Hoppålek, sol, bad, stranden, kaffe och solbrillor idag igen.
Blåsigt men varmt och badbart, blev skyar på slutet men när jag kom hem...
 
 
... hade jag typ bränt mig i ansiktet eftersom jag inte hade hatt och inte trodde solen tog.
Tji fick jag, röd som en tomat blev jag.

Tonade håret när jag kom hem och sedan promenerade jag och Milou muren runt...
 
 
 ... och det gick jättebra med foten.

Imorse hade jag jätteont, haltade som den värsta halta Lotta ända tills vi lämnade Björkis, då kändes foten mycket bättre.
Tack och lov.

Lila rosor...
 
 
Det har jag faktiskt aldrig sett i hela mitt liv, hittade jag i en trädgård längs promenadvägen och även lite stenkonst på Tranhusgatan...
 
 
Så har jag sytt.
Ser på tv och nu skall jag hoppa isäng eftersom jag skall upp imorgon och träffa Chifen samt lämna grejer på jobbet.


 

Halt, halt...

 
Goder kväller!
 
Vad har jag gjort idag då?
Ja vad tror ni...
 
 
 

Playan aber naturlisch.
Sol och bad och så slog jag i tån i en unges jävla sparkcykel!
Toppen.
 
Var jättekissnödig, sprang från stranden in mot toan vid poolen och ser inte att en unge bara slängt sin sparkcykel i öppningen och TJONG in med osyddade tår i en metallcykel.
Det gjorde ont.
Och ondare fick jag ju längre dagen gick.
Halt, halt.
 
Precis vad jag behövde när jag skulle ut och gå en riktig lång långpromenad, helt omöjligt, kunde inte få in foten i gympaskorna.
TOPPEN.
Just nu hatar jag barn som slänger leksaker livsfarliga till höger och vänster, jag är lång, jag ser inte ner till marken.
 
Nåväl, väl hemma drog jag fram en urgammal klänning som jag hade tänkt ha som strandklänning men aldrig gillat pga att den har dubbla klänningar.
Idag fick jag bara för mig att dra fram den...


 
... sydde förstärkningar...
 
 

... började klippa loss underklänningen och så får man stå ut med lite fransigt på undersidan, det syns ju ändå inte på framsidan...
 
 
... och fodret kan ju användas till något annat...
 

... och vips..
 
 
... så har man en nygammal klänning som är mycket smidigare och skönare att ha på sig!
 
Jaha ja, det var min dag, nu skall jag se på tv och mysa, vi ses imorgon igen.
 
 
 

När man blir pulveriserad...

Go´kväll.
 
Jag trodde jag skulle komma hem tidigt ikväll men så blev det ju då inte.
Jag landade hemma vid 21 med en sallad från salladsbaren på Ica, så trött och skrattig så det var inte klokt.
När jag var inne och handlade maten gick jag dessutom och började skratta för mig själv, folk måste trott att jag var asplakat alternativt påverkad "av någon olaglig substans" som jag höll på.

Såg ut som en surikat gjorde jag också.
 
 
Om jag hade gråtit?
Svar: Ja.
Fast jag hade ju då som sagt skrattat så mycket att tårana runnit, jag såg inte klok ut när jag kom hem.

Det ballade ur framemot kvällningen något så infernaliskt på jobbet att vi knappt kunde öppna munnen utan att ligga dubbelvikta framåtstupa och bara skratta och skratta åt så mycket flams och trams så det var inte klokt.
Chefens dotter och en av våra yngre kunder som kom och hämtade upp en jacka vi sytt åt honom tyckte nog att vi var synnerligen oproffsiga.

Vi kunde dock inte hejda oss, det bara spann loss ännu värre.
Ojojoj, jag var helt slut när jag kom hem.
Och på gott humör.
 
Dagen började dessutom strålande och jag var på supergott humör, när jag kvittrade iväg till jobbet och hann jobba i 2 timmar innan jag blev så tillpalttad och pulveriserad att jag faktiskt aldrig varit med om något värre i hela mitt liv.

Alltså mycket har man ibland fått stått ut med i sitt arbetsliv och jag brukar säga att det värsta som hänt mig är den där "härliga" avdelningen från helvetet som jag jobbade på i nio månader som hette Spinnrocken och sedan händelsen idag.

Jag kommer inte orka dela med mig av själva händelsen idag för jag är för trött för att skriva helt enkelt.
Kanske måste jag fundera ett varv på OM jag ens borde dela med mig av den men samtidigt...
När det handlar om SÅKALLADE utbildade och välbeställda medborgare som beter sig som om man vore ett hjon alternativt andra klassens medborgare bakom disken, ja, då är det baske mig inte ok och jag är ju bekant allergisk mot sådant. 

Jag blev först paff, sedan faktiskt ledsen och på det förbannad när jag hämtat mig efter någon timme.

Hade detta inträffat i något av alla mina andra jobb hade jag inte tvekat att läsa lusen av personen ifråga DIREKT, ja på ett korrekt men mycket bestämt sätt.

Men här står jag i en butik och syateljé med denna ytterst otrevliga och osympatiska person med andra kunder i butiken och var faktiskt tvungen att "bete" mig och vara korrekt och ödmjuk inför personen.
Ja, till skillnad från den sk välbeställda och högt utbildade.
Dessutom har jag fått en uppfostran tillskillnad från den där personen som krälat upp från en jordhåla.

Min chef blev inte glad när hon hörde vad kunden sagt och sa att det där skulle hon minsann ta med vederbörande mellan fyra ögon.
Fint sa jag, får du GÄRNA GÖRA och hälsa att jag nog faktiskt aldrig blivit så kränkt av någon som jag bara visat servicemind och ett trevligt bemötande.

Så kom jag hem här och tänkte till...

Vi bor ju faktiskt nästan grannar "den där första klassens medborgare" och jag.
Det lär inte bara bli min chef som kommer lufta sina åsikter kring hur hen betedde sig.
Nej, men hen kan behöva lära sig en läxa och eftersom hen REDAN behandlar mig som ett hjon så har jag verkligen inget att förlora.

I butik uppför man sig som personal, på semester och som granne...
Ja, då kan PITBULL Österholm sannerligen lufta sina åsikter om hur man beter sig och ge personen ifråga en lektion om vett och etikett.
Sanna mina ord, ja det ska k--------- få.
Ooops...
 
Nu skall jag sova, dagen blev bra så fort jag härsknat till och ja den slutade i skrattfest.
 
 
 
 
 

Onödigt...

God morgon!
 
Vaknade och hade svårt att ta mig upp ur sängen idag.
Händer inte ofta nuförtiden men idag var det trögt.
Har ett par byxor som skall göras innan jobbet så jag bör väl sätta fart.
 
Spöregn ute.
 
Såg hur min första semestervecka ser ut...
 
 
Även nu på söndag bjuder tydligen på regn, är inte detta lite onödigt?
 
Nu är detta Visby, Gotland bjuder säkert på sol någon annanstans...
I HOPE!
Det lär bli mycket symaskin annars.
Hm.
 
Nu jobba, vi ses ikväll igen, kanske jag slutat sura över väderläget då, med betoningen på KANSKE.
 
 
 

Jamen precis, den där looken känner jag igen...

Goder kväller.
 
Sol och bad igår.
Syjobb på kvällen.
Chifen på morgonen idag, sedan jobb och på det middag med Syster-Yster, gudis och Piff & Puff.
 
Piff & Puff var i sitt vanliga gnälliga esse när jag dök upp i hamnen:

När skulle vi få bord?
(Hur skall jag veta, jag kom precis från jobbet!?)
 
 
Skulle vi inte gå någon annanstans?
(Vi är några ynka minuter från ett bord)

"Jag har redan ätit" (mamma) fast sedan åt hon ändå.

Vill du gå hem, fryser du? 
(Moster Puff till Gudis och förmodligen både frös hon och ville gå hem men försökte få Gudis att ta smällen inför oss andra.

Och inombords kände jag mig så här...
 
 
Dock är bilden från ett annat tillfälle när jag förmodligen kände exakt samma sak.
I know that look liksom...
Till och med utan att kunna se mig själv när jag känner den.
 
 
 
 

Så nöjd blev jag...

Dagens lilla shopping innan stranden:
Solskyddskräm samt 2016´s solhatt och IÅR är jag nöjd som fan...
 
 
Jag hittade en solhatt hos Systrarna Österholm (Ja, Malmgrens då) och vart så himla nöjd med mitt inköp att jag tänkte att kommer den här bort eller att någon har sönder den, då är det risk för mord.
Jepp, så nöjd blev jag.

På det drog vi söderut mot blå himmel och blått hav...
 
 
 

Det blåste småspik men det gjorde inte ett smack för det var ju så jäkla varmt att hade det inte blåst hade man ju dött på kuppen.
Kan meddela att under mitt solhattsrace på stan var det ju olidligt varmt trots blåsten så på stranden var det ju kanon.

24 grader i vattnet var det också, det blev några bad om vi säger så.
 
 
Halv fem stack vi hemåt för att hinna till Rusta och byta ett par trasiga gardiner som ju var trasiga redan i förpackningen när jag plockade upp dom.

Jag dom nya gardinerna som jag hängde upp i mitt NYA GULA piffiga KÖK ni vet.

Har inte hunnit byta dom under veckan men idag blev det av.
Ja, och så gick den här dagen, plus hemmafix på kvällen.
Nu skall jag sova, imorgon blir det väl playan igen.
 
 
 
 

När blev man kärring?

När inträffar det och varför?
Igår, jag såg ett mönster på en mönstersida här på fejan och mina ögon drog direkt till dom rosa trosorna med följande tanke:

"Åååh vilka bekväma trosor, hög midja och och det täcker häcken."

 

 

När min mor i samma ålder för typ 25 år sedan uttryckte samma åsikter fick hon HÅN från mig för det.
Det var kärringåsikter, kärringkläder och kärring överlag.
Så upptäcker man helt plötsligt att man själv står där med kärringåsikter och tycker att "det är skönt med kläder som går upp över magen" och "bekvämt ska det vara" oavsett om det är skor, kläder, badkläder eller underkläder.


När blev man sån?
Hur smög det sig på en, hur hamnade jag där?
Läskigt.
Nåväl, jag köpte mönstret och känner att den rosa modellen är grejen för kärringen på Southway.

Nu skall jag göra ärenden och sedan blir det sol och bad.

 

 

RSS 2.0