Klockan 12.00 imorgon...
Insåg att det blev en lyxkväll här, behövde inte gå och lägga mig så tidigt.
Jag börjar ju inte förrens klockan 12.00 imorgon!
Dessutom känner jag knappt av nacken, det är så skönt.
Ser på "Dag" och fnissar, Rolf Lassgård är med idag.
Har smsat sonen som kommer tillbaka till boet imorgon igen.
Han hinner knappt åka så är han tillbaka, trist bara att jag jobbar imorgon när han kommer.
Insåg att jag har betalat in för två mönster som inte dykt upp!
Jag har mailat och undrat vart mönstren har tagit vägen, får väl se imorgonbitti om jag fått svar.
Suttit och tänkt på symaskinen igen...
På fredag ska jag sy.
Då har jag vilat färdigt.
Nu ska jag läsa ut Leif GW-boken, som för övrigt DOG någonstans efter mitten.
Det jag tyckte var så bra att han gick in "på djupet" i sitt liv...
Mynnade ut ett ett "skummande på ytan" efter mitten och ingenting kändes djupt.
Men helt dåligt är den dock inte.
Vi ses imorgon, NU är jag trött, så får jag se om jag kan sova och INTE försöka tänka på det sista samtalet jag fick idag.
Sambon och jag har inte sagt ett ord mer...
Kanske bäst att låta bli, ingen idé att älta.
Vi ses imorgon!
Jag börjar ju inte förrens klockan 12.00 imorgon!
Dessutom känner jag knappt av nacken, det är så skönt.
Ser på "Dag" och fnissar, Rolf Lassgård är med idag.
Har smsat sonen som kommer tillbaka till boet imorgon igen.
Han hinner knappt åka så är han tillbaka, trist bara att jag jobbar imorgon när han kommer.
Insåg att jag har betalat in för två mönster som inte dykt upp!
Jag har mailat och undrat vart mönstren har tagit vägen, får väl se imorgonbitti om jag fått svar.
Suttit och tänkt på symaskinen igen...
På fredag ska jag sy.
Då har jag vilat färdigt.
Nu ska jag läsa ut Leif GW-boken, som för övrigt DOG någonstans efter mitten.
Det jag tyckte var så bra att han gick in "på djupet" i sitt liv...
Mynnade ut ett ett "skummande på ytan" efter mitten och ingenting kändes djupt.
Men helt dåligt är den dock inte.
Vi ses imorgon, NU är jag trött, så får jag se om jag kan sova och INTE försöka tänka på det sista samtalet jag fick idag.
Sambon och jag har inte sagt ett ord mer...
Kanske bäst att låta bli, ingen idé att älta.
Vi ses imorgon!
Milou o jag...
Vårfeeling igen...
Vaknar och gläds åt TRE saker:
1. Värken är något mindre.
2. Det var HALVLJUST ute när jag vaknade 06.10.
3. VÅRFÅGLARNA kvittrade ute när jag var ute och kissade hunden 5 minuter senare.
Vilken vårfeeling man fick så tidigt på morgonen.
Dock går jag nu och gruvar mig för att jag MÅSTE gå på möte om någon timme, jag vill vara hemma och vila.
Eftersom det känns bättre idag, hade jag verkligen velat slippa detta.
Verkligen.
Jag vill inte sitta på stenhård stol i tre timmar och få värk igen, men jag tror jag kommer göra så här:
Jag kommer vara med på den viktiga delen av mötet, sen går jag helt enkelt!
Ja, det får bli så idag och jag får prata med mina arbetskamrater om hur läget är.
Jag ska gå i sakta takt och tänka på att inte svänga med armarna för mycket under promenaden till och från mötet, dessutom plocka ur min handväska och bara ha det ytterst nödvändiga.
Herregud, jag känner mig som 100 år kroppsligt just nu.
När jag somnade igår, och med Project Rumway fortfarande på näthinnan, så såg jag bara den där snedsydda klänningen framför mig i olika tyger.
(klicka på bilden för att förstora den)
Kände att jag vill ha mönstret nu, nu, nu, nu, och undrar när mönstret kommer.
Vill helst att det skulle vara idag, men eftersom hon beställde det igår (förhoppningsvis) så dröjer det säkert minst en vecka.
Jag känner mig väldigt sugen att sy åtminstone EN sådan till mig själv och ha när värmen slår till
Eller kanske inte att ha direkt eftersom jag då kommer vara LIKBLEK, men åtminstone när jag fått lite färg!
Såg på tv att det var värmerekord igår i Karlstad, för att vara februari, 12 grader tror jag bestämt att det var.
Och här ser det ut att bli 9-10 grader idag, beroende på vilken kanal man väljer att se på.
HURRA, säger jag, en snedsydd klänning kanske inte ÄR så långt borta ändå.
Nu måste jag i duschen, vi ses efter lunch!
1. Värken är något mindre.
2. Det var HALVLJUST ute när jag vaknade 06.10.
3. VÅRFÅGLARNA kvittrade ute när jag var ute och kissade hunden 5 minuter senare.
Vilken vårfeeling man fick så tidigt på morgonen.
Dock går jag nu och gruvar mig för att jag MÅSTE gå på möte om någon timme, jag vill vara hemma och vila.
Eftersom det känns bättre idag, hade jag verkligen velat slippa detta.
Verkligen.
Jag vill inte sitta på stenhård stol i tre timmar och få värk igen, men jag tror jag kommer göra så här:
Jag kommer vara med på den viktiga delen av mötet, sen går jag helt enkelt!
Ja, det får bli så idag och jag får prata med mina arbetskamrater om hur läget är.
Jag ska gå i sakta takt och tänka på att inte svänga med armarna för mycket under promenaden till och från mötet, dessutom plocka ur min handväska och bara ha det ytterst nödvändiga.
Herregud, jag känner mig som 100 år kroppsligt just nu.
När jag somnade igår, och med Project Rumway fortfarande på näthinnan, så såg jag bara den där snedsydda klänningen framför mig i olika tyger.
(klicka på bilden för att förstora den)
Kände att jag vill ha mönstret nu, nu, nu, nu, och undrar när mönstret kommer.
Vill helst att det skulle vara idag, men eftersom hon beställde det igår (förhoppningsvis) så dröjer det säkert minst en vecka.
Jag känner mig väldigt sugen att sy åtminstone EN sådan till mig själv och ha när värmen slår till
Eller kanske inte att ha direkt eftersom jag då kommer vara LIKBLEK, men åtminstone när jag fått lite färg!
Såg på tv att det var värmerekord igår i Karlstad, för att vara februari, 12 grader tror jag bestämt att det var.
Och här ser det ut att bli 9-10 grader idag, beroende på vilken kanal man väljer att se på.
HURRA, säger jag, en snedsydd klänning kanske inte ÄR så långt borta ändå.
Nu måste jag i duschen, vi ses efter lunch!
Make it work...
Vilar vidare med datorn i knät och ser när Tim Gunn leverar sin numera klassiska replik:
"Designers, make it work!"
Det är som ljuv musik i mina öron.
Jag blev inte så deppig som jag trodde av att se "PR", jag blev bara glad!
Fast sugen att sätta tänderna i något såklart.
Imorgon har jag haft lite tur, en arbetskompis ville byta arbetspass så jag ska bara gå på p-möte, men slipper gå till jobbet imorgon.
Det bästa hade varit om jag sluppit mötet också och fått ytterligare en vilodag, men så blir det nu inte.
Hade det inte varit ett så pass viktigt möte hade jag försökt krångla mig ur det, men det kan jag inte.
Så jag får vara glad att själva jobbande blir uppskjutet iallafall.
Dock oroar jag mig för att få värk igen, dagen har trots allt känts rätt behaglig.
Jag tar en promenad till och från mötet, står mycket under mötet och hoppas på det bästa.
Nu måste jag se nästa avsnitt av Project Runway, vi ses imorgon.
P.s.
Jag tror jag måste kolla om man kanske kan gå en kurs för att tillverka sitt EGET mönster på tyg.
Om inte här, så borde väl finnas någonstans i närheten av den här ön...?
Stockholm...?
Jag vet nog vem jag ska fråga i den här frågan... kanske... D.s.
"Designers, make it work!"
Det är som ljuv musik i mina öron.
Jag blev inte så deppig som jag trodde av att se "PR", jag blev bara glad!
Fast sugen att sätta tänderna i något såklart.
Imorgon har jag haft lite tur, en arbetskompis ville byta arbetspass så jag ska bara gå på p-möte, men slipper gå till jobbet imorgon.
Det bästa hade varit om jag sluppit mötet också och fått ytterligare en vilodag, men så blir det nu inte.
Hade det inte varit ett så pass viktigt möte hade jag försökt krångla mig ur det, men det kan jag inte.
Så jag får vara glad att själva jobbande blir uppskjutet iallafall.
Dock oroar jag mig för att få värk igen, dagen har trots allt känts rätt behaglig.
Jag tar en promenad till och från mötet, står mycket under mötet och hoppas på det bästa.
Nu måste jag se nästa avsnitt av Project Runway, vi ses imorgon.
P.s.
Jag tror jag måste kolla om man kanske kan gå en kurs för att tillverka sitt EGET mönster på tyg.
Om inte här, så borde väl finnas någonstans i närheten av den här ön...?
Stockholm...?
Jag vet nog vem jag ska fråga i den här frågan... kanske... D.s.
Får mig att tänka på...
Ja, så har den här dagen gått också och jag har slaviskt spenderat den framför tv´n och datorn.
Har man lovat sig själv att sitta still, så har man.
Jag har pepprat mitt Milou-album på Facebook med massor med Milou-bilder från året som gått.
Jag har varit på den där nya sysidan/Burda som jag gått med i och lagt upp mer av min alster och kollat andras.
Varit inne på Tradera och finkammat "Symönster", mer om det nedan.
Kollat tyger.
Och en massa annat också.
Boring, boring, när det blir så här mycket data på en dag, dessutom får det mig att tänka på sjuskrivningstiden när jag satt så här dag ut och dag in.
Men okej, effektivt.
Det positiva idag har varit att jag har inte känt värken när jag suttit still, och så har det inte varit dom andra dagarna, då har jag känt värken ändå fastän jag inte gjort ett smack.
Då är det på väg att vända iallafall, OM jag nu tar det lugnt vill säga.
Och det ska jag verkligen försöka göra, förra veckan var extremt dum, noll vila.
Men jag vilar idag och då går det framåt.
Det lite negativa är ju då att så fort jag rör mig så gör det ont igen.
Fast jag löser ju det genom att sitta still, data-uppslukad-still.
Men igen...
Det lustiga är ju då att här sitter jag och rör på armarna minimalt och känner ingen värk när jag sitter still.
Vad är det då som direkt poppar upp i min skalle måntro?
Jo:
"Jisses jag har ingen värk, kanske jag skulle sätta igång och SY lite nu...?"
Jomen visst, sätt igång Frk Pucko Guldfisk Österholm, eller kanske INTE!
Har jag tur kanske jag kan göra det i helgen, men definitivt inte idag iallafall.
Djävla skit, så ska man sitta och plågas och behöva se dubbelavsnitt av "Project Runway" idag också.
Eller jag behöver ju inte, men jag VILL såklart.
Jag har ju då som sagt surfat runt på nätet och i ren tristess la jag ett bud i "sista minuten" på ett mönster på Tradera, och vann det för 9 kr...
Och precis när jag vann det tänkte jag:
"Vad fan tänkte du, det är ju SÅ fult!"
En halvtimme senare när jag tittar på bilden igen och fokuserar på den gula, avskalade klänningen i mitte, då har jag ändrat mig och tänker helt plötsligt:
"Fan, det där mönstret kanske inte var så dumt ändå, kanske jag kan göra den där klänningen i rätt tyg...?"
Och så var det mönstret "i hamn" så att säga.
Mja, inte så pjåkigt!
Och billigt.
Nu ska jag fika, återkommer.
Har man lovat sig själv att sitta still, så har man.
Jag har pepprat mitt Milou-album på Facebook med massor med Milou-bilder från året som gått.
Jag har varit på den där nya sysidan/Burda som jag gått med i och lagt upp mer av min alster och kollat andras.
Varit inne på Tradera och finkammat "Symönster", mer om det nedan.
Kollat tyger.
Och en massa annat också.
Boring, boring, när det blir så här mycket data på en dag, dessutom får det mig att tänka på sjuskrivningstiden när jag satt så här dag ut och dag in.
Men okej, effektivt.
Det positiva idag har varit att jag har inte känt värken när jag suttit still, och så har det inte varit dom andra dagarna, då har jag känt värken ändå fastän jag inte gjort ett smack.
Då är det på väg att vända iallafall, OM jag nu tar det lugnt vill säga.
Och det ska jag verkligen försöka göra, förra veckan var extremt dum, noll vila.
Men jag vilar idag och då går det framåt.
Det lite negativa är ju då att så fort jag rör mig så gör det ont igen.
Fast jag löser ju det genom att sitta still, data-uppslukad-still.
Men igen...
Det lustiga är ju då att här sitter jag och rör på armarna minimalt och känner ingen värk när jag sitter still.
Vad är det då som direkt poppar upp i min skalle måntro?
Jo:
"Jisses jag har ingen värk, kanske jag skulle sätta igång och SY lite nu...?"
Jomen visst, sätt igång Frk Pucko Guldfisk Österholm, eller kanske INTE!
Har jag tur kanske jag kan göra det i helgen, men definitivt inte idag iallafall.
Djävla skit, så ska man sitta och plågas och behöva se dubbelavsnitt av "Project Runway" idag också.
Eller jag behöver ju inte, men jag VILL såklart.
Jag har ju då som sagt surfat runt på nätet och i ren tristess la jag ett bud i "sista minuten" på ett mönster på Tradera, och vann det för 9 kr...
Och precis när jag vann det tänkte jag:
"Vad fan tänkte du, det är ju SÅ fult!"
En halvtimme senare när jag tittar på bilden igen och fokuserar på den gula, avskalade klänningen i mitte, då har jag ändrat mig och tänker helt plötsligt:
"Fan, det där mönstret kanske inte var så dumt ändå, kanske jag kan göra den där klänningen i rätt tyg...?"
Och så var det mönstret "i hamn" så att säga.
Mja, inte så pjåkigt!
Och billigt.
Nu ska jag fika, återkommer.
Deppig...
Igår...
Jag och Milou på TORR promenad och ingen snö och slask kvar, bara underbart vårväder.
Idag...
... a room with a view over Statoil, SNÖSLASK och geggamoja vart man än ser, fy fan.
Värsta sortens väder jag vet, och speciellt nu när man har hund igen!!!!
Det var ju så torrt och fint överalltpå gator, vägar och i naturen, snyft.
Årets första och ENDA starur hoppas jag 
Vilken djäkla tur att man ändå fick en sån vårig dag som igår, idag ska jag ju ändå stanna inne och ta det lugnt.
Värken?
Ja, den är tyvärr oförändrad, nu har det gått precis en vecka och jag börjar faktiskt tappa modet rejält.
Igår var jag uppe till 01 nästan, satt och såg på sammandraget av Oscarsgalan, och så Leif GW-boken på det.
Vaknade av telefonen vid 09.22, men orkade inte gå upp och svara.
Fast det gör ju inget att dagen blivit som den blivit, snö, sovit bort hela förmiddagen, jag ska ändå ta det lugnt, inte träffa någon och bara vila arm och nacke.
Igårkvälls fördrev jag faktiskt kvällen inte bara framför tv´n utan även framför datorn, och var inne på en sysida som jag fått tips om förut, en liten "community" för syälskare.
Det gjorde att kvällen gick EXTREMT fort, för ska man då lägga upp en profil, styla den lite och lägga upp ett projekt, då flyger tiden iväg.
Och TACK OCH LOV för det!
Det gjorde att jag glömde smärtan i flera timmar, för jag var helt uppslukad av mitt pysslande.
Men sen kom den ju naturligtvis tillbaka så fort jag slutade och hjärnan inte var uppslukad av annat.
Får väl spendera lite tid där idag också och se om jag kan glömma eländet igen.
Ja, det var väl "de hele" for now, känner mig så himla deppig.
Vi ses senare.
Då blir jag nog glad...
Tar en stund i taget här, har sån värk så jag blir galen.
Jag försöker verkligen bita ihop, har inte gjort ett skit idag förutom hundpromenaden och plockat ur diskmaskinen.
Ändå maler den på, timme ut och timme in.
Det blir värre när jag inte gör ett skit, fast gör jag något blir det ju ändå aldrig bra.
Jag blir knäpp!
Imorgon blir det inte ens hundpromenad med andra ord, jag ska leka sjukskriven och inte röra mig.
Jag lovar.
Det måste, måste lägga sig snart.
Så till något kul, mönstren jag ville ha från Burda...
... skall beställas av Textilhörnan (tygaffären vid kolonilotterna) imorgon!
Ja, tygaffären här vid mig säljer inte Burda, då ringde jag till nästa affär på listan och där fick jag bingo.
Jag kommer kasta mig över mönster nr. 1/sneda klänningen och sy till mig själv att strutta runt i sommar, efter barnklänningarna förstås, när jag nu väl KAN sy igen.
Tiden sniglar sig fram här som ni förstår.
Kvällsmat har jag fått i mig, och tv´n maler på.
Läpparna är snustorra och jag får sätta på mig cerat konstant.
Ska jag gå köpa godis kanske?
Nä, nu får jag fan ge mig, inte troligt efter helgens frosseri!
Dessutom vill jag ju hålla min nyss nedgågna vikt.
Vad i helvete SKA jag göra?
Ja, säg det...?
Nej, nu blev jag sådär negativ igen, jag vet vad jag ska göra:
Gå in på "Stoff & Stils" hemsida och titta på fina tyger, DÅ blir jag nog glad och slår bort lite tid.
Återkommer, kanske lite gladare om ni har tur, vi får se.
Jag försöker verkligen bita ihop, har inte gjort ett skit idag förutom hundpromenaden och plockat ur diskmaskinen.
Ändå maler den på, timme ut och timme in.
Det blir värre när jag inte gör ett skit, fast gör jag något blir det ju ändå aldrig bra.
Jag blir knäpp!
Imorgon blir det inte ens hundpromenad med andra ord, jag ska leka sjukskriven och inte röra mig.
Jag lovar.
Det måste, måste lägga sig snart.
Så till något kul, mönstren jag ville ha från Burda...
... skall beställas av Textilhörnan (tygaffären vid kolonilotterna) imorgon!
Ja, tygaffären här vid mig säljer inte Burda, då ringde jag till nästa affär på listan och där fick jag bingo.
Jag kommer kasta mig över mönster nr. 1/sneda klänningen och sy till mig själv att strutta runt i sommar, efter barnklänningarna förstås, när jag nu väl KAN sy igen.
Tiden sniglar sig fram här som ni förstår.
Kvällsmat har jag fått i mig, och tv´n maler på.
Läpparna är snustorra och jag får sätta på mig cerat konstant.
Ska jag gå köpa godis kanske?
Nä, nu får jag fan ge mig, inte troligt efter helgens frosseri!
Dessutom vill jag ju hålla min nyss nedgågna vikt.
Vad i helvete SKA jag göra?
Ja, säg det...?
Nej, nu blev jag sådär negativ igen, jag vet vad jag ska göra:
Gå in på "Stoff & Stils" hemsida och titta på fina tyger, DÅ blir jag nog glad och slår bort lite tid.
Återkommer, kanske lite gladare om ni har tur, vi får se.
Estelle...
Så kom bilderna på lilla Estelle ÄNTLIGEN
ut i media...
(nu kan jag äntligen slappna av och behöver inte skriva om detta någe mer ;)
... med "avlång-jag-är-nyfödd-skalle" och allt!
Tycker nog hon är väldigt lik sin mamma...
Väldigt söt hur som helst.
Hoppas dom har det bra där på Haga slott med barnsköterska och allt, misstänker att Vickan kommer se grymt utvilad ut på alla bilder sen, jämnfört med en annan när man själv var nybliven mamma!
Good for her.
ut i media... (nu kan jag äntligen slappna av och behöver inte skriva om detta någe mer ;)
... med "avlång-jag-är-nyfödd-skalle" och allt!
Tycker nog hon är väldigt lik sin mamma...
Väldigt söt hur som helst.
Hoppas dom har det bra där på Haga slott med barnsköterska och allt, misstänker att Vickan kommer se grymt utvilad ut på alla bilder sen, jämnfört med en annan när man själv var nybliven mamma!
Good for her.
Vårkänslor...
Vilken dag och vilken promenad!
Sol och ganska varmt ändå, träffat hundkompisar på Hällarna och kört järnet hem längs dammiga Toftavägen...
Den där "belöningsblicken" har man ju sett en och annan gång typ...
Give it to me matte, give it to me
UNDERBAR promenad, med min underbara lilla vovve!
Det är sånt här man som hundägare lever för, det ger SÅ MYCKET, och det var precis vad vi behövde idag jag och Milou, man blir avslappnad och glad.
Väl hemma har jag pratat i telefon och betalat räkningar, nu ser jag BARA på tv och bloggar.
Kände att för en gångsskull blev jag inte barskrapad av att betala räkningar och jag har RÅD att faktiskt åka till stockholm och göra det jag ska göra där.
Jag blev glad!
Jag känner mig "På grön kvist" och behöver inte leva snålt även om jag åker iväg, det har jag inte gjort sen oktober.
GUD så skönt, avslappnad var ordet för dagen!
Nu ska jag fortsätta se på "Lyxfällan" och vara glad över att det inte är jag som satt mig i någon ekonomisk knipa!
Återkommer.
Sol och ganska varmt ändå, träffat hundkompisar på Hällarna och kört järnet hem längs dammiga Toftavägen...
Den där "belöningsblicken" har man ju sett en och annan gång typ...
Give it to me matte, give it to me
UNDERBAR promenad, med min underbara lilla vovve!
Det är sånt här man som hundägare lever för, det ger SÅ MYCKET, och det var precis vad vi behövde idag jag och Milou, man blir avslappnad och glad.
Väl hemma har jag pratat i telefon och betalat räkningar, nu ser jag BARA på tv och bloggar.
Kände att för en gångsskull blev jag inte barskrapad av att betala räkningar och jag har RÅD att faktiskt åka till stockholm och göra det jag ska göra där.
Jag blev glad!
Jag känner mig "På grön kvist" och behöver inte leva snålt även om jag åker iväg, det har jag inte gjort sen oktober.
GUD så skönt, avslappnad var ordet för dagen!
Nu ska jag fortsätta se på "Lyxfällan" och vara glad över att det inte är jag som satt mig i någon ekonomisk knipa!
Återkommer.
Nattugglor typ...
God morgon!
Solen skiner och jag med den, jag och Milou ska gå på långpromenad i vårvädret.
Bäst och passa på liksom.
Har fortfarande ont, men jag överlever, det är väl som vanligt:
Bara att bita ihop.
Och ja...
Det har väl inte hänt så mycket sen igårkvälls, jag har bara sovit och ingenting i tidningen eller på morgon-tv har upprört.
Jag har bara läst, sett och inte reagerat.
Väldigt ovanligt för att vara mig
Ingen ork, det är nog där skon klämmer kanske...?
Sonen är ännu kvar, han har ju sportlov och har tagit låååååång sovmorgon och fick vara uppe läääääänge igår.
Ja, bäst och passa på, innan han drar till sin far där det är mer ordning och reda på sänggåendet.
Här drar det ut på tiden på kvällarna, han är sin bonusfar upp i dagen.
Och mormor.
Nattugglor typ.
Inte lik sin mor och far.
Ja, nä, nu har jag verkligen inget mer att säga, jag vill UT i det vackra vädret och motionera.
Vi ses senare.
Solen skiner och jag med den, jag och Milou ska gå på långpromenad i vårvädret.
Bäst och passa på liksom.
Har fortfarande ont, men jag överlever, det är väl som vanligt:
Bara att bita ihop.
Och ja...
Det har väl inte hänt så mycket sen igårkvälls, jag har bara sovit och ingenting i tidningen eller på morgon-tv har upprört.
Jag har bara läst, sett och inte reagerat.
Väldigt ovanligt för att vara mig
Ingen ork, det är nog där skon klämmer kanske...?
Sonen är ännu kvar, han har ju sportlov och har tagit låååååång sovmorgon och fick vara uppe läääääänge igår.
Ja, bäst och passa på, innan han drar till sin far där det är mer ordning och reda på sänggåendet.
Här drar det ut på tiden på kvällarna, han är sin bonusfar upp i dagen.
Och mormor.
Nattugglor typ.
Inte lik sin mor och far.
Ja, nä, nu har jag verkligen inget mer att säga, jag vill UT i det vackra vädret och motionera.
Vi ses senare.
Madde är VIP-kund...
Jo´rå, jag hinner med en sväng till innan läggdags, ÄN är jag inte död!
Även idag har dagen gått i ett, fast i lite lugnare tempo för min del.
Jag och mamma gav oss ut i blåsvädret, gick och tittade på det FAKTISKT jättestora raset i muren.
Djäklar i min lilla låda, ordentligt avspärrat var det, massor med folk som kom och vallfärdade för att se på eländet.
Ja, inte var det litet som sagt, och vilka jättestenar som muren egentligen består av.
Det tänker man inte riktigt på när man ser dom uppmurade faktiskt, iallafall inte jag.
Så där stod vi och glodde som ena fågelholkar med resten av stan.
Sen promenad längs muren till Norderport, i genom stan och en vacker promenad till "G.A.D/Hästgatan 10" där jag skulle köpa presenten till bästisen.
Bara ett problem...
Fiket i samma hus och Bertholdsson & Holm var öppet, men INTE G.A.D inte, nope, det var tvärstängt.
Åh nej, och jag som hade bestämt mig för en liten "Pebbles"-vas, och så var butiken stängd!
Allt annat öppet, men inte just den affären JAG skulle in i.
Fast glasdörren stod ändå faktiskt LITE på glänt, men på dörren stod det ändå stängt.
Jag gick då in på "B&H" och frågade hon som äger det, VAR det verkligen stängt, och förklarade mitt ärende...
Jag var ju typ DESPERAT!
Och jag visste ju VAD jag skulle ha.
"Jo, sa hon, det är stängt, fast dom är faktiskt här idag, men dom sitter i möte.
Vänta så ska jag gå in och fråga."
Tre minuter senare kommer hon tillbaka, jag fick komma in och handla ändå, TROTS att det var stängt.
Jihaaa, jag gick in och valde vas, och medans jag stod i kassan kom ett annat par in genom dörren, men TYVÄRR...
Dom fick gå ut omedelbums igen, för det var ju stängt!
Ja, det var inte utan att man kände sig som en VIP-kund!!!
Glad i hågen kunde jag sen gå ut i foajen till den väntade mamma och Milou, som naturligtvis fått barnbeundrare som gullade med Milou.
Den lilla dockhunden som lockar till sig små flickor som getingar till en sockerbit, och hon klagar ju inte direkt
Promenad vidare hem, snackade med Klokboken, dusch och sen ut på kalas!
Min bästis hade idag gjort EGNA semlor dagen till ära!
Bakat egna vetebullar, egen mandelmassa, men dock INTE gjort grädden, fast vispat den hade hon gjort
Men fy fan vad goda dom var, det var nog faktiskt dom GODASTE semlor jag ätit i hela mitt liv.
En riktig fullträff, 10-poängare.
Ja, så vi smaskade semlor, drack kaffe, snackade en hel del och sen åkte vi och handlade.
Vi har sett film hela kvällen, en barnfilm, urdålig, kommer inte ens ihåg vad den hette.
Sen "The Hunter", lika dålig den!
Boring, "Supergäspen Allan", se inte den!
Men, men, det var ändå inget på tv så det fick väl gå ann, men bra det var dom inte!
Nu ska jag gå och lägga mig, ögonen går i kors och vet ni vad...?
Det lustiga var att när vi kom hem ikväll och insikten föll över mig att NU är allt över, alla måsten, jobb, allt bakande avslutat, städning av lägenheten, firande igår och idag...
Då var det nästan som den värsta värken försvann!
Ja, inte har den försvunnit helt, men det jag vaknade med igår morse och framför allt idag, det var inte mänskligt.
Nu, jag det bränner lite lagom, en värk att stå ut med.
Jag förstår varför jag verkligen inte pressar mig själv lika mycket som jag gjorde förr.
Jag...
Hade inte varit mänsklig då.
Vi ses imorgon.
Även idag har dagen gått i ett, fast i lite lugnare tempo för min del.
Jag och mamma gav oss ut i blåsvädret, gick och tittade på det FAKTISKT jättestora raset i muren.
Djäklar i min lilla låda, ordentligt avspärrat var det, massor med folk som kom och vallfärdade för att se på eländet.
Ja, inte var det litet som sagt, och vilka jättestenar som muren egentligen består av.
Det tänker man inte riktigt på när man ser dom uppmurade faktiskt, iallafall inte jag.
Så där stod vi och glodde som ena fågelholkar med resten av stan.
Sen promenad längs muren till Norderport, i genom stan och en vacker promenad till "G.A.D/Hästgatan 10" där jag skulle köpa presenten till bästisen.
Bara ett problem...
Fiket i samma hus och Bertholdsson & Holm var öppet, men INTE G.A.D inte, nope, det var tvärstängt.
Åh nej, och jag som hade bestämt mig för en liten "Pebbles"-vas, och så var butiken stängd!
Allt annat öppet, men inte just den affären JAG skulle in i.
Fast glasdörren stod ändå faktiskt LITE på glänt, men på dörren stod det ändå stängt.
Jag gick då in på "B&H" och frågade hon som äger det, VAR det verkligen stängt, och förklarade mitt ärende...
Jag var ju typ DESPERAT!
Och jag visste ju VAD jag skulle ha.
"Jo, sa hon, det är stängt, fast dom är faktiskt här idag, men dom sitter i möte.
Vänta så ska jag gå in och fråga."
Tre minuter senare kommer hon tillbaka, jag fick komma in och handla ändå, TROTS att det var stängt.
Jihaaa, jag gick in och valde vas, och medans jag stod i kassan kom ett annat par in genom dörren, men TYVÄRR...
Dom fick gå ut omedelbums igen, för det var ju stängt!
Ja, det var inte utan att man kände sig som en VIP-kund!!!
Glad i hågen kunde jag sen gå ut i foajen till den väntade mamma och Milou, som naturligtvis fått barnbeundrare som gullade med Milou.
Den lilla dockhunden som lockar till sig små flickor som getingar till en sockerbit, och hon klagar ju inte direkt
Promenad vidare hem, snackade med Klokboken, dusch och sen ut på kalas!
Min bästis hade idag gjort EGNA semlor dagen till ära!
Bakat egna vetebullar, egen mandelmassa, men dock INTE gjort grädden, fast vispat den hade hon gjort
Men fy fan vad goda dom var, det var nog faktiskt dom GODASTE semlor jag ätit i hela mitt liv.
En riktig fullträff, 10-poängare.
Ja, så vi smaskade semlor, drack kaffe, snackade en hel del och sen åkte vi och handlade.
Vi har sett film hela kvällen, en barnfilm, urdålig, kommer inte ens ihåg vad den hette.
Sen "The Hunter", lika dålig den!
Boring, "Supergäspen Allan", se inte den!
Men, men, det var ändå inget på tv så det fick väl gå ann, men bra det var dom inte!
Nu ska jag gå och lägga mig, ögonen går i kors och vet ni vad...?
Det lustiga var att när vi kom hem ikväll och insikten föll över mig att NU är allt över, alla måsten, jobb, allt bakande avslutat, städning av lägenheten, firande igår och idag...
Då var det nästan som den värsta värken försvann!
Ja, inte har den försvunnit helt, men det jag vaknade med igår morse och framför allt idag, det var inte mänskligt.
Nu, jag det bränner lite lagom, en värk att stå ut med.
Jag förstår varför jag verkligen inte pressar mig själv lika mycket som jag gjorde förr.
Jag...
Hade inte varit mänsklig då.
Vi ses imorgon.
Kalaset...
40-års kalaset...
Det gick i ett igår som ni kanske förstår, jag hann inte blogga under dagen eller kvällen, och när alla gått...
Då gick vi och la oss och somnade som stockar, iallafall jag!
Kaffekalas extraordinär och jag tror vi var 22 stycken med två små barn inräknade.
Vi fick göra långbord och så fick även folk sitta i sofforna för att vi skulle få plats, och nästan allt var hembakt!
Sambon fick bidrag till sin fortsatta GOLFKARRIÄR så han ska kunna spela på sin klubb, den karriär vi ska bli rika på någongång om vi inte vinner på lotto.
Observera att jag skrev VI, inte han...
När kaffekalaset var över försvann ca hälften och vi andra beställde mat från "Sunes", åt och hann precis få bort det ena bordet så var det dags för MELODIFESTIVALEN...
Och denna deltävlinga var alla eniga:
Det var den bästa deltävlingen för året!
Alla låtarna var faktiskt bra, jag var dock inte så impad av "Håkan Hellström"-wannabeen och det svensk-grekiska bidraget men...
Jag hade älskat det svensk-grekiska bidraget om det varit på grekiska eftersom jag ÄLSKAR grekisk musik, fast kanske inte i melodifestivalen.
Men jag gillade verkligen Lisa Miskowskis (vet ej hur man stavar hennes efternamn) och Dannys.
Det gjorde vi alla.
Jag röstade på hårdrockarna "Dynaztin"(eller hur nu DOM stavar;) första omgången, innan jag hört Lisa dock, men jag gillade hennes bäst efter att ha hört den.
Ja, så vi såg Mello, sen gick sista gästen vid 22 ca och vi gjorde snabbt iordning här.
Föll nästintill död isäng vid 23, men vaknade förvånande nog vid 08 ändå.
Jag har påsar ÖVER påsarna under ögonen.
Dubbla påsar alltså.
Hur är det möjligt...?
Ja, är man trött så är man, men idag ska jag bara gå och köpa present till bästisen, jag och Milou tar en liten promenad och få lite frisk luft.
Kanske ska vi inspektera hålet/raset i muren också när vi ändå är ute och sen kalas hos bästisen i eftermiddag.
JAG behöver iallafall inte göra något ansträngande idag.
Tur är väl det, för min arm är "fristående" från kroppen.
Jag har så ont så det inte ens bränner idag, det är som en konstant...
Nej, det går inte att beskriva.
Dags att ta tag i en ny dag, vi ses senare!
Det gick i ett igår som ni kanske förstår, jag hann inte blogga under dagen eller kvällen, och när alla gått...
Då gick vi och la oss och somnade som stockar, iallafall jag!
Kaffekalas extraordinär och jag tror vi var 22 stycken med två små barn inräknade.
Vi fick göra långbord och så fick även folk sitta i sofforna för att vi skulle få plats, och nästan allt var hembakt!
Sambon fick bidrag till sin fortsatta GOLFKARRIÄR så han ska kunna spela på sin klubb, den karriär vi ska bli rika på någongång om vi inte vinner på lotto.
Observera att jag skrev VI, inte han...
När kaffekalaset var över försvann ca hälften och vi andra beställde mat från "Sunes", åt och hann precis få bort det ena bordet så var det dags för MELODIFESTIVALEN...
Och denna deltävlinga var alla eniga:
Det var den bästa deltävlingen för året!
Alla låtarna var faktiskt bra, jag var dock inte så impad av "Håkan Hellström"-wannabeen och det svensk-grekiska bidraget men...
Jag hade älskat det svensk-grekiska bidraget om det varit på grekiska eftersom jag ÄLSKAR grekisk musik, fast kanske inte i melodifestivalen.
Men jag gillade verkligen Lisa Miskowskis (vet ej hur man stavar hennes efternamn) och Dannys.
Det gjorde vi alla.
Jag röstade på hårdrockarna "Dynaztin"(eller hur nu DOM stavar;) första omgången, innan jag hört Lisa dock, men jag gillade hennes bäst efter att ha hört den.
Ja, så vi såg Mello, sen gick sista gästen vid 22 ca och vi gjorde snabbt iordning här.
Föll nästintill död isäng vid 23, men vaknade förvånande nog vid 08 ändå.
Jag har påsar ÖVER påsarna under ögonen.
Dubbla påsar alltså.
Hur är det möjligt...?
Ja, är man trött så är man, men idag ska jag bara gå och köpa present till bästisen, jag och Milou tar en liten promenad och få lite frisk luft.
Kanske ska vi inspektera hålet/raset i muren också när vi ändå är ute och sen kalas hos bästisen i eftermiddag.
JAG behöver iallafall inte göra något ansträngande idag.
Tur är väl det, för min arm är "fristående" från kroppen.
Jag har så ont så det inte ens bränner idag, det är som en konstant...
Nej, det går inte att beskriva.
Dags att ta tag i en ny dag, vi ses senare!
Gissar att dom tar in en konsult...
Vaknar och jag har gått in på dag 4 med "sjuk-värk".
Jag är grinfärdig och känner att jag MÅSTE ta det lugnt nu, idag blir det svårt, men imorgon och ända fram till torsdag ska jag sitta med armarna i kors om det så behövs.
Möte på onsdag, men det kan jag stå ut med.
Men jag ska inte träffa någon eller göra något, det lovar jag mig själv idag!
För någon dag eller två kan jag väl stå ut, men nu...
Står jag faktiskt INTE ut!
Igår spelade ju jag och sonen Alfapet, och det gjorde vi från och till hela kvällen för spelet stod framme hela tiden.
Vi såg på tv, men gjorde "våra drag" när vi fick våra små snilleblixtar då och då.
OCH...
Jag vann!
Men det var faktiskt med ganska knapp marginal.
Och grejen är, att det var faktiskt mycket kul att spela Alfapet med sonen!
För, som jag skrev igår, vi är faktiskt mycket mer jämnspelta.
När jag spelar med sambon så är det så att jag är väldigt bra på ORD, men sambon är så strategisk så han plockar poäng på små, korta, skitord...
Men ser på PLANEN och vinner poäng på att RÄKNA en djävla massa på rutorna med en massa poäng.
Jag kommer på ganska långa och komplicerade ord, men kan inte räkna i förväg!
Jag tar orden lite som det kommer, han planerar i förväg för han ser vart "The big poängs is".
Jag klurar BARA ut svåra ord.
Hm...
Alltså är det INTE så kul att spela med sambon, för i det här spelet är jag alltid i underläge och jag kan aldrig ta revansch.
Men sonen, han spelar precis som jag!
Planerar inte i förväg, tar allt lite som det kommer, har ett BRA ordföråd (även om han försöker fuska lite ;) och då blir det kul.
Jag kommer definitivt spela mer Alfapet med sonen, dock fortsatt inte med sambon.
Jag gillar inte att inte kunna ta revansch, gärna förlora, men då måste man ha en chans att ta igen det NÅGONGÅNG och det kan jag alltså inte.
Men tänk...
Min son är numera så stor så man kan spela vuxenspel med ungen, HELT djävla OTROLIGT!
Så har delar av Visby ringmur har rasat!
Jaha, då gäller det att hålla gott avstånd när man är ute och promenixar med hunden runt muren så man inte får en stembumling i skallen!
Det blir väl ytterligare en kostnad för kommunen att reparera och kolla muren, så inte fler partier på muren lossnar.
Jag gissar att dom tar in en KONSULT för att undersöka saken.
Det brukar bli så bra och billigt för kommunen ( f´låt "REGION" heter det ju så fint numera, inte kommun ), konsulterna brukar ju komma fram till så smarta lösningar och slutsatser, host, host...
Idag ska vi ha kaffekalas här på eftermiddagen och fira sambons 40-årsdag ordentligt.
Jag ligger redan i startgroparna (naturligtvis) för att redan börja fixa lite.
Måste försöka ta det lugnt med nacken, men det är väl kört just idag som sagt.
Vi ses senare!
Jag är grinfärdig och känner att jag MÅSTE ta det lugnt nu, idag blir det svårt, men imorgon och ända fram till torsdag ska jag sitta med armarna i kors om det så behövs.
Möte på onsdag, men det kan jag stå ut med.
Men jag ska inte träffa någon eller göra något, det lovar jag mig själv idag!
För någon dag eller två kan jag väl stå ut, men nu...
Står jag faktiskt INTE ut!
Igår spelade ju jag och sonen Alfapet, och det gjorde vi från och till hela kvällen för spelet stod framme hela tiden.
Vi såg på tv, men gjorde "våra drag" när vi fick våra små snilleblixtar då och då.
OCH...
Jag vann!
Men det var faktiskt med ganska knapp marginal.
Och grejen är, att det var faktiskt mycket kul att spela Alfapet med sonen!
För, som jag skrev igår, vi är faktiskt mycket mer jämnspelta.
När jag spelar med sambon så är det så att jag är väldigt bra på ORD, men sambon är så strategisk så han plockar poäng på små, korta, skitord...
Men ser på PLANEN och vinner poäng på att RÄKNA en djävla massa på rutorna med en massa poäng.
Jag kommer på ganska långa och komplicerade ord, men kan inte räkna i förväg!
Jag tar orden lite som det kommer, han planerar i förväg för han ser vart "The big poängs is".
Jag klurar BARA ut svåra ord.
Hm...
Alltså är det INTE så kul att spela med sambon, för i det här spelet är jag alltid i underläge och jag kan aldrig ta revansch.
Men sonen, han spelar precis som jag!
Planerar inte i förväg, tar allt lite som det kommer, har ett BRA ordföråd (även om han försöker fuska lite ;) och då blir det kul.
Jag kommer definitivt spela mer Alfapet med sonen, dock fortsatt inte med sambon.
Jag gillar inte att inte kunna ta revansch, gärna förlora, men då måste man ha en chans att ta igen det NÅGONGÅNG och det kan jag alltså inte.
Men tänk...
Min son är numera så stor så man kan spela vuxenspel med ungen, HELT djävla OTROLIGT!
Så har delar av Visby ringmur har rasat!
Jaha, då gäller det att hålla gott avstånd när man är ute och promenixar med hunden runt muren så man inte får en stembumling i skallen!
Det blir väl ytterligare en kostnad för kommunen att reparera och kolla muren, så inte fler partier på muren lossnar.
Jag gissar att dom tar in en KONSULT för att undersöka saken.
Det brukar bli så bra och billigt för kommunen ( f´låt "REGION" heter det ju så fint numera, inte kommun ), konsulterna brukar ju komma fram till så smarta lösningar och slutsatser, host, host...
Idag ska vi ha kaffekalas här på eftermiddagen och fira sambons 40-årsdag ordentligt.
Jag ligger redan i startgroparna (naturligtvis) för att redan börja fixa lite.
Måste försöka ta det lugnt med nacken, men det är väl kört just idag som sagt.
Vi ses senare!
Han försöker fubba...
Sonen och jag...
... spelar Alfapet!
Jag tyckte vi skulle göra något vettigt ihop när filmen var slut, och då blev det Alfapet.
Sonen spelar nämligen något som heter "WordFeud" på sin mobil, och då tänkte jag att DETTA är ju samma sak, nästan.
Sonen var på, vi spelar men han...
Fubbar som satan!
Ja, jag fick dra fram min gamla ordbok och satte på datorn, för han hittar på ord som han BOMBSÄKERT säger att dom existerar, men inte då!
Fast han framhärdar, "men dom finns ju inte", säger jag efter att ha konsulterat ordbok och dator.
Och han ger sig inte fastän han är överbevisad, han är bara lik EN PERSON i detta läget:
Min far/morfar!
Envisare än synden, och ger sig inte.
Inte ens när han är överbevisad, det är/var min pappa i ett nötskal minsann.
Men jag är envisare, basta.
Finns inte ordet så finns det inte!
Tror vi ligger ganska lika i poäng, ingen av oss är särskilt strategisk så...
Det är nog på håret vad gäller poäng.
Nu har vi paus, han ser på tv och snart är det middag.
... spelar Alfapet!
Jag tyckte vi skulle göra något vettigt ihop när filmen var slut, och då blev det Alfapet.
Sonen spelar nämligen något som heter "WordFeud" på sin mobil, och då tänkte jag att DETTA är ju samma sak, nästan.
Sonen var på, vi spelar men han...
Fubbar som satan!
Ja, jag fick dra fram min gamla ordbok och satte på datorn, för han hittar på ord som han BOMBSÄKERT säger att dom existerar, men inte då!
Fast han framhärdar, "men dom finns ju inte", säger jag efter att ha konsulterat ordbok och dator.
Och han ger sig inte fastän han är överbevisad, han är bara lik EN PERSON i detta läget:
Min far/morfar!
Envisare än synden, och ger sig inte.
Inte ens när han är överbevisad, det är/var min pappa i ett nötskal minsann.
Men jag är envisare, basta.
Finns inte ordet så finns det inte!
Tror vi ligger ganska lika i poäng, ingen av oss är särskilt strategisk så...
Det är nog på håret vad gäller poäng.
Nu har vi paus, han ser på tv och snart är det middag.
Spetsfabriken...
Spetsfabriken Österholm presenterar...
... spetsarna till mina kommande linnen!
Färgerna är inte riktigt överenstämmande med bildern, hopplöst att få till rätt färger ibland.
... spetsarna till mina kommande linnen!
Färgerna är inte riktigt överenstämmande med bildern, hopplöst att få till rätt färger ibland.
Skitnervös...
Idag känns det NÄSTAN lite vårlikt i luften!
Jag har haft balkongen på framsidan öppen ett tag, sovrumsfönstret hela dagen och balkongen på baksidan öppen lite på eftermiddagen.
Frisk och lite mild luft strömmade in, jag såg mig själv i april på Las Palmas-balkongen med en kopp kaffe i näven och min solstol.
Jepp, NU är det inte långt kvar.
All snö är nästan borta, nu ska bara alla vägarna torka upp också, så är jag nöjd.
Eller ja, dom ska helst sopa vägarna också, SEN är jag nöjd.
Slänger vi in vårens fönsterputsning är jag supernöjd!
Nöjdare än nöjdast.
Nåväl, jag är nöjd idag med att ha kunna haft balkongdörrarna öppna och känt lite vårluft!
Heja våren.
Igår såg jag faktiskt förresten på termometern på jobbet att det var +5 grader ända fram tills klockan var 18.00.
Det kändes helt overkligt, och under dagen var det som högst +7 grader, det är nästan strandtempratur jö!
Estelle Silvia Ewa Mary ska den lilla prinsessan heta.
Tilltalsnamnet är jättefint, och även Mary faktiskt.
Men det stackars barnet blev "Hertiginna av Östergötland"!?
Hur tänkte dom där, Sveriges gnällbälte, "gate upp å gate ner"...?
Vad var det för fel på Gotland?
Måste bara visa den här bilden som Syster-Yster fotat och lagt upp på Fejan, tyckte den var så fin...
... från när dom flaggade på ringmuren igår för den nya lilla sessan.
Så, nu vet vi vad hon ska heta och vad hon fick för län, nu väntar man bara på en bild också.
Sen kan jag släppa det här med kungahuset.
Jag har städat, har fått supervärken Allan, ser fram emot söndagkväll typ.
Annars så ska jag till stockholm, SJÄLV, den 11 och 12 mars.
Hemligt uppdrag och jag är SKITNERVÖS, verkligen skitnervös, men okej, det första uppdraget är en piss i Mississippi...
Men det är det andra uppdraget som blir det "värsta" längre fram.
Fast...
Det kommer bli super i slutändan.
Jag är bara...
Skitnervös!
Nu ska jag gosa med min son, han som är lika stor som jag nu, vi ser film.
Jag har haft balkongen på framsidan öppen ett tag, sovrumsfönstret hela dagen och balkongen på baksidan öppen lite på eftermiddagen.
Frisk och lite mild luft strömmade in, jag såg mig själv i april på Las Palmas-balkongen med en kopp kaffe i näven och min solstol.
Jepp, NU är det inte långt kvar.
All snö är nästan borta, nu ska bara alla vägarna torka upp också, så är jag nöjd.
Eller ja, dom ska helst sopa vägarna också, SEN är jag nöjd.
Slänger vi in vårens fönsterputsning är jag supernöjd!
Nöjdare än nöjdast.
Nåväl, jag är nöjd idag med att ha kunna haft balkongdörrarna öppna och känt lite vårluft!
Heja våren.
Igår såg jag faktiskt förresten på termometern på jobbet att det var +5 grader ända fram tills klockan var 18.00.
Det kändes helt overkligt, och under dagen var det som högst +7 grader, det är nästan strandtempratur jö!
Estelle Silvia Ewa Mary ska den lilla prinsessan heta.
Tilltalsnamnet är jättefint, och även Mary faktiskt.
Men det stackars barnet blev "Hertiginna av Östergötland"!?
Hur tänkte dom där, Sveriges gnällbälte, "gate upp å gate ner"...?
Vad var det för fel på Gotland?
Måste bara visa den här bilden som Syster-Yster fotat och lagt upp på Fejan, tyckte den var så fin...
... från när dom flaggade på ringmuren igår för den nya lilla sessan.
Så, nu vet vi vad hon ska heta och vad hon fick för län, nu väntar man bara på en bild också.
Sen kan jag släppa det här med kungahuset.
Jag har städat, har fått supervärken Allan, ser fram emot söndagkväll typ.
Annars så ska jag till stockholm, SJÄLV, den 11 och 12 mars.
Hemligt uppdrag och jag är SKITNERVÖS, verkligen skitnervös, men okej, det första uppdraget är en piss i Mississippi...
Men det är det andra uppdraget som blir det "värsta" längre fram.
Fast...
Det kommer bli super i slutändan.
Jag är bara...
Skitnervös!
Nu ska jag gosa med min son, han som är lika stor som jag nu, vi ser film.
Kattskit, kattskit och åter kattskit!
Så var jag och Milou hemma från jobbet igen och Milou, hon blev behandlad som en prinsessa!
Hon fick ett sprillans nytt ben, hundgodis under dagen UTAN att behöva prestera ett enda "tricks", hundpromenad och inte minst...
Gosa i soffan NÄR hon helst ville, Milou, hon lever lyxliv med Chifen!
Började dock med att hon var ute och skulle kissa själv i den lilla trädgården, och hittade, det första hon gör, KATTBAJS!!!!
Fast som tur var, så avbröt hon "snaskandet" nästintill direkt när jag röt, när jag liksom förstod vad hon höll på med.
Men det blev tjoff ner i badkaret och tvätt av öron och mun/nos, plus tandkräms-spoldusch i munnen.
Ja, det blev urspolning, av munnen, men på jobbet fanns ju ingen tandborste till vovven så...
Det fick bli något mer "våldsamt" rengörande än hemma.
Men så var vi ju liksom borta också.
Det hela dramat var över på 5 minuter, och jag gick ut och finkammade den lilla trädgården efter mer kattbajs på en gång, så var DET ut vägen sen.
Dessa djävla katter.
Visserligen har jag ju haft två katter själv, men båda gick på låda, INNE!
Jag tränade dom till det.
Mirja som var motvillig utekatt på somrarna på Brissund, bajsade ÄNDÅ på låda fastän hon sprang fritt.
Även Soda.
Jag vet att andra kattägare TRÄNAR sina katter till att HELST bajsa ute, för det är ju så jobbigt att byta i kattlådan.
Och dyrt med kattsand.
Men...
Vi som då inte vill ha andras kattskit i vår trädgård, och har en hund som äter upp skiten, vad ska VI göra?
Jag bävar inför vår och sommar iår, jag vill INTE hålla på att finkamma trädgården varje morgon efter kattskit för att kunna låta hunden springa fritt.
Men har jag något val?
Jag kommer bli vansinnig.
Dessutom gräver dom djäklarna NER skiten i rabatterna också, inte bara "skiter fritt" på gräsmattan...
Och det blir ju omöjligt att hitta.
Men det kommer ju hunden att göra med sin SUPERNOS!
Nä, jag kommer göra mig osams med varenda kattägare i kvarteret om jag ska behöva plocka kattskit för att slippa kattskitspussar och duschar varenda dag.
Jag har typ annat att göra på dagarna också.
Eller så lämnar jag över hunden vid varje tillfälle med instruktioner till valfri kattgranne om rengörande av hunden, till alla kattägarna runt omkring!?
Det kommer bli en lista över kattägare och så får dom ta rengöring i tur och ordning, kanske det inte blir så kul stämming i kvarteret, kanske dom inser att hålla katterna inne eller på låda när dom får tvätta en hund som luktar skit!?
Så kan dom få införskaffa engångshandskar för att sen rengöra en mun full med...
Bajs.
Det är JÄTTENAJS, trust me.
Och det ska göras ordentligt.
Eller...
Så tar jag upp resterande kattbajs som jag får tag i och LÄMNAR TILLBAKA till valfri kattgranne från min lista?
Ja, då kan dom alla ta hand om sin skit själva.
Jag tror jag gör både och!
Lämnar över hund för rengöring OCH en spade kattbajs, perfekt, SÅ gör jag.
Just idag känns fd ylande grannhundar som ett mindre problem än kattbajs i trädgården.
Madde, alltid har hon något att BITCHA över
Så diskuteras det på tv vilket namn den nya kronprinssessan ska ha.
Jag föreslår Viola eller Hedda, två av MINA favoritnamn, men det lär det nog inte bli.
Sen ska hon ju bli hertiginna över något län också, Gotland verkar vara FAVORIT-TIPPAT.
Har hört även Skåne och Småland.
Om dom två sista säger jag:
Apselut inte!
Skåne, stackars barn, vem vill bli förknippad med ful, skorrande, grötdialekt, Apelsinman och gangsterlän?
Nej, det vill väl ingen.
Och småländska?
"Ja tyar änte Karl Oskar", snålhet och mörka skogar?
Nej, SJÄLVKLART måste det bli Gotland!
Vacker dialekt, lite inbundna och trånsynta till sättet kanske, men ändå sol, sommar, hav och vacker natur.
Gotland, det självklara valet!
Fortfarande värk i nacken och ut i armen, den är helt kaputt, men det blir ändå ingen vila här.
Idag måste jag städa av lite, för imorgon ska vi ha folk och det är som vanligt...
Skitigt här.
Jag måste baka lite till, och även imorgon.
Bara att köra på, vi ses senare.
Hon fick ett sprillans nytt ben, hundgodis under dagen UTAN att behöva prestera ett enda "tricks", hundpromenad och inte minst...
Gosa i soffan NÄR hon helst ville, Milou, hon lever lyxliv med Chifen!
Började dock med att hon var ute och skulle kissa själv i den lilla trädgården, och hittade, det första hon gör, KATTBAJS!!!!
Fast som tur var, så avbröt hon "snaskandet" nästintill direkt när jag röt, när jag liksom förstod vad hon höll på med.
Men det blev tjoff ner i badkaret och tvätt av öron och mun/nos, plus tandkräms-spoldusch i munnen.
Ja, det blev urspolning, av munnen, men på jobbet fanns ju ingen tandborste till vovven så...
Det fick bli något mer "våldsamt" rengörande än hemma.
Men så var vi ju liksom borta också.
Det hela dramat var över på 5 minuter, och jag gick ut och finkammade den lilla trädgården efter mer kattbajs på en gång, så var DET ut vägen sen.
Dessa djävla katter.
Visserligen har jag ju haft två katter själv, men båda gick på låda, INNE!
Jag tränade dom till det.
Mirja som var motvillig utekatt på somrarna på Brissund, bajsade ÄNDÅ på låda fastän hon sprang fritt.
Även Soda.
Jag vet att andra kattägare TRÄNAR sina katter till att HELST bajsa ute, för det är ju så jobbigt att byta i kattlådan.
Och dyrt med kattsand.
Men...
Vi som då inte vill ha andras kattskit i vår trädgård, och har en hund som äter upp skiten, vad ska VI göra?
Jag bävar inför vår och sommar iår, jag vill INTE hålla på att finkamma trädgården varje morgon efter kattskit för att kunna låta hunden springa fritt.
Men har jag något val?
Jag kommer bli vansinnig.
Dessutom gräver dom djäklarna NER skiten i rabatterna också, inte bara "skiter fritt" på gräsmattan...
Och det blir ju omöjligt att hitta.
Men det kommer ju hunden att göra med sin SUPERNOS!
Nä, jag kommer göra mig osams med varenda kattägare i kvarteret om jag ska behöva plocka kattskit för att slippa kattskitspussar och duschar varenda dag.
Jag har typ annat att göra på dagarna också.
Eller så lämnar jag över hunden vid varje tillfälle med instruktioner till valfri kattgranne om rengörande av hunden, till alla kattägarna runt omkring!?
Det kommer bli en lista över kattägare och så får dom ta rengöring i tur och ordning, kanske det inte blir så kul stämming i kvarteret, kanske dom inser att hålla katterna inne eller på låda när dom får tvätta en hund som luktar skit!?
Så kan dom få införskaffa engångshandskar för att sen rengöra en mun full med...
Bajs.
Det är JÄTTENAJS, trust me.
Och det ska göras ordentligt.
Eller...
Så tar jag upp resterande kattbajs som jag får tag i och LÄMNAR TILLBAKA till valfri kattgranne från min lista?
Ja, då kan dom alla ta hand om sin skit själva.
Jag tror jag gör både och!
Lämnar över hund för rengöring OCH en spade kattbajs, perfekt, SÅ gör jag.
Just idag känns fd ylande grannhundar som ett mindre problem än kattbajs i trädgården.
Madde, alltid har hon något att BITCHA över
Så diskuteras det på tv vilket namn den nya kronprinssessan ska ha.
Jag föreslår Viola eller Hedda, två av MINA favoritnamn, men det lär det nog inte bli.
Sen ska hon ju bli hertiginna över något län också, Gotland verkar vara FAVORIT-TIPPAT.
Har hört även Skåne och Småland.
Om dom två sista säger jag:
Apselut inte!
Skåne, stackars barn, vem vill bli förknippad med ful, skorrande, grötdialekt, Apelsinman och gangsterlän?
Nej, det vill väl ingen.
Och småländska?
"Ja tyar änte Karl Oskar", snålhet och mörka skogar?
Nej, SJÄLVKLART måste det bli Gotland!
Vacker dialekt, lite inbundna och trånsynta till sättet kanske, men ändå sol, sommar, hav och vacker natur.
Gotland, det självklara valet!
Fortfarande värk i nacken och ut i armen, den är helt kaputt, men det blir ändå ingen vila här.
Idag måste jag städa av lite, för imorgon ska vi ha folk och det är som vanligt...
Skitigt här.
Jag måste baka lite till, och även imorgon.
Bara att köra på, vi ses senare.
Konst...
Så var DEN ute...
Så var DEN ute!
Oj, oj, vaknar upp och sätter på tv´n, nyhetsredaktionen sitter på helspänn för en TRONARVINGE är tydligen född!
Klockan 04.26, 3280 gram (tror jag han sa, prins Daniel), 51 cm lång, är en prinsessa/drottning född!
Shit, jag som varenda gång tänker att jag ska INTE bry mig om kungar, prinsessor och annat dravel...
Sitter ändå och storbölar på bröllop och fick även en liten tår i ögonvrån när prins Daniel kom ut och berättade VAD det blev.
Det blev alltså en tjej, sen får man väl se om det ens finns något kungahus när det väl är lilla XX´s tur att bli drottning.
Men ett stort baby-grattis till Vicktoria och Daniel idag!
Annars har jag sovit som en stock, fast ändå hört stormen i sömnen "på håll".
Milou ska följa med på jobbet idag, mysa med Chifen.
Hon lär bli behandlad som en prinsessa, appropå prinssessor liksom.
Hinner inte skriva så mycket mer idag, jag måste fixa till mig.
Vi ses imorgon.
Ja just det ja...
Värken, den maler på!
Oj, oj, vaknar upp och sätter på tv´n, nyhetsredaktionen sitter på helspänn för en TRONARVINGE är tydligen född!
Klockan 04.26, 3280 gram (tror jag han sa, prins Daniel), 51 cm lång, är en prinsessa/drottning född!
Shit, jag som varenda gång tänker att jag ska INTE bry mig om kungar, prinsessor och annat dravel...
Sitter ändå och storbölar på bröllop och fick även en liten tår i ögonvrån när prins Daniel kom ut och berättade VAD det blev.
Det blev alltså en tjej, sen får man väl se om det ens finns något kungahus när det väl är lilla XX´s tur att bli drottning.
Men ett stort baby-grattis till Vicktoria och Daniel idag!
Annars har jag sovit som en stock, fast ändå hört stormen i sömnen "på håll".
Milou ska följa med på jobbet idag, mysa med Chifen.
Hon lär bli behandlad som en prinsessa, appropå prinssessor liksom.
Hinner inte skriva så mycket mer idag, jag måste fixa till mig.
Vi ses imorgon.
Ja just det ja...
Värken, den maler på!
Inte lätt att alltid vara den praktiska mamman...
Och värken...
Den maler på!
Och jag med den, jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Nu har jag fixat med dagens andra tvätt, jag smäller av.
Sonen har flytt ner till mormor, han är skitförbannad på mig för att jag "skvallrade" för hans pappa att han är döförkyld igen.
Fast det var egentligen så att jag bad hans pappa att ta med hans hostmedicin, och pappa undrade varför han skulle ha den.
"För att han hostar på nätterna igen".
Och då undrade han om han var förkyld, "Som fan", sa jag, och DÅ...
... sa pappa att "då blir det ingen basket idag", och jag höll med.
Och sonen blev sur, och hans pappa blev sur för att han springer runt utan kloka kläder på dagarna, och jag...
... höll med.
Sonen blev ännu surare.
Han får ju aldrig göra nå´t!
Nämen se då till att inte springa runt halvnaken och bli svettig ute mitt i vintern, så blir du inte fjättrad hemma typ.
Så tog jag upp detta med språkvalet när jag ändå hade hans far på tråden, för sonen har nu ändrat sig till TYSKA.
Från spanska, till franska och nu tyska.
Till användningsområdet som han säger:
"Att kunna åka ner till tyskland när han blir stor och se på "någon-typ-av-sportbil", då är det ju BRA att kunna tyska"!
Eh, jaha...
... men eller hur!?
... tyckte INTE, hans mer praktiska mamma.
Jag la in mitt veto och sa vad jag tyckte, att här tycker jag att vi som vuxna kanske skulle SE vad som skulle kunna vara smartast och mest användbart när han blir vuxen.
Men hans far...
Tyckte INTE som jag ( quelle suprise), sonen skulle få välja själv.
Men VAD ska han med tyska till?
Det är ju som franskan, det pratas på färre ställen än spanska, fast ändå pratas det MER franska i världen än tyska.
Tyska borde ju isåfall ligga längst ner på listan.
Hallihallå, och argumentet var dessutom att "det är så många i spanskaklassen, det är nästan ingen i tyskan.
Jaha, okej, det var DÄR skon klämde också.
Jag kommer propagera vidare för spanskan, och HOPPAS att sonen ändar sig.
Jag tycker att får man chansen så tidigt i livet att starta upp ett andra utländskt språk, då ska man vara smart och ta vara på den.
Blir han dessutom fotbollsproffs och kanske hamnar i spanien, portugal eller kanske sydamerika...
Då har han ju språket supergratis!
Jag tror jag får ändra taktik och använda DET argumentet istället.
Man får ju inte vara dum.
Och sonen blev ännu surare, ALLTID ska "Den praktiska mamman alltid lägga sig i".
Suck...
Inte lätt att alltid VARA den praktiska (krånglande) mamman ska gudarna veta!
Annars så har jag vunnit en mönster till på "Traddis" idag, det var billigt, billigt...
...ett väldigt vardagsgulligt barnmönster till.
Älskar den lilla klänningen längst ner i höger i bild, den med fickan på bröstet, ser det framför mig i sweatshirt tyg kanske..?
Onion verkar ha mycket coola små barnkläder, jag väntar ju ännu på att vinna ett mönster till i samma serie, håll tummarna.
Jag leder budet
Hittade även på nätet idag, hos Burda...
... detta mönster!
Men det mönstret har du väl redan, tänker väl då säkert.
Nej, det har faktiskt jag inte.
Jag har liknande mönster, men inte som detta, och jag gillar dessutom fickorna fram som gör att man kan göra den som lite "vardags-sommarklänning".
Fast detta mönster får jag nog gå till tygaffärn och se om det går att köpa/beställa där, det är nämligen nytt.
ÄLSKAR modellen, har till och med hittat ett perfekt, svart, prasseltyg på Stoff och Stil att sy den i
Kanske även denna klänning skulle kunna funka som grundmönster till...
... den där överdelen som jag gillade i melodifestivalen...
... som jag gjorde om.
Ja, den som lever får se, men det översta mönstret ska jag ha iallafall, "halvklänningen".
Nu ska jag äta.
Den maler på!
Och jag med den, jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Nu har jag fixat med dagens andra tvätt, jag smäller av.
Sonen har flytt ner till mormor, han är skitförbannad på mig för att jag "skvallrade" för hans pappa att han är döförkyld igen.
Fast det var egentligen så att jag bad hans pappa att ta med hans hostmedicin, och pappa undrade varför han skulle ha den.
"För att han hostar på nätterna igen".
Och då undrade han om han var förkyld, "Som fan", sa jag, och DÅ...
... sa pappa att "då blir det ingen basket idag", och jag höll med.
Och sonen blev sur, och hans pappa blev sur för att han springer runt utan kloka kläder på dagarna, och jag...
... höll med.
Sonen blev ännu surare.
Han får ju aldrig göra nå´t!
Nämen se då till att inte springa runt halvnaken och bli svettig ute mitt i vintern, så blir du inte fjättrad hemma typ.
Så tog jag upp detta med språkvalet när jag ändå hade hans far på tråden, för sonen har nu ändrat sig till TYSKA.
Från spanska, till franska och nu tyska.
Till användningsområdet som han säger:
"Att kunna åka ner till tyskland när han blir stor och se på "någon-typ-av-sportbil", då är det ju BRA att kunna tyska"!
Eh, jaha...
... men eller hur!?
... tyckte INTE, hans mer praktiska mamma.
Jag la in mitt veto och sa vad jag tyckte, att här tycker jag att vi som vuxna kanske skulle SE vad som skulle kunna vara smartast och mest användbart när han blir vuxen.
Men hans far...
Tyckte INTE som jag ( quelle suprise), sonen skulle få välja själv.
Men VAD ska han med tyska till?
Det är ju som franskan, det pratas på färre ställen än spanska, fast ändå pratas det MER franska i världen än tyska.
Tyska borde ju isåfall ligga längst ner på listan.
Hallihallå, och argumentet var dessutom att "det är så många i spanskaklassen, det är nästan ingen i tyskan.
Jaha, okej, det var DÄR skon klämde också.
Jag kommer propagera vidare för spanskan, och HOPPAS att sonen ändar sig.
Jag tycker att får man chansen så tidigt i livet att starta upp ett andra utländskt språk, då ska man vara smart och ta vara på den.
Blir han dessutom fotbollsproffs och kanske hamnar i spanien, portugal eller kanske sydamerika...
Då har han ju språket supergratis!
Jag tror jag får ändra taktik och använda DET argumentet istället.
Man får ju inte vara dum.
Och sonen blev ännu surare, ALLTID ska "Den praktiska mamman alltid lägga sig i".
Suck...
Inte lätt att alltid VARA den praktiska (krånglande) mamman ska gudarna veta!
Annars så har jag vunnit en mönster till på "Traddis" idag, det var billigt, billigt...
...ett väldigt vardagsgulligt barnmönster till.
Älskar den lilla klänningen längst ner i höger i bild, den med fickan på bröstet, ser det framför mig i sweatshirt tyg kanske..?
Onion verkar ha mycket coola små barnkläder, jag väntar ju ännu på att vinna ett mönster till i samma serie, håll tummarna.
Jag leder budet
Hittade även på nätet idag, hos Burda...
... detta mönster!
Men det mönstret har du väl redan, tänker väl då säkert.
Nej, det har faktiskt jag inte.
Jag har liknande mönster, men inte som detta, och jag gillar dessutom fickorna fram som gör att man kan göra den som lite "vardags-sommarklänning".
Fast detta mönster får jag nog gå till tygaffärn och se om det går att köpa/beställa där, det är nämligen nytt.
ÄLSKAR modellen, har till och med hittat ett perfekt, svart, prasseltyg på Stoff och Stil att sy den i
Kanske även denna klänning skulle kunna funka som grundmönster till...
... den där överdelen som jag gillade i melodifestivalen...
... som jag gjorde om.Ja, den som lever får se, men det översta mönstret ska jag ha iallafall, "halvklänningen".
Nu ska jag äta.
En skitig snödriva i all sin prakt...
Having a Peter Le Marc-dag idag.
Det tog exakt 4 minuter in i intervjun med Apelsinmannen Ranelid, så stod jag inte ut längre.
"Han är fan inte klok", tänkte jag och lättade ur soffan.
Jag skulle så gärna vilja gilla karl och inte vara en mobbare, men återigen...
Jag TÅL honom inte, han är knäpp!
Vila...?
Nä, det gick inte, jag hade för ont, så jag bakade lite istället.
Satte på Peter Le Marc och skrålade med för full hals.
Mästarnas mästare på bra vardagsdramatik i sina texter, Björn Ranelid, släng dig i väggen.
Sen ville jag ut, uppehåll i regnet och Milou fick faktiskt stanna hemma idag, det är SÅ skitigt ute...
En skitig snödriva i all sin prakt...
Skitiga Toftavägen i all sin prakt...
Och skitiga Söderväg i all sin prakt!
Milou har fått hålla till i trädgården med mamma, jag kände att jag måste ut, och jag hade inte kunnat gå med henne i koppel idag eller orka duscha henne efter heller.
Så jag drog järnet ut till Vibble och tillbaka, hade musik i örornen för första gången sen jag köpte hund.
Det dånade i öronen, så nu får jag väl tinitus också.
Det gick snabbt, och jag blev dösvettig.
Fint, precis vad jag behövde, och så kom regnet tillbaka precis när jag kom hem.
Satte på Le Marc igen och städade köket, frös in "baket" och nu sitter jag i soffan och har...
Ont!
Men jag ska brygga kaffe och virka tror jag...
Annars står jag inte ut!
Ja, ibland gör jag tvärtom, när jag borde vila, gör jag det inte.
Men som sagt, det är för att jag inte står ut.
Det tog exakt 4 minuter in i intervjun med Apelsinmannen Ranelid, så stod jag inte ut längre.
"Han är fan inte klok", tänkte jag och lättade ur soffan.
Jag skulle så gärna vilja gilla karl och inte vara en mobbare, men återigen...
Jag TÅL honom inte, han är knäpp!
Vila...?
Nä, det gick inte, jag hade för ont, så jag bakade lite istället.
Satte på Peter Le Marc och skrålade med för full hals.
Mästarnas mästare på bra vardagsdramatik i sina texter, Björn Ranelid, släng dig i väggen.
Sen ville jag ut, uppehåll i regnet och Milou fick faktiskt stanna hemma idag, det är SÅ skitigt ute...
En skitig snödriva i all sin prakt...
Skitiga Toftavägen i all sin prakt...
Och skitiga Söderväg i all sin prakt!
Milou har fått hålla till i trädgården med mamma, jag kände att jag måste ut, och jag hade inte kunnat gå med henne i koppel idag eller orka duscha henne efter heller.
Så jag drog järnet ut till Vibble och tillbaka, hade musik i örornen för första gången sen jag köpte hund.
Det dånade i öronen, så nu får jag väl tinitus också.
Det gick snabbt, och jag blev dösvettig.
Fint, precis vad jag behövde, och så kom regnet tillbaka precis när jag kom hem.
Satte på Le Marc igen och städade köket, frös in "baket" och nu sitter jag i soffan och har...
Ont!
Men jag ska brygga kaffe och virka tror jag...
Annars står jag inte ut!
Ja, ibland gör jag tvärtom, när jag borde vila, gör jag det inte.
Men som sagt, det är för att jag inte står ut.
Känner mig redo för psyket...
Om jag sitter rakt upp och ner, helt blixtstilla, då känner jag ingenting i nacken.
Så fort jag rör mig börjar det bränna direkt.
En förbättring från igår, men LÅÅÅÅÅÅNGT ifrån vad jag pallar med.
Fast nu ser det ut som det gör, jag får för mitt eget bästa försöka sitta still och vila min vänstersida så mycket jag bara kan idag.
Men som jag skrev igår...
Jag har varken tid eller lust att sitta här och bara glo.
När det blir så här vill jag bara gråta, jag gör det inte, men jag vill.
Jag hatar att känna mig handikappad, hatar värk, jag blir grinfärdig.
Skit i det nu, det blir bara värre om jag tänker på det.
Imorgon är det bättre.
När jag gick ut med hunden imorse hittade hon inte mindre än TVÅ ställen där en (eller två) katter hade bajsat.
Hon dök på bajshögarna som en hök på en mus, jag röt som en överste Kapten i krig.
Hon hann typ bara slicka ett slick på vardera bajshög, så jag behövde "bara" tvätta öron, mun och borsta tänderna när vi kom in.
Och medans jag plockade upp hundbajs och kattbajset i trädgården, ramlade sonens blomkruka och blomma ut från hans fönster (som jag öppnat för att vädra ut lite).
PANG!
Ja...
Då fick jag plocka upp det också.
Jaha, då blev jag grinfärdig igen men tänkte att "nu har du ju inte mens, inget hormonpåslag i kroppen, du behöver inte börja gråta".
Nä, jag har bara ont.
Och så tänkte jag det mycket fula "F-ordet" och bet ihop.
Känns som att om någon bara PETAR på mig idag, kommer jag gråta.
Mest är det väl frustrationen över att inte kunna virka eller sy och göra ALLt det jag nu förberett.
Men...
Jag ska INTE gråta.
Det som är positivt är att det regnar iallafall!
Mildväder, regn och den skitiga snön ska bara väck.
Dagens höjdpunkt, hoppas det regnar i dagarna tre.
Det finns annat som ligger och snurrar i skallen på mig, "saker" som gör mig så arg...
Så jag nästan exploderar.
Pratade av mig med Klokboken igår, men jag eldade upp mig någe så fruktansvärt så tillslut var vi bara tvugna att sluta prata om "saken", för jag fick bara ännu ondare i nacken.
Jag sa att slutar vi inte prata om det här, då blir jag galen, jag blir vansinnig.
Jag sa även:
Jag kommer fan skriva EN BOK snart!
Tyckte hon apselut att jag skulle göra, ja, saker som gör mig arg får mig att smattra iväg på tangenterna fortare än nån som dansar Riverdance.
Så raskt över till sonen...
Han har fått en lapp hem från skolan där det står att han nu blir erbjuden att börja läsa ett tredje språk.
Han har valen:
Spanska, franska, tyska och engelska/svenska (fast det läser han ju redan, kanske det är för barn som det inte går så bra för...?)
För MIG (som inte är sonen, utan bara hans mamma ;) är valet självklart:
Spanska!
Det är ju ett språk som talas på många ställen över hela världen.
Jag har sökt sonens pappa imorse, tycker faktiskt att vi ska påverka lite där...?
Jag har iofs redan sagt till sonen vad jag tycker innan han fick hem lappen, och vilka fördelar det har med spanskan, och han är inte helt ovillig till det.
Verkar som spanskan lockar!
Jag håller tummarna för att det blir det, dessutom kanske man kan lära sig lite själv på kuppen.
Holá amigos...
... eller nå´t...?
Såg på reklamen på tv nu att drömvinsten på Lotto är 125 miljoner.
Kan jag och sambon få vinna just den vinsten så är ni snälla?
Det vore så skönt just idag när allt känns så "gråtfärdigt".
Lite lycka är aldrig fel liksom.
Särskilt om lyckan stavas P-E-N-G-A-R!
Så trodde jag att jag skulle få njuta av lite "Malou efter tio" i lugn och ro här, nu när jag har så ont i nacke och arm.
Då ser jag att Björn "Apelsinmannen med lipgloss on top" ska vara med.
Jaha, då var morgononen ännu mer förstörd.
Kanske jag ska ha mens igen, för jag ville bara gråta...
Igen.
Kan man inte ens få njuta av lite Malou utan att den där självutnämda poesi-predikanten Ranelid ska få förstöra min morgon också!?
Jag känner mig redo för psyket och en djup depression är förestående.
På riktigt.
Okej, nu ska jag sluta skriva om mig själv och min depp-depp-deppiga skitmorgon.
Jag kanske blir gladare lite senare, återkommer.
Så fort jag rör mig börjar det bränna direkt.
En förbättring från igår, men LÅÅÅÅÅÅNGT ifrån vad jag pallar med.
Fast nu ser det ut som det gör, jag får för mitt eget bästa försöka sitta still och vila min vänstersida så mycket jag bara kan idag.
Men som jag skrev igår...
Jag har varken tid eller lust att sitta här och bara glo.
När det blir så här vill jag bara gråta, jag gör det inte, men jag vill.
Jag hatar att känna mig handikappad, hatar värk, jag blir grinfärdig.
Skit i det nu, det blir bara värre om jag tänker på det.
Imorgon är det bättre.
När jag gick ut med hunden imorse hittade hon inte mindre än TVÅ ställen där en (eller två) katter hade bajsat.
Hon dök på bajshögarna som en hök på en mus, jag röt som en överste Kapten i krig.
Hon hann typ bara slicka ett slick på vardera bajshög, så jag behövde "bara" tvätta öron, mun och borsta tänderna när vi kom in.
Och medans jag plockade upp hundbajs och kattbajset i trädgården, ramlade sonens blomkruka och blomma ut från hans fönster (som jag öppnat för att vädra ut lite).
PANG!
Ja...
Då fick jag plocka upp det också.
Jaha, då blev jag grinfärdig igen men tänkte att "nu har du ju inte mens, inget hormonpåslag i kroppen, du behöver inte börja gråta".
Nä, jag har bara ont.
Och så tänkte jag det mycket fula "F-ordet" och bet ihop.
Känns som att om någon bara PETAR på mig idag, kommer jag gråta.
Mest är det väl frustrationen över att inte kunna virka eller sy och göra ALLt det jag nu förberett.
Men...
Jag ska INTE gråta.
Det som är positivt är att det regnar iallafall!
Mildväder, regn och den skitiga snön ska bara väck.
Dagens höjdpunkt, hoppas det regnar i dagarna tre.
Det finns annat som ligger och snurrar i skallen på mig, "saker" som gör mig så arg...
Så jag nästan exploderar.
Pratade av mig med Klokboken igår, men jag eldade upp mig någe så fruktansvärt så tillslut var vi bara tvugna att sluta prata om "saken", för jag fick bara ännu ondare i nacken.
Jag sa att slutar vi inte prata om det här, då blir jag galen, jag blir vansinnig.
Jag sa även:
Jag kommer fan skriva EN BOK snart!
Tyckte hon apselut att jag skulle göra, ja, saker som gör mig arg får mig att smattra iväg på tangenterna fortare än nån som dansar Riverdance.
Så raskt över till sonen...
Han har fått en lapp hem från skolan där det står att han nu blir erbjuden att börja läsa ett tredje språk.
Han har valen:
Spanska, franska, tyska och engelska/svenska (fast det läser han ju redan, kanske det är för barn som det inte går så bra för...?)
För MIG (som inte är sonen, utan bara hans mamma ;) är valet självklart:
Spanska!
Det är ju ett språk som talas på många ställen över hela världen.
Jag har sökt sonens pappa imorse, tycker faktiskt att vi ska påverka lite där...?
Jag har iofs redan sagt till sonen vad jag tycker innan han fick hem lappen, och vilka fördelar det har med spanskan, och han är inte helt ovillig till det.
Verkar som spanskan lockar!
Jag håller tummarna för att det blir det, dessutom kanske man kan lära sig lite själv på kuppen.
Holá amigos...
... eller nå´t...?
Såg på reklamen på tv nu att drömvinsten på Lotto är 125 miljoner.
Kan jag och sambon få vinna just den vinsten så är ni snälla?
Det vore så skönt just idag när allt känns så "gråtfärdigt".
Lite lycka är aldrig fel liksom.
Särskilt om lyckan stavas P-E-N-G-A-R!
Så trodde jag att jag skulle få njuta av lite "Malou efter tio" i lugn och ro här, nu när jag har så ont i nacke och arm.
Då ser jag att Björn "Apelsinmannen med lipgloss on top" ska vara med.
Jaha, då var morgononen ännu mer förstörd.
Kanske jag ska ha mens igen, för jag ville bara gråta...
Igen.
Kan man inte ens få njuta av lite Malou utan att den där självutnämda poesi-predikanten Ranelid ska få förstöra min morgon också!?
Jag känner mig redo för psyket och en djup depression är förestående.
På riktigt.
Okej, nu ska jag sluta skriva om mig själv och min depp-depp-deppiga skitmorgon.
Jag kanske blir gladare lite senare, återkommer.
Ber till gud...
Sitter och fösöker slappna av i soffan, men det är helt omöjligt.
Jag har burit för mycket idag, jag har så ont så jag nästan dör.
Madde-sjukskriven-ont.
Inte bra, jag har inte tid med detta denna veckan, detta är inte bra alls.
Jag har inte tid att vila upp mig i flera dagar eller veckor, jag ska jobba och jag ska baka och jag ska umgås och...
Göra mycket i dagarna som kommer.
Jag har så dj-la ont.
Jag ber till gud att detta försvinner fortast möjligast, men med tanke på smärtnivån...
Har jag nog inte sån tur.
Och jag vill INTE sitta här med armarna i vila, jag har massor jag vill sätta tänder och händer i.
Jag blir gråtfärdig.
Jag har burit för mycket idag, jag har så ont så jag nästan dör.
Madde-sjukskriven-ont.
Inte bra, jag har inte tid med detta denna veckan, detta är inte bra alls.
Jag har inte tid att vila upp mig i flera dagar eller veckor, jag ska jobba och jag ska baka och jag ska umgås och...
Göra mycket i dagarna som kommer.
Jag har så dj-la ont.
Jag ber till gud att detta försvinner fortast möjligast, men med tanke på smärtnivån...
Har jag nog inte sån tur.
Och jag vill INTE sitta här med armarna i vila, jag har massor jag vill sätta tänder och händer i.
Jag blir gråtfärdig.
Maken till fräckhet...
Så var man själv igen då.
Jag har barnvaktat och umgåtts mest hela dagen, pratat, lagat kvällsmat, ätit med familjen och nu har sambon och sonen har stuckit till sambons polare.
Jag och Milou är helt själva, vi har tv-kväll, det är "Mot alla odds" och dubbelavsnitt "Project runway".
Milou och jag ska mysa!
Och jag måste snacka med Klokboken, jag har något jag måste avhandla med henne.
Och lite till...
Jag är nämligen asförbannad.
Inte på henne såklart, utan på...
Annat.
Hemligt.
Maken till fräckhet är det enda jag kan skriva!
Sambon har varit och köpt en ny hemtelefon, dom gamla telefonerna är helt kassa!
Den ena har inte fungerat på två år, den andra har nollan lagt av på, så man måste använda en penna för att trycka in siffran hela tiden.
Jag har fått sinna här, och dragit mig för att ringa överhuvudtaget.
Nu sätter jag snart den nya telefonen på laddning, och sen har vi en KLOK telefon imorgonbitti.
Dessutom hade denna "handsfree"-funktion, så jag jag koppla in handsfree och sitta och virka tex, utan att behöva hålla i telefonen.
LYX!
Nu måste jag ringa Klokboken, återkommer.
Jag har barnvaktat och umgåtts mest hela dagen, pratat, lagat kvällsmat, ätit med familjen och nu har sambon och sonen har stuckit till sambons polare.
Jag och Milou är helt själva, vi har tv-kväll, det är "Mot alla odds" och dubbelavsnitt "Project runway".
Milou och jag ska mysa!
Och jag måste snacka med Klokboken, jag har något jag måste avhandla med henne.
Och lite till...
Jag är nämligen asförbannad.
Inte på henne såklart, utan på...
Annat.
Hemligt.
Maken till fräckhet är det enda jag kan skriva!
Sambon har varit och köpt en ny hemtelefon, dom gamla telefonerna är helt kassa!
Den ena har inte fungerat på två år, den andra har nollan lagt av på, så man måste använda en penna för att trycka in siffran hela tiden.
Jag har fått sinna här, och dragit mig för att ringa överhuvudtaget.
Nu sätter jag snart den nya telefonen på laddning, och sen har vi en KLOK telefon imorgonbitti.
Dessutom hade denna "handsfree"-funktion, så jag jag koppla in handsfree och sitta och virka tex, utan att behöva hålla i telefonen.
LYX!
Nu måste jag ringa Klokboken, återkommer.
Barnvakt...
Uppe med tuppen, frukostat, röjt lägenheten, fått iväg sonen till skolan, duschat och nu...
Är jag barnvakt!
Lilla "H" är här, fast hon ligger och sover i babyliften, fint uppställd på matrumsbordet, så jag kan sitta här och blogga och titta på henne.
Lyx.
Så får vi se hur det går, hon ammas och mamma är i skolan, jag hoppas Lilla "H" har blivit upptankad ordentligt, annars ligger barnvakten risigt till!
Det går så länge det går typ.
Jag har annars sovit som en stock.
Läste Leif GW´s biografi innan jag somnade, och jag skrattar faktiskt högt för mig själv ibland.
Jag tycker han skriver MYCKET underhållande och bra, och man känner liksom sig hemma när man läser.
Även om han skriver om ett svergie i efterkrigstid, så är man inte så ung så man INTE vet något om det...
Men man är ändå så pass ung så man har inte upplevt det.
Fast så har man en pappa och mormor som berättat mycket, och gamla svartvita matinéefilmer från söndagseftermiddagarna färskt i minnet.
Ja, jag känner mig hemma i hans beskrivningar, och...
Jag är mycket road och jag slukläser.
På jobbet läser jag...
"Vi måste tala om Kevin", även den en MYCKET bra bok!
Det är dock en mycket mörk bok, handlar om en pojke, Kevin, som blir en massmördare.
Boken är skriven och uppbyggd så att man läser brev som Kevins mamma skriver till hans pappa, som hon är skild ifrån.
Hon skriver liksom "av sig" om deras relation från början, när dom får barn, hur det sen blir med barnet, och allt som händer därefter.
Jag slukläser även där, bra skriven och spännande.
Jag la mig runt 22 på jobbet sist, och kunde inte lägga ifrån mig boken förrens 00.45.
Då fick jag tvinga mig själv, för jag hade lätt kunnat fortsätta läsa.
Och HÄR snackar vi om en bok som går in på djupet, SÅNT GILLAS av mig.
Jag hatar när jag läser böcker och det "skummas" igenom detaljer och relationer mellan människor.
Jag vill veta ALLT, även om det är en roman eller biografi.
Detta är en roman och inte självupplevt tror jag.
Igår gick hantverkandet "sisådär".
Jag fick börja om tre gånger på en spets, först en gång för att jag räknat fel, sen repa upp för att det mönstret jag valt inte funkade som spets.
Då fick jag börja om en tredje gång och göra det "vanliga" spetsmönstret, som jag gjorde till den linblå klänningen och det som jag gjort till det rosa/prickiga linnet jag ska sy.
Och eftersom jag inte orkade leta efter något annat spetsmönster, då fick det bli samma spets till batiklinnet också.
Vi såg film samtidigt som jag virkade, "Johnny English reborn", det var ingen film för mig.
Jag tappade koncentrationen redan efter en kvart, jag tyckte den var urlöjlig, töntig humor.
Sonen och sambon skrattade dock.
Men inte jag, MAX ett skratt klämde jag kanske ur mig.
Nu ska jag fortsätta virka tills gullegumman vaknar här, vi ses senare!
Är jag barnvakt!
Lilla "H" är här, fast hon ligger och sover i babyliften, fint uppställd på matrumsbordet, så jag kan sitta här och blogga och titta på henne.
Lyx.
Så får vi se hur det går, hon ammas och mamma är i skolan, jag hoppas Lilla "H" har blivit upptankad ordentligt, annars ligger barnvakten risigt till!
Det går så länge det går typ.
Jag har annars sovit som en stock.
Läste Leif GW´s biografi innan jag somnade, och jag skrattar faktiskt högt för mig själv ibland.
Jag tycker han skriver MYCKET underhållande och bra, och man känner liksom sig hemma när man läser.
Även om han skriver om ett svergie i efterkrigstid, så är man inte så ung så man INTE vet något om det...
Men man är ändå så pass ung så man har inte upplevt det.
Fast så har man en pappa och mormor som berättat mycket, och gamla svartvita matinéefilmer från söndagseftermiddagarna färskt i minnet.
Ja, jag känner mig hemma i hans beskrivningar, och...
Jag är mycket road och jag slukläser.
På jobbet läser jag...
"Vi måste tala om Kevin", även den en MYCKET bra bok!
Det är dock en mycket mörk bok, handlar om en pojke, Kevin, som blir en massmördare.
Boken är skriven och uppbyggd så att man läser brev som Kevins mamma skriver till hans pappa, som hon är skild ifrån.
Hon skriver liksom "av sig" om deras relation från början, när dom får barn, hur det sen blir med barnet, och allt som händer därefter.
Jag slukläser även där, bra skriven och spännande.
Jag la mig runt 22 på jobbet sist, och kunde inte lägga ifrån mig boken förrens 00.45.
Då fick jag tvinga mig själv, för jag hade lätt kunnat fortsätta läsa.
Och HÄR snackar vi om en bok som går in på djupet, SÅNT GILLAS av mig.
Jag hatar när jag läser böcker och det "skummas" igenom detaljer och relationer mellan människor.
Jag vill veta ALLT, även om det är en roman eller biografi.
Detta är en roman och inte självupplevt tror jag.
Igår gick hantverkandet "sisådär".
Jag fick börja om tre gånger på en spets, först en gång för att jag räknat fel, sen repa upp för att det mönstret jag valt inte funkade som spets.
Då fick jag börja om en tredje gång och göra det "vanliga" spetsmönstret, som jag gjorde till den linblå klänningen och det som jag gjort till det rosa/prickiga linnet jag ska sy.
Och eftersom jag inte orkade leta efter något annat spetsmönster, då fick det bli samma spets till batiklinnet också.
Vi såg film samtidigt som jag virkade, "Johnny English reborn", det var ingen film för mig.
Jag tappade koncentrationen redan efter en kvart, jag tyckte den var urlöjlig, töntig humor.
Sonen och sambon skrattade dock.
Men inte jag, MAX ett skratt klämde jag kanske ur mig.
Nu ska jag fortsätta virka tills gullegumman vaknar här, vi ses senare!
Chokladbrun och gammelrosa sjal...
Nytt foto på den chokladbruna musselsjalen, och även den nyss nygjorda gammelrosa.
Finns nu i butiken www.stickqvick.blogg.se/butik/
Världens gulligaste lortgris...
Idag kom mitt nya fynd från Tradera...
Ja, som om det inte var NOG med "Fluff-klänningsmönster" här hemma, så har jag fyndat ett till.
Och...
Jag tycker nästan mer om detta än det förra, jag kommer bli en dröm i tyll
Återigen har jag nog glömt bort min ålder, men det har alltid varit en dröm att få ha en sådan här sen jag sett "Sex and the City".
Och jag har även lagt bud på...
... detta söta barnklädes mönster.
Jag hoppas jag vinner auktionen, GUD vad man kan fynda mycket fint på "Traddis", det är inte klokt!
Här har det inte blivit av att jag hunnit sy.
Promenaden var i högt tempo, vi fick ta Toftavägen idag, orkade inte trampa runt i snön på Hällarna.
Det var för tungt att gå, man sjönk ner hela tiden och jag ville ha tempo.
Alltså blev det cykelvägen till och från Vibblecity, jag hade supertempo och Milou...
Hon kom hem som världens gulligaste LORTGRIS.
Täckt nertill av smält snövatten blandat med grus och sand!
Härligt!
Eller inte.
Jag väljer inte.
Det var bara att kasta den lilla lortgrisen i duschen, inte så poppis.
Det har hon ju sluppit nu när det varit så mycket snö och "rent" på vägarna, men nu smälter snön och der är bara grisigt überalles.
Sen skulle jag duscha och göra mig iordning, sen pratade jag i telefon och sen kom sonen och just nu...
Är jag lite för trött.
Men jag ska förbereda kvällsmaten, gå och betala garnet och sen får jag se.
Jag är kanske inte helt OFF på ett syprojekt, beroende på.
Imorgon ska jag nämligen vara barnvakt på morgonen och sen kommer min bonuskusin, så då blir det inte så mycket "SY" förrens på onsdag.
Eller så virkar jag spetsar..?
Jag får se hur jag gör, men nu måste jag till tygaffären iallafall.
Återkommer.
Ja, som om det inte var NOG med "Fluff-klänningsmönster" här hemma, så har jag fyndat ett till.
Och...
Jag tycker nästan mer om detta än det förra, jag kommer bli en dröm i tyll
Återigen har jag nog glömt bort min ålder, men det har alltid varit en dröm att få ha en sådan här sen jag sett "Sex and the City".
Och jag har även lagt bud på...
... detta söta barnklädes mönster.
Jag hoppas jag vinner auktionen, GUD vad man kan fynda mycket fint på "Traddis", det är inte klokt!
Här har det inte blivit av att jag hunnit sy.
Promenaden var i högt tempo, vi fick ta Toftavägen idag, orkade inte trampa runt i snön på Hällarna.
Det var för tungt att gå, man sjönk ner hela tiden och jag ville ha tempo.
Alltså blev det cykelvägen till och från Vibblecity, jag hade supertempo och Milou...
Hon kom hem som världens gulligaste LORTGRIS.
Täckt nertill av smält snövatten blandat med grus och sand!
Härligt!
Eller inte.
Jag väljer inte.
Det var bara att kasta den lilla lortgrisen i duschen, inte så poppis.
Det har hon ju sluppit nu när det varit så mycket snö och "rent" på vägarna, men nu smälter snön och der är bara grisigt überalles.
Sen skulle jag duscha och göra mig iordning, sen pratade jag i telefon och sen kom sonen och just nu...
Är jag lite för trött.
Men jag ska förbereda kvällsmaten, gå och betala garnet och sen får jag se.
Jag är kanske inte helt OFF på ett syprojekt, beroende på.
Imorgon ska jag nämligen vara barnvakt på morgonen och sen kommer min bonuskusin, så då blir det inte så mycket "SY" förrens på onsdag.
Eller så virkar jag spetsar..?
Jag får se hur jag gör, men nu måste jag till tygaffären iallafall.
Återkommer.
Det luktar oljeraffinaderi...
God morgon, då var jag hemma igen!
Vajsing på pannan här hemma, så det är enbart 16 grader i lägenheten.
Värmefläkten går för högtryck.
Jag kommer vara luspank när elräkningen kommer, inget ont som inte har något ont med sig!
Typ.
Ja, jag sa till mamma för ca två, tre veckor sedan att det måste vara något fel på pannan.
Det började lukta olja i källaren och det blev bara värre och värre för varje dag.
Mamma/Strutsen, reagerade inte, huvudet i sanden direkt.
Ville inte reagera, ville inte höra, ville inte se.
Tillslut, i onsdags, sa jag att "Nu måste du ringa någon som kommer hit och kollar pannan, den känns som den håller på att paja ihop.
Känner du inte att det stinker olja?"
Jo, det fick hon äntligen medge.
"Ringer inte du, så ringer jag, INNAN det händer något större!"
DÅ fick mamma äntligen eld i baken och ringde, det kom en kille, och det var något fel på någon ventil.
Såklart fanns inte ventilen "hemma", så han var tvungen att skicka efter från fastlandet.
Pannan har då luktat ÄNNU värre sen han tog bort den, jag har vädrat i hela trappuppgången hela morgonen sen jag kom hem.
Jag höll på att storkna när jag kom innanför ytterdörren.
Det luktar OLJERAFFINADERI!
Värmen är rejält nedskruvad, för pannan "läcker" utan ventilen, och ju varmare den är, desto hårdare måste den jobba och det rinner ut "något" och det måste tömmas ur en skål.
Därav "Nordpolen kylan" inomhus.
Det är bara att bita ihop tills pann-killen kommer och fixar ventilen.
Igår, när vi var en snabbis på stan, fyndade jag...
... en barnklänning ( inte så fin ) för 20 kr i storlek 98.
Först mätte jag några mått, sen såg jag att den var rea, och att den kostade 20 kr, då köpte jag den.
Tänkte att det var värt det, att köpa och ha hemma och använda som måttstock när jag spånar fram EGNA små barnkläder.
Eftersom jag blev så osäker på måtten jag bett om och fått, när jag skulle sy till Lilla Sunshine, så har jag nu en klänning att mäta längd, bredd på tyget, armhålestorlek och hur högt "bröststycket" ska gå upp framtill.
20 kr var ett fynd.
Dessutom kan jag förmiska och förstora ihop med måtten på "Svenska mönsters"-sida.
Annars så blev jag förtjust i överdelen på den här klänningen, från Melodifestivalen...
... oversize halterneck överdel, och helt öppen bak.
Passar perfekt om man vill vara snygg i halterneck utan bh.
Jag teckande snabbt av den när tjejen sjöng, men med en annan, kortare nederdel...
... verkligen något jag kan tänka mig att sy till mig själv i framtiden.
Igårkvälls, när vi satt och såg på tv virkade jag nya neonrosa spetsar, i det nya garnet som kommit.
Hann med två stycken upptill, nertill får jag virka spets när jag sytt linnet, det måste ju mätas på nytt då.
Dessutom virkade jag klart dom spetsarna i det gamla garnet jag hade, som garnet inte räckte till från början.
Dom ska jag också använda som måttstock ifall "folk" skulle vilja ha linnen framöver.
Då kan jag ha spetsen att lägga till, eller dra ifrån storlek på den.
Nu ska jag ut med lilla vovven, solen skiner, jag vill svettas för att hålla formen...
Sen ska jag sy, återkommer senare.
Vajsing på pannan här hemma, så det är enbart 16 grader i lägenheten.
Värmefläkten går för högtryck.
Jag kommer vara luspank när elräkningen kommer, inget ont som inte har något ont med sig!
Typ.
Ja, jag sa till mamma för ca två, tre veckor sedan att det måste vara något fel på pannan.
Det började lukta olja i källaren och det blev bara värre och värre för varje dag.
Mamma/Strutsen, reagerade inte, huvudet i sanden direkt.
Ville inte reagera, ville inte höra, ville inte se.
Tillslut, i onsdags, sa jag att "Nu måste du ringa någon som kommer hit och kollar pannan, den känns som den håller på att paja ihop.
Känner du inte att det stinker olja?"
Jo, det fick hon äntligen medge.
"Ringer inte du, så ringer jag, INNAN det händer något större!"
DÅ fick mamma äntligen eld i baken och ringde, det kom en kille, och det var något fel på någon ventil.
Såklart fanns inte ventilen "hemma", så han var tvungen att skicka efter från fastlandet.
Pannan har då luktat ÄNNU värre sen han tog bort den, jag har vädrat i hela trappuppgången hela morgonen sen jag kom hem.
Jag höll på att storkna när jag kom innanför ytterdörren.
Det luktar OLJERAFFINADERI!
Värmen är rejält nedskruvad, för pannan "läcker" utan ventilen, och ju varmare den är, desto hårdare måste den jobba och det rinner ut "något" och det måste tömmas ur en skål.
Därav "Nordpolen kylan" inomhus.
Det är bara att bita ihop tills pann-killen kommer och fixar ventilen.
Igår, när vi var en snabbis på stan, fyndade jag...
... en barnklänning ( inte så fin ) för 20 kr i storlek 98.
Först mätte jag några mått, sen såg jag att den var rea, och att den kostade 20 kr, då köpte jag den.
Tänkte att det var värt det, att köpa och ha hemma och använda som måttstock när jag spånar fram EGNA små barnkläder.
Eftersom jag blev så osäker på måtten jag bett om och fått, när jag skulle sy till Lilla Sunshine, så har jag nu en klänning att mäta längd, bredd på tyget, armhålestorlek och hur högt "bröststycket" ska gå upp framtill.
20 kr var ett fynd.
Dessutom kan jag förmiska och förstora ihop med måtten på "Svenska mönsters"-sida.
Annars så blev jag förtjust i överdelen på den här klänningen, från Melodifestivalen...
... oversize halterneck överdel, och helt öppen bak.
Passar perfekt om man vill vara snygg i halterneck utan bh.
Jag teckande snabbt av den när tjejen sjöng, men med en annan, kortare nederdel...
... verkligen något jag kan tänka mig att sy till mig själv i framtiden.
Igårkvälls, när vi satt och såg på tv virkade jag nya neonrosa spetsar, i det nya garnet som kommit.
Hann med två stycken upptill, nertill får jag virka spets när jag sytt linnet, det måste ju mätas på nytt då.
Dessutom virkade jag klart dom spetsarna i det gamla garnet jag hade, som garnet inte räckte till från början.
Dom ska jag också använda som måttstock ifall "folk" skulle vilja ha linnen framöver.
Då kan jag ha spetsen att lägga till, eller dra ifrån storlek på den.
Nu ska jag ut med lilla vovven, solen skiner, jag vill svettas för att hålla formen
...Sen ska jag sy, återkommer senare.
Ny dag, nya tag...
Uppe, men som vanligt är det knappt.
Regnet öser ner, fast jag ser det faktiskt INTE som negativt!
Desto mer och längre det regnar, desto fortare försvinner snön, och det har verkligen inget emot.
Dessutom får jag skjuts av sambon idag, för han ska på golftävling, inomhus.
Fast nu ser jag att det har slutat och regna tydligen...
Kanske jag tar cyklen istället, så jag kommer hem snabbt imorgon.
Skall ta med mig lite av det nya bomullsgarnet och virka spetsar ikväll när vi ser på tv.
Förhoppningsvis har jag då kanske spetsar till ett linne klart imorgon, då kan jag sy både barnklänning OCH ett linne i batiktyg.
Med min numera "vana rutin" slänger jag säkert ihop det fort
Ja, det var väl "det hele", jag hinner inte med så mycket mer just nu, vi får ses imorgon.
Då är det en ny dag och nya tag!
Regnet öser ner, fast jag ser det faktiskt INTE som negativt!
Desto mer och längre det regnar, desto fortare försvinner snön, och det har verkligen inget emot.
Dessutom får jag skjuts av sambon idag, för han ska på golftävling, inomhus.
Fast nu ser jag att det har slutat och regna tydligen...
Kanske jag tar cyklen istället, så jag kommer hem snabbt imorgon.
Skall ta med mig lite av det nya bomullsgarnet och virka spetsar ikväll när vi ser på tv.
Förhoppningsvis har jag då kanske spetsar till ett linne klart imorgon, då kan jag sy både barnklänning OCH ett linne i batiktyg.
Med min numera "vana rutin" slänger jag säkert ihop det fort
Ja, det var väl "det hele", jag hinner inte med så mycket mer just nu, vi får ses imorgon.
Då är det en ny dag och nya tag!
Jag tror jag är allergisk mot karln...
Nej nu DJÄVLAR!!!!!
Jag som inte trodde den här kvällen kunde bli sämre än den varit med 3 timmars direktsänd begravnings-tv med morsan, så sitter vi här och ser melodifestivalen...
Så går den där djävla rabblande, BEDRÖVLIGA Apelsinmannen Björn Ranelid med extra läppglans on top, VIDARE direkt till final!
Jag finner inte ord.
Skandal, säger jag.
Folk måste ha skoj-röstat på "kul".
Dra en gammal filt från en fyllearrest över hela melodifestivalen, säger jag dessutom.
Och tro det eller ej, jag röstade ikväll.
Inte för att jag tyckte just det bidraget var bäst som jag röstade på, Andreas Johnson, ack nej...
Nej, jag röstade i andra omgången för att HAN skulle gå direkt, för allt annat var ju skit.
Jag tyckte annars "Love generation" var bäst ikväll, och dom blev utslagna direkt.
Men så går "Läppglans-apelsinmannen-med-gulfärgat-halmhårssvall" direkt till final.
Dessutom beter sig som om han vunnit hela skiten.
SKANDAL.
Måtte han bli mosad i finalen, annars har jag och sambon UNISONT svurit att faktiskt aldrig mer se "Mello".
Aldrig svenska iallafall, det kan man lika så gott skita i, det är så mycket meloditävlingar på tv ändå som vi kan följa.
Never missed, säger jag.
Och för att citera en strof från det "vinnande (enligt Björn själv)" bidraget, som sambon plockade upp:
"Om kvinnan avstår från mannens säd i 60 år, då dör mänskligheten ut..."
(herregud, har han värkt fram det själv i sitt knäppa lilla huvud, täckt med halmgult hårsvall...?)
Ja, helst hade jag nog sett att dom 60 åren redan gått, och Björn föll mer död on spot!
Min gud, förlåt mig för dessa hårda ord.
Men jag kan bara inte MED karln, han är så djäkla...
Orange!
Jag ska tokrösta på Torsten Flink för säkerhetsskull, så bara EN dåre går vidare.
Hjälp, då har det gått långt.
Roligt dock när programledaren Gina frågade om han varit på semester, "på SOLEN".
Ja, det kan man ju undra, men jag gissar att det ligger en dålig spraytan bakom den där urfula solbrännan också.
Han är uppenbarligen ett mycket svårt fall av tanorexi.
Jag ska aldrig mer sola på sommaren, jag vill inte se ut som en orange apelsinkvinna med läppglans i sommar och halmgult hårsvall på svaj.
Risken finns ju liksom att man ser ut som den kvinnliga versionen av honom, om man fortsätter sola några år till.
Urk, urk, dubbelurk.
Har just insett att VITT är "The IT", så brunt går fett bort nu.
Jag tror jag är allergisk mot karln, har fått röda prickar över hela kroppen.
Måste ha Anti-Björn vaccin.
Nej, nu måste jag lägga den här mello-chocken bakom mig, annars kommer jag inte kunna sova inatt.
Jag blir så upprörd.
Okej, vi ses imorgon, jag måste sova nu.
Todeloooo...
(Kräksljud i bakgrunden pga av minnesbilden på Apelsinmannen på Mello-scenen bankades sig själv på bröstet.
Mr. Supermatcho-orange-hotlips, not...)
Jag som inte trodde den här kvällen kunde bli sämre än den varit med 3 timmars direktsänd begravnings-tv med morsan, så sitter vi här och ser melodifestivalen...
Så går den där djävla rabblande, BEDRÖVLIGA Apelsinmannen Björn Ranelid med extra läppglans on top, VIDARE direkt till final!
Jag finner inte ord.
Skandal, säger jag.
Folk måste ha skoj-röstat på "kul".
Dra en gammal filt från en fyllearrest över hela melodifestivalen, säger jag dessutom.
Och tro det eller ej, jag röstade ikväll.
Inte för att jag tyckte just det bidraget var bäst som jag röstade på, Andreas Johnson, ack nej...
Nej, jag röstade i andra omgången för att HAN skulle gå direkt, för allt annat var ju skit.
Jag tyckte annars "Love generation" var bäst ikväll, och dom blev utslagna direkt.
Men så går "Läppglans-apelsinmannen-med-gulfärgat-halmhårssvall" direkt till final.
Dessutom beter sig som om han vunnit hela skiten.
SKANDAL.
Måtte han bli mosad i finalen, annars har jag och sambon UNISONT svurit att faktiskt aldrig mer se "Mello".
Aldrig svenska iallafall, det kan man lika så gott skita i, det är så mycket meloditävlingar på tv ändå som vi kan följa.
Never missed, säger jag.
Och för att citera en strof från det "vinnande (enligt Björn själv)" bidraget, som sambon plockade upp:
"Om kvinnan avstår från mannens säd i 60 år, då dör mänskligheten ut..."
(herregud, har han värkt fram det själv i sitt knäppa lilla huvud, täckt med halmgult hårsvall...?)
Ja, helst hade jag nog sett att dom 60 åren redan gått, och Björn föll mer död on spot!
Min gud, förlåt mig för dessa hårda ord.
Men jag kan bara inte MED karln, han är så djäkla...
Orange!
Jag ska tokrösta på Torsten Flink för säkerhetsskull, så bara EN dåre går vidare.
Hjälp, då har det gått långt.
Roligt dock när programledaren Gina frågade om han varit på semester, "på SOLEN".
Ja, det kan man ju undra, men jag gissar att det ligger en dålig spraytan bakom den där urfula solbrännan också.
Han är uppenbarligen ett mycket svårt fall av tanorexi.
Jag ska aldrig mer sola på sommaren, jag vill inte se ut som en orange apelsinkvinna med läppglans i sommar och halmgult hårsvall på svaj.
Risken finns ju liksom att man ser ut som den kvinnliga versionen av honom, om man fortsätter sola några år till.
Urk, urk, dubbelurk.
Har just insett att VITT är "The IT", så brunt går fett bort nu.
Jag tror jag är allergisk mot karln, har fått röda prickar över hela kroppen.
Måste ha Anti-Björn vaccin.
Nej, nu måste jag lägga den här mello-chocken bakom mig, annars kommer jag inte kunna sova inatt.
Jag blir så upprörd.
Okej, vi ses imorgon, jag måste sova nu.
Todeloooo...
(Kräksljud i bakgrunden pga av minnesbilden på Apelsinmannen på Mello-scenen bankades sig själv på bröstet.
Mr. Supermatcho-orange-hotlips, not...)
Mamma, tv-ockupanten...
Sambon och jag håller på att avlida här...
Mamma har varit här sen klockan 17.00 och ser på Whitney Houstons begravning på CNN.
Ja, jag har gjort en avstickare in i sovrummet för att se "Million dollar decorators" typ, för jag orkade bara inte sitta och se detta.
Det är inte bra alls.
Enda ljuspunkten var väl Kevin Costners tal, men resten...
HALLELUJA, halleluja, och väldigt amerikanskt.
Jag gick enbart ut i vardagsrummet igen, för att få bli klar med den gammelrosa sjalen!
Och nu är den klar.
Halleluja, sägar jag!
Bild kommer på måndag, inte mycket att se iofs, för den ser ut som alla andra musselsjalarna...
Fast gammelrosa då såklart
Så nu sitter vi alltså ÄNNU här och väntar på att eländet ska ta slut, så VI kan få tillbaka vår tv´n och slippa höra "Here, here", "Halleluja", "Sweet Jesus" och "Yeah".
Mamma har nu ockuperat vår tv i TRE TIMMAR!
Tre djäkla timmar, vart är en hederlig europeisk begravning när man behöver den!?
Jag hoppas att tv-ockupanten snart är klar med sitt begravningstittande, för jag har fått nog av detta.
Hoppsan, nu är visst ockupationen ÄNTLIGEN över, klockan är 20.00 och vi ska iallafall se "Mello".
Snart dags för Björn Ranelid att göra bort sig (igen) på bästa sändningstid, huvva, jag lär få fly ut i köket då.
Vi ses!
Mamma har varit här sen klockan 17.00 och ser på Whitney Houstons begravning på CNN.
Ja, jag har gjort en avstickare in i sovrummet för att se "Million dollar decorators" typ, för jag orkade bara inte sitta och se detta.
Det är inte bra alls.
Enda ljuspunkten var väl Kevin Costners tal, men resten...
HALLELUJA, halleluja, och väldigt amerikanskt.
Jag gick enbart ut i vardagsrummet igen, för att få bli klar med den gammelrosa sjalen!
Och nu är den klar.
Halleluja, sägar jag!
Bild kommer på måndag, inte mycket att se iofs, för den ser ut som alla andra musselsjalarna...
Fast gammelrosa då såklart
Så nu sitter vi alltså ÄNNU här och väntar på att eländet ska ta slut, så VI kan få tillbaka vår tv´n och slippa höra "Here, here", "Halleluja", "Sweet Jesus" och "Yeah".
Mamma har nu ockuperat vår tv i TRE TIMMAR!
Tre djäkla timmar, vart är en hederlig europeisk begravning när man behöver den!?
Jag hoppas att tv-ockupanten snart är klar med sitt begravningstittande, för jag har fått nog av detta.
Hoppsan, nu är visst ockupationen ÄNTLIGEN över, klockan är 20.00 och vi ska iallafall se "Mello".
Snart dags för Björn Ranelid att göra bort sig (igen) på bästa sändningstid, huvva, jag lär få fly ut i köket då.
Vi ses!
Jag inser...
Gah...
Ja, nej, jag kan INTE sy någon barnklänning idag, insåg jag.
Inte för att jag inte orkade, utan för att jag blev för osäker på storleken på klänningen.
Jag måste kvista in på valfri affär och mäta en "riktig" barnklänning, för att vara 100 på hur stor den ska bli.
Jag har liksom inget mönster hemma att titta på, och även om jag gick in på "Svenska Mönster" och hittade en tabell med "stuss-o-allt-sånt"...
Kände jag att jag vill mäta och titta på en riktig klänning, i tygåtgång också.
Jag har alltså inget eget mönster till denna barnklänning, utan syr en barnklänning av en vuxenversion.
Jag vill inte få den för stor eller för liten, och utan barn är det svårt.
Jag ser fram emot mitt vunna mönster från Tradera, för då har jag från nyfödd upp till 3, och sen har jag ett annat grundmönster som jag redan fyndat som är från 3-6.
Då har jag hela "spannet" sen, så att säga.
Inte lätt.
Visserligen hade jag kanske kunnat springa upp på vinden och raffsa runt bland sonens gamla tröjor, men det blir ändå inte samma sak, tröja och klänning liksom.
Jag har en liten stund imorgon, på jobbet, att slå ihjäl själv...
Så då springer jag iväg och ser var jag kan hitta på Åhlens, mäter och fular mig
Sen kan jag sy på måndag istället.
Idag...
Virkar jag klart den gammelrosa sjalen, jag har ett halvt varv kvar, sen fransar, sen klar!
Bra, då färdigställer jag EN sak idag iallafall.
Nu känner jag mig rätt klar med musselsjalarna, har kommit ikapp till mitt lilla lager, det jag legat efter med.
Nu ska jag göra 2-3 snoodar i fina färger också ( den svänger jag ihop snabbt ;), förmodligen en kjol också, även det ljusgröna linnet jag tar lite på då och då, sen har jag att sälja av ett tag framöver.
Då kan jag ägna mig åt att sy ÄNNU mera.
Så, nu dags att handarbetsjobba igen, återkommer med bild sen!
Ja, nej, jag kan INTE sy någon barnklänning idag, insåg jag.
Inte för att jag inte orkade, utan för att jag blev för osäker på storleken på klänningen.
Jag måste kvista in på valfri affär och mäta en "riktig" barnklänning, för att vara 100 på hur stor den ska bli.
Jag har liksom inget mönster hemma att titta på, och även om jag gick in på "Svenska Mönster" och hittade en tabell med "stuss-o-allt-sånt"...
Kände jag att jag vill mäta och titta på en riktig klänning, i tygåtgång också.
Jag har alltså inget eget mönster till denna barnklänning, utan syr en barnklänning av en vuxenversion.
Jag vill inte få den för stor eller för liten, och utan barn är det svårt.
Jag ser fram emot mitt vunna mönster från Tradera, för då har jag från nyfödd upp till 3, och sen har jag ett annat grundmönster som jag redan fyndat som är från 3-6.
Då har jag hela "spannet" sen, så att säga.
Inte lätt.
Visserligen hade jag kanske kunnat springa upp på vinden och raffsa runt bland sonens gamla tröjor, men det blir ändå inte samma sak, tröja och klänning liksom.
Jag har en liten stund imorgon, på jobbet, att slå ihjäl själv...
Så då springer jag iväg och ser var jag kan hitta på Åhlens, mäter och fular mig
Sen kan jag sy på måndag istället.
Idag...
Virkar jag klart den gammelrosa sjalen, jag har ett halvt varv kvar, sen fransar, sen klar!
Bra, då färdigställer jag EN sak idag iallafall.
Nu känner jag mig rätt klar med musselsjalarna, har kommit ikapp till mitt lilla lager, det jag legat efter med.
Nu ska jag göra 2-3 snoodar i fina färger också ( den svänger jag ihop snabbt ;), förmodligen en kjol också, även det ljusgröna linnet jag tar lite på då och då, sen har jag att sälja av ett tag framöver.
Då kan jag ägna mig åt att sy ÄNNU mera.
Så, nu dags att handarbetsjobba igen, återkommer med bild sen!
Vad tror vi om...
Vad tror vi om den här kombinationen nertill på klänningen...
Eller denna...
Ja...
Det återstår att se.
Dessutom hade mina garner kommit, så nu ska här virkas spetsar!
Återkommer senare.
Eller denna...
Ja...
Det återstår att se.
Dessutom hade mina garner kommit, så nu ska här virkas spetsar!
Återkommer senare.
Mycket motion...
Hemma igen, det var INTE kul att ta sig till jobbet igår, TRUST ME!
Jag kom 15 minuter försent, med det var inte mycket att göra åt.
Blötsnö hade fallit under natten, alla cykelbanor var inte röjda, NÄSTAN ALLA iofs, där jag försökte ta mig fram.
Och då försökte jag ändå ta alla stora "leder", men det var sörjigt på cykelbanorna, följdaktligen gick det inte att cykla.
Knappt ens att gå, så jag var helt lam i armen efter att ha skjutit cykeln framför mig hela vägen till jobbet.
På andra sidan stan.
Men jag kom fram, dock försent, så är det ju när man inte har körkort eller bil.
Fast OJ, så mycket motion man får!
Att ta sig hem idag är var mer en baggis, vägbanorna var frusna, jag kunde cykla hela vägen hem.
Alltid något.
Vår SNARAST tack!
Så ska det bli snöoväder idag igen.
Återigen VÅR snarast, tack!
Igår fick jag via sms så äntligen måtten på Lilla Sunshine.
Jag ska förmodligen sy, om jag orkar, är lite OFF idag.
Men förmodligen blir det systuga, och då måste jag hinna över till syaffären och köpa tråd och band.
Allstå måste jag egentligen i duschen NU, om jag ska hinna innan dom stänger.
Men jag är så...
Djävla...
Ja.
Dock fick jag ytterligare en egoboost igår, från en av tjejerna som jobbar på vårat kontor.
Hon hade av någon anledning hittat min hemsida, och vart helt begaistrad av mina små alster.
OJ, så GLAD jag blev av allt beröm.
Och mallig.
Men tänk vad svårt det är att ta beröm ändå, eller JAG har svårt att ta det ibland.
Kände att det var tur att hon inte såg mig genom telefonluren, för jag riktigt rodnade av berömmet.
Faktiskt.
Sen undrade hon om inte jag ville ha en utställning på "jobbet/kontoret".
Jag blev paff.
Jo, ja, kanske.
Men DÅ av någon anledning kände jag att DET vet jag inte om jag fixar.
Jag har så svårt att stå för mina alster ibland.
Inför främlingar.
Hänga/ställa ut mina sjalar där, oj vad läskigt.
Mhm, bizniz-kvinnan backar och kan även tycka det är jobbigt att ha sin butik öppen.
Jo, för så ÄR det ibland.
Jag fattar inte varför...?
Nätet är så bekvämt och anonymt, verkliga kunder är så läskiga.
Sån är jag.
Lättare att låta andra sälja, än stå där själv.
Jag är ju knäpp.
Jag kan SJÄLV vara supernöjd med saker jag gör, men så kommer det till försäljning...
Då blir det läskigt och jobbigt.
Så jag fick ju ett SUPER-ERBJUDANDE igår, blev jätteglad och paff, men...
Så svävar jag på svaret och "Får se".
Fint, SÅ ska en slipsten INTE dras!
Jag får väl suga på den karamellen ett tag, och se.
Nu hoppar jag i duschen och drar till tygaffären, ifall att jag ska sy.
Återkommer.
Jag kom 15 minuter försent, med det var inte mycket att göra åt.
Blötsnö hade fallit under natten, alla cykelbanor var inte röjda, NÄSTAN ALLA iofs, där jag försökte ta mig fram.
Och då försökte jag ändå ta alla stora "leder", men det var sörjigt på cykelbanorna, följdaktligen gick det inte att cykla.
Knappt ens att gå, så jag var helt lam i armen efter att ha skjutit cykeln framför mig hela vägen till jobbet.
På andra sidan stan.
Men jag kom fram, dock försent, så är det ju när man inte har körkort eller bil.
Fast OJ, så mycket motion man får!
Att ta sig hem idag är var mer en baggis, vägbanorna var frusna, jag kunde cykla hela vägen hem.
Alltid något.
Vår SNARAST tack!
Så ska det bli snöoväder idag igen.
Återigen VÅR snarast, tack!
Igår fick jag via sms så äntligen måtten på Lilla Sunshine.
Jag ska förmodligen sy, om jag orkar, är lite OFF idag.
Men förmodligen blir det systuga, och då måste jag hinna över till syaffären och köpa tråd och band.
Allstå måste jag egentligen i duschen NU, om jag ska hinna innan dom stänger.
Men jag är så...
Djävla...
Ja.
Dock fick jag ytterligare en egoboost igår, från en av tjejerna som jobbar på vårat kontor.
Hon hade av någon anledning hittat min hemsida, och vart helt begaistrad av mina små alster.
OJ, så GLAD jag blev av allt beröm.
Och mallig.
Men tänk vad svårt det är att ta beröm ändå, eller JAG har svårt att ta det ibland.
Kände att det var tur att hon inte såg mig genom telefonluren, för jag riktigt rodnade av berömmet.
Faktiskt.
Sen undrade hon om inte jag ville ha en utställning på "jobbet/kontoret".
Jag blev paff.
Jo, ja, kanske.
Men DÅ av någon anledning kände jag att DET vet jag inte om jag fixar.
Jag har så svårt att stå för mina alster ibland.
Inför främlingar.
Hänga/ställa ut mina sjalar där, oj vad läskigt.
Mhm, bizniz-kvinnan backar och kan även tycka det är jobbigt att ha sin butik öppen.
Jo, för så ÄR det ibland.
Jag fattar inte varför...?
Nätet är så bekvämt och anonymt, verkliga kunder är så läskiga.
Sån är jag.
Lättare att låta andra sälja, än stå där själv.
Jag är ju knäpp.
Jag kan SJÄLV vara supernöjd med saker jag gör, men så kommer det till försäljning...
Då blir det läskigt och jobbigt.
Så jag fick ju ett SUPER-ERBJUDANDE igår, blev jätteglad och paff, men...
Så svävar jag på svaret och "Får se".
Fint, SÅ ska en slipsten INTE dras!
Jag får väl suga på den karamellen ett tag, och se.
Nu hoppar jag i duschen och drar till tygaffären, ifall att jag ska sy.
Återkommer.
Trött, quelle suprise...
Vaken, men det är knappt, ändå somnade jag nästan direkt när jag huvudet på kudden igår.
Det trodde jag inte jag skulle göra, för jag var superpigg ända tills jag plockade upp Leif GW-boken.
Men "snark" sa det, och så sov jag.
Jag har sovit 7 timmar och 15 minuter, ändå...
Ville jag sova vidare när klockan ringde.
Så satt jag här och försökte koncentrera mig på att läsa tidningen, men det ENDA jag tänker på är...
Att få sy!
Jag längtar redan tills imorgon och jag kan sätta igång med Sunshines klänning.
Dessutom glömde jag berätta att när jag var i tygaffären i förrgår sa hon att mina garner var på väg!
Dom som jag ska virka spetsar till mina linnen och klänningar i batiktygerna.
Så glad jag blev!
Det gick inte så fort som jag förväntat mig, men jag har ju haft andra små projekt att göra under tiden så det gör ju inget.
Men nästa vecka...
Då ska jag göra linnet ovan!
Ja, det var allt, nu har jag inte tid om jag ska hinna till jobbet i tid, vi ses imorgon.
Det trodde jag inte jag skulle göra, för jag var superpigg ända tills jag plockade upp Leif GW-boken.
Men "snark" sa det, och så sov jag.
Jag har sovit 7 timmar och 15 minuter, ändå...
Ville jag sova vidare när klockan ringde.
Så satt jag här och försökte koncentrera mig på att läsa tidningen, men det ENDA jag tänker på är...
Att få sy!
Jag längtar redan tills imorgon och jag kan sätta igång med Sunshines klänning.
Dessutom glömde jag berätta att när jag var i tygaffären i förrgår sa hon att mina garner var på väg!
Dom som jag ska virka spetsar till mina linnen och klänningar i batiktygerna.
Så glad jag blev!
Det gick inte så fort som jag förväntat mig, men jag har ju haft andra små projekt att göra under tiden så det gör ju inget.
Men nästa vecka...
Då ska jag göra linnet ovan!
Ja, det var allt, nu har jag inte tid om jag ska hinna till jobbet i tid, vi ses imorgon.
Kan jag leva läääääänge på...
Jag vann mönstret på barnklänningen...
Tror storlekarna går från typ nyfödd upp till 3 år.
Blir bra storlekar att plocka fram ur "ärmen" om man ska sy små presenter till dom små tjejerna man har i sin närhet, och sen...
Sälja framöver till kunder!
Söt och användbar modell.
Så nu har jag detta mönster, och ett som är en söt hängselklänning och en till som jag inte kommer ihåg nu.
Ska snart gå och lägga mig, men är inte speciellt trött.
Inte bra, jag ska ju jobba imorgon och då vill jag somna tidigt för jag går upp tidigt.
Men jag är lite uppskruvad av att det gick så bra med min 50-tals blus, och jag är taggad inför nästa projekt, klänningen till lilla Sunshine.
Och inte nog med det...
Jag fick en fråga på Facebook om jag kunde tänka mig att sy en fd kollegas, dotters balklänning.
Sug på den ni, kära läsare!
Jag svarade att jag tyvärr inte var redo för såna uppdrag ännu, att jag behöver "sy upp mig" lite mer innan jag kan göra sånt.
Men fatta...
Vilken ÄRA att ens bli tillfrågad!
Det är nästan som att bli nominerad till en Guldbagge eller kanske en Oscar!
Ja, ja, allt har sin tid, jag ska nog kunna svänga ihop någon balklänning någon gång i livet också.
Och sälja den.
Bizniz as usual här på Southway.
Har även gått och grunnat på en sak som jag och Klokboken pratade om när hon var här.
Hon kläckte liksom en idé.
Och ju mer jag tänker på den idén, desto mer lockande blir den.
Jag ser en potential i det hela.
Ja, den som lever får se
Idag går jag bara och mallar mig för en balklänningsförfrågan iallafall, den kan jag leva lääääääänge på.
Nu ska jag snart hoppa isäng, vi ses imorgonbitti!
Tror storlekarna går från typ nyfödd upp till 3 år.
Blir bra storlekar att plocka fram ur "ärmen" om man ska sy små presenter till dom små tjejerna man har i sin närhet, och sen...
Sälja framöver till kunder!
Söt och användbar modell.
Så nu har jag detta mönster, och ett som är en söt hängselklänning och en till som jag inte kommer ihåg nu.
Ska snart gå och lägga mig, men är inte speciellt trött.
Inte bra, jag ska ju jobba imorgon och då vill jag somna tidigt för jag går upp tidigt.
Men jag är lite uppskruvad av att det gick så bra med min 50-tals blus, och jag är taggad inför nästa projekt, klänningen till lilla Sunshine.
Och inte nog med det...
Jag fick en fråga på Facebook om jag kunde tänka mig att sy en fd kollegas, dotters balklänning.
Sug på den ni, kära läsare!
Jag svarade att jag tyvärr inte var redo för såna uppdrag ännu, att jag behöver "sy upp mig" lite mer innan jag kan göra sånt.
Men fatta...
Vilken ÄRA att ens bli tillfrågad!
Det är nästan som att bli nominerad till en Guldbagge eller kanske en Oscar!
Ja, ja, allt har sin tid, jag ska nog kunna svänga ihop någon balklänning någon gång i livet också.
Och sälja den.
Bizniz as usual här på Southway.
Har även gått och grunnat på en sak som jag och Klokboken pratade om när hon var här.
Hon kläckte liksom en idé.
Och ju mer jag tänker på den idén, desto mer lockande blir den.
Jag ser en potential i det hela.
Ja, den som lever får se
Idag går jag bara och mallar mig för en balklänningsförfrågan iallafall, den kan jag leva lääääääänge på.
Nu ska jag snart hoppa isäng, vi ses imorgonbitti!
Håll tummarna...
Hemma igen och jag frös nästan ihjäl!
När vi promenerade iväg så hade jag inga skidbyxor för när vi varit ute under dagen har det ju varit milt.
Jag har inte ens frusit i tunna bomullsbyxor.
Alltså tog jag inte på mig skidbrallor ovanpå jeansen, big mistake!
Temperaturen sjönk rejält och jag höll på att förfrysa, men så mötte jag ju folk jag känner på vägen också...
Så jag var tvungen att stå still och prata i omgångar.
Ja, TREVLIGT alltså att träffa folk och prata naturligtvis, men det blev för kallt.
Jag fick till och med värk i handlederna för jag blev så frusen, och då har jag ändå dubbla vantar.
Nu har jag varit hemma i över en timme, druckit kaffe, har värmefläkten på, och det gör fortfarande ont i handlederna.
Som om inte det var nog så...
Är jag godissugen.
Det är inte klokt, men idag ska jag försöka hålla ut.
Håll tummarna.
När vi promenerade iväg så hade jag inga skidbyxor för när vi varit ute under dagen har det ju varit milt.
Jag har inte ens frusit i tunna bomullsbyxor.
Alltså tog jag inte på mig skidbrallor ovanpå jeansen, big mistake!
Temperaturen sjönk rejält och jag höll på att förfrysa, men så mötte jag ju folk jag känner på vägen också...
Så jag var tvungen att stå still och prata i omgångar.
Ja, TREVLIGT alltså att träffa folk och prata naturligtvis, men det blev för kallt.
Jag fick till och med värk i handlederna för jag blev så frusen, och då har jag ändå dubbla vantar.
Nu har jag varit hemma i över en timme, druckit kaffe, har värmefläkten på, och det gör fortfarande ont i handlederna.
Som om inte det var nog så...
Är jag godissugen.
Det är inte klokt, men idag ska jag försöka hålla ut.
Håll tummarna.
50-tals blusen...
Så blev jag klar med blusen, den gick ju superfort, TYVÄRR så tycker jag inte att bilderna ger blusen rättvisa, för den är jättefin på "en människa"...
Den kommer bli FINFIN med ett linne och ett par jeans till sommaren.
Den där sommaren jag bara går och längtar dödligt mycket efter.
Nu har jag alltså YTTERLIGARE ett plagg att strutta runt i, tror det ska bli en klänning i samma modell som jag gjorde jeansklänningen i också.
Typ strapless solklänning med litet foder i.
Och byxor.
Jag gillar verkligen det här tyget, färgen är så snygg!
Har även dammsugit, nu ska jag ut och lufta hunden, hämta mediciner.
Vi ses senare!
Godisfylla, socker-sil...
Jag glömde ju berätta vad som hände igårkvälls, men jag var ju så uppe i den där filmen mamma och jag såg.
Jo, jag åt godis.
Ja, ni läste rätt, jag åt GODIS.
Det gick bara inte, jag hade länsat hela kylskåpet om jag inte fått några godisbitar.
Det var så överöveröverdjävligt godisbegär så jag höll på att bli tokig.
Jag åt upp all ost jag hade kvar i kylen, stillade inte godisbegäret.
Tog ett äpple, glöm det.
Tog fil och flingor, magen SKREK efter socker.
Så det gick inte.
Jag gick in till sambons nattdukslåda och tog tre marabou-smågodis bitar, 2 tuttifrutti och några rispuffar.
Inte mycket, men jag behövde det, för sen blev kroppen lugn.
Jag fick en mini-godisfylla, ett återfall, en socker-sil.
FAN!
Jag klarade alltså NÄSTAN tre veckor, idag hade det varit på pricken.
Men det gick inte igår, jag höll på att bli galen.
Fick ändra mig nu då till att jag INTE ska äta på helgerna eller dagarna i 2-3 månader men...
När jag får mens måste jag äta.
Jag kan helt enkelt inte stå emot, det blir för plågsamt.
Inget skämt alltså, det ÄR för plågsamt.
Jag avundas folk som bara kan låta bli, för mig är det omöjligt när mensen slåt till.
Bantningen är dock ÖVER från och med idag.
Jag har gått ner nästan 5 kg (4.9 kg) på 3 veckor, jag är nöjd.
Nu gissar jag att jag går upp 1, men då är liksom målet nått trots allt, för målet var 4 kg.
Så jag är glad, det har ändå gått över förväntan och jag...
Känner mig bekväm i mina jeans igen.
Hurra!
Nu, mot städskåpet!
Jo, jag åt godis.
Ja, ni läste rätt, jag åt GODIS.
Det gick bara inte, jag hade länsat hela kylskåpet om jag inte fått några godisbitar.
Det var så överöveröverdjävligt godisbegär så jag höll på att bli tokig.
Jag åt upp all ost jag hade kvar i kylen, stillade inte godisbegäret.
Tog ett äpple, glöm det.
Tog fil och flingor, magen SKREK efter socker.
Så det gick inte.
Jag gick in till sambons nattdukslåda och tog tre marabou-smågodis bitar, 2 tuttifrutti och några rispuffar.
Inte mycket, men jag behövde det, för sen blev kroppen lugn.
Jag fick en mini-godisfylla, ett återfall, en socker-sil.
FAN!
Jag klarade alltså NÄSTAN tre veckor, idag hade det varit på pricken.
Men det gick inte igår, jag höll på att bli galen.
Fick ändra mig nu då till att jag INTE ska äta på helgerna eller dagarna i 2-3 månader men...
När jag får mens måste jag äta.
Jag kan helt enkelt inte stå emot, det blir för plågsamt.
Inget skämt alltså, det ÄR för plågsamt.
Jag avundas folk som bara kan låta bli, för mig är det omöjligt när mensen slåt till.
Bantningen är dock ÖVER från och med idag.
Jag har gått ner nästan 5 kg (4.9 kg) på 3 veckor, jag är nöjd.
Nu gissar jag att jag går upp 1, men då är liksom målet nått trots allt, för målet var 4 kg.
Så jag är glad, det har ändå gått över förväntan och jag...
Känner mig bekväm i mina jeans igen.
Hurra!
Nu, mot städskåpet!
Så blev det istället...
Uppe, och förvånande nog vaknade jag 09.44.
Oj, har jag varit uppe och festat hela natten, tänkter väl ni.
Nä, men jag började läsa Leif GW´s självbiografi och den var himla underhållande.
Jag blev läshungrig på en gång av den boken.
Har med andra ord läst ut "Simon och Ekarna" och mitt betyg blir:
"Nja" och "Sådär".
Jag tyckte den var bra bitvis, men sen var det onödiga karaktärer som som hoppade upp här och där i texten, gammeldags språk/text bitvis, väldigt tråkig i vissa delar, men ÄVEN bra beskrivningar av huvudkaraktärerna i andra delar.
Fast jag blev INTE berörd av boken alls, inte ett dugg.
Men "Sådär" blev slutbetyget och siffermässigt ger jag den en 2:a av 5 möjliga.
Jag har nästan somnat omedelbart varenda gång jag plockat upp boken.
Den har varit trög, och jag har hellre legat och bläddrat i Stoff & Stil-katalogen än läst boken.
Jag ska dock se filmen och hoppas den är bättre än boken, för GRUNDSTORYN är bra.
Men "Gustavs grabb" är redan en positiv överraskning, han skriver mycket bra och flytande, han är kul.
Och det lustiga är, att när jag läser boken...
Då HÖR jag Leif GW´s röst i huvudet.
Helt sjukt lustigt, men jag hör hans släpiga röst läsa orden som jag läser.
Snacka om att hjärnan är psykologisk lättpåverkad.
Så ringde bästisen precis, Lilla Sunshine har fått/haft kräksjukan inatt.
Jaha, och vi som skulle träffats idag.
Men TUR då egentligen att vi inte träffades i tisdags, när vi skulle ha träffats egentligen, för då hade man förmodligen blivit smittad.
Själv är jag ju ett lackmuspapper när det gäller sånt, och kräksjukan vill jag helst gärna verkligen INTE ha.
Men TRIST att inte få träffa dom ändå, jag har längtat som tusan.
Vi får se efter helgen när jag jobbat klart och dom förhoppningsvis blivit smittfria igen.
Man ska ju hålla sig borta från folk 3-4 dagar EFTER att man kräkts klart.
Jag hoppas för min bästis skull och hennes man att dom slipper åka på kräksjukan, fast chansen är väl rätt liten när man legat brevid någon som spytt en hel natt!
Ja...
Så jag ska väl börja dagen med att ta ett varv med dammsugaren istället, sy och sen gå en liten promenad med Milou.
Jag återkommer senare med bilder på den färdiga blusen förmodligen.
Oj, har jag varit uppe och festat hela natten, tänkter väl ni.
Nä, men jag började läsa Leif GW´s självbiografi och den var himla underhållande.
Jag blev läshungrig på en gång av den boken.
Har med andra ord läst ut "Simon och Ekarna" och mitt betyg blir:
"Nja" och "Sådär".
Jag tyckte den var bra bitvis, men sen var det onödiga karaktärer som som hoppade upp här och där i texten, gammeldags språk/text bitvis, väldigt tråkig i vissa delar, men ÄVEN bra beskrivningar av huvudkaraktärerna i andra delar.
Fast jag blev INTE berörd av boken alls, inte ett dugg.
Men "Sådär" blev slutbetyget och siffermässigt ger jag den en 2:a av 5 möjliga.
Jag har nästan somnat omedelbart varenda gång jag plockat upp boken.
Den har varit trög, och jag har hellre legat och bläddrat i Stoff & Stil-katalogen än läst boken.
Jag ska dock se filmen och hoppas den är bättre än boken, för GRUNDSTORYN är bra.
Men "Gustavs grabb" är redan en positiv överraskning, han skriver mycket bra och flytande, han är kul.
Och det lustiga är, att när jag läser boken...
Då HÖR jag Leif GW´s röst i huvudet.
Helt sjukt lustigt, men jag hör hans släpiga röst läsa orden som jag läser.
Snacka om att hjärnan är psykologisk lättpåverkad.
Så ringde bästisen precis, Lilla Sunshine har fått/haft kräksjukan inatt.
Jaha, och vi som skulle träffats idag.
Men TUR då egentligen att vi inte träffades i tisdags, när vi skulle ha träffats egentligen, för då hade man förmodligen blivit smittad.
Själv är jag ju ett lackmuspapper när det gäller sånt, och kräksjukan vill jag helst gärna verkligen INTE ha.
Men TRIST att inte få träffa dom ändå, jag har längtat som tusan.
Vi får se efter helgen när jag jobbat klart och dom förhoppningsvis blivit smittfria igen.
Man ska ju hålla sig borta från folk 3-4 dagar EFTER att man kräkts klart.
Jag hoppas för min bästis skull och hennes man att dom slipper åka på kräksjukan, fast chansen är väl rätt liten när man legat brevid någon som spytt en hel natt!
Ja...
Så jag ska väl börja dagen med att ta ett varv med dammsugaren istället, sy och sen gå en liten promenad med Milou.
Jag återkommer senare med bilder på den färdiga blusen förmodligen.
Den största skammen...
"Den största skammen av alla, är att inte vara älskad av sina barn..."
Mamma och jag har sett film här ikväll...
... detta var inte den bästa filmen jag sett, men gripande i vissa delar av filmen.
En man som är gammal, hans vuxna, GIRIGA barn som försöker lura av sin pappa hans hus och sälja det utan hans vetskap.
Ta pengarna själva, till sina egna skulder.
Ja, det var en gammal kärlek som han skulle hitta i Antibes också, och en tjuvaktig hemhjälp.
Men det viktiga i filmen och huvudbudskapet i filmen var ändå familjen.
Personligen kan jag tycka att Rickard Hobert kunde ha utvecklat familjesituationen mer, för den var stark.
Speciellt gripande var repliken i början av filmen:
"Den största skammen av alla, är att inte vara älskad av sina barn".
Det säger George när han precis har fått reda på att barnen lagt ut hans hus till försäljning, och att dom bjudit honom på födelsedagsmiddag PRECIS den tidpunkten när det ska vara visning på huset.
Det var grymt, det gjorde ont i mig, jag blev illa berörd.
Tänk att vara en sådan förälder som gjort så fel, så att ens barn inte älskar en.
Kan man se klart på sin förälder som kanske gjort fel?
Kan man förlåta?
Kan man se ens föräldrars brister om föräldern kanske haft en jobbigt liv?
Kan man som vuxen förstå?
Ja, är man någelunda vettig och smart, kan man det anser jag.
Jag har gått igenom en djäkla resa med båda mina föräldrar under min uppväxt.
Något jag håller emot dom idag?
Nej, jag har förlåtit den som är död, och väljer att minnas mest det goda med min pappa.
Mamma är förlåten hon också, hon är förlåten för att vara den "ständigt frånvarande" föräldern under min uppväxt.
Dom är båda förlåtna för mycket, liksom JAG för saker jag har gjort.
Vad skulle vi vara för människor annars?
Ja, det är mycket man skulle kunna skriva i detta ämnet, men jag är för trött nu.
Mamma tyckte filmen var bättre än vad jag tyckte, men den var helt okej.
Nu ska jag sova, vi ses imorgon.
Mamma och jag har sett film här ikväll...
... detta var inte den bästa filmen jag sett, men gripande i vissa delar av filmen.
En man som är gammal, hans vuxna, GIRIGA barn som försöker lura av sin pappa hans hus och sälja det utan hans vetskap.
Ta pengarna själva, till sina egna skulder.
Ja, det var en gammal kärlek som han skulle hitta i Antibes också, och en tjuvaktig hemhjälp.
Men det viktiga i filmen och huvudbudskapet i filmen var ändå familjen.
Personligen kan jag tycka att Rickard Hobert kunde ha utvecklat familjesituationen mer, för den var stark.
Speciellt gripande var repliken i början av filmen:
"Den största skammen av alla, är att inte vara älskad av sina barn".
Det säger George när han precis har fått reda på att barnen lagt ut hans hus till försäljning, och att dom bjudit honom på födelsedagsmiddag PRECIS den tidpunkten när det ska vara visning på huset.
Det var grymt, det gjorde ont i mig, jag blev illa berörd.
Tänk att vara en sådan förälder som gjort så fel, så att ens barn inte älskar en.
Kan man se klart på sin förälder som kanske gjort fel?
Kan man förlåta?
Kan man se ens föräldrars brister om föräldern kanske haft en jobbigt liv?
Kan man som vuxen förstå?
Ja, är man någelunda vettig och smart, kan man det anser jag.
Jag har gått igenom en djäkla resa med båda mina föräldrar under min uppväxt.
Något jag håller emot dom idag?
Nej, jag har förlåtit den som är död, och väljer att minnas mest det goda med min pappa.
Mamma är förlåten hon också, hon är förlåten för att vara den "ständigt frånvarande" föräldern under min uppväxt.
Dom är båda förlåtna för mycket, liksom JAG för saker jag har gjort.
Vad skulle vi vara för människor annars?
Ja, det är mycket man skulle kunna skriva i detta ämnet, men jag är för trött nu.
Mamma tyckte filmen var bättre än vad jag tyckte, men den var helt okej.
Nu ska jag sova, vi ses imorgon.
Sköldpaddshastighet...
Micke Persbrandt hänger fortfarande uppe.
Mamma verkar förtjust.
Annars, när jag inte har busat, så har jag sytt...
Jag valde att inte sy fram och baksida som mönstret ska vara, för det ska vara sytt i 4 delar, med sömmar mitt på, både bak och fram.
Jag valde att sy i två delar istället, och inga sömmar i mitten.
Gjorde en del till av orginalmönstret, och la ihop det fram och bak, så det blev ett enda stycke både fram och bak, när jag skar ut tyget.
Men...
Det här reatyget som jag bara älskar, visade sig vara en mardröm att sy i, jepp, för tyget ser exakt likadant ut på både fram och baksidan.
Det gör att när man i andra tyger har lite skillnad på färgen på fram och baksida och sen har vikt in en fåll och ska sy...
Då ser man klart skillnad på svagare färg respektive starkare för på framsidan och då kan man följa fållen enkelt.
Men på det här tyget blir det ingen skillnad, färgen och glansen är exakt densamma, så man ser INGEN skillnad.
Plus att det är så mörkt tyg.
Asjobbigt för ögat, tro mig!
Jag kan ställa in hastigheten på min symaskin, så jag har fått ställa in den på...
... Sköldpaddshastighet!
Ja, allt för att det inte ska bli något snabbt snedsteg så jag måste sprätta, sprätta och åter sprätta.
Skitjobbigt, för inte nog med att man inte ser, det tar ju evigheter att sy i denna hastighet också.
Jag fick till halslinningen snyggt som genom ett mirakel, och det var INTE kul att sy just den.
När klockan var 16 fick jag lägga ner helt, dagsljuset började försvinna och även om jag har starka lampor i syrummet så blir det fel ljus.
Då såg jag ännu sämre.
Jag har hunnit sy sömmarna på framstycket av blusen, har bakstycket kvar, plus att sy ihop den.
Hade jag kunnat sy längre idag så hade jag blivit klar, denna blus tar väl ca 2½-3 timmar att svänga ihop.
Jag klockar mig så får jag se hur långt tid det tar i slutändan.
Så funderar jag på vad jag ska sy i resten av allt det där tyget som ny visade sig vara "Ögat-jobbigt"...?
Jag får nog sy saker med mycket gummiband i, så jag slipper vara så NOGA när jag syr.
Tror iallafall att det kommer bli ett par fluffiga sommarbyxor av det också, och då blir det gummiband både uppe och nere.
Milou har åkt på riktigt med däng av Leo idag, han bet henne i läppen när hon försökte SLICKA på honom.
Jag har döpt om honom till Leo Vicious nu (synd att jag inte döpte honom till Sid, då hade det varit klockrent ;) och han fick en knäpp på nosen.
Milou tjöt som en stucken gris, och jag försökte att inte ömka med henne för mycket.
Ingen stor skada, syns inte alls, men Milou är...
"Stora sorgsna ögon", snörvel.
Jag kan ha dörren till köket vidöppen, Milou skulle inte närma sig köket om det så gällde livet.
Leo "Kaninen" Vicious kan skutta friare än vanligt, och han har återigen visat VEM som bestämmer här, och vart skåpet ska stå.
"Kom inte in till mig och försök vara snäll, man slickar inte på en kaninkung ostraffat!"
Jag förstår PRECIS hur han tänker
Nu ska jag göra annat handarbete, återkommer senare.
Så kom hon hem...
Så kom min "väna" moder hem, jag sprang ner som ett jehu och gömde mig i hallen, redo för det skojsiga!
Mamma kommer in, ser naturligtvis INTE planschen, utan kommer rätt ut i hallen där jag gömmer mig.
Jag hann INTE fly!
"Hej, va, vad gör DU här, varför står du och trycker vid badrumsdörren?"
Jag börjar råfnissa.
-Inget, vadå, får man inte besöka sitt barndomshem eller?
Och börjar sen skratta.
"Barndomshem, va då barndomshem, va snack´ru om?
Du bor ju i samma hus, VAD håller du på med, vad har du i handen?"
-Inget, min mobil bara.
Jag frustskrattar som tusan.
"Vad skrattar du åt, vad har du hittat på nu då, det är ju något, tro´ru jag är dum eller?"
Näääe, det är ingenting, frustar jag.
Mamma fnyser och går ut mot köket igen, jag travar efter, skrattar och DÅ...
Ser hon planschen!
"Men va faaaan, har du smällt upp honom där, nämen, M-a-d-e-l-e-i-n-e...", bokstaverar hon.
Jag viker mig dubbel av skratt och tror hon ska riva ner den omedelbart.
Men mamma hon bara tittar en lång stund på Micke och så säger hon:
"Ja, men han är för djäkla snygg på den där bilden alltså!"
... och går ut i köket!
Planschen med stort P sitter kvar.
Jag tror jag dööööör.
Mamma kommer in, ser naturligtvis INTE planschen, utan kommer rätt ut i hallen där jag gömmer mig.
Jag hann INTE fly!
"Hej, va, vad gör DU här, varför står du och trycker vid badrumsdörren?"
Jag börjar råfnissa.
-Inget, vadå, får man inte besöka sitt barndomshem eller?
Och börjar sen skratta.
"Barndomshem, va då barndomshem, va snack´ru om?
Du bor ju i samma hus, VAD håller du på med, vad har du i handen?"
-Inget, min mobil bara.
Jag frustskrattar som tusan.
"Vad skrattar du åt, vad har du hittat på nu då, det är ju något, tro´ru jag är dum eller?"
Näääe, det är ingenting, frustar jag.
Mamma fnyser och går ut mot köket igen, jag travar efter, skrattar och DÅ...
Ser hon planschen!
"Men va faaaan, har du smällt upp honom där, nämen, M-a-d-e-l-e-i-n-e...", bokstaverar hon.
Jag viker mig dubbel av skratt och tror hon ska riva ner den omedelbart.
Men mamma hon bara tittar en lång stund på Micke och så säger hon:
"Ja, men han är för djäkla snygg på den där bilden alltså!"
... och går ut i köket!
Planschen med stort P sitter kvar.
Jag tror jag dööööör.
Väntar på mammas reaktion...
Herrgud, så var den då ÄNTLIGEN uppe, planschen med stort P...
Persbrandts-planschen!
Morsan drog iväg till sin syster här nyss, och jag tänkte:
Nej, NU djäklar ska den upp!
Nu ska jag ha lite kul här, och så gick jag ner i hennes lägenhet och letade efter en lämplig plats.
Fanns ju ingen, för hemmet är ju överbelamrat med prylar.
Plocka ner någon tavla, nä, då blir hon säkert sur.
Så jag SMACKADE upp den på henne sovrumsdörr!
Och nu ska hon vara borta en timme, jag ska ta en dusch så jag är redo med kameran när hon kommer hem.
Kommer rapportera varje ord hon säger här, mest för Nybyggarkussens skull, för hon är lika barnslig och nyfiken på VAD som kommer hända som jag är
Nu kastar jag mig i duschen, vi ses senare.
Fniss.
Persbrandts-planschen!
Morsan drog iväg till sin syster här nyss, och jag tänkte:
Nej, NU djäklar ska den upp!
Nu ska jag ha lite kul här, och så gick jag ner i hennes lägenhet och letade efter en lämplig plats.
Fanns ju ingen, för hemmet är ju överbelamrat med prylar.
Plocka ner någon tavla, nä, då blir hon säkert sur.
Så jag SMACKADE upp den på henne sovrumsdörr!
Och nu ska hon vara borta en timme, jag ska ta en dusch så jag är redo med kameran när hon kommer hem.
Kommer rapportera varje ord hon säger här, mest för Nybyggarkussens skull, för hon är lika barnslig och nyfiken på VAD som kommer hända som jag är
Nu kastar jag mig i duschen, vi ses senare.
Fniss.
10 cm nysnö & min symaskin...
Så vaknade man imorse och det har fallit MINST 10 cm nysnö...
Milou kan tacka husse för att han skottat undan snö innan han åkte, för det har kommit lika mycket snö som hon är hög nästan...
Hon fick kissa och bajsa på "parkeringsplatsen", inte på sina vanliga ställen.
Det störde henne väldigt mycket.
Mja, inte lätt att vara hund när det är "hög" snö på gården.
Bäst var det på trappen, minimalt med snö och bra översikt för vovven...
Och mer ska det tydligen bli om jag tolkade väderrapporten rätt.
Urk.
Ja, ja, jag ser våren framför mig och ser mig själv på solutflykt , och snart tar jag min FÖRSTA SOLGÄDDA för året.
Snart.
Snart.
Snart.
Idag är jag PIGG igen, underbart.
Jag behövde min vilodag och idag ÄR det sydags igen.
Då är det ju iofs perfekt att det är så dåligt väder, då kan man stanna inne med gott samvete och toffla runt här.
Och appropå att sy, jag såg ju dom två avsnitten av "Project Runway" igår.
Det är och har ju varit en av mina favoritserier att sitta och drömma, avundas, önska, och dräggla över.
Jag har suttit som klistrad och bara avundsjukt velat haft en symaskin att OCKSÅ få sy och skapa precis som deltagarna i serien.
Jag har sett varenda reprisavsnitt femtielvatusen gånger som sjukskriven.
Och så kom äntligen den nya säsongen igång förra veckan, och jag kommer på mig själv att INTE vara avundsjuk längre.
Inte dräggla lika mycket som förr, inte önska mig dit lika mycket som förr.
Nä, jag sitter och känner mig GLAD över att jag har köpt mig en egen symaskin, för nu kan jag skapa själv.
Igår under programmen satt jag nästan och drömde mig bort till idag istället, när jag ska sy själv.
Satt och kritiskt granskade fula sömmar i satintyger, fula kreationer, och undrade om JAG kommer fixa att sy snyggt i mina satintyger...?
Jag som aldrig har sytt i satin.
Fast jag hade aldrig sytt i viscosejersey och det gick ju bra.
På något sätt så är det som jag lever min dröm nu.
Eller jag GÖR ju det.
Jag satt och blev så lycklig över min symaskin, och ville gå och lägga mig för att få vakna upp till idag.
Och nu har jag gjort det.
Då ska jag inte sitta HÄR och slösa bort tid.
Nu ska jag sätta igång, för övrigt har jag lagt bud på detta mönster på Tradera...
... en väldigt söt och enkel barnklänning!
Vi ses senare.
Milou kan tacka husse för att han skottat undan snö innan han åkte, för det har kommit lika mycket snö som hon är hög nästan...
Hon fick kissa och bajsa på "parkeringsplatsen", inte på sina vanliga ställen.
Det störde henne väldigt mycket.
Mja, inte lätt att vara hund när det är "hög" snö på gården.
Bäst var det på trappen, minimalt med snö och bra översikt för vovven...
Och mer ska det tydligen bli om jag tolkade väderrapporten rätt.
Urk.
Ja, ja, jag ser våren framför mig och ser mig själv på solutflykt , och snart tar jag min FÖRSTA SOLGÄDDA för året.
Snart.
Snart.
Snart.
Idag är jag PIGG igen, underbart.
Jag behövde min vilodag och idag ÄR det sydags igen.
Då är det ju iofs perfekt att det är så dåligt väder, då kan man stanna inne med gott samvete och toffla runt här.
Och appropå att sy, jag såg ju dom två avsnitten av "Project Runway" igår.
Det är och har ju varit en av mina favoritserier att sitta och drömma, avundas, önska, och dräggla över.
Jag har suttit som klistrad och bara avundsjukt velat haft en symaskin att OCKSÅ få sy och skapa precis som deltagarna i serien.
Jag har sett varenda reprisavsnitt femtielvatusen gånger som sjukskriven.
Och så kom äntligen den nya säsongen igång förra veckan, och jag kommer på mig själv att INTE vara avundsjuk längre.
Inte dräggla lika mycket som förr, inte önska mig dit lika mycket som förr.
Nä, jag sitter och känner mig GLAD över att jag har köpt mig en egen symaskin, för nu kan jag skapa själv.
Igår under programmen satt jag nästan och drömde mig bort till idag istället, när jag ska sy själv.
Satt och kritiskt granskade fula sömmar i satintyger, fula kreationer, och undrade om JAG kommer fixa att sy snyggt i mina satintyger...?
Jag som aldrig har sytt i satin.
Fast jag hade aldrig sytt i viscosejersey och det gick ju bra.
På något sätt så är det som jag lever min dröm nu.
Eller jag GÖR ju det.
Jag satt och blev så lycklig över min symaskin, och ville gå och lägga mig för att få vakna upp till idag.
Och nu har jag gjort det.
Då ska jag inte sitta HÄR och slösa bort tid.
Nu ska jag sätta igång, för övrigt har jag lagt bud på detta mönster på Tradera...
... en väldigt söt och enkel barnklänning!
Vi ses senare.
Bitit mig i knogarna...
Sambon blev glad över sina Kinapuffar, och jag fick mera pussar
Kaviar och ostpussar, yummie.
Och han vill att JAG ska börja äta godis igen, för att det ska bli lättare att "köpa presenter" åt mig, som han uttryckte det.
Jaha...
Tack för DET stödet liksom.
Det finns andra affärer att shoppa i, andra saker än GODIS att köpa i present.
Suck.
Ja, och ikväll är det skitjobbigt minst sagt.
Jag har fått mens, nacken hormonvärker och det kan jag väl stå ut med, men godisbegäret är överdjävligt.
Jag är = godis vid mens.
Nu är det mens, och jag har flera, flera, flera gånger under kvällen bara velat gett upp och springa över till macken.
Jag vill bara MOFFLA i mig!
Fast...
Jag har suttit och bitit mig själv i knogarna för att inte gå över.
Önskar att jag bodde ute i skogen, far, far away från Statoil.
Men jag bor ju för fan 10-15 meter ifrån.
Jag kan SE godishyllan från mitt köksfönster, och det är inte rättvist.
Okej, jag får bita ihop i två-tre dagar, så har väl begäret gått över.
Tillfälligt.
Varför plåga sig såhär?
Ja, det är frågan, men jag SKA äta godis igen, jag måste bara få en eller två månaders perspektiv på sockerbegäret.
Jag mår inte bra utan godis, men jag mår inte bra av för mycket heller.
Suck, suck, suck.
Nu är det dubbelavsnitt av "Project Runway" igen, helkväll med inspiration till imorgon.
Måste se.
Vi ses imorgon.
Kaviar och ostpussar, yummie.
Och han vill att JAG ska börja äta godis igen, för att det ska bli lättare att "köpa presenter" åt mig, som han uttryckte det.
Jaha...
Tack för DET stödet liksom.
Det finns andra affärer att shoppa i, andra saker än GODIS att köpa i present.
Suck.
Ja, och ikväll är det skitjobbigt minst sagt.
Jag har fått mens, nacken hormonvärker och det kan jag väl stå ut med, men godisbegäret är överdjävligt.
Jag är = godis vid mens.
Nu är det mens, och jag har flera, flera, flera gånger under kvällen bara velat gett upp och springa över till macken.
Jag vill bara MOFFLA i mig!
Fast...
Jag har suttit och bitit mig själv i knogarna för att inte gå över.
Önskar att jag bodde ute i skogen, far, far away från Statoil.
Men jag bor ju för fan 10-15 meter ifrån.
Jag kan SE godishyllan från mitt köksfönster, och det är inte rättvist.
Okej, jag får bita ihop i två-tre dagar, så har väl begäret gått över.
Tillfälligt.
Varför plåga sig såhär?
Ja, det är frågan, men jag SKA äta godis igen, jag måste bara få en eller två månaders perspektiv på sockerbegäret.
Jag mår inte bra utan godis, men jag mår inte bra av för mycket heller.
Suck, suck, suck.
Nu är det dubbelavsnitt av "Project Runway" igen, helkväll med inspiration till imorgon.
Måste se.
Vi ses imorgon.
Milou & tussen...
Milou och hennes tuss...
Min lilla gosegris
Och så var det ju "Alla dag".
Tror ni jag fick något?
Spänningen är olidlig...
Nope, jag fick inte ens den där gratis tulpanbuketten från Ica.
Jag hade köpt sambons favoritgodis, Kinapuffar, inte mycket, men en tanke åtminstone.
Bara för att ge NÅT.
Jag fick...
En puss.
Ja, man ska inte vara girig, jag får vara glad att jag fick en puss åtminstone.
Andra kanske får en käftsmäll istället.
Så jag får vara glad att han älskar sin tokiga kärring trots allt
Har bara druckit kaffe och glott på två filmer sen sist, har inte orkat upp ur soffan mer än till kaffebryggaren.
Fast NU känner jag mig faktiskt piggare igen, tack och lov, dagsvilan har gjort sitt.
Imorgon har jag förhoppningsvis energi igen, och kan sy den där blusen jag tjatat om i flera dagar nu.
Inget inplanerat, känns skönt, ska träffa Sunshine med mor på torsdag istället.
Underbart med vänner som förstår att man är trött, man behöver inte längre förklara situationen.
Jag ska virka lite på den rosa sjalen ett par varv.
Återkommer senare.
Min lilla gosegris
Och så var det ju "Alla
dag".Tror ni jag fick något?
Spänningen är olidlig...
Nope, jag fick inte ens den där gratis tulpanbuketten från Ica.
Jag hade köpt sambons favoritgodis, Kinapuffar, inte mycket, men en tanke åtminstone.
Bara för att ge NÅT.
Jag fick...
En puss.
Ja, man ska inte vara girig, jag får vara glad att jag fick en puss åtminstone.
Andra kanske får en käftsmäll istället.
Så jag får vara glad att han älskar sin tokiga kärring trots allt
Har bara druckit kaffe och glott på två filmer sen sist, har inte orkat upp ur soffan mer än till kaffebryggaren.
Fast NU känner jag mig faktiskt piggare igen, tack och lov, dagsvilan har gjort sitt.
Imorgon har jag förhoppningsvis energi igen, och kan sy den där blusen jag tjatat om i flera dagar nu.
Inget inplanerat, känns skönt, ska träffa Sunshine med mor på torsdag istället.
Underbart med vänner som förstår att man är trött, man behöver inte längre förklara situationen.
Jag ska virka lite på den rosa sjalen ett par varv.
Återkommer senare.
Golvad!
Så blev jag golvad.
Ja, jag gick in i trötthetsväggen mitt under hundpromenaden.
POFF, sa det, så blev jag bara så trött så jag nästan dog.
Här har det, i min nuvarande värld, gått i ett varenda dag, insåg jag.
Jobb tätt innan helgen, umgänge hela helgen, sytt varenda ledig sekund som gör att jag jagar upp mig och bara MÅSTE bli klar.
Igår blev jag klar och slappnade av för första gången på 1½ vecka.
Poff.
Tröttheten slog till idag med full kraft.
Det värsta var att när jag och Milou gick med vinden i ryggen, var jag ju ännu pigg.
När jag blev trött, då hade vi motvind och vinden och snön piskade i fejset.
Försökte gå vid havet i motvind, men fick fly in bakom muren.
Det gick inte att njuta av havet idag.
Trög promenad hemåt, nacken gick av, kände mig lealös i vänster sida.
Ont nu.
Milou i snöstormen...
Milou var väl LITE besviken, för det var inte en enda hund ute.
Matte var glad.
Hallå...?
Nä, ingen där.
Rusk, rusk, djäkla snö.
Lite längre fram i promenaden "körde" Milou fast i snön!
(Matte kunde inte låta bli att skratta åt sin kortbenta lilla älskling...)
Det blev lite för djupt och Milou kom varken framåt, bakåt eller kunde skutta ur snön.
Jag fick rycka ut och lyfta upp den lilla fastkörda vovven.
Nu är vi hemma, båda har ätit, jag har druckit kaffe, Milou snarkar brevid mig i soffan.
Jag ska inte bort till Lilla Sunshine heller, jag orkar helt enkelt inte.
Ja, så ser det ut, jag kommer inte heller sy, för nacken pallar inte det heller.
När jag passerade "Garage1" idag, såg jag den här hundtavlan i fönstret...
Jag har sett en annan version av en mops inne i butiken också och tycker dom är skithäftiga!
Priset är väl dock inte lika skithäftigt,785 kr, och det är inget jag har råd med.
Dessutom fanns det ju ingen "Cavalier"-version, men...
Detta kan ju inte vara så svårt för mig att kopiera...?
Jag skulle lätt kunna köpa en billig duk, ta plocka fram ett foto av Milou och försöka pussla ihop en liknande tavla av Milou.
En idé att fundera på för min del.
Nu ska jag vila armarna ett tag, vi ses senare.
Ja, jag gick in i trötthetsväggen mitt under hundpromenaden.
POFF, sa det, så blev jag bara så trött så jag nästan dog.
Här har det, i min nuvarande värld, gått i ett varenda dag, insåg jag.
Jobb tätt innan helgen, umgänge hela helgen, sytt varenda ledig sekund som gör att jag jagar upp mig och bara MÅSTE bli klar.
Igår blev jag klar och slappnade av för första gången på 1½ vecka.
Poff.
Tröttheten slog till idag med full kraft.
Det värsta var att när jag och Milou gick med vinden i ryggen, var jag ju ännu pigg.
När jag blev trött, då hade vi motvind och vinden och snön piskade i fejset.
Försökte gå vid havet i motvind, men fick fly in bakom muren.
Det gick inte att njuta av havet idag.
Trög promenad hemåt, nacken gick av, kände mig lealös i vänster sida.
Ont nu.
Milou i snöstormen...
Milou var väl LITE besviken, för det var inte en enda hund ute.
Matte var glad.
Hallå...?
Nä, ingen där.
Rusk, rusk, djäkla snö.
Lite längre fram i promenaden "körde" Milou fast i snön!
(Matte kunde inte låta bli att skratta åt sin kortbenta lilla älskling...)
Det blev lite för djupt och Milou kom varken framåt, bakåt eller kunde skutta ur snön.
Jag fick rycka ut och lyfta upp den lilla fastkörda vovven.
Nu är vi hemma, båda har ätit, jag har druckit kaffe, Milou snarkar brevid mig i soffan.
Jag ska inte bort till Lilla Sunshine heller, jag orkar helt enkelt inte.
Ja, så ser det ut, jag kommer inte heller sy, för nacken pallar inte det heller.
När jag passerade "Garage1" idag, såg jag den här hundtavlan i fönstret...
Jag har sett en annan version av en mops inne i butiken också och tycker dom är skithäftiga!
Priset är väl dock inte lika skithäftigt,785 kr, och det är inget jag har råd med.
Dessutom fanns det ju ingen "Cavalier"-version, men...
Detta kan ju inte vara så svårt för mig att kopiera...?
Jag skulle lätt kunna köpa en billig duk, ta plocka fram ett foto av Milou och försöka pussla ihop en liknande tavla av Milou.
En idé att fundera på för min del.
Nu ska jag vila armarna ett tag, vi ses senare.
Höghus-hets...
God morgon!
Och idag var det visst "Alla hjärtans dag"!
Förrförra året köpte jag Toffifee till sambon i "Alla hjärtans dags present", jag...
Fick ingenting.
Förra året fick han blommor, jag...
Fick ingenting.
Blir ju spännande att SE om man får något iår, men det känns väl tveksamt.
Gratis tulpaner från Ica räknas inte
Snöstorm ute, jag och Milou ska ut ändå.
Det var ändå ganska milt.
Snöstorm känns ändå onödigt, och imorgom ska det bli etter värre.
Och idag var det visst "Alla hjärtans dag"!
Förrförra året köpte jag Toffifee till sambon i "Alla hjärtans dags present", jag...
Fick ingenting.
Förra året fick han blommor, jag...
Fick ingenting.
Blir ju spännande att SE om man får något iår, men det känns väl tveksamt.
Gratis tulpaner från Ica räknas inte
Snöstorm ute, jag och Milou ska ut ändå.
Det var ändå ganska milt.
Snöstorm känns ändå onödigt, och imorgom ska det bli etter värre.
Så kom Miljöpartiet på gotland med ett utspel i tidningen idag:
"Miljöpartiet vill ha bort alla parkeringar ovan mark och istället bygga parkeringshus i området från Söderport till Öster centrum.
Att bygga bostäder på höjden är ett annat förslag som partiet presenterade i går.
Det är dock inga idéer huggna i sten som partiet går ut med:
- Planen ska ses som ett diskussionsunderlag, säger Daniel Bergvall (MP), vice ordförande i byggnadsnämnden.
I kvarteret Järnvägen, Söderväg och busstationen är parkeringsplatserna utspridda lite här och där. Detta vill miljöpartiet ändra på.
- Vi vill inte ha parkeringsplatser längs med hela ringmuren.
Bilarna ska parkeras under mark i parkeringsgarage och bostäder kan byggas på höjden, säger Jörgen Renström. Vi har ritat in hus med 5-6 våningar. Det finns mark här att bygga på, vi har räknat med 200 nya bostäder i området."
Slut citat.
Tack, men nej tack, till höghus i mitt/vårat område, säger jag!
Parkeringsgarage kanske under mark så ringmuren blir fri, okej, men vart ska pengarna komma ifrån...?
Denna extremt RIKA kommun som har inte råd med mycket, knappt ens sjukvård, då känns parkeringshus under mark som ett BIG NO-NO.
Och varför denna plötsliga "höghus-hets" på ön?
Nä, jag vill som den bakåtsträvare jag är, ha minimalt med höghus, jag tycker det är fult.
Små hus är finare, vi är väl ingen storstad?
Mutter från Gnälloberta på söder typ.
Nu försöker jag samla ihop mig till att gå ut i snöovädret.
Det jag kände var "skönt med en promenad" för en stund sedan, rann himla snabbt av mig.
Men jag biter ihop och så går vi ut.
Återkommer senare.
Ett mycket kreativt liv...
Jisses, jag är helt slut här efter att jag blev klar med klänningen.
Så ringde min kompis, som jag skulle vara barnvakt åt imorgon, hon har haft kräksjukan!
Dock inte hennes dotter som jag skulle vara barnvakt åt...
Men jag vågar inte ändå.
Jag ska jobba i helgen och jag kan inte bara inte bli sjuk, och så vill man inte åka på kräksjukan heller.
Sist var jag närmare döden än livet, och sket samtidigt som jag satt med en hink och spydde på toan.
Det var...
Inte kul.
Så det blir inget barnvakteri tyvärr, jag hade sett fram emot det.
Däremot ska jag träffa Lilla Sunshine och mor, och så ska jag mäta henne inför klänningen jag ska sy åt henne.
Min lilla provdocka ska få något riktigt sött!
Jag tänker mig detta (minus ful hattbrosch ;) ...
... i detta tyget...
Men först blir det 50-tals blusen till mig själv.
Den ska jag nog slänga ihop imorgon då, efter hundpromenaden, eftersom jag inte skall vara barnvakt.
Jag känner mig så himla supertaggad så det är inte klokt!
Jag kommer inte göra någonting annat än sitta vid min (älskade) symaskin fram tills sommaren.
Måste stuva om i boden också.
Hm, ja...
Inte mycket annat i skallen just nu som ni märker, planer, planer, planer.
Jag lever minsann ett mycket kreativt liv!
Nu ska jag se på tv, vi ses imorgon.
Tack för idag!
Så ringde min kompis, som jag skulle vara barnvakt åt imorgon, hon har haft kräksjukan!
Dock inte hennes dotter som jag skulle vara barnvakt åt...
Men jag vågar inte ändå.
Jag ska jobba i helgen och jag kan inte bara inte bli sjuk, och så vill man inte åka på kräksjukan heller.
Sist var jag närmare döden än livet, och sket samtidigt som jag satt med en hink och spydde på toan.
Det var...
Inte kul.
Så det blir inget barnvakteri tyvärr, jag hade sett fram emot det.
Däremot ska jag träffa Lilla Sunshine och mor, och så ska jag mäta henne inför klänningen jag ska sy åt henne.
Min lilla provdocka ska få något riktigt sött!
Jag tänker mig detta (minus ful hattbrosch ;) ...
... i detta tyget...
Men först blir det 50-tals blusen till mig själv.
Den ska jag nog slänga ihop imorgon då, efter hundpromenaden, eftersom jag inte skall vara barnvakt.
Jag känner mig så himla supertaggad så det är inte klokt!
Jag kommer inte göra någonting annat än sitta vid min (älskade) symaskin fram tills sommaren.
Måste stuva om i boden också.
Hm, ja...
Inte mycket annat i skallen just nu som ni märker, planer, planer, planer.
Jag lever minsann ett mycket kreativt liv!
Nu ska jag se på tv, vi ses imorgon.
Tack för idag!
Jeansklänningen är klar...
Så gjorde jag det sista...
Sydde fast mitt första blixtlås på 15 år, gick som på räls, som om jag inte gjort annat.
Jag spände åt gummibanden...
Den ser ju inte så festlig ut på baksidan, men huvudsaken är att det ser bra ut och är rakt på framsidan.
Sydde ihop den andra sidan...
... och tror ni inte jag fick ihop sömmar och remsor perfekt på den sidan också!?
Vilken djäkla flax.
Sen sydde jag klart det sista av blixtlåset, men jag blev inte nöjd med klänningen.
Nej, jag blev...
SÅ IN I HELVETE NÖJD!
Detta är nog det svåraste jag någonsin sytt, och så blev den så bra.
Jag visar Burdas orginal igen...
Släng dig i väggen Burda, säger jag.
Ja, nu må jag vara skrytig, men...
... min klänning är fan så mycket mer välsydd och mycket snyggare!
Jag fattar inte att den är min, än mindre att jag gjort den.
Jag måste vara proffs utan att veta om det
Och så på mig...
Inte nog med att man ska vara sömmerska, man måste ju vara modell och fotograf också.
Klänningen ser rätt lång ut på dockan, men så är ju dockan 150 typ och jag 175 cm över landytan.
På mig ser man att den är lagom kort, lite "41-års-ålders-lagom-lång".
Men nu undrar jag om inte sommaren kan komma med rekordfart?
Jag behöver kunna strutta runt i denna kreation och tycka att jag är...
FRÄSIG, som min mamma skulle ha uttryckt sig
Vilket hon för övrigt gjorde, när jag visade upp mig i min klänning.
"Nämen DEN var FRÄSIG hörru!!!
Jättefräsig!"
Ja gott folk, och när min mamma tycker något är fräsigt, då är det djävligt snyggt.
Bara så ni vet!
Återkommer senare, jag kanske måste ta på mig min nya klänning och spegla mig lite till.
Sydde fast mitt första blixtlås på 15 år, gick som på räls, som om jag inte gjort annat.
Jag spände åt gummibanden...
Den ser ju inte så festlig ut på baksidan, men huvudsaken är att det ser bra ut och är rakt på framsidan.
Sydde ihop den andra sidan...
... och tror ni inte jag fick ihop sömmar och remsor perfekt på den sidan också!?
Vilken djäkla flax.
Sen sydde jag klart det sista av blixtlåset, men jag blev inte nöjd med klänningen.
Nej, jag blev...
SÅ IN I HELVETE NÖJD!
Detta är nog det svåraste jag någonsin sytt, och så blev den så bra.
Jag visar Burdas orginal igen...
Släng dig i väggen Burda, säger jag.
Ja, nu må jag vara skrytig, men...
... min klänning är fan så mycket mer välsydd och mycket snyggare!
Jag fattar inte att den är min, än mindre att jag gjort den.
Jag måste vara proffs utan att veta om det
Och så på mig...
Inte nog med att man ska vara sömmerska, man måste ju vara modell och fotograf också.
Klänningen ser rätt lång ut på dockan, men så är ju dockan 150 typ och jag 175 cm över landytan.
På mig ser man att den är lagom kort, lite "41-års-ålders-lagom-lång".
Men nu undrar jag om inte sommaren kan komma med rekordfart?
Jag behöver kunna strutta runt i denna kreation och tycka att jag är...
FRÄSIG, som min mamma skulle ha uttryckt sig
Vilket hon för övrigt gjorde, när jag visade upp mig i min klänning.
"Nämen DEN var FRÄSIG hörru!!!
Jättefräsig!"
Ja gott folk, och när min mamma tycker något är fräsigt, då är det djävligt snyggt.
Bara så ni vet!
Återkommer senare, jag kanske måste ta på mig min nya klänning och spegla mig lite till.
Sneakpeak igen...
Insikter kan dra åt pipsvängen!
Ja, för nu har jag nålat och sytt ner kanten längst upp, jämnat ut klänningen...
... på andra sidan, sytt på en remsa på baksidan där midjerynket ska vara, nu ska jag trä i gummibanden, sy på dragkedjan, och sy ihop i sidan.
Ska testa först och tråckla ihop, och se om jag kan slippa dragkedjan, kanske jag kommer i den ändå.
Håll tummarna.
Sen kanske det blir mycket snyggare än detta...
Men det är en sneakpeak om ett kanske.
Och det bästa av allt...
Jag kan ha den som klänning själv!!!
Jepp, det blir inte för tungt upptill tack vare gummibandet i midjan som stödjer upp lite.
Och så blir den lite pösig upptill, så man behöver inte ha bh heller!
Gött mos!!!!
Nu ska jag ha en kopp kaffe så jag kan tänka klokt.
Återkommer snart med en FÄRDIG KLÄNNING!
Ja, för nu har jag nålat och sytt ner kanten längst upp, jämnat ut klänningen...
... på andra sidan, sytt på en remsa på baksidan där midjerynket ska vara, nu ska jag trä i gummibanden, sy på dragkedjan, och sy ihop i sidan.
Ska testa först och tråckla ihop, och se om jag kan slippa dragkedjan, kanske jag kommer i den ändå.
Håll tummarna.
Sen kanske det blir mycket snyggare än detta...
Men det är en sneakpeak om ett kanske.
Och det bästa av allt...
Jag kan ha den som klänning själv!!!
Jepp, det blir inte för tungt upptill tack vare gummibandet i midjan som stödjer upp lite.
Och så blir den lite pösig upptill, så man behöver inte ha bh heller!
Gött mos!!!!
Nu ska jag ha en kopp kaffe så jag kan tänka klokt.
Återkommer snart med en FÄRDIG KLÄNNING!
Mina bästa luktsuddisar...
Sonen väckte mig 06.22 när han hämtade hunden av någon anledning in till sig.
Sen slumrade jag till igen, och vaknande ur dvalan 10 minuter senare när han dumpade henne i min säng igen.
Snark!
Så nödvändigt.
Steg upp när klockan ringde vid 07-tiden och kände mig...
Trött.
Fixade ALLT innan jag satte mig för att frukosta i soffan, sonens väska med papper och gympaprylar, tvätt, bäddning och sen...
Tidningen, fil och flingor och kaffe, jag bara typ slappar.
Vi satt uppe länge och såg på film igår, det blev en skratt/kärleksfilm "Crazy Stupid Love".
Den var väl inge vidare tyckte jag, fånig kärlekshumor utan edge, inget för mig.
Sen kom hamnade vi i "Tropic Thunder" och den såg vi faktiskt hela familjen, och...
Det märks att sonen har samma humor som jag.
Han skrattade så han vek sig dubbel, och i vissa scener kunde han inte ens sluta skratta.
När jag såg den filmen första gången, då skrattade jag så mycket så jag fick kramp i magen.
Jag skrattade så tårarna sprutade, jag tjöt av skratt.
Nu har jag sett den tre gånger, och den är fortfarande KUL som fan...
Men har man redan sett skämten 3 ggr så skrattar man/jag inte som när man ser en film första gången.
Jag gillar ju inte upprepade skämt.
Men jag skrattade åt sonen, för han skrattade så hjärtligt, så man kan inte låta bli att skratta när någon annan skrattar.
Det blev sent, senare än sonen får vara uppe, men det fick bli ett undantag igår.
Han ville så gärna se klart filmen, så OKEJ DÅ, sa jag.
Bra iofs att han var uppe tidigt då utan att jag behövde väcka honom.
Så kunde jag inte låta bli att reagera när jag såg en artikel i tidningen idag.
Det handlade om S:t Hansskolan, min fina gamla skola där jag gick från 1:an till 6:an.
Idag stod det att skolan bjudit in en massa föräldrar och barn från landsbygden, och försökte locka dom att börja i skolan.
Och DET var väl iofs ett bra initiativ, om det inte varit så att rektorn uttalade sig följande:
"-Vi har gott om utrymme. Det går knappt 20 barn i varje klass och vi kan ha mellan 25 och 29 elever i en klass, säger Sten Sandberg, rektor"
Knappt 20 barn i varje klass LÅTER JU SOM EN DRÖM!!!!
Snacka om att varje lärare borde ha MER TID att hjälpa barnen i klassen, mindre stimm och stoj.
Lättare att hålla ordning och lättare för lärarna att lära ut.
Varför i helvete vill dom knöka in MER ungar i varje klass, 25-29 barn???
Det låter djäkligt dumt tycker jag.
Ja, jag var tvungen att tänka efter hur JAG tyckte det var att vara i en klass på 22 barn, som vi var under mellanstadiet...
Jag kollade bilder och vi startade som 19 barn under lågstadiet, och så kom det till 3 stycken.
Någon flyttade iväg också, men på sluttampen var vi 22.
Jag tyckte det var VÄLDIGT STIMMIGT, men jag var naturligtvis en bidragande orsak.
Men det var mest när jag INTE fattade något ämne som tex matte, då sket jag i allt och viskade med bänkkompisen, skrev och skickade lappar till andra, ritade i ritboken, rotade i bänken och sorterade mina bästa luktsuddisar i luktording.
Jag var verkligen inte ensam, men det var jobbigt när vi var fler, för vi var en ganska PRATIG klass överlag.
Lätt att tappa koncentrationen när alla viskade, babblade och fnissade.
Vet att mina föräldrar hade synpunkter vid något möte, att det var för många i klassen.
Då ska man väl vara glad att man slipper skolan nu isåfall, om dom ska trycka in 9-10 ungar TILL i en klass.
Det är låter väldigt idiotiskt tycker jag, tänk er den ljudnivån i klassrummet, huvva.
Stackars lärare och stackars barn, säger jag.
Lägg då till att S:t Hans är en gammal skola i sten, med väldigt högt i tak i klassrummen.
Det ekade och var rundgång då, och är förmodligen fortfarande.
Och klassrummen, hur ska dom få plats?
Jag menar klassrummen ser nästan exakt ut som förr, och det är inte direkt några jätterum.
Ska dom stapla barnen uppå varandra?
Värna om dom "små" klasserna på 20 elever, tycker jag.
Låt barnen och lärarna få lära sig och lära ut i någelunda dräglig skolmiljö.
Jaha ja, det var dagens åsikt!
Nu ska jag ta och fundera på min klänning, det blir nog en klänning iallafall.
Jag färdigställer den, så får jag se sen vad jag gör med den.
Vi ses senare!
Sen slumrade jag till igen, och vaknande ur dvalan 10 minuter senare när han dumpade henne i min säng igen.
Snark!
Så nödvändigt.
Steg upp när klockan ringde vid 07-tiden och kände mig...
Trött.
Fixade ALLT innan jag satte mig för att frukosta i soffan, sonens väska med papper och gympaprylar, tvätt, bäddning och sen...
Tidningen, fil och flingor och kaffe, jag bara typ slappar.
Vi satt uppe länge och såg på film igår, det blev en skratt/kärleksfilm "Crazy Stupid Love".
Den var väl inge vidare tyckte jag, fånig kärlekshumor utan edge, inget för mig.
Sen kom hamnade vi i "Tropic Thunder" och den såg vi faktiskt hela familjen, och...
Det märks att sonen har samma humor som jag.
Han skrattade så han vek sig dubbel, och i vissa scener kunde han inte ens sluta skratta.
När jag såg den filmen första gången, då skrattade jag så mycket så jag fick kramp i magen.
Jag skrattade så tårarna sprutade, jag tjöt av skratt.
Nu har jag sett den tre gånger, och den är fortfarande KUL som fan...
Men har man redan sett skämten 3 ggr så skrattar man/jag inte som när man ser en film första gången.
Jag gillar ju inte upprepade skämt.
Men jag skrattade åt sonen, för han skrattade så hjärtligt, så man kan inte låta bli att skratta när någon annan skrattar.
Det blev sent, senare än sonen får vara uppe, men det fick bli ett undantag igår.
Han ville så gärna se klart filmen, så OKEJ DÅ, sa jag.
Bra iofs att han var uppe tidigt då utan att jag behövde väcka honom.
Så kunde jag inte låta bli att reagera när jag såg en artikel i tidningen idag.
Det handlade om S:t Hansskolan, min fina gamla skola där jag gick från 1:an till 6:an.
Idag stod det att skolan bjudit in en massa föräldrar och barn från landsbygden, och försökte locka dom att börja i skolan.
Och DET var väl iofs ett bra initiativ, om det inte varit så att rektorn uttalade sig följande:
"-Vi har gott om utrymme. Det går knappt 20 barn i varje klass och vi kan ha mellan 25 och 29 elever i en klass, säger Sten Sandberg, rektor"
Knappt 20 barn i varje klass LÅTER JU SOM EN DRÖM!!!!
Snacka om att varje lärare borde ha MER TID att hjälpa barnen i klassen, mindre stimm och stoj.
Lättare att hålla ordning och lättare för lärarna att lära ut.
Varför i helvete vill dom knöka in MER ungar i varje klass, 25-29 barn???
Det låter djäkligt dumt tycker jag.
Ja, jag var tvungen att tänka efter hur JAG tyckte det var att vara i en klass på 22 barn, som vi var under mellanstadiet...
Jag kollade bilder och vi startade som 19 barn under lågstadiet, och så kom det till 3 stycken.
Någon flyttade iväg också, men på sluttampen var vi 22.
Jag tyckte det var VÄLDIGT STIMMIGT, men jag var naturligtvis en bidragande orsak.
Men det var mest när jag INTE fattade något ämne som tex matte, då sket jag i allt och viskade med bänkkompisen, skrev och skickade lappar till andra, ritade i ritboken, rotade i bänken och sorterade mina bästa luktsuddisar i luktording.
Jag var verkligen inte ensam, men det var jobbigt när vi var fler, för vi var en ganska PRATIG klass överlag.
Lätt att tappa koncentrationen när alla viskade, babblade och fnissade.
Vet att mina föräldrar hade synpunkter vid något möte, att det var för många i klassen.
Då ska man väl vara glad att man slipper skolan nu isåfall, om dom ska trycka in 9-10 ungar TILL i en klass.
Det är låter väldigt idiotiskt tycker jag, tänk er den ljudnivån i klassrummet, huvva.
Stackars lärare och stackars barn, säger jag.
Lägg då till att S:t Hans är en gammal skola i sten, med väldigt högt i tak i klassrummen.
Det ekade och var rundgång då, och är förmodligen fortfarande.
Och klassrummen, hur ska dom få plats?
Jag menar klassrummen ser nästan exakt ut som förr, och det är inte direkt några jätterum.
Ska dom stapla barnen uppå varandra?
Värna om dom "små" klasserna på 20 elever, tycker jag.
Låt barnen och lärarna få lära sig och lära ut i någelunda dräglig skolmiljö.
Jaha ja, det var dagens åsikt!
Nu ska jag ta och fundera på min klänning, det blir nog en klänning iallafall.
Jag färdigställer den, så får jag se sen vad jag gör med den.
Vi ses senare!
Insikt...
Och så kom jag till insikt.
Jag sydde ihop en sida av klänningen...
Och se så fint, det faktiskt matchade faktiskt NÄSTAN varenda remsa och SÖM ända ner till slutet.
Det må se lätt ut att ha svängt ihop, men det var faktiskt skitsvårt att få något så hippelikande-hafsigt, att stämma.
Det blev en diff på ½ cm längst ner, men det kan jag väl leva med.
Så bara höll jag upp klänningen framför mig, bara för att få se lite innan jag fortsatte.
Det var då jag kom till insikt:
Jag kommer förmodligen aldrig kunna ha den här klänningen på mig alls!
Den vägde bly bara att hålla upp framför sig.
Nog för att den skulle sitta uppe, men då behöver jag spänna åt gummibandet runt bröstkorgen så hårt...
Så min skada med sitt djävla"nervträd" med "nervrötter" ner mot bröstkorgen skulle bli igångtriggat!
Satans, helvetes skit!
Jaha, här har jag haft tålamod att sy mig själv en hippeklänning av gamla jeans, pulat, trixat, fixat så gott jag kan, och så kommer jag inte kunna använda den.
Förmodligen!
Gud så...
Snopet.
Ja, så med den insikten går jag nu till sängs, det känns verkligen inte rättvist.
Vi ses imorgon, då syr jag väl ihop resten efter hundpromenaden.
Jag kanske ska sälja den...?
Eller så blir det en kjol...?
Jag får nog sova på saken.
Jag sydde ihop en sida av klänningen...
Och se så fint, det faktiskt matchade faktiskt NÄSTAN varenda remsa och SÖM ända ner till slutet.
Det må se lätt ut att ha svängt ihop, men det var faktiskt skitsvårt att få något så hippelikande-hafsigt, att stämma.
Det blev en diff på ½ cm längst ner, men det kan jag väl leva med.
Så bara höll jag upp klänningen framför mig, bara för att få se lite innan jag fortsatte.
Det var då jag kom till insikt:
Jag kommer förmodligen aldrig kunna ha den här klänningen på mig alls!
Den vägde bly bara att hålla upp framför sig.
Nog för att den skulle sitta uppe, men då behöver jag spänna åt gummibandet runt bröstkorgen så hårt...
Så min skada med sitt djävla"nervträd" med "nervrötter" ner mot bröstkorgen skulle bli igångtriggat!
Satans, helvetes skit!
Jaha, här har jag haft tålamod att sy mig själv en hippeklänning av gamla jeans, pulat, trixat, fixat så gott jag kan, och så kommer jag inte kunna använda den.
Förmodligen!
Gud så...
Snopet.
Ja, så med den insikten går jag nu till sängs, det känns verkligen inte rättvist.
Vi ses imorgon, då syr jag väl ihop resten efter hundpromenaden.
Jag kanske ska sälja den...?
Eller så blir det en kjol...?
Jag får nog sova på saken.
Vet att det är fult att ljuga...
Efter en mycket mysig eftermiddag med Klokboken kändes det väldigt tråkigt att hon åkte hem.
Vi har suttit på bibblan och filosoferat, tittat på änderna och folk, och fikat.
Låter som vi är närmare graven än vi anat
Jag tog en promenad hem, skönt väder idag, lagom kallt ute.
Vinter, men man behöver inga skidbrallor.
Fick mms från Nybyggarkussen, i Norge var det visst SOL och dom var typ uppe på något fjäll och typ solade.
Kul för dom typ.
Nej då, jag är INTE avundsjuk.
Dom fick en bild på mig i gråväder, och så skrev jag att jag minsann OCKSÅ fräste i solen.
Inombords får man väl säga då...?
Typ.
Kul för dom iallafall att dom hade sol och kunde sola sig.
Det unnar jag dom...
... verkligen.
(host, host, ja, ja jag vet att det är fult att ljuga...)
Idag tog jag på mig smalis-smalis-jeansen och jag kunde HA dom!?
Shit, häromdagen fick jag knappt igen dom, idag gick det utan en kamp.
Fast...
Inte helt bekvämt ännu, men jag kunde ha dom utan att smälla av.
Helt otroligt.
Jag stod och tittade på allt gott vid fiket på bibblan, men jag köpte en frukt istället.
Tänkte att kunde jag klara av att inte äta socker igår, ska jag klara det idag också, och det gjorde jag.
Kaffe och äpple gick bra det med, bra när det finns alternativ!
Sen har det inte hänt så mycket, jag sydde på ännu en remsa nertill på klänningen så den inte blir för kort.
Kom på att det kommer ju åka upp i midjan, eftersom det ska vara gummiband där som skär av lite.
Pausar med lite "Jersey-dramaqueen-fruar" och ska fortsätta sy efter det igen.
Återkommer med lite bilder senare.
Vi har suttit på bibblan och filosoferat, tittat på änderna och folk, och fikat.
Låter som vi är närmare graven än vi anat
Jag tog en promenad hem, skönt väder idag, lagom kallt ute.
Vinter, men man behöver inga skidbrallor.
Fick mms från Nybyggarkussen, i Norge var det visst SOL och dom var typ uppe på något fjäll och typ solade.
Kul för dom typ.
Nej då, jag är INTE avundsjuk.
Dom fick en bild på mig i gråväder, och så skrev jag att jag minsann OCKSÅ fräste i solen.
Inombords får man väl säga då...?
Typ.
Kul för dom iallafall att dom hade sol och kunde sola sig.
Det unnar jag dom...
... verkligen.
(host, host, ja, ja jag vet att det är fult att ljuga...)
Idag tog jag på mig smalis-smalis-jeansen och jag kunde HA dom!?
Shit, häromdagen fick jag knappt igen dom, idag gick det utan en kamp.
Fast...
Inte helt bekvämt ännu, men jag kunde ha dom utan att smälla av.
Helt otroligt.
Jag stod och tittade på allt gott vid fiket på bibblan, men jag köpte en frukt istället.
Tänkte att kunde jag klara av att inte äta socker igår, ska jag klara det idag också, och det gjorde jag.
Kaffe och äpple gick bra det med, bra när det finns alternativ!
Sen har det inte hänt så mycket, jag sydde på ännu en remsa nertill på klänningen så den inte blir för kort.
Kom på att det kommer ju åka upp i midjan, eftersom det ska vara gummiband där som skär av lite.
Pausar med lite "Jersey-dramaqueen-fruar" och ska fortsätta sy efter det igen.
Återkommer med lite bilder senare.
Socker-Vampyr...
God morgon!
Så vaknade man till nyheten att Whitney Houston är död.
Ännu en sjärna som fallit pga av alldeles för hårt leverne med droger, 48 år gammal.
Hon är sju år äldre än mig, men säkert 100 år äldre på insidan.
En otrolig röst.
Och när jag för första gången i livet blev kär i en RIKTIG kille, en mörk, långhårig skönhet i skolan som var ett år äldre än mig, på skolavslutningen i sjuan...
Då var VÅR låt (som han inte visste om, och förmodligen hade kräkts över, för han var hårdrockare) "I wanna dance with somebody" med Whitney!
Och den jag ville dansa med, var såklart HONOM.
Men det fick jag aldrig.
Och hur många gånger i livet, när det tagit slut med någon kille, har jag inte suttit och hulkat till "I will always love you".
Jag kan inte ens räkna dom gångerna, och jag är förmodligen inte ensam.
Ja, nu är hon död som så många andra duktiga sångare och musiker alldeles för tidigt, men låtarna och rösten finns kvar.
Gårdagskvällen blev middag med mamma, vi firade sambon, han fick sin lasange och vi åt alla med väldigt god aptit.
Till och med mamma tog TVÅ ggr, det brukar nästan aldrig hända.
Vi hann väl precis bli klara med maten så kom det lite folk, och vi fikade, sambon fick tulpaner och choklad, vi såg "Mello" (som det så trendigt heter nuförtiden ;) och kom isäng vid 00.20.
Jag trodde jag skulle sova hur länge som helst, men vaknade vid 07.30, förvånande nog.
Och vet ni hur jobbigt det var att inte äta godis?
Ja, jag kan säga att när sambon hade varit över på macken och köpt godis, så hade han ställt skålen mitt på diskbänken.
Jag såg den inte när jag kom ut för att röja undan min jeansklänning på köksbordet, men KÄNDE helt plötsligt LUKTEN!!!!
Det var som i en film, jag kände lukten, vände mig om mot diskbänken, blev nästan som en vampyr som känner BLODLUKT (Socker-Vampyr) och alla sockersinnen slog på för fulla muggar!
Fy fan, snacka om att jag har problem alltså.
Ja, och jag gick direkt fram till skålen hoovrade någon sekund med handen över skålen.
"Jag tar bara en, jag tar bara EN liten godis, sen behöver jag inget mer...", tänkte jag.
Fixerade en hallomlakritsskalle med blicken och tänkte:
"Nej.
Vänd dig om, gör vad du ska, gå ut ifrån köket."
Och det gjorde jag.
När folk sen satt och mofflade i sig, drägglade jag avundsjukt inombords, fick något litet utbrott över det hela...
Men var STOLT över mig själv att jag faktiskt fixade en hel kväll utan att jag tog en enda liten godis.
Jag klappar mig själv på axeln, klapp, klapp.
Bad sen sambon gömma det som var kvar, så jag inte skall hitta det "by accident" och trilla dit som en heroinist på heroin.
Milou fick uppvaktning av Bosse igår, men igår passade det inte lilla snuffan.
Hon blev ÄGD av Bosse, Bosse ville ha lite action och leka, det ville INTE Milou.
Hon flydde.
Jag tror jag och Syster J måste ut i naturen med vovvarna, så hon får vänja sig vid Bus-Bosse igen.
Jeansklänningen är nu klar på längden, nu ska jag bara sy ihop den i sidorna också.
Tycker jag har lyckats med lapptekniken, bävar nu lite för resten.
Jag hoppas jag får ihop den snyggt, jag hoppas jag lyckas, jag vill lyckas, och speciellt med dragkedjan.
Idag lär jag sy på eftermiddagen/kväll för sambon ska städa och jag ska träffa Klokboken och fika innan hon åker tillbaka till Stockholm.
Nu ska jag kratta lite i manegen åt sambon.
Återkommer senare.
Så vaknade man till nyheten att Whitney Houston är död.
Ännu en sjärna som fallit pga av alldeles för hårt leverne med droger, 48 år gammal.
Hon är sju år äldre än mig, men säkert 100 år äldre på insidan.
En otrolig röst.
Och när jag för första gången i livet blev kär i en RIKTIG kille, en mörk, långhårig skönhet i skolan som var ett år äldre än mig, på skolavslutningen i sjuan...
Då var VÅR låt (som han inte visste om, och förmodligen hade kräkts över, för han var hårdrockare) "I wanna dance with somebody" med Whitney!
Och den jag ville dansa med, var såklart HONOM.
Men det fick jag aldrig.
Och hur många gånger i livet, när det tagit slut med någon kille, har jag inte suttit och hulkat till "I will always love you".
Jag kan inte ens räkna dom gångerna, och jag är förmodligen inte ensam.
Ja, nu är hon död som så många andra duktiga sångare och musiker alldeles för tidigt, men låtarna och rösten finns kvar.
Gårdagskvällen blev middag med mamma, vi firade sambon, han fick sin lasange och vi åt alla med väldigt god aptit.
Till och med mamma tog TVÅ ggr, det brukar nästan aldrig hända.
Vi hann väl precis bli klara med maten så kom det lite folk, och vi fikade, sambon fick tulpaner och choklad, vi såg "Mello" (som det så trendigt heter nuförtiden ;) och kom isäng vid 00.20.
Jag trodde jag skulle sova hur länge som helst, men vaknade vid 07.30, förvånande nog.
Och vet ni hur jobbigt det var att inte äta godis?
Ja, jag kan säga att när sambon hade varit över på macken och köpt godis, så hade han ställt skålen mitt på diskbänken.
Jag såg den inte när jag kom ut för att röja undan min jeansklänning på köksbordet, men KÄNDE helt plötsligt LUKTEN!!!!
Det var som i en film, jag kände lukten, vände mig om mot diskbänken, blev nästan som en vampyr som känner BLODLUKT (Socker-Vampyr) och alla sockersinnen slog på för fulla muggar!
Fy fan, snacka om att jag har problem alltså.
Ja, och jag gick direkt fram till skålen hoovrade någon sekund med handen över skålen.
"Jag tar bara en, jag tar bara EN liten godis, sen behöver jag inget mer...", tänkte jag.
Fixerade en hallomlakritsskalle med blicken och tänkte:
"Nej.
Vänd dig om, gör vad du ska, gå ut ifrån köket."
Och det gjorde jag.
När folk sen satt och mofflade i sig, drägglade jag avundsjukt inombords, fick något litet utbrott över det hela...
Men var STOLT över mig själv att jag faktiskt fixade en hel kväll utan att jag tog en enda liten godis.
Jag klappar mig själv på axeln, klapp, klapp.
Bad sen sambon gömma det som var kvar, så jag inte skall hitta det "by accident" och trilla dit som en heroinist på heroin.
Milou fick uppvaktning av Bosse igår, men igår passade det inte lilla snuffan.
Hon blev ÄGD av Bosse, Bosse ville ha lite action och leka, det ville INTE Milou.
Hon flydde.
Jag tror jag och Syster J måste ut i naturen med vovvarna, så hon får vänja sig vid Bus-Bosse igen.
Jeansklänningen är nu klar på längden, nu ska jag bara sy ihop den i sidorna också.
Tycker jag har lyckats med lapptekniken, bävar nu lite för resten.
Jag hoppas jag får ihop den snyggt, jag hoppas jag lyckas, jag vill lyckas, och speciellt med dragkedjan.
Idag lär jag sy på eftermiddagen/kväll för sambon ska städa och jag ska träffa Klokboken och fika innan hon åker tillbaka till Stockholm.
Nu ska jag kratta lite i manegen åt sambon.
Återkommer senare.
Sneakpeak...
Allt avklarat, nu ska jag SY igen.
En liten sneakpeak, sonen har fotat när jag bara håller "jeansklännings-lapptäcken framför mig...
Inte så pjåkigt ändå, eller?
Och återigen, jag gillar VERKLIGEN färgmixen av jeansremsorna!!!
Never mind skurtants-knäna på modellen
Klänningen skall bli längre, till halva knät tror jag.
Så till en liten bild från Hällarna idag, det var folktomt och vacker snöstorms-himmel...
Så nu har jag inte tid, symaskinen kallar, vi ses senare.
En tant med en toyboy!
Så vaknar jag efter 7 timmar och 35 minuters sömn, av värk.
Jag var så trött igår att när jag stöp isäng...
Glömde jag ta min medicin.
Fint.
Bravo.
Igen.
Pucko!
Ja, inte gjorde det underverk för uppvaknandet direkt.
Men det har hämtat sig nu, jag gick nästan på en gång och tittade på min jeansklänning och sömmarna som jag tyckte var FÖRSKRÄCKLIGA igår...
Dom såg ju BRA ut!
Vad dillade jag om?
Sömmarna såg ju finfina ut, och ett proffsjobb om jag skulle jämnföra med Burdas jeansklänning tidningen!
Ja, ni ser, det är så typiskt mig, när jag är dödstrött då ser allt fördjävligt ut och är helt misslyckat.
När jag vaknar...
Då är det helt okej iallafall, jag kände mig NÖJD igen.
Applåder och hurrarop!
Hur kommer dagen se ut idag då?
Jo, jag ska starta med att göra en köttfärssås som ska stå och dra till sig till kvällsmaten som blir lasange.
Sen hundpromenad, solen börjar skina, jag och Milou drar till Hällarna så hon får springa av sig.
Hem, dusch, så ska jag hinna sy lite hoppas jag, laga middag.
FIRA lite.
Fira, ja, för idag fyller nämligen min älskade sambo 40 år!!!!
Yes, nu har även GUBBEN blivit gammal och medelålders över natten, och nu är vi jämngamla tills augusti
Men han ska inte fira något större idag, för det blev liksom aldrig bestämt NÄR han skulle fira sin födelsedag ihop med vänner...
Han kunde aldrig bestämma sig, och så vips så var födelsedagen här!
Så det blir firande den 25:e istället, idag blir det bara vi i famlijen till middag, och sen ser vi melodifestivalen.
Och jag tänker vara snäll idag...
Han ska få sova HUR LÄNGE han vill, vakna av sig själv och så behöver han INTE städa idag.
Vilken lyx!
Så grattis och HURRA önskar jag (den väldigt ungdomliga medelåldersgumman) min lilla medelåldersgubbe!
Sambon ville inte lyssna på mig och Nybyggarkussen när vi trackade honom lite för åldern igår.
Han försvarade sig med näbbar och klor, och sa att han är som ett fint årgångsvin, han blir bara bättre och snyggare med åren.
Jepp, det får vi verkligen hoppas på.
Jag skulle GÄRNA vilja se gammal och rynkig ut, och se ut som jag har en UNG hingst brevid mig.
En tant med en (inbillad) toyboy!
NU ska jag och hunden ut i snön, vi ses senare.
Jag var så trött igår att när jag stöp isäng...
Glömde jag ta min medicin.
Fint.
Bravo.
Igen.
Pucko!
Ja, inte gjorde det underverk för uppvaknandet direkt.
Men det har hämtat sig nu, jag gick nästan på en gång och tittade på min jeansklänning och sömmarna som jag tyckte var FÖRSKRÄCKLIGA igår...
Dom såg ju BRA ut!
Vad dillade jag om?
Sömmarna såg ju finfina ut, och ett proffsjobb om jag skulle jämnföra med Burdas jeansklänning tidningen!
Ja, ni ser, det är så typiskt mig, när jag är dödstrött då ser allt fördjävligt ut och är helt misslyckat.
När jag vaknar...
Då är det helt okej iallafall, jag kände mig NÖJD igen.
Applåder och hurrarop!
Hur kommer dagen se ut idag då?
Jo, jag ska starta med att göra en köttfärssås som ska stå och dra till sig till kvällsmaten som blir lasange.
Sen hundpromenad, solen börjar skina, jag och Milou drar till Hällarna så hon får springa av sig.
Hem, dusch, så ska jag hinna sy lite hoppas jag, laga middag.
FIRA lite.
Fira, ja, för idag fyller nämligen min älskade sambo 40 år!!!!
Yes, nu har även GUBBEN blivit gammal och medelålders över natten, och nu är vi jämngamla tills augusti
Men han ska inte fira något större idag, för det blev liksom aldrig bestämt NÄR han skulle fira sin födelsedag ihop med vänner...
Han kunde aldrig bestämma sig, och så vips så var födelsedagen här!
Så det blir firande den 25:e istället, idag blir det bara vi i famlijen till middag, och sen ser vi melodifestivalen.
Och jag tänker vara snäll idag...
Han ska få sova HUR LÄNGE han vill, vakna av sig själv och så behöver han INTE städa idag.
Vilken lyx!
Så grattis och HURRA önskar jag (den väldigt ungdomliga medelåldersgumman) min lilla medelåldersgubbe!
Sambon ville inte lyssna på mig och Nybyggarkussen när vi trackade honom lite för åldern igår.
Han försvarade sig med näbbar och klor, och sa att han är som ett fint årgångsvin, han blir bara bättre och snyggare med åren.
Jepp, det får vi verkligen hoppas på.
Jag skulle GÄRNA vilja se gammal och rynkig ut, och se ut som jag har en UNG hingst brevid mig.
En tant med en (inbillad) toyboy!
NU ska jag och hunden ut i snön, vi ses senare.
Ser dubbelt nu...
Alltså timmen är sen, och om jag såg i kors i morse...
Då ser jag dubbelt nu.
Dubbelt OCH i kors.
Jag har sytt, sytt, sytt och sytt, men ännu inte kommit i mål...
Kommer jag komma fram till denna?
Jag känner mig djäkligt tveksam faktiskt!
Nu har både ögonen och framförallt gett nacken upp.
Tycker inte jag kommer någonstans, fast det gör jag tydligen.
Jag har två remsor kvar att sy på innan jag kan börja sy ihop i sidorna, fan vilket evighetsjobb.
Och så tittar jag på sömmarna...
Ja, jag har sytt precis i kanten på varje remsa när jag har sytt ihop dom, bara det att kanterna svajar ju lite, då svajar ju sömmen också.
Mja, just nu är jag ASTRÖTT och inte objektiv, då tycker jag alltid att ALLT oftast blir fult och misslyckat.
Orginalet ovan ser inte så himla välsytt ut det heller kanske...?
Jag kanske lyckas bättre än BURDA om jag har tur.
Jag får väl sansa mig, det kanske känns bättre när jag sytt klart klänningen helt.
Eller imorgon.
Vet inte ens om jag kan sy imorgon, för nacken lär vara lika paj imorgon förmodligen.
Det är inte den lilla värken kan jag meddela, jag försöker komma ihåg när jag ska ha mens...
Och om det kanske är hormoner med i spelet som pajar extra mycket.
Nåväl det LÄR visa sig
Nu ska jag hoppa i sängen, för jag orkar inte en mening till här.
Vi ses imorgon!
Då ser jag dubbelt nu.
Dubbelt OCH i kors.
Jag har sytt, sytt, sytt och sytt, men ännu inte kommit i mål...
Kommer jag komma fram till denna?
Jag känner mig djäkligt tveksam faktiskt!
Nu har både ögonen och framförallt gett nacken upp.
Tycker inte jag kommer någonstans, fast det gör jag tydligen.
Jag har två remsor kvar att sy på innan jag kan börja sy ihop i sidorna, fan vilket evighetsjobb.
Och så tittar jag på sömmarna...
Ja, jag har sytt precis i kanten på varje remsa när jag har sytt ihop dom, bara det att kanterna svajar ju lite, då svajar ju sömmen också.
Mja, just nu är jag ASTRÖTT och inte objektiv, då tycker jag alltid att ALLT oftast blir fult och misslyckat.
Orginalet ovan ser inte så himla välsytt ut det heller kanske...?
Jag kanske lyckas bättre än BURDA om jag har tur.
Jag får väl sansa mig, det kanske känns bättre när jag sytt klart klänningen helt.
Eller imorgon.
Vet inte ens om jag kan sy imorgon, för nacken lär vara lika paj imorgon förmodligen.
Det är inte den lilla värken kan jag meddela, jag försöker komma ihåg när jag ska ha mens...
Och om det kanske är hormoner med i spelet som pajar extra mycket.
Nåväl det LÄR visa sig
Nu ska jag hoppa i sängen, för jag orkar inte en mening till här.
Vi ses imorgon!
Patetiskt eller klockrent?
Tataaa...
Jag ställde mig på vågen idag och HAR gått ner dom där förargliga 4 kilona som jag la på mig runt och efter jul!
15 dagar tog det, och nu...
Fortsätter jag en vecka till, bara för att!
Ja, det är lika bra, jag är fortfarande bantningspeppad och ska till nästa fredag gå i mina smalis-smalis-jeans.
Aldrig är man nöjd.
Nä, det räckte inte bara med smalis-jeansen när jag väl kom i mål.
Men har jag ändå ångan uppe, och fixat det värsta, då kör jag vidare lite till.
3 veckor blir lagom.
Och när nästa vecka kommer...
Då kör jag vidare en vecka till, och en till, ända fram till sommaren, och då syns jag förmodligen inte längre
Nej då, så roligt ska den gamla anorektikern i mig INTE ha det!
Nåväl, jag är mycket nöjd att det egentliga målet är nått iallafall.
Övrig info:
Jag syyyyyr...
Har har kaffe-o-bloggpaus nu, har varit och köpt dragkedja och gummiband.
Jag har kommit förbi midjan en bit på båda styckena, och har nog inte SÅ mycket kvar.
Det blir som att sy ett jeanslapptäcke nästan, lite pilligt trots allt.
Men tycker jag kombinerat ihop jeansremsornas färg ganska sjysst.
Jag hoppas det blir snyggt när jag syr ihop dom båda "lapptäckena", annars blir jag jätteledsen.
Sen slog det mig:
Det kanske är en ungdomsklänning jag syr...?
Kanske "Madde-41-i-sommar" inte ska ha en såndäringa liten dress...?
Hm, jag får se, i värsta fall får jag väl ge bort den min bästis döttrar som är tonåringar.
Hm, hm, hm...
Ja, ja, vi får se när jag är klar om det blir patetiskt på mig, eller klockrent!
Fortsättning följer.
NU måste jag tillbaka till symaskinen, tjing, tjing!
Jag ställde mig på vågen idag och HAR gått ner dom där förargliga 4 kilona som jag la på mig runt och efter jul!
15 dagar tog det, och nu...
Fortsätter jag en vecka till, bara för att!
Ja, det är lika bra, jag är fortfarande bantningspeppad och ska till nästa fredag gå i mina smalis-smalis-jeans.
Aldrig är man nöjd.
Nä, det räckte inte bara med smalis-jeansen när jag väl kom i mål.
Men har jag ändå ångan uppe, och fixat det värsta, då kör jag vidare lite till.
3 veckor blir lagom.
Och när nästa vecka kommer...
Då kör jag vidare en vecka till, och en till, ända fram till sommaren, och då syns jag förmodligen inte längre
Nej då, så roligt ska den gamla anorektikern i mig INTE ha det!
Nåväl, jag är mycket nöjd att det egentliga målet är nått iallafall.
Övrig info:
Jag syyyyyr...
Har har kaffe-o-bloggpaus nu, har varit och köpt dragkedja och gummiband.
Jag har kommit förbi midjan en bit på båda styckena, och har nog inte SÅ mycket kvar.
Det blir som att sy ett jeanslapptäcke nästan, lite pilligt trots allt.
Men tycker jag kombinerat ihop jeansremsornas färg ganska sjysst.
Jag hoppas det blir snyggt när jag syr ihop dom båda "lapptäckena", annars blir jag jätteledsen.
Sen slog det mig:
Det kanske är en ungdomsklänning jag syr...?
Kanske "Madde-41-i-sommar" inte ska ha en såndäringa liten dress...?
Hm, jag får se, i värsta fall får jag väl ge bort den min bästis döttrar som är tonåringar.
Hm, hm, hm...
Ja, ja, vi får se när jag är klar om det blir patetiskt på mig, eller klockrent!
Fortsättning följer.
NU måste jag tillbaka till symaskinen, tjing, tjing!
Ögon i kors...
Hemma igen.
Reservaggregatet fungerade precis till klockan 09.50 idag!
Fast jag måste spotta igång det runt 11 igen, dammsugning står på schemat.
Sen SY!
Jag kan knappt bärga mig, fastän jag är så trött så jag ser i kors.
Men allt ligger framme så det är bara att köra vidare på "motorvägen" så att säga.
Funderar på om jag ska sy i ett blixtlås i sidan på jeansklänningen...?
Alltså det står i mönstret att det ska vara det, men jag funderade på att skita i det.
Typ kränga på mig klänningen istället.
Fast så har jag nog ändrat mig, det får nog bli blixtlås ändå.
Bara det att jag har inte sytt i ett blixtlås på typ 15 år, jag blir lite nervös.
Men jag fixar det NOG, det borde väl sitta i ryggmärgen...?
Om inte annat så får det bli en övning!
Fast jag vill ju helst inte förstöra klänningen förstås.
Herregud, spaltmeter om ett blixtlås, det blir vad det blir.
Nu, mot köket och dammsugaren, vi ses senare när jag kanske tar en liten sypaus!
Reservaggregatet fungerade precis till klockan 09.50 idag!
Fast jag måste spotta igång det runt 11 igen, dammsugning står på schemat.
Sen SY!
Jag kan knappt bärga mig, fastän jag är så trött så jag ser i kors.
Men allt ligger framme så det är bara att köra vidare på "motorvägen" så att säga.
Funderar på om jag ska sy i ett blixtlås i sidan på jeansklänningen...?
Alltså det står i mönstret att det ska vara det, men jag funderade på att skita i det.
Typ kränga på mig klänningen istället.
Fast så har jag nog ändrat mig, det får nog bli blixtlås ändå.
Bara det att jag har inte sytt i ett blixtlås på typ 15 år, jag blir lite nervös.
Men jag fixar det NOG, det borde väl sitta i ryggmärgen...?
Om inte annat så får det bli en övning!
Fast jag vill ju helst inte förstöra klänningen förstås.
Herregud, spaltmeter om ett blixtlås, det blir vad det blir.
Nu, mot köket och dammsugaren, vi ses senare när jag kanske tar en liten sypaus!
Reservaggregatet...
Sonen fotade sin skapande morsa igår...
Ja, där sitter jag mitt i remsklippar processen!
När jag "var tvungen" att gå och lägga mig igår vid 22-tiden, var jag rejält uppvarvad.
Jag var pigg.
Jag ville bara fortsätta sy, blodet rusande snabbt i kroppen som om jag sprungit en löprunda.
Det är så himla konstigt med mig, jag blir så besatt när jag gör något som jag älskar.
Så får man panik, herregud varva ner, du ska upp och jobba imorgon, skärpning, tänk på något tråkigt...
Som...?
Jag såg bara jeansklänningen framför mig, ska jag lyckas eller ska jag misslyckas?
Det kommer bli pannkaka, tänkte jag.
Fattar inte varför jag tänkte så, so far so good är det ju.
Allt som oftast blir jag inte klok på mig själv.
Tog upp "Simon och Ekarna" som legat nere ett tag, har "läst" Stoff & Stil-katalogen nästan varje kväll.
Plöjde sida upp och sida ner, tillslut föll ögonen ihop och då var hon närmare 23.30.
Snark... zzz Zzz zZz Zzz...
Så blev jag väckt, var vaken till efter 02, när klockan ringde i vanlig ordning 06.15 så tänkte jag:
SKJUT MIG please!
Ingen har dock skjutit mig tyvärr, och jag är så trött så jag nästan kräks upp både filmjölk, flingor och kaffet.
Men, men, jag har suttit i den här båten förut, och jag vet att när jag väl kommer till jobbet kickar reservaggregatet igång!
Kapten Österholm fixar biffen!
I hope.
Och imorgon kommer jag kunna sy, bara DEN tanken ska hålla mig uppe och vaken idag, imorgon, imorgon, imorgon.
Vi ses då, ha en bra dag idag!
Sypaus...
Sypaus igen, jag har börjat sy ihop klänningen...
Köpejeanstyget drar sig, och detta trots tvätt, det blir till att stryka, stryka, stryka!
Men tyget är "snedvävt" (alltså det ska/kan ju vara så, det finns ju olika vävningar), så det är mycket mer elastiskt jämnfört med dom urtvättade jeansen.
Har fyndat ett 50-tals mönster som jag ska sy som nästa projekt...
Skall sy den i...
... det där tyget!
Ja, nu är det dags att jobba igen, jag har en timme på mig innan sängen.
Vi ses imorgonbitti!
Köpejeanstyget drar sig, och detta trots tvätt, det blir till att stryka, stryka, stryka!
Men tyget är "snedvävt" (alltså det ska/kan ju vara så, det finns ju olika vävningar), så det är mycket mer elastiskt jämnfört med dom urtvättade jeansen.
Har fyndat ett 50-tals mönster som jag ska sy som nästa projekt...
Skall sy den i...
... det där tyget!
Ja, nu är det dags att jobba igen, jag har en timme på mig innan sängen.
Vi ses imorgonbitti!
Fredrik är så kul...
På temat "Min blivande pension" jag skrev om imorse...
Och...
... så sant som det är sagt!
Jag har en liten sypaus, har rivit alla remsor och har hunnit sy en remsa, den översta.
Är inne på min andra översta remsa, ska sy både fram-och baksida parallellt så det blir lika.
Sen syr jag mellan 19-20 och sen "Mästerkocken" sen sy en timme till, sen sängen!
Hoppas jag hinner långt, bara jag gjort det första här nu!
Bantningen är inne på Dag 13 eller 14 nu, herregud jag har helt glömt.
Men skitsamma, jag har gått ner 3.5 kg!
Det är alltså inte mycket kvar nu, kanske 2-3 dagar...?
Sen hälsomat och inget godis, men TYVÄRR har det av någon djäkla anledning börjat suga i godistarmen IGEN!
Jag får bara stålsätta mig helt enkelt!
Lättare sagt än gjort ska ni veta, återkommer senare.
Jeans-slakteriet...
Jag får försöka behärska mig att INTE tvätta min smutsiga byk så här offentligt.
Det är inte bra.
Men jag har väl bara tappat greppet tillfälligt, hoppas jag.
Kul kommentar:
"Har du drabbats av en djup städ-depression?"
Ja, typ något åt det hållet!
Jag håller på med min jeansklänning, river klipper och mäter.
(ÄNTLIGEN har jag kommit igång!)
Jeans-slakteriet...
Både mina och sonens gamla jeans ryker.
Början på klänningen...
Känner mig nöjd so far.
Försöker kombinera ihop remsorna snyggt och enhetligt, KUL!
Ja, jag känner mig LITE gladare, nu ska jag fortsätta.
Det är inte bra.
Men jag har väl bara tappat greppet tillfälligt, hoppas jag.
Kul kommentar:
"Har du drabbats av en djup städ-depression?"
Ja, typ något åt det hållet!
Jag håller på med min jeansklänning, river klipper och mäter.
(ÄNTLIGEN har jag kommit igång!)
Jeans-slakteriet...
Både mina och sonens gamla jeans ryker.
Början på klänningen...
Känner mig nöjd so far.
Försöker kombinera ihop remsorna snyggt och enhetligt, KUL!
Ja, jag känner mig LITE gladare, nu ska jag fortsätta.
Förgiftad...
Hemma och och sitter här i soffan och undrar:
Vad är det för fel på mig?
Varför är jag så förbannad jämt?
Jag känner mig helt förgiftad!
Tja, som vanligt glad ihågen att få komma hem, tungt och cykla med packning och skidbrallor, men nu har jag gjort det rätt många dagar så jag tror dom DÖDA musklerna i benen har vaknat till liv.
Jag får inte träningsvärk längre.
Kommer hem, blir så glad att det inte var något att plocka iordning i hela lägenheten, lite att packa upp...
Kommer ut i köket och stanken av kaninbajs/kiss slår emot mig.
Jag ramlar dirket ner i "Bitterfitta-träsket" igen.
Tjoff, ilskan kommer som på beställning, jag börjar brinna innifrån och glöder starkt utifrån.
Lavaflod.
Bara att spotta i nävarna och sätta igång och städa kaninburen.
Det skulle ha gjorts igårkväll.
När jag sen kommer ner till mammas lägenhet och ska hämta hunden och hennes pinnaler, ursäktar min mor, min sambo.
"Det var mitt fel, jag hade inte tagit in halmen från garaget, så han kunde inte byta på kaninen!"
Ursäkta...?
Alltså då var jag inte bara en lavaflod, då var jag ett vulkanutbrott inombords.
Jag bara tog hundens grejer, sa "Tack för hjälpen med hunden", vände på klacken och gick.
Tänkte:
Dom är bara inte sanna nån av dom.
Om jag går framåt och hamnar framför ett hinder och inte kan ta mig ÖVER hindret, då går jag väl RUNT?
Inte står jag väl handfallen, spelar läpp och inte kan ta mig vidare?
Om jag ska byta på en bur och halmen inte finns inne, då går man väl UT och hämtar den?
Alltså jag känner bara att om sådana här situationer hade hade uppkommit någon gång då och då, då hade jag väl stått ut och kanske hanterat det bättre.
Men det är ju nästan varje dag.
Varje dag.
Sen blev jag gråtfärdig IGEN, för att jag blir så arg, för att jag blir så trött på att det blir så här.
Jag tycker inte det är roligt längre.
Förr kunde jag skämta om det här, svänga till det till något lustigt.
Jag kan inte komma på en enda rolig kommentar om detta längre.
Det känns som om jag drar ett tåg efter mig.
Och tåget blir bara tyngre och tyngre för varje station, för det kopplas ständigt på nya vagnar.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Kanske ÄR det lite som SJ´s tåg här hemma ändå när det är vinter?
Det FINNS bra tåg, som BORDE gå enligt tidtabellen...
Men det blir ständigt grus i maskineriet/snö i vägen på rälsen/ledningar som pajar för resenären som vill komma fram i tid!
Se där, jag FICK till något vitsigt på sluttampen av detta elände ändå, i sann Madde-anda.
Jihaaaaa!
Som om inte det var nog har jag fått höra en annan sak, som jag inte kan ta upp här.
Men som gjorde mig så upprörd så jag nästan smällde av.
Blev förvånad, ledsen och kände mig indirekt rätt trampad på, FASTÄN det INTE gäller MIG dock.
Jättesvår situation som uppstått, och jag undrar hur den ska tackla detta.
Vill inte låta det bero, vill tackla och ta ett snack, men det måste manglas först... kanske...?
Jag ska fundera på detta idag, diskutera imorgon.
Orden måste vara dom rätta!
Väntar med spänning på mina pensionspapper detta året.
Man ska ju få veta hur länge man måste jobba för att få ut full pension iår.
Jag gissar att mitt besked blir nedslående, inte lär det stå 65 iallafall!
Statsministern igår var inte främmande för att man ska jobba till 75, byta jobb och karriär vid 50 för att orka.
Bra Fredrik, kommer DU OCKSÅ jobba till 75?
En person undrade på nyheterna igår:
"Ska vi gå från jobbet till kistan direkt?"
Bra fråga, det undrar jag också.
Dock är jag INTE främmande för att jobba lite efter att jag blir pensionär, men då ska det vara "hobbyjobb" och på mina egna villkor, INTE PÅ STATENS djävla VILLKOR!
Men kanske man inte har något val när man väl kommer dit?
Det hoppas jag sannerligen inte, jag hoppas för min egen del att jag isåfall MAX skulle behöva jobba till 67.
Men det skulle nog inte bli 2 roliga år att räkna ner.
Tänk om det står 70?
Nu ska jag ta en renande dusch, och hoppas att sinnet känns lättare efter.
Sen ska jag mäta mig själv runt stussen, riva jeanstyg, och sy.
Resultat kommer senare av vad jag åstakommit!
Kanske jag blir GLAD igen.
Vad är det för fel på mig?
Varför är jag så förbannad jämt?
Jag känner mig helt förgiftad!
Tja, som vanligt glad ihågen att få komma hem, tungt och cykla med packning och skidbrallor, men nu har jag gjort det rätt många dagar så jag tror dom DÖDA musklerna i benen har vaknat till liv.
Jag får inte träningsvärk längre.
Kommer hem, blir så glad att det inte var något att plocka iordning i hela lägenheten, lite att packa upp...
Kommer ut i köket och stanken av kaninbajs/kiss slår emot mig.
Jag ramlar dirket ner i "Bitterfitta-träsket" igen.
Tjoff, ilskan kommer som på beställning, jag börjar brinna innifrån och glöder starkt utifrån.
Lavaflod.
Bara att spotta i nävarna och sätta igång och städa kaninburen.
Det skulle ha gjorts igårkväll.
När jag sen kommer ner till mammas lägenhet och ska hämta hunden och hennes pinnaler, ursäktar min mor, min sambo.
"Det var mitt fel, jag hade inte tagit in halmen från garaget, så han kunde inte byta på kaninen!"
Ursäkta...?
Alltså då var jag inte bara en lavaflod, då var jag ett vulkanutbrott inombords.
Jag bara tog hundens grejer, sa "Tack för hjälpen med hunden", vände på klacken och gick.
Tänkte:
Dom är bara inte sanna nån av dom.
Om jag går framåt och hamnar framför ett hinder och inte kan ta mig ÖVER hindret, då går jag väl RUNT?
Inte står jag väl handfallen, spelar läpp och inte kan ta mig vidare?
Om jag ska byta på en bur och halmen inte finns inne, då går man väl UT och hämtar den?
Alltså jag känner bara att om sådana här situationer hade hade uppkommit någon gång då och då, då hade jag väl stått ut och kanske hanterat det bättre.
Men det är ju nästan varje dag.
Varje dag.
Sen blev jag gråtfärdig IGEN, för att jag blir så arg, för att jag blir så trött på att det blir så här.
Jag tycker inte det är roligt längre.
Förr kunde jag skämta om det här, svänga till det till något lustigt.
Jag kan inte komma på en enda rolig kommentar om detta längre.
Det känns som om jag drar ett tåg efter mig.
Och tåget blir bara tyngre och tyngre för varje station, för det kopplas ständigt på nya vagnar.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Kanske ÄR det lite som SJ´s tåg här hemma ändå när det är vinter?
Det FINNS bra tåg, som BORDE gå enligt tidtabellen...
Men det blir ständigt grus i maskineriet/snö i vägen på rälsen/ledningar som pajar för resenären som vill komma fram i tid!
Se där, jag FICK till något vitsigt på sluttampen av detta elände ändå, i sann Madde-anda.
Jihaaaaa!
Som om inte det var nog har jag fått höra en annan sak, som jag inte kan ta upp här.
Men som gjorde mig så upprörd så jag nästan smällde av.
Blev förvånad, ledsen och kände mig indirekt rätt trampad på, FASTÄN det INTE gäller MIG dock.
Jättesvår situation som uppstått, och jag undrar hur den ska tackla detta.
Vill inte låta det bero, vill tackla och ta ett snack, men det måste manglas först... kanske...?
Jag ska fundera på detta idag, diskutera imorgon.
Orden måste vara dom rätta!
Väntar med spänning på mina pensionspapper detta året.
Man ska ju få veta hur länge man måste jobba för att få ut full pension iår.
Jag gissar att mitt besked blir nedslående, inte lär det stå 65 iallafall!
Statsministern igår var inte främmande för att man ska jobba till 75, byta jobb och karriär vid 50 för att orka.
Bra Fredrik, kommer DU OCKSÅ jobba till 75?
En person undrade på nyheterna igår:
"Ska vi gå från jobbet till kistan direkt?"
Bra fråga, det undrar jag också.
Dock är jag INTE främmande för att jobba lite efter att jag blir pensionär, men då ska det vara "hobbyjobb" och på mina egna villkor, INTE PÅ STATENS djävla VILLKOR!
Men kanske man inte har något val när man väl kommer dit?
Det hoppas jag sannerligen inte, jag hoppas för min egen del att jag isåfall MAX skulle behöva jobba till 67.
Men det skulle nog inte bli 2 roliga år att räkna ner.
Tänk om det står 70?
Nu ska jag ta en renande dusch, och hoppas att sinnet känns lättare efter.
Sen ska jag mäta mig själv runt stussen, riva jeanstyg, och sy.
Resultat kommer senare av vad jag åstakommit!
Kanske jag blir GLAD igen.
LisaArt...
Varsågoda, lite LisaArt...
Kolla in...
www.lisaart.blogg.se/
Dubbelavsnitt...
Herregud...
Idag är det ju "PROJECT RUNWAY" klockan 21.00!
Dubbelavsnitt till råga på allt.
Jag kommer sitta klistrad och ÄLSKA varje sekund av Tinn Gunns "Make it work" och Heidis "Auf wiedersen" (eller hur det nu stavas ;).
Senkvällen känns SPÄCKAD, yes.
Idag är det ju "PROJECT RUNWAY" klockan 21.00!
Dubbelavsnitt till råga på allt.
Jag kommer sitta klistrad och ÄLSKA varje sekund av Tinn Gunns "Make it work" och Heidis "Auf wiedersen" (eller hur det nu stavas ;).
Senkvällen känns SPÄCKAD, yes.
12 meter...
Jag vilade inte tillräckligt igår.
Det märktes nu när klockan ringde, jag orkade inte öppna upp ögonen.
För jag satt ju inte där på häcken och inte bara "gjorde ingenting".
Eller jo, en timme, men sen kom sonen och sen gick vi kombinerad hundpromenad/hämta-tyg-promenad.
Jag tog ju detta på faktura, alltså rea-tygerna från Stoff & Stil, så vi kunde hämta ut dom igår!
JIPPIE!
Medans jag nu väntar på bomullsgarner så jag kan sy linnen, kan jag sy annat, bla den där jeansklänningen som jag tjatat om så länge, i ríva jeans remsor.
Nu har jag alla gamla jeans jag sparat OCH varannan remsa blir i nytt jeanstyg från S&S.
Det var jättebra blå färg, mörk, och jag gav ju bara 80 kr/m, VÄLDIGT prisvärt!
Så nu ska jag få ihop något liknande som ovan, fast i lite smalare remsor tror jag!
Projekt jag HOPPAS att jag orkar göra imorgon!
Rea-tygerna jag köpte var jag jättenöjd med, den ljust orangea kommer bli jättesnyggt till ett par puffbyxor eller linne.
Jag köpte 4 meter av ett mörk-mörkblått rutigt bomullsvoilé, och det var jag OCKSÅ väldigt nöjd med.
Samma där, puffbyxor eller linne, möjligtvis en blus.
Så köpte jag ju två andra bastyger från deras sortiment, partysatin (79.90/m , lite tjockare, glansigare fintyg) och microsatin (54.90/m) som också är fintyg men tynnre än partysatinen.
Jag blev positivt överraskad, dom var JÄTTEFINA och väldigt bra kvalitet jämnfört med priserna här.
Som jag skrev sist när jag köpt det där prinsessklänningsmönstret, det skulle kosta mig KNAPPT 200 kr att sy upp en sådan klänning med tyger, tråd och dragkedja från S&S.
Med tygpriserna här, gissar jag 1500-2000 pix.
Nätet ÄGER!
Så nu har jag verkligen att göra så det räcker när andan faller på, jag har så mycket fina tyger så det är inte klokt.
Bara ett problem då egentligen...
Jag måste ha lite av tygerna från sommarkollektionen från Stoff & Stil också!
Men det får bli senare, nu måste jag betala av detta nästa månad först.
Och håll i er nu...
Jag fick TOLV (12!!!!!) meter tyg av olika sorter.
4 garnystan i mohair.
2 garnystan i bomullsgarn.
1 trådrulle och inklusive frakt på det, för 744 kr!
Det är fan-i-mig ett rån...
Mot Stoff & Stil.
Ni som syr och köper tyger vet att detta är billigt, för er andra kan jag bara säga:
Det ÄR billigt.
Det hade aldrig hänt att jag fått här, bara när jag köpte detta tyget...
... så var det ett rea-tyg och jag köpte 2.65 meter, och betalade 255 kr.
Lite skillnad så att säga, så nu svävar jag på moln
Vill helst bara vara hemma och titta och klappa på mina tyger.
Lite som Joakim Von Anka när han badar och dyker i sin pool av pengar
Nu måste jag hoppa i duschen, vi ses imorgon!
Det märktes nu när klockan ringde, jag orkade inte öppna upp ögonen.
För jag satt ju inte där på häcken och inte bara "gjorde ingenting".
Eller jo, en timme, men sen kom sonen och sen gick vi kombinerad hundpromenad/hämta-tyg-promenad.
Jag tog ju detta på faktura, alltså rea-tygerna från Stoff & Stil, så vi kunde hämta ut dom igår!
JIPPIE!
Medans jag nu väntar på bomullsgarner så jag kan sy linnen, kan jag sy annat, bla den där jeansklänningen som jag tjatat om så länge, i ríva jeans remsor.
Nu har jag alla gamla jeans jag sparat OCH varannan remsa blir i nytt jeanstyg från S&S.
Det var jättebra blå färg, mörk, och jag gav ju bara 80 kr/m, VÄLDIGT prisvärt!
Så nu ska jag få ihop något liknande som ovan, fast i lite smalare remsor tror jag!
Projekt jag HOPPAS att jag orkar göra imorgon!
Rea-tygerna jag köpte var jag jättenöjd med, den ljust orangea kommer bli jättesnyggt till ett par puffbyxor eller linne.
Jag köpte 4 meter av ett mörk-mörkblått rutigt bomullsvoilé, och det var jag OCKSÅ väldigt nöjd med.
Samma där, puffbyxor eller linne, möjligtvis en blus.
Så köpte jag ju två andra bastyger från deras sortiment, partysatin (79.90/m , lite tjockare, glansigare fintyg) och microsatin (54.90/m) som också är fintyg men tynnre än partysatinen.
Jag blev positivt överraskad, dom var JÄTTEFINA och väldigt bra kvalitet jämnfört med priserna här.
Som jag skrev sist när jag köpt det där prinsessklänningsmönstret, det skulle kosta mig KNAPPT 200 kr att sy upp en sådan klänning med tyger, tråd och dragkedja från S&S.
Med tygpriserna här, gissar jag 1500-2000 pix.
Nätet ÄGER!
Så nu har jag verkligen att göra så det räcker när andan faller på, jag har så mycket fina tyger så det är inte klokt.
Bara ett problem då egentligen...
Jag måste ha lite av tygerna från sommarkollektionen från Stoff & Stil också!
Men det får bli senare, nu måste jag betala av detta nästa månad först.
Och håll i er nu...
Jag fick TOLV (12!!!!!) meter tyg av olika sorter.
4 garnystan i mohair.
2 garnystan i bomullsgarn.
1 trådrulle och inklusive frakt på det, för 744 kr!
Det är fan-i-mig ett rån...
Mot Stoff & Stil.
Ni som syr och köper tyger vet att detta är billigt, för er andra kan jag bara säga:
Det ÄR billigt.
Det hade aldrig hänt att jag fått här, bara när jag köpte detta tyget...
... så var det ett rea-tyg och jag köpte 2.65 meter, och betalade 255 kr.
Lite skillnad så att säga, så nu svävar jag på moln
Vill helst bara vara hemma och titta och klappa på mina tyger.
Lite som Joakim Von Anka när han badar och dyker i sin pool av pengar
Nu måste jag hoppa i duschen, vi ses imorgon!
God energi...
Hemma, kaffe, hund!
Ja, nu har jag kommit hem från barnvakteriet, jag och "H" kom väldigt bra överrens.
Hon var inte ledsen en endaste gång, och hennes mamma sa att "så där snäll och lugn brukar hon aldrig vara annars", och menade på att jag utstrålade en "god energi".
Oj, man tackar och bockar, det var en fin komplimang!
Barnvakten kände sig hedrad.
Tyvärr har jag nu lite ont i nacken, men om det sen är bebis eller att jag bar mat från affären ska jag låta vara osagt.
Jag tror att det är båda kanske, men att matkassen var värst, för jag och "H" satt mest och gullade.
Nu ska jag vila en stund, och sen kommer sonen.
Ja, nu har jag kommit hem från barnvakteriet, jag och "H" kom väldigt bra överrens.
Hon var inte ledsen en endaste gång, och hennes mamma sa att "så där snäll och lugn brukar hon aldrig vara annars", och menade på att jag utstrålade en "god energi".
Oj, man tackar och bockar, det var en fin komplimang!
Barnvakten kände sig hedrad.
Tyvärr har jag nu lite ont i nacken, men om det sen är bebis eller att jag bar mat från affären ska jag låta vara osagt.
Jag tror att det är båda kanske, men att matkassen var värst, för jag och "H" satt mest och gullade.
Nu ska jag vila en stund, och sen kommer sonen.
Älskade "Midnatt i Paris"...
Uppe med tuppen ofrivilligt idag, men det fick väl gå.
Jag ska snart iväg och vara lite barnvakt idag, nacken är väl inte helt 100...
Men det får väl OCKSÅ gå ändå.
Det får bli mycket "knä-tid" för bebisen, hoppas hon går med på det bara!
Igår såg vi...
Oj, årets FÖRSTA bästa film!
Jag älskade den!!!!
Detta var en visuell gottepåse med UNDERBARA bilder och vyer från Paris.
Bättre turistkataolg över en av världens vackraste städer kan knappast Frankrike knappast få.
Det var loppisar, små pittoreska uteserveringar och gränder, Seine, Versailles m.m
Dessutom hoppde huvudkaraktären Gil/Owen Wilson in och ut mellan nutid och 20-tal, MITT favorit årtionde.
Vackra kläder, vacker dekor, ja, jag älskade varenda scen i filmen faktiskt.
Gil fick träffa Hemmingway, Cole Porter, Scott Fitzgerald, Picasso och en Salvador Dali som var helt fixerad vid noshörningar.
Jag kan bara säga att för mig var detta en höjdare, en riktigt 10-poängare.
Sambon tyckte att den var bra, vilket förvånade mig faktiskt.
För detta BORDE inte vara en film i hans smak, men det var ju lite torr humor också, så det var väl därför han tyckte att den var "helt okej"!
En stillsam och vacker film, kanske man måste vara LITE "äldre" för att gilla den...?
Jag fick en längtan efter att åka till Paris och göra precis som Gil/Owen...
Bara vandra runt i Paris, gå på loppisar, dricka kaffe på en uteservering och njuta av vackra vyer.
Jag VILL åka till Paris.
Nu måste jag hoppa i duschen, vi ses senare.
Jag ska snart iväg och vara lite barnvakt idag, nacken är väl inte helt 100...
Men det får väl OCKSÅ gå ändå.
Det får bli mycket "knä-tid" för bebisen, hoppas hon går med på det bara!
Igår såg vi...
Oj, årets FÖRSTA bästa film!
Jag älskade den!!!!
Detta var en visuell gottepåse med UNDERBARA bilder och vyer från Paris.
Bättre turistkataolg över en av världens vackraste städer kan knappast Frankrike knappast få.
Det var loppisar, små pittoreska uteserveringar och gränder, Seine, Versailles m.m
Dessutom hoppde huvudkaraktären Gil/Owen Wilson in och ut mellan nutid och 20-tal, MITT favorit årtionde.
Vackra kläder, vacker dekor, ja, jag älskade varenda scen i filmen faktiskt.
Gil fick träffa Hemmingway, Cole Porter, Scott Fitzgerald, Picasso och en Salvador Dali som var helt fixerad vid noshörningar.
Jag kan bara säga att för mig var detta en höjdare, en riktigt 10-poängare.
Sambon tyckte att den var bra, vilket förvånade mig faktiskt.
För detta BORDE inte vara en film i hans smak, men det var ju lite torr humor också, så det var väl därför han tyckte att den var "helt okej"!
En stillsam och vacker film, kanske man måste vara LITE "äldre" för att gilla den...?
Jag fick en längtan efter att åka till Paris och göra precis som Gil/Owen...
Bara vandra runt i Paris, gå på loppisar, dricka kaffe på en uteservering och njuta av vackra vyer.
Jag VILL åka till Paris.
Nu måste jag hoppa i duschen, vi ses senare.
Något muntrare tongångar...
Läget är följade här hemma:
Jag sitter i vardagsrummet och ser på "Grand designs", sambon ligger i sovrummet och ser på fotboll.
Ja, döläget är cementerat, och jag skiter fullständigt i det.
Jag ska se klart detta och sen gå över och hyra en film.
Jag ska se nya Woody Allen-filmen, och hoppas den är lika bra som alla säger.
Inget på tv ju, och sambon lär väl ligga där och sura ändå, så jag...
Hyr en film i min smak, och gosar med hunden.
Så en bild på mig från imorse när jag cyklade hem...
... det går ju liksom inte ens att enbart bara ha mössa på sig i kylan, nej, den kräver mössa och luva.
Ansiktet var rött som en brandbil när jag kom hem, tänkte att detta är nog inte bra för min rosacea.
Jag är rädd att få kärlnät i fejset av den här extrema kylan och det är det sista jag vill ha.
Det räcker med finnarna när dom behagar dyka upp i sina små skov.
Så till gårdagskvällen...
Jag och Chifen satt bänkade oss klockan 20.00 och såg "Melodifestivalen".
Och det var nog det sämsta startfält i melodifestivalens historia!
Herregud vilka skitlåtar, förutom Loreen som gick vidare då förstås, hon var jättebra.
Vi bara satt och led oss igenom låt efter låt som den ena efter den andra var skitkass.
Riktigt bortkastad tv-tid, och vi satt båda och tyckte att dom nu faktiskt får skippa denna formen av tävlingsmoment och återgå till så som det var förr.
Dvs EN festivalkväll, inga deltävlingar.
Det blir för mycket, och nivån på dom låtarna som tävlar i alla delfinalerna blir bara sämre och sämre för vart år som går.
Huvva.
Och Torsten Flink klappade en av programledarna på rumpan, ramaskri på tidningarnas löpsedlar idag.
Vi skrattade igår.
Typiskt, det är Torsten Flinck och Björn Ranelid som är sveriges ENDA riktiga knäppgökar!
Lite obehagliga och lika oberäkneliga varje gång dom visar sig på tv.
Man vet liksom aldrig vad som ska hända eller sägas, jag sitter nästan alltid med en kudde framför fejset "ifall att" dom gör något knasigt.
Värre än en skräckfilm.
Hon som blev klappad på rumpan fann sig snabbt och gjorde något roligt av det.
Jag tror han gjorde det med flit, han VISSTE att det skulle bli rabalder.
Kunde tidningarna blåsa upp göra en rubrik av att han drägglade snus hos Skavlan, ville han väl krydda till det lite extra på en melodifestival.
Nu väntar jag med spänning på vad apelsinfärgade mannen Björn, ska göra när HAN ska vara med i "mello".
Huvva igen, jag bävar.
Så till min bantning som nästan närmar sig slutet, bara 4 dagar kvar imorgon.
Jag har NÄSTAN tappat 3 kg nu, 2.9 kg idag.
Fast har jag inte gått ner dom där 4 kg tills på torsdag, fortsätter jag naturligtvis tills jag nått målet.
Har även kommit på att GRÄDDE är en bra bantningshjälp.
Jepp, trot eller ej, men jag har gjort så att jag vispat till lite grädde att ta till när sockersug/hunger dragit igång mellan målen.
Några teskedar vispgrädde och sånt försvinner vips!
Man mår liksom lite illa, och då blir man ju inte sugen på något.
Så fiffigt.
Ja, jag känner mig nöjd att jag krympt magsäcken, gått ner nästan allt jag gått upp, det är bara att härda ut till slutet.
Det värsta är ju liksom bakom mig!
Nu ska jag se slutet på programmet, vi ses kanske senare.
Jag sitter i vardagsrummet och ser på "Grand designs", sambon ligger i sovrummet och ser på fotboll.
Ja, döläget är cementerat, och jag skiter fullständigt i det.
Jag ska se klart detta och sen gå över och hyra en film.
Jag ska se nya Woody Allen-filmen, och hoppas den är lika bra som alla säger.
Inget på tv ju, och sambon lär väl ligga där och sura ändå, så jag...
Hyr en film i min smak, och gosar med hunden.
Så en bild på mig från imorse när jag cyklade hem...
... det går ju liksom inte ens att enbart bara ha mössa på sig i kylan, nej, den kräver mössa och luva.
Ansiktet var rött som en brandbil när jag kom hem, tänkte att detta är nog inte bra för min rosacea.
Jag är rädd att få kärlnät i fejset av den här extrema kylan och det är det sista jag vill ha.
Det räcker med finnarna när dom behagar dyka upp i sina små skov.
Så till gårdagskvällen...
Jag och Chifen satt bänkade oss klockan 20.00 och såg "Melodifestivalen".
Och det var nog det sämsta startfält i melodifestivalens historia!
Herregud vilka skitlåtar, förutom Loreen som gick vidare då förstås, hon var jättebra.
Vi bara satt och led oss igenom låt efter låt som den ena efter den andra var skitkass.
Riktigt bortkastad tv-tid, och vi satt båda och tyckte att dom nu faktiskt får skippa denna formen av tävlingsmoment och återgå till så som det var förr.
Dvs EN festivalkväll, inga deltävlingar.
Det blir för mycket, och nivån på dom låtarna som tävlar i alla delfinalerna blir bara sämre och sämre för vart år som går.
Huvva.
Och Torsten Flink klappade en av programledarna på rumpan, ramaskri på tidningarnas löpsedlar idag.
Vi skrattade igår.
Typiskt, det är Torsten Flinck och Björn Ranelid som är sveriges ENDA riktiga knäppgökar!
Lite obehagliga och lika oberäkneliga varje gång dom visar sig på tv.
Man vet liksom aldrig vad som ska hända eller sägas, jag sitter nästan alltid med en kudde framför fejset "ifall att" dom gör något knasigt.
Värre än en skräckfilm.
Hon som blev klappad på rumpan fann sig snabbt och gjorde något roligt av det.
Jag tror han gjorde det med flit, han VISSTE att det skulle bli rabalder.
Kunde tidningarna blåsa upp göra en rubrik av att han drägglade snus hos Skavlan, ville han väl krydda till det lite extra på en melodifestival.
Nu väntar jag med spänning på vad apelsinfärgade mannen Björn, ska göra när HAN ska vara med i "mello".
Huvva igen, jag bävar.
Så till min bantning som nästan närmar sig slutet, bara 4 dagar kvar imorgon.
Jag har NÄSTAN tappat 3 kg nu, 2.9 kg idag.
Fast har jag inte gått ner dom där 4 kg tills på torsdag, fortsätter jag naturligtvis tills jag nått målet.
Har även kommit på att GRÄDDE är en bra bantningshjälp.
Jepp, trot eller ej, men jag har gjort så att jag vispat till lite grädde att ta till när sockersug/hunger dragit igång mellan målen.
Några teskedar vispgrädde och sånt försvinner vips!
Man mår liksom lite illa, och då blir man ju inte sugen på något.
Så fiffigt.
Ja, jag känner mig nöjd att jag krympt magsäcken, gått ner nästan allt jag gått upp, det är bara att härda ut till slutet.
Det värsta är ju liksom bakom mig!
Nu ska jag se slutet på programmet, vi ses kanske senare.
Låt mig förklara...
Låt mig förklara VARFÖR jag tycker att detta med städningen blir en kamp på liv och död, varenda vecka i detta hemmet...
När jag var liten och under hela min uppväxt, såg jag ALDRIG min pappa städa en enda dag i sitt liv.
Aldrig.
Jag är uppväxt och färgad av en mamma (som var extremt pedantisk) och en mormor som städade ordentligt vid varje städ, 1 gång i veckan.
Min pappa, ja, han torkade inte ens av diskbänken och plockade undan efter sig när han lagat mat.
Han var egen företagare, glassade runt rätt mycket ändå, men kunde ALDRIG tänka sig att städa ens om han slutade tidigt någon eftermiddag och var hemma före morsan.
Om mamma klagade inför mormor, då sa mormor att "det var typ hennes plikt" att sköta hemmet.
Att mamma hade ett EGET 7-17 jobb, det spelade ingen roll.
Morsan var den som skulle sköta hemmet.
Tyckte båda.
Sen när mormor blev äldre och orörligare, då skötte morsan BÅDE sitt eget hem OCH mormors.
Ingen av dom andra syskonen hjälpte till, bara min yngste morbrors dåvarande fru från och till.
Mamma fick sköta 10 rok typ.
Plus sköta sitt jobb.
Nice va?
Vilken drömsituation.
Ska tilläggas att jag OCKSÅ faktiskt hjälpte till när jag väl bodde vid mormor, jag tog mitt rum, kök och badrum varje vecka, utrymmena vi använde ihop.
Dammsög åt henne ibland, men det mesta gjorde mamma.
(Håll i minnet att jag var tonåring på den tiden, och var lite oberäknelig i mitt humör ;)
När mormor sen fick hemtjänst, och jag inte bodde där, då fick mamma städa INNAN hemtjänsten kom.
För mormor ville FIKA med hemtjänsten.
Hon skämdes över att få dit en främmamde människa som skulle ta vara på hennes smuts.
Jepp.
Och som mamma var...
Skulle jag ALDRIG bli, lovade jag mig själv!
Nämen, precis.
Jag skulle sen då vilja ta TVÅ exempel om två av mina föredettingar, plus dra in sambon i det hela igen.
Vi börjar med "Anders på rymmen", en kille jag hade ett distansförhållande med.
Han bodde i stockholm, jag bodde här.
Jag jobbade på den tiden på dagis, jobbade 3 veckor, ledig en, jobbade 3 osv.
På mina lediga veckor åkte jag upp till honom, och jag hade på den tiden Flisan, som åkte med varenda gång.
Jag brukade på veckodagarna träffa vänner och lite släkt däruppe och på fredagarna brukade jag städa åt Anders.
För jag kände att jag och hunden ändå bodde där och "smutsade ner" så var det inte mer än rätt att jag städade åt honom.
Och lagade mat varenda kväll.
Det var inget han krävde att jag skulle göra, men jag gjorde det av respekt till honom.
Om jag bodde där lång tid, då var det ju inte mer än rätt att jag hjälpte till, det är bara sån jag är.
Men så märkte jag efter ett tag, att för varje gång jag kom upp, så vart det skitigare och skitigare i hans lägenhet.
Jag ville knappt ta av mig skorna varenda gång jag kom innanför dörren.
Jag fick börja städa redan dagen efter jag anlänt, för det var så grisigt.
DÅ visar det sig att Anders slutat städa nästan helt själv, för jag skulle ju ändå komma upp.
Och JAG brukade ju ändå städa åt honom.
Okej...
Tack för DEN, tyckte jag, "Madde, den resande hushållerskan", sjysst.
Vi blev aldrig sambos på riktigt.
Hoppar då raskt över till en annan X-krok, jepp, här blir dom uthängda på rad!
När vi blev ihop, bodde jag i 1½:a till lägenhet, så tog det kontraktet slut till den sommaren, och jag flyttade hem alla mina pinaler till mormors lägenhet igen.
Mormor satt på Göransgården.
Jag och den X-kroken spenderade i början delad tid i både hans och min lägenhet.
Jag hjäpte till att städa hos honom ibland, han hjälpte ALDRIG till att städa i min.
Sen spenderade jag nästan all tid hos honom när jag flyttat hit igenm, jag skötte all städning hos honom.
Detta trots att jag på den tiden jobbade luncher på en restaurang 10-14, sen kvällar på Vikingabyn 16-23-24.
Men på MINA lediga dagar, städade jag när det behövdes.
Efter 1½ år blev vi sambos i min lägenhet, jag städade fortfarande ensam.
Blev med barn efter 2 år och undrade då om inte han också skulle börja hjälpa till...?
Fick till svar att JAG gick ju bara i skolan (Textila Hantverkslinjen 9-16 varje dag) på dagarna, så då kunde jag väl sköta städet...?
Jag bet ihop, gjorde hushållsarbetet själv och dagarna innan sonen föddes, hade jag STOR/GROV-städat hela lägenheten.
Åkte in på BB och födde barn, låg på BB 6 dagar pga av komplikationer, X-kroken hade fest hemma för att han hade fått en son.
MAMMA fick städa om hela lägenheten, plus tvätta vissa gardiner innan jag kom hem, för det hade varit ett "sjöslag" som hon uttryckte det.
Och luktade CIGARR i hela lägenheten.
Plus spritspill på kuddarna i sofforna, som jag så duktigt tvättat ur innan födsel.
Jag kom hem 2 dagar senare, och det luktade fortfarnade cigarr i hela lägenheten trots mammas insats.
Jag var mammaledig, trött och slutkörd ibland, bad om delat/hjälp i hemmaarbetet.
Fick till svar att JAG var ju hemma hela dagarna, kunde väl inte vara så jobbigt, då kunde väl jag sköta hushållet...?
Jag bet ihop, var en duktig flicka och gjorde allt själv.
Så började jag började jobba efter mammaledigheten, ifrågasatte IGEN om vi NU inte skulle dela på arbetet hemma...?
Jag började nämligen testa jobba på Korpens Kortis, blev snabbt vikarie, fick månadsanställning efter bara 3 månader, och fick MYCKET jobb.
Men nej, HAN ansåg då att HAN hade viktigare jobb än mig, alltså kunde jag sköta hushållet också.
Jag bet ihop, men gick på knäna.
Då insåg jag, att jag har blivit som min mor.
Jag hade gått i den fällan som jag lovade mig själv som ung, att jag aldrig skulle trilla i.
Hushållerskefällan.
Och då ska nämnas att andra pojkvänner har jag gjort samma sak för som jag gjorde för tex Anders.
Alltså såna man inte bott ihop med.
Jag har hjälpt till i deras hem av hänsyn och respekt om man varit där mycket, kan inte minnas att NÅGON gjorde detsamma för mig.
Men då hade jag åtminstone mitt egna hem själv, rent och fräscht, och ett gott samvete att jag åtminstone gjorde rätt för mig.
Sista halvåret med sonens pappa bråkade vi konstant om städning.
Jag jobbade som fan, orkade därför inte ta hand om allt, hem, barn och jobb.
Jag var totalt slutkörd, och han...
Bara försvann mer och mer.
Tillslut sprack den bubblan, vilket jag inte tänker gå in på här vad som hände, ni som vet vet.
Men efter honom, sa jag "Aldrig mer"!
Aldrig mer i helvetet att jag flyttar ihop med en man vars mor inte lärt honom om HUR ett JÄMNSTÄLLT hem ser ut.
Aldrig, nu var jag trött på att vara MORSA åt "alla" mina karlar!
Jotjenahoppla.
Så blev sambon och jag ihop.
Flyttade ihop efter 8 månader här, i mitt hem.
Vi stred lite i början över städ, jag klagade hos mina vänninor, han hjälpte ju aldrig till.
Jag drog hela lasset, men tänkte då (min dumme fan)...
Att jag jobbade ju ändå förmånligare tider än honom, så jag kunde väl lika bra ta städet då, så det blev som jag ville ha det.
Jag fattade inte då, att jag utan att ens tveka flyttat ihop med ännu en liten pojke.
En pojke vars morsa aldrig lärt honom jämställdhet i ett hem.
Jag gjorde som jag brukar, jag BET IHOP för husfridens skull efter ett tag, och städade själv.
Bara för att få det gjort, hålla det snyggt och rent i ett hem på 5 rok.
Han dammsög 2 ggr på 5 år.
Och så hade det väl säkert fortsatt, om inte jag fått en whiplash i en radiobil.
Jag hade väl kört hela racet, för jag hade ju HELA ORKEN trots jobb och barn.
Så sa det PANG och hela ansvaret hamnade rakt i knät på sambon.
Ja, och jag kunde då inte göra ett skit, han fick sköta allt.
Försökte få det "på mitt sätt", men det blev bara på "hans sätt", vilket i mina ögon är ett av mina "lättstäd".
Dvs sånt man vipsar av mitt i veckan.
Inget grovstäd.
Och så har det ju fortsatt, med skillnaden att JAG drar mitt ganska stora strå till stacken och gör så mycket så jag inte pajar nacken.
Men det blir ändå mer och mer för min del, och sambon beter sig som den där "Lilla griniga tonårsungen" som vägrar städa sitt rum när morsan säger till.
Det blir en ond cirkel, och när man skippar städet för att ligga och jäsa en hel dag...
Då är det lågt.
Det gror nämligen igen, trots hans och min försök till städ.
Bara när vi drog ut spisen förrförra helgen, och det var djur i skafferiskåpet...
Då var det rinnande fett längs sidorna på spisen, damm under alla skåpen som han inte ens tänkte suga upp, nu när spisen ändå var ute.
Nej, han tog endast den lilla plätten där spisen stod.
Undrar om han ens dragit ut och städat bakom en spis och diskbänk i hela sitt liv?
Jag gissar på aldrig.
Och tillslut när man en gräns där man bara känner att nu måste något hända snart.
Något måste ändras.
Vi bråkar inte om något annat än städningen, vi HAR inget att bråka om.
Och jag är min mamma ÅTERIGEN.
Ja, jag får väl skylla mig själv egentligen, för jag skämde bort sambon från början.
Jag LÄT ytterligare en man/pojke slippa ansvar.
Tills min kropp och jag satt i en situation där jag inte KAN vara den där "duktiga lilla flickan" längre.
Jag är tröttare, jag har mindre ork i kroppen, jag får ont om jag anstränger mig för mycket.
Det är jag som krattat manegen från början, nu får jag kratta jämt igen.
Det jag bara inte förstår, det är VARFÖR vi måste bråka om detta varje vecka?
Det börjar bli så långrandigt så man kräks på det.
Både jag och han förmodligen.
Men det jag tycker är...
Jag tar ALLT mitt ansvar, vad är svårigheten med att automatiskt göra sitt ansvar.
Ja, det är en fråga jag ställer rakt ut i cyberrymden.
Han är en fantastik människa, han tar ansvar på alla andra punkter, vad är problemet med städet...?
Tror han att jag alltid gillat städ?
Knappast, jag hatar att städa, men jag älskar MER att ha ett rent hem, då överväger det hatet mot städet.
Och jag har LÄRT mig av min mamma och mormor att ta ansvar, jag har lärt mig "hög städ-standard".
Jag har lärt mig grovveckostäd, vipsa-av-golven-städ-mitt-i-veckan", vårstädning, höststädning, julstäd av hela lägenheten.
Då kan man inte gå till "låg städ-standard".
Då ÄR det svårt att leva med "vipsa-städ" jämt.
Men jag gör det ändå, jag HAR (mer än ni tror) anpassat mig och förväntar mig lite respekt från min sambo att han gör sin del.
That´s it.
Ja, för i helvete, detta blev långt, fast jag behövde skriva av mig.
Sån är jag idag, I´m att the end of the rope.
Jag vill inte vara en morsa till en vuxen man, jag vill inte vara en djävla martyr varenda gång den här frågan brinner till.
Jag är så djävla trött på det!
Och EN sak ska jag lova min framtida svärdotter eller svärson:
Hon ska få en DRILLAD, jämnställd sambo/man som vet HUR man städar, hur ofta man BÖR städa, hur man tvättar, ja, fucking allt en kille som flyttar hemifrån BÖR veta om att sköta ett hushåll ihop med någon.
Och får jag någonsin en indikation på att min som inte skulle uppfylla jämställdhetskraven i sitt hem...
Då kommer han få sitt livs FÖRSTA kokstryk!
Om han så är 20, 25, 35 eller 50.
Never ever hoppas jag att hans flickvänner, sambos eller fru kommer sitta i samma sits som jag.
Och av någon osökt anledning får det mig att tänka på Siw Malmqvist och...
"Mamma är lik sin mamma
Ja, kvinnans lott i livet är densamma.
Det sade farmors mormors mor till sin farmors morbrors bror -
att livet är ett enda damma-damma.
Mamma är lik sin mamma
Har samma gamla sysslor som skall skötas
Vi har samma röda knän,
samma präktiga migrän
och samma gamla skjortor som skall blötas.
Har en karl, lik sin far,
upp i dagen
lika rädd, han ligger i bädd
för ont i magen.
Ingen lön,
alltid grönt,
samma kläder
Regn och sol,
samma kjol
i alla väder
Mamma är lik sin mamma
och drömmarna är fyllda utav trasor
och av hinkar och av block
och av damm och skräp och plock
och sedan vaknar man till alla dessa fasor.
Mamma är lik sin mamma
Vi städar och vi skurar och vi fejar
Dammar av och sköter karl'n.
Hänger tvätt och snyter barn
och, skurar, dammar, städar, diskar, fejar.
[Å så] skall man då va' älskarinna?
Ha krafter kvar när ens karl läst "Jag, en kvinna"
Som en dröm, ljuv och öm - fastän sliten
Det skall man va'
Det skall man ha mitt upp i skiten
Ja, mamma är lik sin mamma
och detta kallas emancipationen.
Samma rätt som mormors mor
att hänga tvätt och putsa skor
och samma rätt se fram emot pensionen.
Mamma är lik sin mamma
Ja, kvinnans lott i livet är densamma
Det sade farmors mormors mor till sin farmors morbrors bror -
att livet, det är ett enda damma-damma."
Fy fan.
Tilläggas ska nu att sambon GICK UPP och tog sitt städ när jag krattat manegen idag.
Men efter ett djävla bråk.
Var det nödvändigt?
Tänk om han nu gjort det igår, och vi hade sluppit gräla idag, kunnat haft en mysig dag ihop?
Han städade i 2 timmar.
Vips-städ med andra ord, men nu står det väl sig tills jag städar på onsdag igen.
Moment 22, halleluja!
När jag var liten och under hela min uppväxt, såg jag ALDRIG min pappa städa en enda dag i sitt liv.
Aldrig.
Jag är uppväxt och färgad av en mamma (som var extremt pedantisk) och en mormor som städade ordentligt vid varje städ, 1 gång i veckan.
Min pappa, ja, han torkade inte ens av diskbänken och plockade undan efter sig när han lagat mat.
Han var egen företagare, glassade runt rätt mycket ändå, men kunde ALDRIG tänka sig att städa ens om han slutade tidigt någon eftermiddag och var hemma före morsan.
Om mamma klagade inför mormor, då sa mormor att "det var typ hennes plikt" att sköta hemmet.
Att mamma hade ett EGET 7-17 jobb, det spelade ingen roll.
Morsan var den som skulle sköta hemmet.
Tyckte båda.
Sen när mormor blev äldre och orörligare, då skötte morsan BÅDE sitt eget hem OCH mormors.
Ingen av dom andra syskonen hjälpte till, bara min yngste morbrors dåvarande fru från och till.
Mamma fick sköta 10 rok typ.
Plus sköta sitt jobb.
Nice va?
Vilken drömsituation.
Ska tilläggas att jag OCKSÅ faktiskt hjälpte till när jag väl bodde vid mormor, jag tog mitt rum, kök och badrum varje vecka, utrymmena vi använde ihop.
Dammsög åt henne ibland, men det mesta gjorde mamma.
(Håll i minnet att jag var tonåring på den tiden, och var lite oberäknelig i mitt humör ;)
När mormor sen fick hemtjänst, och jag inte bodde där, då fick mamma städa INNAN hemtjänsten kom.
För mormor ville FIKA med hemtjänsten.
Hon skämdes över att få dit en främmamde människa som skulle ta vara på hennes smuts.
Jepp.
Och som mamma var...
Skulle jag ALDRIG bli, lovade jag mig själv!
Nämen, precis.
Jag skulle sen då vilja ta TVÅ exempel om två av mina föredettingar, plus dra in sambon i det hela igen.
Vi börjar med "Anders på rymmen", en kille jag hade ett distansförhållande med.
Han bodde i stockholm, jag bodde här.
Jag jobbade på den tiden på dagis, jobbade 3 veckor, ledig en, jobbade 3 osv.
På mina lediga veckor åkte jag upp till honom, och jag hade på den tiden Flisan, som åkte med varenda gång.
Jag brukade på veckodagarna träffa vänner och lite släkt däruppe och på fredagarna brukade jag städa åt Anders.
För jag kände att jag och hunden ändå bodde där och "smutsade ner" så var det inte mer än rätt att jag städade åt honom.
Och lagade mat varenda kväll.
Det var inget han krävde att jag skulle göra, men jag gjorde det av respekt till honom.
Om jag bodde där lång tid, då var det ju inte mer än rätt att jag hjälpte till, det är bara sån jag är.
Men så märkte jag efter ett tag, att för varje gång jag kom upp, så vart det skitigare och skitigare i hans lägenhet.
Jag ville knappt ta av mig skorna varenda gång jag kom innanför dörren.
Jag fick börja städa redan dagen efter jag anlänt, för det var så grisigt.
DÅ visar det sig att Anders slutat städa nästan helt själv, för jag skulle ju ändå komma upp.
Och JAG brukade ju ändå städa åt honom.
Okej...
Tack för DEN, tyckte jag, "Madde, den resande hushållerskan", sjysst.
Vi blev aldrig sambos på riktigt.
Hoppar då raskt över till en annan X-krok, jepp, här blir dom uthängda på rad!
När vi blev ihop, bodde jag i 1½:a till lägenhet, så tog det kontraktet slut till den sommaren, och jag flyttade hem alla mina pinaler till mormors lägenhet igen.
Mormor satt på Göransgården.
Jag och den X-kroken spenderade i början delad tid i både hans och min lägenhet.
Jag hjäpte till att städa hos honom ibland, han hjälpte ALDRIG till att städa i min.
Sen spenderade jag nästan all tid hos honom när jag flyttat hit igenm, jag skötte all städning hos honom.
Detta trots att jag på den tiden jobbade luncher på en restaurang 10-14, sen kvällar på Vikingabyn 16-23-24.
Men på MINA lediga dagar, städade jag när det behövdes.
Efter 1½ år blev vi sambos i min lägenhet, jag städade fortfarande ensam.
Blev med barn efter 2 år och undrade då om inte han också skulle börja hjälpa till...?
Fick till svar att JAG gick ju bara i skolan (Textila Hantverkslinjen 9-16 varje dag) på dagarna, så då kunde jag väl sköta städet...?
Jag bet ihop, gjorde hushållsarbetet själv och dagarna innan sonen föddes, hade jag STOR/GROV-städat hela lägenheten.
Åkte in på BB och födde barn, låg på BB 6 dagar pga av komplikationer, X-kroken hade fest hemma för att han hade fått en son.
MAMMA fick städa om hela lägenheten, plus tvätta vissa gardiner innan jag kom hem, för det hade varit ett "sjöslag" som hon uttryckte det.
Och luktade CIGARR i hela lägenheten.
Plus spritspill på kuddarna i sofforna, som jag så duktigt tvättat ur innan födsel.
Jag kom hem 2 dagar senare, och det luktade fortfarnade cigarr i hela lägenheten trots mammas insats.
Jag var mammaledig, trött och slutkörd ibland, bad om delat/hjälp i hemmaarbetet.
Fick till svar att JAG var ju hemma hela dagarna, kunde väl inte vara så jobbigt, då kunde väl jag sköta hushållet...?
Jag bet ihop, var en duktig flicka och gjorde allt själv.
Så började jag började jobba efter mammaledigheten, ifrågasatte IGEN om vi NU inte skulle dela på arbetet hemma...?
Jag började nämligen testa jobba på Korpens Kortis, blev snabbt vikarie, fick månadsanställning efter bara 3 månader, och fick MYCKET jobb.
Men nej, HAN ansåg då att HAN hade viktigare jobb än mig, alltså kunde jag sköta hushållet också.
Jag bet ihop, men gick på knäna.
Då insåg jag, att jag har blivit som min mor.
Jag hade gått i den fällan som jag lovade mig själv som ung, att jag aldrig skulle trilla i.
Hushållerskefällan.
Och då ska nämnas att andra pojkvänner har jag gjort samma sak för som jag gjorde för tex Anders.
Alltså såna man inte bott ihop med.
Jag har hjälpt till i deras hem av hänsyn och respekt om man varit där mycket, kan inte minnas att NÅGON gjorde detsamma för mig.
Men då hade jag åtminstone mitt egna hem själv, rent och fräscht, och ett gott samvete att jag åtminstone gjorde rätt för mig.
Sista halvåret med sonens pappa bråkade vi konstant om städning.
Jag jobbade som fan, orkade därför inte ta hand om allt, hem, barn och jobb.
Jag var totalt slutkörd, och han...
Bara försvann mer och mer.
Tillslut sprack den bubblan, vilket jag inte tänker gå in på här vad som hände, ni som vet vet.
Men efter honom, sa jag "Aldrig mer"!
Aldrig mer i helvetet att jag flyttar ihop med en man vars mor inte lärt honom om HUR ett JÄMNSTÄLLT hem ser ut.
Aldrig, nu var jag trött på att vara MORSA åt "alla" mina karlar!
Jotjenahoppla.
Så blev sambon och jag ihop.
Flyttade ihop efter 8 månader här, i mitt hem.
Vi stred lite i början över städ, jag klagade hos mina vänninor, han hjälpte ju aldrig till.
Jag drog hela lasset, men tänkte då (min dumme fan)...
Att jag jobbade ju ändå förmånligare tider än honom, så jag kunde väl lika bra ta städet då, så det blev som jag ville ha det.
Jag fattade inte då, att jag utan att ens tveka flyttat ihop med ännu en liten pojke.
En pojke vars morsa aldrig lärt honom jämställdhet i ett hem.
Jag gjorde som jag brukar, jag BET IHOP för husfridens skull efter ett tag, och städade själv.
Bara för att få det gjort, hålla det snyggt och rent i ett hem på 5 rok.
Han dammsög 2 ggr på 5 år.
Och så hade det väl säkert fortsatt, om inte jag fått en whiplash i en radiobil.
Jag hade väl kört hela racet, för jag hade ju HELA ORKEN trots jobb och barn.
Så sa det PANG och hela ansvaret hamnade rakt i knät på sambon.
Ja, och jag kunde då inte göra ett skit, han fick sköta allt.
Försökte få det "på mitt sätt", men det blev bara på "hans sätt", vilket i mina ögon är ett av mina "lättstäd".
Dvs sånt man vipsar av mitt i veckan.
Inget grovstäd.
Och så har det ju fortsatt, med skillnaden att JAG drar mitt ganska stora strå till stacken och gör så mycket så jag inte pajar nacken.
Men det blir ändå mer och mer för min del, och sambon beter sig som den där "Lilla griniga tonårsungen" som vägrar städa sitt rum när morsan säger till.
Det blir en ond cirkel, och när man skippar städet för att ligga och jäsa en hel dag...
Då är det lågt.
Det gror nämligen igen, trots hans och min försök till städ.
Bara när vi drog ut spisen förrförra helgen, och det var djur i skafferiskåpet...
Då var det rinnande fett längs sidorna på spisen, damm under alla skåpen som han inte ens tänkte suga upp, nu när spisen ändå var ute.
Nej, han tog endast den lilla plätten där spisen stod.
Undrar om han ens dragit ut och städat bakom en spis och diskbänk i hela sitt liv?
Jag gissar på aldrig.
Och tillslut när man en gräns där man bara känner att nu måste något hända snart.
Något måste ändras.
Vi bråkar inte om något annat än städningen, vi HAR inget att bråka om.
Och jag är min mamma ÅTERIGEN.
Ja, jag får väl skylla mig själv egentligen, för jag skämde bort sambon från början.
Jag LÄT ytterligare en man/pojke slippa ansvar.
Tills min kropp och jag satt i en situation där jag inte KAN vara den där "duktiga lilla flickan" längre.
Jag är tröttare, jag har mindre ork i kroppen, jag får ont om jag anstränger mig för mycket.
Det är jag som krattat manegen från början, nu får jag kratta jämt igen.
Det jag bara inte förstår, det är VARFÖR vi måste bråka om detta varje vecka?
Det börjar bli så långrandigt så man kräks på det.
Både jag och han förmodligen.
Men det jag tycker är...
Jag tar ALLT mitt ansvar, vad är svårigheten med att automatiskt göra sitt ansvar.
Ja, det är en fråga jag ställer rakt ut i cyberrymden.
Han är en fantastik människa, han tar ansvar på alla andra punkter, vad är problemet med städet...?
Tror han att jag alltid gillat städ?
Knappast, jag hatar att städa, men jag älskar MER att ha ett rent hem, då överväger det hatet mot städet.
Och jag har LÄRT mig av min mamma och mormor att ta ansvar, jag har lärt mig "hög städ-standard".
Jag har lärt mig grovveckostäd, vipsa-av-golven-städ-mitt-i-veckan", vårstädning, höststädning, julstäd av hela lägenheten.
Då kan man inte gå till "låg städ-standard".
Då ÄR det svårt att leva med "vipsa-städ" jämt.
Men jag gör det ändå, jag HAR (mer än ni tror) anpassat mig och förväntar mig lite respekt från min sambo att han gör sin del.
That´s it.
Ja, för i helvete, detta blev långt, fast jag behövde skriva av mig.
Sån är jag idag, I´m att the end of the rope.
Jag vill inte vara en morsa till en vuxen man, jag vill inte vara en djävla martyr varenda gång den här frågan brinner till.
Jag är så djävla trött på det!
Och EN sak ska jag lova min framtida svärdotter eller svärson:
Hon ska få en DRILLAD, jämnställd sambo/man som vet HUR man städar, hur ofta man BÖR städa, hur man tvättar, ja, fucking allt en kille som flyttar hemifrån BÖR veta om att sköta ett hushåll ihop med någon.
Och får jag någonsin en indikation på att min som inte skulle uppfylla jämställdhetskraven i sitt hem...
Då kommer han få sitt livs FÖRSTA kokstryk!
Om han så är 20, 25, 35 eller 50.
Never ever hoppas jag att hans flickvänner, sambos eller fru kommer sitta i samma sits som jag.
Och av någon osökt anledning får det mig att tänka på Siw Malmqvist och...
"Mamma är lik sin mamma
Ja, kvinnans lott i livet är densamma.
Det sade farmors mormors mor till sin farmors morbrors bror -
att livet är ett enda damma-damma.
Mamma är lik sin mamma
Har samma gamla sysslor som skall skötas
Vi har samma röda knän,
samma präktiga migrän
och samma gamla skjortor som skall blötas.
Har en karl, lik sin far,
upp i dagen
lika rädd, han ligger i bädd
för ont i magen.
Ingen lön,
alltid grönt,
samma kläder
Regn och sol,
samma kjol
i alla väder
Mamma är lik sin mamma
och drömmarna är fyllda utav trasor
och av hinkar och av block
och av damm och skräp och plock
och sedan vaknar man till alla dessa fasor.
Mamma är lik sin mamma
Vi städar och vi skurar och vi fejar
Dammar av och sköter karl'n.
Hänger tvätt och snyter barn
och, skurar, dammar, städar, diskar, fejar.
[Å så] skall man då va' älskarinna?
Ha krafter kvar när ens karl läst "Jag, en kvinna"
Som en dröm, ljuv och öm - fastän sliten
Det skall man va'
Det skall man ha mitt upp i skiten
Ja, mamma är lik sin mamma
och detta kallas emancipationen.
Samma rätt som mormors mor
att hänga tvätt och putsa skor
och samma rätt se fram emot pensionen.
Mamma är lik sin mamma
Ja, kvinnans lott i livet är densamma
Det sade farmors mormors mor till sin farmors morbrors bror -
att livet, det är ett enda damma-damma."
Fy fan.
Tilläggas ska nu att sambon GICK UPP och tog sitt städ när jag krattat manegen idag.
Men efter ett djävla bråk.
Var det nödvändigt?
Tänk om han nu gjort det igår, och vi hade sluppit gräla idag, kunnat haft en mysig dag ihop?
Han städade i 2 timmar.
Vips-städ med andra ord, men nu står det väl sig tills jag städar på onsdag igen.
Moment 22, halleluja!
Trevlig överraskning...
God morgon!
Ja, hur ska jag börja det här trista inlägget då...?
Jo, jag började med att cykla hem från jobbet i full vintermundering, jeans, skidbyxor, tre tröjor varav en var en sticketröja, täckjacka, vinterboots och broddar.
PLUS...
Stor packning på pakethållaren!
Att cykla hem på snöiga vägar, var trögare än ett spinningpass kan jag meddela.
Jag var helt slut i benen och kunde knappt trampa sista biten, musklerna dog nästan.
Och trots dubbla vantar, kände jag knappt fingrarna.
VEM behöver betala dyra pengar på ett gym, när man kan träna gratis i detta vädret.
Jag kände mig som en IRONMAN (Ironwomen) när jag kom hem.
YES, jag klarade det, liksom.
Det är jag och Ola Skinnarmo, typ...
Så kom jag hem, glad i hågen, VISSTE att sambon städat igår, när jag var på jobbet.
För det hade han sagt.
2 ggr under dagen till och med.
Så idag kunde vi ju hitta på något ihop, för en gångsskull.
Jotjenahoppla.
Han ljög.
Igen.
Öppnar ytterdörren och ser redan direkt att det är damm och hundhår i trappen upp.
???
Sambon möter mig direkt, nä, han hade inte städat.
Men då tog det hus i helvete här...
Det kan tyckas att jag är helt fixerad vid städning här på bloggen.
Men så är det faktiskt INTE!
Jag gillar ordning och reda, jag har skött det här hemmet prickfritt SJÄLV alla år innan jag fick en whiplash.
Jag har fått göra eftergifter på min standard förr, för att jag inte kan städa på samma sätt.
Men JAG...
Gör min del som jag fixar utan att knota, VARJE VECKA, det ingår ju i att bo ihop liksom och vara många människor, två vuxna, ett barn och nu även en hund, i ett hem.
Men sambon...
Ja, där grälar vi varje helg, för att han gör inte gör sin del av "avtalet".
Och jag blir besviken så in i helvete, det innebär att jag får ÄNNU mer hemjobb att göra.
Håll i minnet att jag städade av i torsdags också.
Kommer hem idag, och det visar sig att han "han blivvit dålli" igen, för vilken gång i ordningen VET jag faktiskt inte.
Han TRODDE att han hade fått feber, och magen.
Jaha, IGEN?
Oj, ja, alltid på en städlördag, lustigt.
(I onsdags var han dessutom ledig för att få en heldag och natt för sig själv för att "Vila upp sig")
Möjligtvis tycker NI att jag hänger ut honom här i detta nu, men jag pallar faktiskt inte längre.
Jag är färdig med att "uppfostra" en 12-åring och en 40-åring.
Jag är bara mamma till EN, och jag vägrar TJATA på TVÅ från och med nu!
Jag gick av mitt dygnspass klockan 09, nu är klockan 10.30 och JAG måste sätta igång och städa.
Från ett jobb till ett annat, jag skulle annars haft vilodag idag.
Men det kan jag alltså glömma, pajad nacke eller inte.
Imorgon skulle jag hjälpt en vän och vara lite barnvakt, det kan jag då inte.
För jag måste ha vilodag imorgon om jag ska fixa och jobba på tisdag.
Nu...
Ska jag städa, känner att gråten bränner i bröstet och jag vill bara SPY ut så mycket galla så det är inte klokt.
Men det får räcka med detta.
Dags för jobb!
Ja, hur ska jag börja det här trista inlägget då...?
Jo, jag började med att cykla hem från jobbet i full vintermundering, jeans, skidbyxor, tre tröjor varav en var en sticketröja, täckjacka, vinterboots och broddar.
PLUS...
Stor packning på pakethållaren!
Att cykla hem på snöiga vägar, var trögare än ett spinningpass kan jag meddela.
Jag var helt slut i benen och kunde knappt trampa sista biten, musklerna dog nästan.
Och trots dubbla vantar, kände jag knappt fingrarna.
VEM behöver betala dyra pengar på ett gym, när man kan träna gratis i detta vädret.
Jag kände mig som en IRONMAN (Ironwomen) när jag kom hem.
YES, jag klarade det, liksom.
Det är jag och Ola Skinnarmo, typ...
Så kom jag hem, glad i hågen, VISSTE att sambon städat igår, när jag var på jobbet.
För det hade han sagt.
2 ggr under dagen till och med.
Så idag kunde vi ju hitta på något ihop, för en gångsskull.
Jotjenahoppla.
Han ljög.
Igen.
Öppnar ytterdörren och ser redan direkt att det är damm och hundhår i trappen upp.
???
Sambon möter mig direkt, nä, han hade inte städat.
Men då tog det hus i helvete här...
Det kan tyckas att jag är helt fixerad vid städning här på bloggen.
Men så är det faktiskt INTE!
Jag gillar ordning och reda, jag har skött det här hemmet prickfritt SJÄLV alla år innan jag fick en whiplash.
Jag har fått göra eftergifter på min standard förr, för att jag inte kan städa på samma sätt.
Men JAG...
Gör min del som jag fixar utan att knota, VARJE VECKA, det ingår ju i att bo ihop liksom och vara många människor, två vuxna, ett barn och nu även en hund, i ett hem.
Men sambon...
Ja, där grälar vi varje helg, för att han gör inte gör sin del av "avtalet".
Och jag blir besviken så in i helvete, det innebär att jag får ÄNNU mer hemjobb att göra.
Håll i minnet att jag städade av i torsdags också.
Kommer hem idag, och det visar sig att han "han blivvit dålli" igen, för vilken gång i ordningen VET jag faktiskt inte.
Han TRODDE att han hade fått feber, och magen.
Jaha, IGEN?
Oj, ja, alltid på en städlördag, lustigt.
(I onsdags var han dessutom ledig för att få en heldag och natt för sig själv för att "Vila upp sig")
Möjligtvis tycker NI att jag hänger ut honom här i detta nu, men jag pallar faktiskt inte längre.
Jag är färdig med att "uppfostra" en 12-åring och en 40-åring.
Jag är bara mamma till EN, och jag vägrar TJATA på TVÅ från och med nu!
Jag gick av mitt dygnspass klockan 09, nu är klockan 10.30 och JAG måste sätta igång och städa.
Från ett jobb till ett annat, jag skulle annars haft vilodag idag.
Men det kan jag alltså glömma, pajad nacke eller inte.
Imorgon skulle jag hjälpt en vän och vara lite barnvakt, det kan jag då inte.
För jag måste ha vilodag imorgon om jag ska fixa och jobba på tisdag.
Nu...
Ska jag städa, känner att gråten bränner i bröstet och jag vill bara SPY ut så mycket galla så det är inte klokt.
Men det får räcka med detta.
Dags för jobb!
Eskimå...
Vaknade långt före alarmet skulle ringa, 05.39.
Låg och tänkte att jag inte ville gå upp, tills klockan ringde 06.15.
Idag får jag väl börja gå rätt tidigt om jag ska hinna fram till jobbet i tid, det har snöat hela natten och det verkar inte vara plogat.
Ny rutin har inletts på morgonen när jag stiger upp:
Varma mysbyxor från elementet, raggsockor, sticketröja och morgonrock, allt för att inte frysa.
Det är bara en igloo och kajak som fattas, sen är jag en fullfjädrad eskimå!
En liten draghund har jag ju också redan, fast hon är kanske lite väl liten...?
Men Milou fixar nog att dra mig på en släde korsan och tvärsan runt på stan, om jag bantar lite till
Det har väl inte hänt så mycket sen igår.
Var inte ens inspirerad att läsa tidningen idag, kände bara "fan vad folk knarkar, misshandlar, har dom inget bättre för sig?"
Tydligen inte.
Nu ska jag hoppa i duschen, vi ses imorgon!
Ha en bra dag i kylan, burr...
Låg och tänkte att jag inte ville gå upp, tills klockan ringde 06.15.
Idag får jag väl börja gå rätt tidigt om jag ska hinna fram till jobbet i tid, det har snöat hela natten och det verkar inte vara plogat.
Ny rutin har inletts på morgonen när jag stiger upp:
Varma mysbyxor från elementet, raggsockor, sticketröja och morgonrock, allt för att inte frysa.
Det är bara en igloo och kajak som fattas, sen är jag en fullfjädrad eskimå!
En liten draghund har jag ju också redan, fast hon är kanske lite väl liten...?
Men Milou fixar nog att dra mig på en släde korsan och tvärsan runt på stan, om jag bantar lite till
Det har väl inte hänt så mycket sen igår.
Var inte ens inspirerad att läsa tidningen idag, kände bara "fan vad folk knarkar, misshandlar, har dom inget bättre för sig?"
Tydligen inte.
Nu ska jag hoppa i duschen, vi ses imorgon!
Ha en bra dag i kylan, burr...
Inte nöjd...
Den vita lampskärmen är klar, men jag är INTE nöjd.
Bilder blir det ändå, fast den kommer INTE sitta på en lampa på öppna spisen...
... eller så behöver jag bara sova på saken och se den i dagsljus.
Fast jag tror jag kommer göra en ny, den blev för klumpig upptill.
Hm, klart slut för idag, vi ses imorgon innan jobbet!
Bilder blir det ändå, fast den kommer INTE sitta på en lampa på öppna spisen...
... eller så behöver jag bara sova på saken och se den i dagsljus.
Fast jag tror jag kommer göra en ny, den blev för klumpig upptill.
Hm, klart slut för idag, vi ses imorgon innan jobbet!
Jag får säkert ärva...
Så har den här dagen swischat förbi innan jag ens fattade VART den tagit vägen.
Var hos min kompis och blev bjuden på té och morgonmacka, vi satt och snackade i några timmar.
Handlade på hemvägen, åkte och handlade till båda djuren på Granngården.
Städ i arbetsrummet (igen) och har nu hittat en egen liten plats till mina tyger, trots ett proppfullt arbetsrum i övrigt.
Men det fanns en liten palts på sidan av skrivbordet som aldrig används, och då har jag lagt tygerna så jag lätt kan komma åt dom, OCH SE vad jag har.
Och nu...
15.37 landade jag i min egen soffa.
Värmefläkten står på, för vi har endast 19 grader.
Fan vad jag gnäller, men jag är kall ända in i märgen.
Om inte den här kylan försvinner OMEDELBUMS kommer jag frysa ihjäl.
Faktiskt.
Jag tål inte kyla, det är det värsta jag vet.
Jag mår inte bra av att frysa, dessutom får jag ont i nacken för jag kan inte slappna av.
Drar upp axlarna och spänner mig.
Ja, nu får det gå upp till "vanliga" -2 eller 0 grader, då är det uthärdligt.
Idag fick jag låna sonens termobyxor som han har här, storlek 164.
Lite korta i benen kanske, men jag kunde ha dom iallafall.
Jag hade inte kunnat gå ut annars, jag lånar dom så länge det är så här kallt och så länge han inte använder dom.
Fast han fryser säkert hellre ihjäl än att sätta på sig såna NÖRDIGA byxor.
Jag får säkert gladeligen ÄRVA dom av honom
Nu ska jag virka, tack-&-hej från en always gnällig tjej!
Var hos min kompis och blev bjuden på té och morgonmacka, vi satt och snackade i några timmar.
Handlade på hemvägen, åkte och handlade till båda djuren på Granngården.
Städ i arbetsrummet (igen) och har nu hittat en egen liten plats till mina tyger, trots ett proppfullt arbetsrum i övrigt.
Men det fanns en liten palts på sidan av skrivbordet som aldrig används, och då har jag lagt tygerna så jag lätt kan komma åt dom, OCH SE vad jag har.
Och nu...
15.37 landade jag i min egen soffa.
Värmefläkten står på, för vi har endast 19 grader.
Fan vad jag gnäller, men jag är kall ända in i märgen.
Om inte den här kylan försvinner OMEDELBUMS kommer jag frysa ihjäl.
Faktiskt.
Jag tål inte kyla, det är det värsta jag vet.
Jag mår inte bra av att frysa, dessutom får jag ont i nacken för jag kan inte slappna av.
Drar upp axlarna och spänner mig.
Ja, nu får det gå upp till "vanliga" -2 eller 0 grader, då är det uthärdligt.
Idag fick jag låna sonens termobyxor som han har här, storlek 164.
Lite korta i benen kanske, men jag kunde ha dom iallafall.
Jag hade inte kunnat gå ut annars, jag lånar dom så länge det är så här kallt och så länge han inte använder dom.
Fast han fryser säkert hellre ihjäl än att sätta på sig såna NÖRDIGA byxor.
Jag får säkert gladeligen ÄRVA dom av honom
Nu ska jag virka, tack-&-hej från en always gnällig tjej!
Vinteroverall inomhus...
Nästippen kändes iskall när jag vaknade idag.
Hunden låg PÅ mig.
Jag stapplade ut och kollade temperaturen (freezing) in lägenheten:
14 grader.
Härligt och friskt.
Not.
Jag sprang ner och höjde pannan igen, undrade vad fan morsan tänker med...?
Jag har inte lust att gå med vinteroverall inomhus iallafall!
Gick ut med hunden, fick ploga små gångar för att hon skulle komma fram i snön.
Hon vägrade kissa eller bajsa.
Bara stod och skakade i sin lilla upvvärmda vinterrock som hängt på elementet, och lyfte den ena tassen efter den andra upp i luften.
Gissar att hon försökte LYFTA från snön.
Hon skulle bara in igen.
Jaha, ja inte mycket att göra åt, vi fick gå in och så hoppas jag att det inte sker någon olycka inomhus.
För nu har hon inte kissat sen klockan 22 igårkvälls, och nu är klockan 09.00!
Blir spännande att se hur det går.
Nu ska jag hoppa i duschen och hem till en kompis, vi ses senare.
Hunden låg PÅ mig.
Jag stapplade ut och kollade temperaturen (freezing) in lägenheten:
14 grader.
Härligt och friskt.
Not.
Jag sprang ner och höjde pannan igen, undrade vad fan morsan tänker med...?
Jag har inte lust att gå med vinteroverall inomhus iallafall!
Gick ut med hunden, fick ploga små gångar för att hon skulle komma fram i snön.
Hon vägrade kissa eller bajsa.
Bara stod och skakade i sin lilla upvvärmda vinterrock som hängt på elementet, och lyfte den ena tassen efter den andra upp i luften.
Gissar att hon försökte LYFTA från snön.
Hon skulle bara in igen.
Jaha, ja inte mycket att göra åt, vi fick gå in och så hoppas jag att det inte sker någon olycka inomhus.
För nu har hon inte kissat sen klockan 22 igårkvälls, och nu är klockan 09.00!
Blir spännande att se hur det går.
Nu ska jag hoppa i duschen och hem till en kompis, vi ses senare.
En frystorkad Madde...
Té, kaffe, blandat om vartannat, jag gör allt för att hålla mig varm här hemma.
Pannan går för högtryck och temperaturen inne visar 18.
Jag tycker det känns som -8.
Jag kommer inte bara frysa ihjäl, jag kommer bli helt uttorkad av allt kaffe och té också.
En frystorkad Madde är att vänta!
Kan inte ha värmefläkten igång hela tiden heller, hur frestande det än är.
Det kostar ju skjortan.
Nästa lilla besvikelse är att lampskärmen blir en halvflopp.
Eller egentligen inte, men INNAN jag satte igång med lampskärmen borde jag ha kollat att lampskärm och lampfoten passade ihop.
DET...
Gjorde dom nu inte!
Lampskärmen är alldeles för stor för lampfoten på öppna spisen.
Jaha, då måste jag köpa en ny lampfot på Rusta eller nå´t, framöver då.
Så länge kanske ta den jag har i sovrummet till öppna spisen, men den passar inte riktigt in.
Den är för modern.
Nåväl, jag löser det väl såsmåningon, men det var ju lite snopet.
Nu måste jag fortsätta virka, jag är ändå spänd på slutresultatet av lampskärmen.
Pannan går för högtryck och temperaturen inne visar 18.
Jag tycker det känns som -8.
Jag kommer inte bara frysa ihjäl, jag kommer bli helt uttorkad av allt kaffe och té också.
En frystorkad Madde är att vänta!
Kan inte ha värmefläkten igång hela tiden heller, hur frestande det än är.
Det kostar ju skjortan.
Nästa lilla besvikelse är att lampskärmen blir en halvflopp.
Eller egentligen inte, men INNAN jag satte igång med lampskärmen borde jag ha kollat att lampskärm och lampfoten passade ihop.
DET...
Gjorde dom nu inte!
Lampskärmen är alldeles för stor för lampfoten på öppna spisen.
Jaha, då måste jag köpa en ny lampfot på Rusta eller nå´t, framöver då.
Så länge kanske ta den jag har i sovrummet till öppna spisen, men den passar inte riktigt in.
Den är för modern.
Nåväl, jag löser det väl såsmåningon, men det var ju lite snopet.
Nu måste jag fortsätta virka, jag är ändå spänd på slutresultatet av lampskärmen.
Rapport från balkongen...
Rapport från en snöig balkong.
Ja, Las Palmas-balkongen LÅNGT ifrån sin härliga eftermiddagssolsglans på sommaren.
Det fortsätter att vräka ner snö.
Försökte gå ut och gå förut med Milou, men det gick inte, det var/är alldeles för kallt.
Hon frös till och med i sin lilla rock, antar att det BET rejält i tassarna med så många minusgrader.
Det blev Tallunden och tillbaka, senare en kiss i trädgården utan lilla vinterrocken...
Hon höll på att frysa ihjäl.
Nu ligger den lilla grodan som en boll, nära, nära sin matte.
Jag körde dammsugning istället, inte lika kul.
Milou förut...
Nu ska jag fika och virka.
Jag tror inte att jag behöver virka om lampskärmen, den går att sträcka till stram form.
Jag TROR att jag kan bli klar idag, ifall jag sätter fart!
Återkommer.
Solknarka...
Sol och snökanon, - 13 grader när jag cyklade hem från jobbet!
Ja, och så iskallt så låren nästan förfrös på hemvägen.
Jag insåg att nu MÅSTE jag ta fram skidbyxorna, och det känns öken.
Men det får väl lov att vara snö max en månad nu då, bara det inte är så satans kallt.
Jag längtar till...
... när jag kan ligga och solknarka med en god bok på stranden och det är VARMT!
Jag ska förtränga bilder som denna bilden ovan, med badvänligt hav, klarblå himmel och molnfritt.
Jag ska orka leva tills det börjar spira i gräsmattan igen, jag SKA överleva.
Men det blir nog med nöd och näppe.
Fast okej, det är lite vackert och ljust med snö iallafall.
Suck.
När jag sen anlände hemma låg "Stoff & Stils" NYA sommarkatalog på köksbordet.
Jag har inte ens läst min kära morgontidning ännu, bara TYGKNARKAT i en timme.
Bläddrat, drömt, bestämt mig för...
... det där tyget!
Fan så snyggt, DET ska jag köpa många, många, många meter av.
Det kan bli mycket snyggt i både kjol, toppar, byxor.
Love it, och så är det satin, flygit och lätt.
Jag får ett nervöst TYG-sammanbrott.
Hjälp.
Förr kunde jag inte få nog av kläder i affär, NU kan jag inte få nog av tyger.
Jag har hittat en ny drog.
Garn, tyg, mönster, SÅ lätt att älska!
Men jag gör som ekorrarna innför vintern, jag samlar på mig ett lager.
När jag har råd.
Så kan man bara strosa in i sitt lilla lager, bläddra mellan tygerna och tänka...
DET tyget ska jag sy något av idag!
Nu har solen försvunnit och det formligen vräker ner snö.
Jag blir djupt deprimerad.
Dag 8 har även börjat.
Jag har har tappat 2.3 kg såg jag på vågen idag!
Vilken QVICKFIX, jag känner mig grymt nöjd.
Kul att jag kunde känna NÅGOT positivt idag tillslut
Har virkat lite på lampskärmen, men tror att den kanske blir lite för stor.
Jag ska kolla och fundera lite till, men det kan bli så att jag måste repa upp det jag har gjort.
Vill att det ska vara spänt runt skärmen, det är det inte nu.
Har inte lust att repa upp, men vill man ha det perfekt så har man inget val.
Nu ska jag dammsuga, vi ses senare.
Ja, och så iskallt så låren nästan förfrös på hemvägen.
Jag insåg att nu MÅSTE jag ta fram skidbyxorna, och det känns öken.
Men det får väl lov att vara snö max en månad nu då, bara det inte är så satans kallt.
Jag längtar till...
... när jag kan ligga och solknarka med en god bok på stranden och det är VARMT!
Jag ska förtränga bilder som denna bilden ovan, med badvänligt hav, klarblå himmel och molnfritt.
Jag ska orka leva tills det börjar spira i gräsmattan igen, jag SKA överleva.
Men det blir nog med nöd och näppe.
Fast okej, det är lite vackert och ljust med snö iallafall.
Suck.
När jag sen anlände hemma låg "Stoff & Stils" NYA sommarkatalog på köksbordet.
Jag har inte ens läst min kära morgontidning ännu, bara TYGKNARKAT i en timme.
Bläddrat, drömt, bestämt mig för...
... det där tyget!
Fan så snyggt, DET ska jag köpa många, många, många meter av.
Det kan bli mycket snyggt i både kjol, toppar, byxor.
Love it, och så är det satin, flygit och lätt.
Jag får ett nervöst TYG-sammanbrott.
Hjälp.
Förr kunde jag inte få nog av kläder i affär, NU kan jag inte få nog av tyger.
Jag har hittat en ny drog.
Garn, tyg, mönster, SÅ lätt att älska!
Men jag gör som ekorrarna innför vintern, jag samlar på mig ett lager.
När jag har råd.
Så kan man bara strosa in i sitt lilla lager, bläddra mellan tygerna och tänka...
DET tyget ska jag sy något av idag!
Nu har solen försvunnit och det formligen vräker ner snö.
Jag blir djupt deprimerad.
Dag 8 har även börjat.
Jag har har tappat 2.3 kg såg jag på vågen idag!
Vilken QVICKFIX, jag känner mig grymt nöjd.
Kul att jag kunde känna NÅGOT positivt idag tillslut
Har virkat lite på lampskärmen, men tror att den kanske blir lite för stor.
Jag ska kolla och fundera lite till, men det kan bli så att jag måste repa upp det jag har gjort.
Vill att det ska vara spänt runt skärmen, det är det inte nu.
Har inte lust att repa upp, men vill man ha det perfekt så har man inget val.
Nu ska jag dammsuga, vi ses senare.
Glöm allt jag skrev...
Goder morgon!
Idag var det kallt, hunden var blixtsnabb och gjorde både 1 & 2 i raketfart, sen "pijoink" in!
Jag kände rätt spontant att jag INTE vill gå ut någe mer idag.
Fast så lyxigt ska man ju inte ha det.
Jag ska gå på p-möte och sen därifrån till jobbet.
Fast jag hade hellre gått direkt till jobbet, "Planeringsdag" (fast det blir egentligen "Planeringstimmar", för det är bara 4 timmar) har jag inte direkt lust med.
Ja, det är TUR att man inte är kontorsråtta, det hade jag aldrig pallat.
Nåväl, det är bara att härda ut, i värsta fall får jag väl drömma om något kommande projekt
Neeeej då, jag bara skojar, jag SKA hänga med!
Jag brukar ändå babbla mest.
Sen om jag säger något vettigt, det vet i fan...?
Ser i tidningarna att PayEx ska sparka mellan 10 - 20 personer.
Rykten om att Svenska Spel ska sparka 20 - 100 personer.
Det ser alltså rätt mörkt ut för en hel del personer OM dom blir av med jobben.
Glöm allt det jag skrev ovan, jag ÄLSKAR "Planeringsdagar", jag tar tillbaka allt.
Gäller att smöra medans man faktiskt HAR ett jobb.
Så raskt över till mamma, innan jag måste hoppa i duschen.
Det är ju ingen hemlighet att min mamma älskar Micke Persbrandt, och han har ju valsat runt här på bloggen i diverse vän, släkt och egna erfarenheter av Micke.
Jag har nämligen fixat en liten överraskning till henne.
Antingen ska hon få den i påsk när vi har påskmiddag ihop med släkten, och mamma och Moster Puff ska få sina "Piff & Puff" tröjor...
Eller så ska hon få den när hon fyller år.
Jag var nämligen inne på bion hör i stan, och fick...
... postern till nya Hamiltonfilmen!
Herregud vad jag fnissade för mig själv när jag promenerade iväg med detta lilla bytet
Ville helst DIREKT sätta upp den nere vid henne som en liten glad överraskning, ta bort det URFULA porträttet på mig som hon har...
Och smälla upp Micke istället!
Eller varför inte i taket i hennes sovrum...?
SÅ kitchigt, hi, hi, hi.
Ja, men än så länge står postern i min garderob, och jag längtar tills hon får den.
Jag vill se hennes min.
Får se hur länge jag kan hålla mig, jag HOPPAS att jag klarar det fram tills påsk!
Igår var hon förövrigt och såg filmen med sambon och Lilla Sunshines pappa, två karlar och en mamma på en actionfilm.
Jag tror mamma kommer tycka att filmen var "alldeles för mycket våld i" men Micke ja...
"Ja, säga vad man vill om den där karl, men SNYGG är han iallafall, GUUUUUD så snygg han är!"
Ja, jag kan höra henne säga just dom orden.
Och knarkskandaler, misshandel, supande är glömt tills han trampar i klaveret nästa gång!
Då går hon över och gillar Micke Nyqvist ett litet tag, tills...
Hon inte kan låta bli att gilla (älska) Persbrandt igen.
Men man får ju lov att säga...
Karln blir bara snyggare ju ÄLDRE han blir.
Nu måste jag hoppa i duschen, vi ses imorgon!
Idag var det kallt, hunden var blixtsnabb och gjorde både 1 & 2 i raketfart, sen "pijoink" in!
Jag kände rätt spontant att jag INTE vill gå ut någe mer idag.
Fast så lyxigt ska man ju inte ha det.
Jag ska gå på p-möte och sen därifrån till jobbet.
Fast jag hade hellre gått direkt till jobbet, "Planeringsdag" (fast det blir egentligen "Planeringstimmar", för det är bara 4 timmar) har jag inte direkt lust med.
Ja, det är TUR att man inte är kontorsråtta, det hade jag aldrig pallat.
Nåväl, det är bara att härda ut, i värsta fall får jag väl drömma om något kommande projekt
Neeeej då, jag bara skojar, jag SKA hänga med!
Jag brukar ändå babbla mest.
Sen om jag säger något vettigt, det vet i fan...?
Ser i tidningarna att PayEx ska sparka mellan 10 - 20 personer.
Rykten om att Svenska Spel ska sparka 20 - 100 personer.
Det ser alltså rätt mörkt ut för en hel del personer OM dom blir av med jobben.
Glöm allt det jag skrev ovan, jag ÄLSKAR "Planeringsdagar", jag tar tillbaka allt.
Gäller att smöra medans man faktiskt HAR ett jobb.
Så raskt över till mamma, innan jag måste hoppa i duschen.
Det är ju ingen hemlighet att min mamma älskar Micke Persbrandt, och han har ju valsat runt här på bloggen i diverse vän, släkt och egna erfarenheter av Micke.
Jag har nämligen fixat en liten överraskning till henne.
Antingen ska hon få den i påsk när vi har påskmiddag ihop med släkten, och mamma och Moster Puff ska få sina "Piff & Puff" tröjor...
Eller så ska hon få den när hon fyller år.
Jag var nämligen inne på bion hör i stan, och fick...
... postern till nya Hamiltonfilmen!
Herregud vad jag fnissade för mig själv när jag promenerade iväg med detta lilla bytet
Ville helst DIREKT sätta upp den nere vid henne som en liten glad överraskning, ta bort det URFULA porträttet på mig som hon har...
Och smälla upp Micke istället!
Eller varför inte i taket i hennes sovrum...?
SÅ kitchigt, hi, hi, hi.
Ja, men än så länge står postern i min garderob, och jag längtar tills hon får den.
Jag vill se hennes min.
Får se hur länge jag kan hålla mig, jag HOPPAS att jag klarar det fram tills påsk!
Igår var hon förövrigt och såg filmen med sambon och Lilla Sunshines pappa, två karlar och en mamma på en actionfilm.
Jag tror mamma kommer tycka att filmen var "alldeles för mycket våld i" men Micke ja...
"Ja, säga vad man vill om den där karl, men SNYGG är han iallafall, GUUUUUD så snygg han är!"
Ja, jag kan höra henne säga just dom orden.
Och knarkskandaler, misshandel, supande är glömt tills han trampar i klaveret nästa gång!
Då går hon över och gillar Micke Nyqvist ett litet tag, tills...
Hon inte kan låta bli att gilla (älska) Persbrandt igen.
Men man får ju lov att säga...
Karln blir bara snyggare ju ÄLDRE han blir.
Nu måste jag hoppa i duschen, vi ses imorgon!
