Stickqvick & Sytok

Jag dog nästan idag...

Inte för att det EGENTLIGEN var SÅ himla jobbigt idag att jobba...
Men SOLEN.
Och vara ute och TRASKA i solen...
Hujedanemej!!!!!

Jag gick till jobbet vid 08.00 idag.
Strosade, NJÖT, lagom varmt och med musik i öronen.
Jag studsade lite i stegen :)
Klockan TIO var det dags för JOBB-PROMENAD...
Alltså jag brukar inte klaga på motion, men promenera i STEKANDE SOL, på STAN...
Fy fan, fy fan, fy fan.
Jag höll på och AVLIDA.

Tror dessutom tror jag att det är lågtryck i luften, för mitt huvud höll på att koka över.

Det var inte NJÖSAMT faktiskt.
Hade jag behövt göra ärenden på Öster om jag varit ledig, hade jag SNABBT gjort vad jag skulle och sedan hem och in under ett parasoll.
Eller hem och ut på stranden!
Men att jobba och bara TRASKA i två timmar tog på mitt humör.

Men jag jobbade ju liksom.
Det innebar att jag var tvungen att vara glad och käck.
Inte sur och tvär...
För att jag var tvungen att GÅ I SOLEN...
Låter som ett LYXPROBLEM men det finns stunder i SNÖSTORM som jag längtat efter kontorsjobb inomhus.
Och det finns stunder i stekande SOL som jag önskat detsamma.
Idag var en sådan.

Påväg hem till "mitt jobb" så gick jag med händerna för pannan.
Dels för solen och dels för att mina händer var svalare än resten av mig.
Solskydd typ...
Jag verkligen kände hur mitt humör var PÅFRESTAT och  då händer föjande...

Jag fortsätter vara GLAD och käck, men jag övergår i att vara MYCKET IRONISK och lite raljerande.
Till Chifens förtjusning, för DÅ är jag EXTRA KUL...
Mitt sätt att lösa att jag är TRÖTT och sur.
Men det funkar.
För jag blir så himla pricksäkert elak mot allt och alla vi ser, det vi pratar om, snäppig i kommentarer och skratten haglar.
Gör mig på lite bättre humör i slutändan och det är bättre än att vara otrevlig mot någon som inte gjort ett SMACK :)

Jag fattade bara inte hur jag skulle fixa resten av dagen efter lunch, men det gick och här sitter jag nu.
En riktig "Bitterfitta" med fingrarna VÄSSADE ;)

Hade för övrigt lite svårt att somna igår...
Hade en och annan ÖGONLÖS ANDE i skallen vid läggdags.
Lite sonen-varning där.
Jag löste detta med att läsa en stund, sedan dog jag ;)

Så har jag funderat en del på det där med sonen och SKOLAN.

Jag läste nämligen om ett barn som blivit omhändertaget av sociala myndigheter när barnet och familjen skulle åka iväg till annat land, vet ej vilket...
Om föräldrarna skulle jobba där och hade ansökt om HEMUNDERVISNING för sitt barn.
Och fått avslag.
När dom ändå reste iväg greps dom på flyget.
Vet inte HELA STORYN, men jag tänkte på det där med HEMUNDERVISNING...

Försent för det nu eller ;)....

Jag har ju sagt till vissa av mina vänner och släktingar hur SKÖNT jag tycker det är att sonen har "blivit sig själv"  igen efter skolavslutningen.
Hela sommaren har varit fantastiskt härligt att ha sin NORMALA UNGE tillbaks.

Inget större bråk eller tjafs har förekommit.
Inget större ifrågasättande när man sätter förbud.
Typ bara det normala...
Ingen STÖDDIG attityd.
Inga stöddiga uttryck.
Inget tjafs om kläder.
ALLA kompisar har gått BRA att leka med.
Jag skulle kunna fortsätta med fler punkter, men jag stannar där.

Jag bävar faktiskt för skolstarten!

Jag har INGEN LUST att få tillbaka den där SKOL-PÅVERKADE-STÖDDPROPPEN till son som härjat det senaste året.
Jag säger inte att det är SKOLANS FEL!
Bara lite.
Han har en UNDERBART söt och duktig fröken.
Bra och mysig fritidspersonal.
( Iallafall vissa, sen finns det dom som knappt hälsar, nämner ingen här dock... )

Men det är ATTITYDEN bland barnen SOM GÅR DÄR som jag inte gillar!
ATMOSFÄREN i skolan.
Jag säger inte att alla barnen är dumma och min son är PERFEKT!
Apselut inte!!!

Nä, jag säger att det är det som SKAPAS mellan barnen som är rent åt "Tjotahejti"!

Jag gillar inte DEN ROLL min son tar på sig när han går i skolan!
Jag gillar inte hans skola på något sätt...
Det är SÅ UPPERCLASS, "Vi bor i villa allesammans och har det väldigt gott ställt" och alla barnen ska ha "Rätt kläder", "Rätt skor", "Rätt hårband", "Rätt ditten & Rätt datten"...
Ni förstår säkert vad jag menar.

Skulle jag fått önska så hade jag önskat att jag stått på mig, när sonen var liten...
Och att jag hade satt honom på Waldorfdagiset.
Sedan vidare i deras skolor.
Jag ville nämligen det, men det ville inte sonen far.
För FLUMMIGT tyckte han.
IDAG får jag för mig...
Att det hade varit mycket bättre.
När jag hörde min Bonus-släkting säga att Waldorf låter barnet utvecklas i sin egen takt och i sina egna intressen så kände jag bara...
FAN.

Inte för att jag vet något i ÖVRIGT om Waldorfpedagogiken Vs Kommunala skolpedagogiken men jag tror att Waldorf hade varit ett bättre val.

När jag ser och pratar med  min Bonus-släktings yngsta dotter så är hon en fantastisk ung kvinna som är väldigt vettig, klok och vet vad hon vill, för sin ålder...
Uppfostran OCKSÅ, javisst...
Men eftersom barnen tillbringar SIN MESTA TID i skolan så vore det LARVIGT att inte fatta HUR MYCKET skolan påverkar barnen.
För det gör den.

Bara den här sommaren är ju bevis på det.
Sonen har varit hemma, och är sig själv!!!!
Med mig och sin far.

Alltså tror jag inte att det är vår uppfostran ( och hans Bonusföräldrars ) att han har haft en hårdare, kaxigare attityd detta året i skolan.
Jag tror det BEROR PÅ SKOLAN!

Jag vill inte att sommarlovet ska ta slut för sonen.
Jag vill inte att han ska tillbaka till Alléskolan.
Men tyvärr kan jag inte rycka upp en nioåring från sina vänner och klass...
BARA för att jag vill det.
Jag önskar bara jag kunde vrida tiden tillbaka och GÖRA NYA VAL vad gäller hans dagis och skolgång.

Bara en sådan sak som jag hörde.
För ett tag sedan.
Hrmph...
Ett barn som går på skolan fyllde år, och skulle ha kalas.
Det var 7 eller 8 barn bjudna.
Ett barn/förälder RINGDE återbud, så födelsedagsbarnet väntade sig att 7 barn skulle komma då´ra...

Det kom ETT BARN till kalaset!!!!!!

Och ingen av dom andra föräldrarna hade ringt återbud.
Fy fan säger jag bara, FY FAN!!!
Som förälder så kände jag bara att jag hade fått SINNA, om det gällt mitt barn.
Och jag hade ringt upp varje förälder och varit vansinnigt ledsen för det dom utsatt mitt barn för...
På födelsedagen!
Hur barnet mådde vill jag inte ens TÄNKA PÅ!

Jag säger bara såhär...
Inte så KONSTIGT om attityden hos föräldrarna är sådan.
DEN tar BARNEN RASKT med sig till skolan och...
Vips...
Smittar VIDARE till barn som INTE är sådana!
Som löss som hoppar från unge till unge...
Jag VÄRJER mig å det bestämdaste mot sådant beteende!
Sticka lugnt.