Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Spikmatta.

Igår hade jag den där värst-värsta värken.

Då vet man inte riktigt vad man ska göra av själv.

När mamma och jag gjort våra små ärenden på stan, gick jag ju hem för att försöka bli av med den.
Funkade ej.
Sitta still går ju inte heller när den är som värst, för så fort man sätter sig ner med den värsta av värkar...
Så känner man den ännu mer.
Den ÄTER SIG IN I KROPPEN liksom.
Som ett djävla NERVMONSTER!!!

Jag flög runt i lägenheten och var på ett djävla humör, pysslade ju något, kände hur värken bara tilltog och man vill bara DÖDA igen.
Det gör så DJÄVLA ONT så man blir galen!!!!!!!!!!!
Gapade på sambo och morsan och så kom sonen hem...
Det var bara att ta ett djupt andetag och FÖRSÖKA vara NORMAL.

Sonen hade önskemål om chokladbollar på morgonen.
Så, när han kom hem var det bara att göra dom där djävla bollarna.
Jag gav order och stod som en millitäröverste brevid sonen och:
"Gör si, gör så, NEJ, blanda ordentligt..."

Och försökte andas...
Jag klarade av det GANSKA bra.
Jag var någelunda balanserad.

Så kom min kompis och hon hade med sig sin spikmatta.

Efter vi ätit middag så la jag mig på den i 15 minuter.
Efter en minut på mattan började det PULSERA i hela ryggen.
Alltså riktigt BULTA av...
Smärta, eller piggarna.
Brände som eld på ryggen.

Men jag låg kvar och när jag reste mig så hade jag sådan SOLELD ;) och sådan POSITIV smärta på ryggen, så jag kände inte av nacken :)





Ja, här ser ni hur TJUSIG man ser ut efter...
Eldröd med små märken efter piggarna.

Effekten höll i sig i en timme och sedan kände jag av nacken igen.
Men jag fick iallafall den där timmen :)

Och sedan när vi såg Idol Och Cirkus Möller så babblar man och har så mycket åsikter så man glömmer lite bort smärtan.
Alltid något.

Idag är det mittemellanvärken så jag tar det...
Siga, siga... (lugnt, lugnt...)
Sticka lugnt.