En gång om året, STÅ UT...

Det är EN GÅNG OM året man måste stå ut med att höra DISCODUNKET typ hela natten...

Och det går sisådär.
Känner jag just nu...
Jag är trött, har jobbat natt i nättras och vill att dom ska sluta spela.
Djävla KÄRRINGFASONER jag vet, men jag ska försöka stå ut ;)

Just nu känns det ungefär som om vi bor på helt fel plats.
Den STÖRSTA och BÄSTA gatan att åka fram & tebaks på i hela Visby och röja järnet.
Som att bo på Stora Essingeleden i rusningstrafik, misstänker jag.
FAST VÄRRE...
Men nu spelar dom "Svenne Banan" så då får det väl gå ;)

Våra rutor SKALLRAR av allt BASLJUD i högtalarna från vagnarna
Jag blir lika förundrad VARJE år att rutorna aldrig SPRICKER.
Och...
Jag är lika FÖRUNDRAD varje år att det inte är fler studenter som får TINNITUS av att ta studenten ;)
Men det kanske är STOR DEL som faktiskt får det?
JAG skulle inte bli förvånade iallafall ;)
Stora Tinnitusdagen...

Sonen låg på sitt rum och såg film förut.
Madicken!
??????
Det var inte igår kan jag meddela ;)
Jag blev eld och lågor och kröp ner i hans säng och såg resten av filmen med honom.
Och sa alla repliker INNAN skådisarna sa dom.
Sonen blev både irriterad och tyckte att det var COOLT att jag kunde replikerna.
" Men hur kan du VETA vad dom ska säga innan dom säger det? "
Undrade han...

För att jag typ har sett den här filmen ETTHUNDRAFEMTIELVATUSENGÅNGER, sa jag...
Mhm, han då.
Imorgon ser vi tvån, hurra :)
Det här har jag längtat efter i flera år, att få se någon Astrid Lindgrenfilm med sonen igen.
Det har han nog inte velat se sedan han var FYRA.
Men nu vill han, bäst att passa på.
Nu ska jag gå och lägga mig och se en rysare.
The Mist.
Sticka lugnt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0