Förrädare & lögnare.
Om jag har känt mig deppig över hur det ska bli med jobb och dylikt förut, så är det INGENTING mot vad jag känner idag...
Jag känner mig som en förrädare och lögnare av stora mått!!!!
Dagen var faktiskt finfin ända fram tills en promenad.
Vi diskuterade "något" och jag svarar på en fråga och tillägger :
Ja, ja, men den dagen du slipper att ha mina jobbiga åsikter ringandes i öronen så ska du vara GLAD...
Chifen säger :
Ja, fast jag slipper ju inte dig på bra länge, du har ju lovat att du skall vara hos mig MINST tills jag blir ...
Och jag säger ingenting...
Tänker :
FAAAAAN och skit.
" Eller hur, det har du ju LOVAT Madde... "
Mhm.
" DU HAR LOVAT MIG DET!!!! "
Jag svarar :
Jamen visst, jag har lovat dig det, ja...
Apselut.
Alltså fy fan!!!!
Hade jag kunnat skära av mig tungan och sticka ut båda ögonen på mig själv hade jag gjort det!
Jag har nästintill ena foten utanför dörren till mitt jobb, och så säger jag så.
En KANSKE-SVIKARE som vill ha kvar sin lön.
Dra åt...
En sak har jag iallafall bestämt mig för...
Jag kommer efter detta jobb ALDRIG MER jobba som personlig assistent!!
NEVER!
Dom känslomässiga bindningarna man får av att jobba med en och samma person är inte värt det!!!
Aldrig mer.
Det är ett jobb, visst, men jag jobbar med en människa som har känslor.
Jag är en människa med känslor.
Att gå på en avdelning och dela ut sina OMSORGER till flera är en helt annan femma.
Visst blir man berörd av vissa mer än andra, men det finns alltid ett visst mått av distans ändå.
Om det går illa för någon eller någon dör, då går man vidare och lägger sina omsorger på nästa.
Men det här...
Det känns ju som det största sveket någonsin om det blir så att jag måste byta jobb...
Pga av PENGAR!
När jag var på väg hem från jobbet och stod och snackade vardagssnack med min arbetskompis ville jag bara ge henne en kram.
Och säga hur mycket jag verkligen tycker om henne som kollega.
Men då hade jag nog börjat böla tror jag.
Jag tror inte nästa personalmöte kommer att bli en höjdare.
Det känns som att mycket ligger UTANPÅ nu när vi har börjat GLÄNTA på PANDORAS ASK!!!!
Jag kan bara be till Gud att något drastiskt händer och att allt ordnar sig till det bästa.
Och nu menar jag BE på RIKTIGT!
Om jag hade känt en Zigenare som hade kunnat hjälpa mig att kasta en förbannelse över dom i kommunen som har bestämt det här, hade jag inte tvekat en sekund.
Men nu gör jag inte det...
Jag försöker själv :
Hoppas ni som bestämt att Personlig assistans ska privatiseras tappar allt hår, alla tänder, får en FRUKTANSVÄRD hudsjukdom ( värre än min ), konstant klåda över hela kroppen, varbölder överallt, måste amputera båda benen och tillsist ramlar ner från en stege och bryter ryggen.
Tvi, tvi, tvi!!!
Nu kan inte ens TAIKONS komma och hjälpa er.
Vid alla huggormar, fladdermusblod, daggmaskar och slemgrodor så hoppas jag att ni hamnar i...
Den varmare delen...
Efter livet.
En sak till kan jag iallafall lova...
Att den dagen som dom där BESTÄMANDE kommungubbarna & kärringarna ligger där med min hemska förbannelse uppfylld...
Ryggen bruten, varbölder, tandlösa och allt annat jag skrev ner...
Då ska jag och mina kollegor komma och ta hand om er, som ERA NYA personliga assistenter...
Och då LOVAR jag er...
Att romanen "LIDA" av Stephen King kommer vara rena rama PEKBOKEN, skräckmässigt mot vad ni ska få vara med om.
Är det ett hot eller är det ett löfte?
Det är en FÖRBANNELSE & ett LÖFTE!
Jag kanske skulle ta och bli författare iallafall ;)
Kul blogg att läsa idag, jag är ledsen, men ibland så bara MÅSTE man få utlopp någonstans för sin frustration.
Bloggen funkar bra.
Sticka lugnt.
Jag känner mig som en förrädare och lögnare av stora mått!!!!
Dagen var faktiskt finfin ända fram tills en promenad.
Vi diskuterade "något" och jag svarar på en fråga och tillägger :
Ja, ja, men den dagen du slipper att ha mina jobbiga åsikter ringandes i öronen så ska du vara GLAD...
Chifen säger :
Ja, fast jag slipper ju inte dig på bra länge, du har ju lovat att du skall vara hos mig MINST tills jag blir ...
Och jag säger ingenting...
Tänker :
FAAAAAN och skit.
" Eller hur, det har du ju LOVAT Madde... "
Mhm.
" DU HAR LOVAT MIG DET!!!! "
Jag svarar :
Jamen visst, jag har lovat dig det, ja...
Apselut.
Alltså fy fan!!!!
Hade jag kunnat skära av mig tungan och sticka ut båda ögonen på mig själv hade jag gjort det!
Jag har nästintill ena foten utanför dörren till mitt jobb, och så säger jag så.
En KANSKE-SVIKARE som vill ha kvar sin lön.
Dra åt...
En sak har jag iallafall bestämt mig för...
Jag kommer efter detta jobb ALDRIG MER jobba som personlig assistent!!
NEVER!
Dom känslomässiga bindningarna man får av att jobba med en och samma person är inte värt det!!!
Aldrig mer.
Det är ett jobb, visst, men jag jobbar med en människa som har känslor.
Jag är en människa med känslor.
Att gå på en avdelning och dela ut sina OMSORGER till flera är en helt annan femma.
Visst blir man berörd av vissa mer än andra, men det finns alltid ett visst mått av distans ändå.
Om det går illa för någon eller någon dör, då går man vidare och lägger sina omsorger på nästa.
Men det här...
Det känns ju som det största sveket någonsin om det blir så att jag måste byta jobb...
Pga av PENGAR!
När jag var på väg hem från jobbet och stod och snackade vardagssnack med min arbetskompis ville jag bara ge henne en kram.
Och säga hur mycket jag verkligen tycker om henne som kollega.
Men då hade jag nog börjat böla tror jag.
Jag tror inte nästa personalmöte kommer att bli en höjdare.
Det känns som att mycket ligger UTANPÅ nu när vi har börjat GLÄNTA på PANDORAS ASK!!!!
Jag kan bara be till Gud att något drastiskt händer och att allt ordnar sig till det bästa.
Och nu menar jag BE på RIKTIGT!
Om jag hade känt en Zigenare som hade kunnat hjälpa mig att kasta en förbannelse över dom i kommunen som har bestämt det här, hade jag inte tvekat en sekund.
Men nu gör jag inte det...
Jag försöker själv :
Hoppas ni som bestämt att Personlig assistans ska privatiseras tappar allt hår, alla tänder, får en FRUKTANSVÄRD hudsjukdom ( värre än min ), konstant klåda över hela kroppen, varbölder överallt, måste amputera båda benen och tillsist ramlar ner från en stege och bryter ryggen.
Tvi, tvi, tvi!!!
Nu kan inte ens TAIKONS komma och hjälpa er.
Vid alla huggormar, fladdermusblod, daggmaskar och slemgrodor så hoppas jag att ni hamnar i...
Den varmare delen...
Efter livet.
En sak till kan jag iallafall lova...
Att den dagen som dom där BESTÄMANDE kommungubbarna & kärringarna ligger där med min hemska förbannelse uppfylld...
Ryggen bruten, varbölder, tandlösa och allt annat jag skrev ner...
Då ska jag och mina kollegor komma och ta hand om er, som ERA NYA personliga assistenter...
Och då LOVAR jag er...
Att romanen "LIDA" av Stephen King kommer vara rena rama PEKBOKEN, skräckmässigt mot vad ni ska få vara med om.
Är det ett hot eller är det ett löfte?
Det är en FÖRBANNELSE & ett LÖFTE!
Jag kanske skulle ta och bli författare iallafall ;)
Kul blogg att läsa idag, jag är ledsen, men ibland så bara MÅSTE man få utlopp någonstans för sin frustration.
Bloggen funkar bra.
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
