Jag = ingen bra förebild :(
Jag är verkligen ingen bra förbild för min son.
På ganska många sätt, har jag insett nu.
"Misslyckad mamma" står stämplat i pannan.
Eller varför inte "LOOSER MOM".
Vi kan börja med det här med matten...
Alltså MATEMATIK.
Sonen kan tydligen GÅNGERTABELLEN, multiplikation, eller vad det nu heter.
??????
Hur gick det till?
Han går i tvån och är redan MATTEGENI tydligen.
Som jag har skrivit förut är det iallafall INTE efter MIG han har ärvt DEN TALANGEN ;(
Alltså jag har för mig att jag började med "gånger" i fyran...
Han går i tvån.
Ska man inte bara hålla på med PLUS och MINUS då?
Ikväll har sonen testat MINA talanger på GÅNGER-FRONTEN, och det har inte gått någe vidare kan jag meddela...
Jag lärde mig faktiskt aldrig Multiplikationstabellen utantill, som alla mina andra klasskamrater.
Jag kan bara räkna gånger om jag har en MINIRÄKNARE!
Pinsamt men SANT.
Eller jag kan knappt räkna NÅGOT utan miniräknare ska jag väl erkänna.
Jag är urusel på matte.
Sonen däremot hasplar ur sig GÅNGERTAL, som han ville att jag skulle ge svaret på...
Och så kan jag inte det...
Då talar HAN om det rätta svaret för mig!
Nä, nu vill jag inte vara med längre ;(
Sicken förebild man är.
Fy, jag vill ju vara BÄST på allt!
Inför sonen.
Åtminstone några år till.
Så har det REDAN gått åt pipsvängen.
Och inte nog med det.
Jag lär min son att SVÄRA som den värsta...
... SJÖRÖVAREN ;)
Ännu pinsammare.
Jag VET att jag svär mycket, fula ord ingår TYVÄRR alldeles för mycket i mitt språk.
Sonen svär också alldeles för mycket nu.
Inte bra alltså.
FY MIG!!!!
Det låter inte bra när det kommer svärord ur en 9-årings mun.
Det låter säkert inte bra när det kommer ur en 38-årings mun heller men jag är ju så...
... van att svära.
Jag brukar försvara mig med att jag inte svor så mycket förrens jag började på "Krukis".
När jag var 17.
Jag var väl ganska väluppfostrad och lillgammal och det svors inte så mycket hemma.
Så började jag jobba med enbart män...
Och då kom svordomar och könsord som ett brev på posten!
Sedan dess svär jag som en...
... Sjörövar Fabbe ;)
Men det låter inte bra när sonen står och svär en ramsa som:
" Fan-i-helvetes-jävla-skit "
Och låter som mig.
Jag skulle hellre vilja ha "givit" min son något annat...
... socialt arv.
Något fint, typ.
Men det har gått åt pipsvängen det med :(
Jag försöker säga till honom på skarpen :
Så där får du inte säga, svär inte!
" Men du svär ju, du säger ju exakt likadant! "
Mmm, men DU får inte svära bara för att jag gör det!
Försöker jag då...
"Skiter väl jag i", säger han, OCH SKRATTAR! "
Moment 22.
Helt hopplöst.
Och jag har GRÄVT MIN EGEN GRAV!
Pinsamt.
Hjälp.
Sticka lugnt.
På ganska många sätt, har jag insett nu.
"Misslyckad mamma" står stämplat i pannan.
Eller varför inte "LOOSER MOM".
Vi kan börja med det här med matten...
Alltså MATEMATIK.
Sonen kan tydligen GÅNGERTABELLEN, multiplikation, eller vad det nu heter.
??????
Hur gick det till?
Han går i tvån och är redan MATTEGENI tydligen.
Som jag har skrivit förut är det iallafall INTE efter MIG han har ärvt DEN TALANGEN ;(
Alltså jag har för mig att jag började med "gånger" i fyran...
Han går i tvån.
Ska man inte bara hålla på med PLUS och MINUS då?
Ikväll har sonen testat MINA talanger på GÅNGER-FRONTEN, och det har inte gått någe vidare kan jag meddela...
Jag lärde mig faktiskt aldrig Multiplikationstabellen utantill, som alla mina andra klasskamrater.
Jag kan bara räkna gånger om jag har en MINIRÄKNARE!
Pinsamt men SANT.
Eller jag kan knappt räkna NÅGOT utan miniräknare ska jag väl erkänna.
Jag är urusel på matte.
Sonen däremot hasplar ur sig GÅNGERTAL, som han ville att jag skulle ge svaret på...
Och så kan jag inte det...
Då talar HAN om det rätta svaret för mig!
Nä, nu vill jag inte vara med längre ;(
Sicken förebild man är.
Fy, jag vill ju vara BÄST på allt!
Inför sonen.
Åtminstone några år till.
Så har det REDAN gått åt pipsvängen.
Och inte nog med det.
Jag lär min son att SVÄRA som den värsta...
... SJÖRÖVAREN ;)
Ännu pinsammare.
Jag VET att jag svär mycket, fula ord ingår TYVÄRR alldeles för mycket i mitt språk.
Sonen svär också alldeles för mycket nu.
Inte bra alltså.
FY MIG!!!!
Det låter inte bra när det kommer svärord ur en 9-årings mun.
Det låter säkert inte bra när det kommer ur en 38-årings mun heller men jag är ju så...
... van att svära.
Jag brukar försvara mig med att jag inte svor så mycket förrens jag började på "Krukis".
När jag var 17.
Jag var väl ganska väluppfostrad och lillgammal och det svors inte så mycket hemma.
Så började jag jobba med enbart män...
Och då kom svordomar och könsord som ett brev på posten!
Sedan dess svär jag som en...
... Sjörövar Fabbe ;)
Men det låter inte bra när sonen står och svär en ramsa som:
" Fan-i-helvetes-jävla-skit "
Och låter som mig.
Jag skulle hellre vilja ha "givit" min son något annat...
... socialt arv.
Något fint, typ.
Men det har gått åt pipsvängen det med :(
Jag försöker säga till honom på skarpen :
Så där får du inte säga, svär inte!
" Men du svär ju, du säger ju exakt likadant! "
Mmm, men DU får inte svära bara för att jag gör det!
Försöker jag då...
"Skiter väl jag i", säger han, OCH SKRATTAR! "
Moment 22.
Helt hopplöst.
Och jag har GRÄVT MIN EGEN GRAV!
Pinsamt.
Hjälp.
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
