Spegel, spegel på väggen där...

Ja, nu har jag definitivt blivit spegelberoende...

Inte nog med att jag speglar mig när jag vill se mitt NYA HALSBAND med sonen på.
Jag speglar mina TÄNDER också!!!!
Som är så rena ( friska ;) och fina igen!
Nu var dom ju aldrig "sjuka" men ändå...

Jag ler, grinler som ett lejon som morrar, jag öppnar munnen och gapar och tittar.

Spegel, spegel på väggen DÄR, säg vem som finast tänder BÄR?

Kanske jag, kanske inte ;)
Men dom ser fan så mycket bättre ut än IGÅR iallafall.
Är man galen eller är man galen?

På tal om halsbandet med sonen på, så ha det dragit lite åt besatthetssyndrom.
Jag känner hela tiden efter så att det sitter kvar.
Liksom smeker det.
Vilket innebär att det blir lite, mja, typ, hudflottigt...

Igår, när jag och sambon var på väg till den där EVIGHETS-SKOLAVSLUTNINGEN så tog jag fram min putsduk till glasögonen.
Putsade av mitt smycke så det skulle se FINT och BLÄNKANDE ut...

Sambon sa spydigt :
( på skånsk dialekt ;)
Diu, diu missade ett ställe däir!
( Du, du missade ett ställe där! översatt ; )

Helt plötsligt kände jag mig som en sådan där UTOMJORDISK VARELSE.
Eller en DEMON...
En sådan där som man ser på skräckfilm.
Ni vet, först så ser dom ut precis som vanligt och på två röda sekunder byter dom skepnad om blir SUPERONDA och får SUPERLÄSKIGA ögon.

Jag viskade till sambon :
MY PRECIOUS!!!!
Jag bara KÄNDE hur GOLLUM tagit mig i besittning och så smekte jag mitt halsband igen.
För att försäkra mig om att det satt kvar...
Och det gjorde det.
Jag kände mig lugn och så kunde vi fortsätta vår färd ;) till skolan.

Jag antar att jag har fått lite ÖVERDRiVNA känslor vad beträffar min födelsedagspresent.
Sticka lugnt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0