Spegelapa & Rå-Ångest...
Jag har insett en sak med detta halsband...
Jag har blivit besatt.
Jag har blivit en SPEGELAPA!
Jag kan inte sluta spegla mig ;)
Så fort jag har rört på mig nu ikväll från soffan, har jag gått till en spegel och tittat på mitt finfina halsband.
Det enda som är dumt med den här presenten är att jag inte kan njuta av den själv.
Om jag inte går och speglar mig hela tiden ;)
Alla andra kan ju se den men inte jag.
Hm.
Kan inte hjälpas, jag får SPEGLA mig extra mycket.
GLAD var känslan för dagen.
Men jag har även RÅ-ÅNGEST också ska jag erkänna.
Jag skrev ju för några, typ 3 veckor sedan, att jag fått tips på ett jobb.
Ett telefonsamtal.
Fick en förberedd CV på mailen, bara att fylla i.
Muntligt LOV om rekommendationer om jag sökte.
Ett jobb som jag har fundrerat på förut, om jag inte skulle "byta" till.
Så fanns det ju en öppning då som sagt.
Jag sökte inte.
Och nu känns det rent åt helvete.
Jag vet ärligt talat inte VAD jag tänkte på faktiskt.
Det hade ju bara varit att söka, KANSKE komma på intervju och sedan KANSKE få det.
Tacka JA eller NEJ.
Men jag sökte inte.
Jag bara inte kände för det helt plötsligt.
Tänkte ganska mycket på mina ANDRA planer i livet.
Som inte ens existerar ännu.
Bara på mycket liten nivå...
Men mitt nuvarande jobb gör det möjligt för mig att göra det jag BRINNER för på min fritid.
Vilket skulle försvinna helt om jag bytte jobb.
Fasen.
Detta var egentligen ett Räkmacke-erbjudande och jag sökte inte.
Jag pratade med en vän häromdagen.
Luftade mig ångest.
Hon sa, samma som jag tänkt...
Långt, långt inne i mitt djupaste innre...
Som jag bara sagt till typ tre personer.
Det är kanske dags för något HELT nytt om om ditt nuvarande jobb tar slut!
Eller om upphandlingen / privatiseringen går åt helvete av assistansen.
Ja, men jag kunde ju ha sökt och sedan TÄNKT efter då.
Nu är det för sent, och jag får stå mitt kast.
OM jag gjorde rätt visar sig väl.
JAG HAR JU JOBB.
Men jag vill inte få sämre lön eller stå utan jobb senare.
Jag försöker tänka så här just nu, när jag har denna ångest för om jag gjorde rätt...
Det måste finnas en mening med att jag gjorde detta valet att inte skicka in min ansökan och CV.
Gud har en plan med ALLT jag gör, så är det bara.
Och...
Jag har inte misslyckats ännu.
Alltså måste det finnas en plan som jag inte riktigt arbetat ut ännu.
Jag TROR...
Att det är så.
Fastän ångesten RIVER i min mage just nu.
Dumt eller bra, framtiden får utvisa.
Sticka lugnt.
Jag har blivit besatt.
Jag har blivit en SPEGELAPA!
Jag kan inte sluta spegla mig ;)
Så fort jag har rört på mig nu ikväll från soffan, har jag gått till en spegel och tittat på mitt finfina halsband.
Det enda som är dumt med den här presenten är att jag inte kan njuta av den själv.
Om jag inte går och speglar mig hela tiden ;)
Alla andra kan ju se den men inte jag.
Hm.
Kan inte hjälpas, jag får SPEGLA mig extra mycket.
GLAD var känslan för dagen.
Men jag har även RÅ-ÅNGEST också ska jag erkänna.
Jag skrev ju för några, typ 3 veckor sedan, att jag fått tips på ett jobb.
Ett telefonsamtal.
Fick en förberedd CV på mailen, bara att fylla i.
Muntligt LOV om rekommendationer om jag sökte.
Ett jobb som jag har fundrerat på förut, om jag inte skulle "byta" till.
Så fanns det ju en öppning då som sagt.
Jag sökte inte.
Och nu känns det rent åt helvete.
Jag vet ärligt talat inte VAD jag tänkte på faktiskt.
Det hade ju bara varit att söka, KANSKE komma på intervju och sedan KANSKE få det.
Tacka JA eller NEJ.
Men jag sökte inte.
Jag bara inte kände för det helt plötsligt.
Tänkte ganska mycket på mina ANDRA planer i livet.
Som inte ens existerar ännu.
Bara på mycket liten nivå...
Men mitt nuvarande jobb gör det möjligt för mig att göra det jag BRINNER för på min fritid.
Vilket skulle försvinna helt om jag bytte jobb.
Fasen.
Detta var egentligen ett Räkmacke-erbjudande och jag sökte inte.
Jag pratade med en vän häromdagen.
Luftade mig ångest.
Hon sa, samma som jag tänkt...
Långt, långt inne i mitt djupaste innre...
Som jag bara sagt till typ tre personer.
Det är kanske dags för något HELT nytt om om ditt nuvarande jobb tar slut!
Eller om upphandlingen / privatiseringen går åt helvete av assistansen.
Ja, men jag kunde ju ha sökt och sedan TÄNKT efter då.
Nu är det för sent, och jag får stå mitt kast.
OM jag gjorde rätt visar sig väl.
JAG HAR JU JOBB.
Men jag vill inte få sämre lön eller stå utan jobb senare.
Jag försöker tänka så här just nu, när jag har denna ångest för om jag gjorde rätt...
Det måste finnas en mening med att jag gjorde detta valet att inte skicka in min ansökan och CV.
Gud har en plan med ALLT jag gör, så är det bara.
Och...
Jag har inte misslyckats ännu.
Alltså måste det finnas en plan som jag inte riktigt arbetat ut ännu.
Jag TROR...
Att det är så.
Fastän ångesten RIVER i min mage just nu.
Dumt eller bra, framtiden får utvisa.
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
