Har ringt chefen.
Jag har ringt chefen.
Kommer att stanna hemma från presonalmötet, har tagit 2,5 timmars komp.
Om magen inte blir värre än så här, så går jag och jobbar till 16.30.
Jag har inte kräkts men fått springa på toa.
Inget våldsamt, men toaspring.
(Ursäkta att jag delar med mig)
Är forfarande KYMIG, i kroppen, känns mysko alltså...
Men inte DÖDSSJUK.
Kan vara en lindrig matförgiftning kanske?
FÖRHOPPNINGSVIS.
Kom ju på förut att jag hade magknip som tusan igårkvälls och kunde knappt sitta av all magknip.
Antagligen matförgiftning.
För har man ETT arbetspass på en hel vecka då är det inte kul att missa dom pengarna på en sjukskrivning för EN NATT...
Sen, som vi har det, sätter man sina arbetskamrater i skiten.
Inte kul.
Vi har inte tillgång till så många timmisar pga av dom nya a-kasse reglerna.
Helsjukt, bra jobbat regeringen :(
Så nu sitter jag här med en värmekudde på magen och skriver.
Och har inte ätit någon lunch mer än lite yogurt.
Roligare kan man ju ha det.
Så till sonen.
Mitt lille gullefjun.
Och ett dåligt samvete som slutade i tårar.
Jag hämtade sonen hos en kompis igår eftermiddags.
Han var på ett strålande humör när han kom hem :)
Vi läste läxor, fikade lite, jag drack kaffe och han varm choklad.
Så frågade han om han fick spela lite data och jag sa ja, men max en timme.
Han satte sig vid datan men efter ca 10 minuter slutade han och gick in på sitt rum och pysslade.
Stängde sin dörr.
Kommer ut och frågar om han kan gå till mormor, visst sa jag.
Ringde upp honom när det var kvällsmat.
Han kom, och var på ett URDÅLIGT humör.
Sen var han väldigt stingslig resten av kvällen.
Sambon hade även frågat om dom skulle spela en timme data ihop, med det ville inte sonen.
Vi blev BÅDA förvånade, det brukar han tyckta är jättekul...
Nåväl.
Så var det läggdags och han kunde inte somna.
Efter en halvtimmes sovvånda började jag härskna till på hans " jag-kan-inte-sova-tjat ".
Skola imorgon, LÄGG NER NU...
Han gick och la sig.
Kommer ut 10 sekunder senare och STORBÖLAR!
VAD NU, tänker jag då, MUTCHO irriterad på allt sovtrixande.
" Mamma- det -har-hänt-en-sak-när-jag-var-på-datan-och-spelade-idag...
Jag-skulle-ladda-ner-ett-nytt-spel-och-jag-var-för-snabb-på-en-knapp...
Jag-tror-att-jag-har-laddat-ner-ett-virus-eller-nå´t-för-det-kom-upp-något-på-datan-som-inte-gick-att-få-bort...
Jag-tror-jag-har-förstört-din-data... "
Buhuuubuhhuuu, gråter han sedan hejdlöst och otröstligt.
Aha, därav den snabba sortin från datan och det dåliga humöret.
Och sömnproblemen.
Samvetet har gnagt hål i stackarn under kvällen...
Du, sa jag då...
Det är ingen fara, du har inte förstört datorn.
Du hade bara fått ner ett program som laddar hem spelet på datorn.
Det har jag redan tagit bort.
" Va, så datorn funkar ? "
Jepp...
Lättnaden var enorm från den lille självplågaren.
Så fick jag dra det där med att SÄGA TILL om saker går sönder eller vad det än kan vara så att inte skadan inte blir större än vad den är...
Sen somnade sonen snabbare än blixten med ett lättare hjärta.
Ja, det är inte lätt att vara liten.
Sticka lugnt.
Kommer att stanna hemma från presonalmötet, har tagit 2,5 timmars komp.
Om magen inte blir värre än så här, så går jag och jobbar till 16.30.
Jag har inte kräkts men fått springa på toa.
Inget våldsamt, men toaspring.
(Ursäkta att jag delar med mig)
Är forfarande KYMIG, i kroppen, känns mysko alltså...
Men inte DÖDSSJUK.
Kan vara en lindrig matförgiftning kanske?
FÖRHOPPNINGSVIS.
Kom ju på förut att jag hade magknip som tusan igårkvälls och kunde knappt sitta av all magknip.
Antagligen matförgiftning.
För har man ETT arbetspass på en hel vecka då är det inte kul att missa dom pengarna på en sjukskrivning för EN NATT...
Sen, som vi har det, sätter man sina arbetskamrater i skiten.
Inte kul.
Vi har inte tillgång till så många timmisar pga av dom nya a-kasse reglerna.
Helsjukt, bra jobbat regeringen :(
Så nu sitter jag här med en värmekudde på magen och skriver.
Och har inte ätit någon lunch mer än lite yogurt.
Roligare kan man ju ha det.
Så till sonen.
Mitt lille gullefjun.
Och ett dåligt samvete som slutade i tårar.
Jag hämtade sonen hos en kompis igår eftermiddags.
Han var på ett strålande humör när han kom hem :)
Vi läste läxor, fikade lite, jag drack kaffe och han varm choklad.
Så frågade han om han fick spela lite data och jag sa ja, men max en timme.
Han satte sig vid datan men efter ca 10 minuter slutade han och gick in på sitt rum och pysslade.
Stängde sin dörr.
Kommer ut och frågar om han kan gå till mormor, visst sa jag.
Ringde upp honom när det var kvällsmat.
Han kom, och var på ett URDÅLIGT humör.
Sen var han väldigt stingslig resten av kvällen.
Sambon hade även frågat om dom skulle spela en timme data ihop, med det ville inte sonen.
Vi blev BÅDA förvånade, det brukar han tyckta är jättekul...
Nåväl.
Så var det läggdags och han kunde inte somna.
Efter en halvtimmes sovvånda började jag härskna till på hans " jag-kan-inte-sova-tjat ".
Skola imorgon, LÄGG NER NU...
Han gick och la sig.
Kommer ut 10 sekunder senare och STORBÖLAR!
VAD NU, tänker jag då, MUTCHO irriterad på allt sovtrixande.
" Mamma- det -har-hänt-en-sak-när-jag-var-på-datan-och-spelade-idag...
Jag-skulle-ladda-ner-ett-nytt-spel-och-jag-var-för-snabb-på-en-knapp...
Jag-tror-att-jag-har-laddat-ner-ett-virus-eller-nå´t-för-det-kom-upp-något-på-datan-som-inte-gick-att-få-bort...
Jag-tror-jag-har-förstört-din-data... "
Buhuuubuhhuuu, gråter han sedan hejdlöst och otröstligt.
Aha, därav den snabba sortin från datan och det dåliga humöret.
Och sömnproblemen.
Samvetet har gnagt hål i stackarn under kvällen...
Du, sa jag då...
Det är ingen fara, du har inte förstört datorn.
Du hade bara fått ner ett program som laddar hem spelet på datorn.
Det har jag redan tagit bort.
" Va, så datorn funkar ? "
Jepp...
Lättnaden var enorm från den lille självplågaren.
Så fick jag dra det där med att SÄGA TILL om saker går sönder eller vad det än kan vara så att inte skadan inte blir större än vad den är...
Sen somnade sonen snabbare än blixten med ett lättare hjärta.
Ja, det är inte lätt att vara liten.
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
