I frustrationens tecken...

Asch...
Arrrgh...

Dagen har VERKLIGEN gått i frustrationens tecken!!!!!
Jag är TJERNOBYL, en härdsmälta.
En kärnkraftsolycka med en exploderande vulkan inuti.

En diskussion fick mig att bli så otrevlig och spydig idag, att till och med JAG blev förvånad.
Men jag höll mig till spelreglerna och var så djävla leende, försmädlig som bara jag kan vara, NÄR DET BEHÖVS!!!!

Idag kom min PMS VÄL TILL PASS ;)

I natt sov jag fem timmar pga av all ilska IGÅR.
Det var omöjligt att somna.
Jag och sambon kokade typ över.
Inte på varandra dock, utan på samtalet jag fick som jag skrev om igår :(

Inte blev det bättre när sambon började förhöra sig om Signerat.se...
Han kom på det här med att FRAKTEN lägger jag ju på priset till kunden.
( eller alla gör det, ska göra det  )
Då får ju Signerat. se del av "den kakan" också.
Dvs 20 % av fraktpriset får ju dom som vinst också!!!!

Jag fick nästan SLAG av ilska.
Ja, han har rätt!
Det har jag inte ens tänkt på.
Jag vet verkligen inte om detta är en bra idé?
Det känns som en riktig FÖRLUSTAFFÄR :(
Som jag skrev igår.
Jag avvaktar.

Så cyklade jag till Lekstugan.
Skulle överraska sonen med en "grej" till nästa vecka.
Ville spendera lite LÖN på mitt hjärtegull också :)



Ett ställbart nät för volleyboll, badminton, och tennis!

Kommer dit, SLUTSÅLT.
Amen neeeeeej...
Men expediten sa att det skulle komma nya om 2-3 veckor.
Då ska jag hänga på låset!

Jag tog Adelsgatan.
Tänkte APSELUT INTE gå in på INDISKA...
Men idag tog NYFIKENHETEN på "nyheterna" i butiken över ;)
Och jag hittade världens finaste klänning / långtunika.

Den gick inte att motstå att prova.
Den gick inte att motstå att köpa.
Jag blev så förälskad så det var inte klokt.
Hon som driver Indiska här, sa :
" Det där var en RIKTIG Maddeklänning "

Jamen ELLERHUR???
Fast å andra sidan är det INTE MYCKET på Indiska som INTE är jag ;)

Det enda jag behöver göra nu är att ringa Tomas...



Rymdblomman Di Leva...

Och fråga om han vill bli min nya bästis och om vi inte kan gå på KAFTAN-PARTY?
Prata om kärlek och fred.
Älska sönder alla krig.
Och sjunga :
" Vi har bara varandra, vi har bara varandra... "
Eller
" Vem sak jag tro på, tro på, tro på när, tro på när allt är så här... "

Märks det att man är ett barn av 70-talet eller märks det?
Jag kommer ALDRIG tycka att 70-talet är ett " Ute-mode "!
Peace and Dresses Forever ;)

Och INTE ett ord om min garderob nu.
Jag har redan ångrat att jag bloggade om garderobsstädningen.
Jag får ångest bara av att tänka på det ;)
Irk.
Skämmigt.
Sticka lugnt från Argbiggan.













Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0