Old School Varulvsfakta & Den labila modern...
Ja, jag är fortfarande lite fnissig vad gäller det där brevet som morsan fick.
Jag hoppas VERKLIGEN hon får fler ;)
Ingen hantverkare som har "golvgöra" på schemat, dök upp efter lunch som förväntat.
Målaren kom och gjorde taket, men dörrfodren blir senare.
Typ...
Vet ej :(
Det blir ett samtal till Peab efter jag varit hos sjukgymnasten imorgon OM INTE någon hantverkare dykt upp.
LÄR väl skriva några rader om det då.
Så ringde jag till sonen.
Han kommer imorgon efter skolan och har en del saker hemma vid pappa som ska med hit.
Jag ringde och påminde.
TJATADE kanske är ett bättre ordval ;)
Så berättade han att han i skolan gjort en plansch med en varulv.
Och han hade skrivit lite fakta om varulvar som han läste upp.
Duktigt och himla intressant.
Fast sedan hade vi en liten diskussion om det han skrivit om varulven.
Jag tyckte nämligen inte det STÄMDE med dom FAKTA jag lärt mig om varulvar en gång i tiden ;)
Han berättade vart han läst det och sa att:
" Det har kanske kommit fram NYA saker om VARULVAR sen du var liten?"
Mmm, kanske det, sa jag.
Mina varulvsfakta är kanske lite OLD SCHOOL ;)
I slutet vart jag dock lite TJATIG igen om prylarna som skulle med.
Sonen började MORRA som en varulv i luren.
Hör inte, hör inte, hör inte...
Tillslut gav jag upp tjatet och sa puss&hej.
Han morrade tebaks.
La på luren.
Två sekunder senare ringde han upp igen.
"Hej...
Du mamma, du blev väl inte LEDSEN nu för att jag morrade i luren?"
Eeeh, nej, varför skulle jag bli det?
"Ja, men du är ju så skadad nu och gråter jämt så... "
( Jag : SUCK... I huvudet.)
"Jag ville bara skoja lite."
Nä, älskling det är ingen fara.
Jag blir ju inte ledsen för ALLT jämt, det är ju bara ibland.
Jag tål SKOJ LIKSOM...
"Mmm, bra, vi ses imorgon, KLICK. "
Jaha...
Bara att inse.
REDAN NU är skadan skedd.
Mamma är en bräcklig, gråtig, känslig, invalig som bryter ihop för minsta lilla.
HUR vänder man det här?
Jag får nog ta rådet från Neuroteam och fråga min sjukgymnast om sonen kan få följa med till honom och han förklarar lite om...
"Mitt tillstånd"...
Jag misstänker att sonen...
Som redan INNAN min skada...
Lever med en GALEN (inte som alla andra mödrar ;) MOR...
Kommer behöva ÄNNU MER terapitimmar hos psykologen när han blir vuxen.
Om det här blir långvarigt.
Usch.
Lite på skoj och lite på allvar :(
Jag tycker det känns ganska kymigt att det krävs, för mitt bättrande, att han ska ta så mycket hänsyn till mig och spendera mer tid hos sin far än vad han brukar.
Och INTE veta om han VÅGAR SKOJA längre med den LABILA MODERN.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt eländet snart.
Hjälp.
Djupt andetag.
Sticka lugnt.
Jag hoppas VERKLIGEN hon får fler ;)
Ingen hantverkare som har "golvgöra" på schemat, dök upp efter lunch som förväntat.
Målaren kom och gjorde taket, men dörrfodren blir senare.
Typ...
Vet ej :(
Det blir ett samtal till Peab efter jag varit hos sjukgymnasten imorgon OM INTE någon hantverkare dykt upp.
LÄR väl skriva några rader om det då.
Så ringde jag till sonen.
Han kommer imorgon efter skolan och har en del saker hemma vid pappa som ska med hit.
Jag ringde och påminde.
TJATADE kanske är ett bättre ordval ;)
Så berättade han att han i skolan gjort en plansch med en varulv.
Och han hade skrivit lite fakta om varulvar som han läste upp.
Duktigt och himla intressant.
Fast sedan hade vi en liten diskussion om det han skrivit om varulven.
Jag tyckte nämligen inte det STÄMDE med dom FAKTA jag lärt mig om varulvar en gång i tiden ;)
Han berättade vart han läst det och sa att:
" Det har kanske kommit fram NYA saker om VARULVAR sen du var liten?"
Mmm, kanske det, sa jag.
Mina varulvsfakta är kanske lite OLD SCHOOL ;)
I slutet vart jag dock lite TJATIG igen om prylarna som skulle med.
Sonen började MORRA som en varulv i luren.
Hör inte, hör inte, hör inte...
Tillslut gav jag upp tjatet och sa puss&hej.
Han morrade tebaks.
La på luren.
Två sekunder senare ringde han upp igen.
"Hej...
Du mamma, du blev väl inte LEDSEN nu för att jag morrade i luren?"
Eeeh, nej, varför skulle jag bli det?
"Ja, men du är ju så skadad nu och gråter jämt så... "
( Jag : SUCK... I huvudet.)
"Jag ville bara skoja lite."
Nä, älskling det är ingen fara.
Jag blir ju inte ledsen för ALLT jämt, det är ju bara ibland.
Jag tål SKOJ LIKSOM...
"Mmm, bra, vi ses imorgon, KLICK. "
Jaha...
Bara att inse.
REDAN NU är skadan skedd.
Mamma är en bräcklig, gråtig, känslig, invalig som bryter ihop för minsta lilla.
HUR vänder man det här?
Jag får nog ta rådet från Neuroteam och fråga min sjukgymnast om sonen kan få följa med till honom och han förklarar lite om...
"Mitt tillstånd"...
Jag misstänker att sonen...
Som redan INNAN min skada...
Lever med en GALEN (inte som alla andra mödrar ;) MOR...
Kommer behöva ÄNNU MER terapitimmar hos psykologen när han blir vuxen.
Om det här blir långvarigt.
Usch.
Lite på skoj och lite på allvar :(
Jag tycker det känns ganska kymigt att det krävs, för mitt bättrande, att han ska ta så mycket hänsyn till mig och spendera mer tid hos sin far än vad han brukar.
Och INTE veta om han VÅGAR SKOJA längre med den LABILA MODERN.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt eländet snart.
Hjälp.
Djupt andetag.
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
