Febern har gått ner!
Har nog INTE haft svinis...
För febern har redan gått ner...
Idag har jag bara 37.8, så jag känner mig mindre dödssjuk.
Hostan däremot, har nästan gjort så att min nacke gått av.
Ansträngningen, antar jag.
Men morsan har försett mig med hostmedicin, så jag har läget under kontroll.
Kände redan igårkväll att det kändes bättre i kroppen.
Jag kände mig mer pigg och pratbar.
Det ska bli oväder och det SER JAG FRAM EMOT!
Då kan jag jag få känna mig MER NORMAL och låtsas att jag är som alla andra.
Sitta och kura innomhus och mysa med levande ljus.
Inte som när det är solsken och man känner sig isolerad från livet.
Regn betyder att alla andra stannar hemma och myser ;)
Som jag.
Jämt.
Eller inte ;(
Igår eftermiddag tog jag upp en virknål.
Pallade upp armarna på två kuddar.
Tog ett brunt, tunnt garn och ett nytt mönster som jag aldrig gjort.
Jag tog några luftmaskor, vilade, tog några luftmaskor igen...
DJÄVLAR vad det fick mitt humör att stiga.
ÄVEN om axlarna och nacken började värka, så var det som om LIVET bara kom tillbaka.
Jag blev glad.
Pratade dessutom med en vän häromdagen.
Hon räddade mitt liv den dagen.
Det hon berättade om "en person", som STÅTT STILL med sin bil, och en annan bil RULLADE in i henne.
Gjorde att den personen blev whiplashskadad och gick med värk i hur länge som helst.
ÅR.
Är frisk idag.
GAV MIG HOPP!!!!!!!!!!!!!!!!!
Vilket jag desperat behöver!
Om det INTE är bra om tre månader så hoppas jag att det är det om något ÅR iallafall.
Och det gav mig kanske en person som kanske liknar min skada att förhålla mig till.
Jag har ju blivit rejält skadad av en radiobilskrock.
Hon har stått still i en bil och en annan bil rullat in i hennes bil.
Inte en VÅLDSAM krock där heller och ändå blev hon jättedålig.
Jag känner LITET hopp igen.
För tillfället ;)
Sticka lugnt.
För febern har redan gått ner...
Idag har jag bara 37.8, så jag känner mig mindre dödssjuk.
Hostan däremot, har nästan gjort så att min nacke gått av.
Ansträngningen, antar jag.
Men morsan har försett mig med hostmedicin, så jag har läget under kontroll.
Kände redan igårkväll att det kändes bättre i kroppen.
Jag kände mig mer pigg och pratbar.
Det ska bli oväder och det SER JAG FRAM EMOT!
Då kan jag jag få känna mig MER NORMAL och låtsas att jag är som alla andra.
Sitta och kura innomhus och mysa med levande ljus.
Inte som när det är solsken och man känner sig isolerad från livet.
Regn betyder att alla andra stannar hemma och myser ;)
Som jag.
Jämt.
Eller inte ;(
Igår eftermiddag tog jag upp en virknål.
Pallade upp armarna på två kuddar.
Tog ett brunt, tunnt garn och ett nytt mönster som jag aldrig gjort.
Jag tog några luftmaskor, vilade, tog några luftmaskor igen...
DJÄVLAR vad det fick mitt humör att stiga.
ÄVEN om axlarna och nacken började värka, så var det som om LIVET bara kom tillbaka.
Jag blev glad.
Pratade dessutom med en vän häromdagen.
Hon räddade mitt liv den dagen.
Det hon berättade om "en person", som STÅTT STILL med sin bil, och en annan bil RULLADE in i henne.
Gjorde att den personen blev whiplashskadad och gick med värk i hur länge som helst.
ÅR.
Är frisk idag.
GAV MIG HOPP!!!!!!!!!!!!!!!!!
Vilket jag desperat behöver!
Om det INTE är bra om tre månader så hoppas jag att det är det om något ÅR iallafall.
Och det gav mig kanske en person som kanske liknar min skada att förhålla mig till.
Jag har ju blivit rejält skadad av en radiobilskrock.
Hon har stått still i en bil och en annan bil rullat in i hennes bil.
Inte en VÅLDSAM krock där heller och ändå blev hon jättedålig.
Jag känner LITET hopp igen.
För tillfället ;)
Sticka lugnt.
Kommentarer
Trackback
