Mitt närminne är så Doris...

Jag börjar likna Doris i "Hitta Nemo".

Mitt närminne är SÅ Doris, så det är läskigt.

Jag tror att min hjärna, efter att ha gått här hemma utan VIDARE stimulans, håller på att dö totalt.
Kan bero på smärtan i nacken också.
Ja, tydligen.
Påstod min sjukgymnast iallafall.
Han drog någe logistik om det där, sist jag var där.
För jag BÖRJAR känna mig djävligt pantad.

Nog för att jag kan ha upplevts som OKONCENTRERAD vid tillfällen förut, men NU är det rent skrämmande.

Tex hade jag ett samtal med en vän härom dagen.
Jag frågade henne SAMMA SAK tre gånger, under samtalet.
Tillslut påpekade hon det.
Och jag kom inte ens ihåg att jag redan ställt samma fråga tre gånger OCH fått svar.
Hjälp.

En annan sak jag upptäckt är att jag slänger RENA KLÄDER i tvättkorgen.

Exempel:
Jag tar ut något ur garderoben eller byrålådan som är rent.
Provar, bestämmer mig för att det där vill jag inte ha på mig.
Av med plagget och så slänger jag det i tvättkorgen.
?
Fastän det är rent.
Igår gjorde jag det TVÅ gånger, på raken.

Så när vi skulle tvätta på kvällen tänkte jag:
Men det där tog jag ju ur garderoben i morse och jag ville inte ha det...
Hängde jag inte tillbaka det i garderoben?
Nä.
Det gjorde jag uppenbarligen inte.
Jag slängde det i tvättkorgen.
Skrämmande.
Doris, jag säger bara Doris...

Jag måste lära mig SCHACK tror jag.

Det ska ju vara toppen för hjärnan har jag bestämt för mig.
Håller Alzheimer någelunda borta.
Och det kräver minimal ARM-ANSTRÄNGNING.

Fortsätter det i den här takten har jag nog glömt bort familj, släkt, vänner och jobb inom en snar framtid.
Och mig själv med för den delen.

En sväng runt ett SJÖGRÄS och mitt minne är lika blankt som ett vitt A4-papper ;)
Sticka lugnt.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0