Nu har jag piggnat till.
Nu har jag piggnat till.
Klockan är 18.48 så det var väl på tiden ;)
Idag har det varit en fördjävlig ZOMBIE-DAG igen.
Men allt gick emot mig redan från början, typ...
Har precis bett mor och sambo om ursäkt för mitt BEDRÖVLIGA beteende idag.
MEN en sak har verkligen gått upp för mig...
Jag FÖRSTÅR verkligen varför människor med konstant smärta är ELAKA och otrevliga.
Gapar och skriker.
Har kort stubin.
Kallar sina medmänniskor för idoter eller något annat FULT.
Beter sig illa.
Jag TRODDE jag förstod andra människor som levde med konstant smärta när jag jobbade på Korttidsboendet och när jag jobbade inom äldrevården.
Jag trodde VERKLIGEN att jag förstod det.
Men jag hade ärligt talat ett litet tivel om det BARA var smärta ibland som gjorde att människor kunde kalla en både det ena eller andra när man försökte vara snäll.
Slå bort ens hand när man försökte trösta.
Lyssna.
Förstå.
Eller om man kom in och var hurtig och käck...
Jag troddde verkligen jag förstod.
Jag fattade varför människor med smärtlindring, vi kan säga människor på morfinliknade preparat, ena stunden, när man kom in och skulle ge dom medicinen...
Kunde skrika, säga att man förhelvete kunde skynda på och att man var en DJÄVLA SNIGEL och kunde ge dom medicinen NU!!!!!
Och en halvtimme senare vara snäll som ett lamm och tycka att man var det bästa vårdbiträdet i hela världen.
För då hade dom fått en VISS smärtlindring.
Om jag NÅGONSIN blir frisk från det här...
Om jag någonsin börjar jobba inom äldrevård eller annan vård...
DÅ FÖRSTÅR JAG VERKLIGEN NU!!!!
Jag behöver aldrig mer tvivla på en människa i smärta.
Aldrig.
Och jag kommer alltid ha den förståelsen om jag hjälper någon i smärta, om dom beter sig illa.
Och jag kommer verkligen ha överinseende med elaka ord.
Har jag i och för sig alltid haft, jag har alltid haft "god hand" med dom elaka och besvärliga.
Men OM jag klarar mig ifrån att leva med permanent smärta så kan dom kalla mig vad fan dom vill...
För jag förstår!
Idag har jag haft en skitdag, rent smärtmässigt.
Och det inbegriper att jag pratade med försäkringskassan angående ersättning för att jag är sjukskriven.
Dom börjar REDAN KRÅNGLA vad gäller min ansökan och jag har ändå precis bara BÖRJAT min resa med Mr Whiplash.
Jag vet inte om jag VILL VETA fortsättningen :(
Sen skulle mamma så snällt åka med mig och handla.
Jag hade missat att aktivera mitt nya bankomatkort...
Vi fick åka hem igen från affären, försökte hitta koder att aktivera kortet hemifrån.
Har ALLA mina VIKTIGA pärmar med banktjofräs och dylikt högst upp i mitt arbetsrum inne.
Var tvungen att lyfta bort mattor för att få in stolen, lyfta ner pärmar som väger ett ton...
Och hittade ändå ingen kod.
Nacken var AVRÄTTAD bara av att jag flyttade första mattan...
Jag behöver väl inte uttveckla vad jag kände.
Efter telefonsamtal var min enda chans att få ut pengar och få ett fungerade kort att åka till banken personligen.
INTE SÅ DJÄVLA KUL!!!!!!!!!!
Mamma försökte hålla humöret uppe och jag bara AVRÄTTADE HENNE verbalt!
Hela tiden :(
Inte så snällt.
Hemskt.
Jag hade bara så djävla ont.
Jag kunde inte ens svara på minsta lilla oskyldiga fråga, utan att vilja döda henne.
Kom hem och hela jag brann i nacken och ryggen.
Bultande smärta.
Sambon kom upp klockan 12.00 och jag bara KÄNDE:
DIN DJÄVEL!!!!!!
Ligger och sover bort hela djävla dagen.
LATMASK!
Och han hade inte gjort ett smack för att förtjäna det jag tänkte...
Men jag känner mig verkligen OND när jag har så här ont!
OND!!!
Och jag vill straffa alla som jag ser.
För vad?
Ingen aning.
Jag vill bara skrika:
......
Alla fula ord jag kan.
Sen satt jag som en stenstod och glodde på tv, med värk, fram tills vid 18-tiden.
Då kunde jag be om ursäkt för mitt beteende till dom som hjälper mig och som bara är snälla.
Det låter inte klokt att man beter sig såhär...
Men som jag skrev förut, dagen har kommit när jag förstår människor i permanent smärta.
Fortsätter det här...
Kommer jag bli ensam, ingen familj, inga vänner, nada.
( vilket jag i och för sig alltid velat vara, ENSAM, men helst frisk då ;)
Ingmar Bergman, släng dig i väggen, eller vänd dig i graven, för här kommer JAG.
Jag är trettitusenmiljoner gånger värre än dig.
Elakare än DE FLESTA just nu :(
GALEN som en RABIESSMITTAD VARG!!!!
Fradgan bara sprutar ur munnen, och hugger efter allt och alla.
Usch.
Jag har iallafall bett att sonen ska få vara hos sin pappa den här veckan också.
Jag är inte i balans att ha honom här.
Alls.
Han kanske kan komma till helgen, om jag orkar.
Känns inte kul, jag saknar honom som FAN men jag kan inte kontrollera mitt gapande eller mina tårar så...
Det känns bättre om han är i STABIL MILJÖ.
Att bo ihop med mig nu...
Det är nog som att bo i stora Cheopspyramiden.
Längst inne i gravkammaren.
Tyst, kvävade, fullt med omöjliga tunnlar och återvändsgränder.
Med en GALEN RABIESSMITTAD varg i hasorna, som sagt...
Ja, idag blev det ett VÄLDIGT UTLÄMNADE av mig själv.
Men så har dagen sett ut.
Skit, men BÄTTRE NU.
Imorgon ska jag försöka gå ut och gå lite.
Måste ha luft, trots att jag fortfarande är risig.
Hostan är kvar, snoret och febern kommer och går.
Halsen är kry iallafall.
Alltid nått.
Sticka lugnt.
Klockan är 18.48 så det var väl på tiden ;)
Idag har det varit en fördjävlig ZOMBIE-DAG igen.
Men allt gick emot mig redan från början, typ...
Har precis bett mor och sambo om ursäkt för mitt BEDRÖVLIGA beteende idag.
MEN en sak har verkligen gått upp för mig...
Jag FÖRSTÅR verkligen varför människor med konstant smärta är ELAKA och otrevliga.
Gapar och skriker.
Har kort stubin.
Kallar sina medmänniskor för idoter eller något annat FULT.
Beter sig illa.
Jag TRODDE jag förstod andra människor som levde med konstant smärta när jag jobbade på Korttidsboendet och när jag jobbade inom äldrevården.
Jag trodde VERKLIGEN att jag förstod det.
Men jag hade ärligt talat ett litet tivel om det BARA var smärta ibland som gjorde att människor kunde kalla en både det ena eller andra när man försökte vara snäll.
Slå bort ens hand när man försökte trösta.
Lyssna.
Förstå.
Eller om man kom in och var hurtig och käck...
Jag troddde verkligen jag förstod.
Jag fattade varför människor med smärtlindring, vi kan säga människor på morfinliknade preparat, ena stunden, när man kom in och skulle ge dom medicinen...
Kunde skrika, säga att man förhelvete kunde skynda på och att man var en DJÄVLA SNIGEL och kunde ge dom medicinen NU!!!!!
Och en halvtimme senare vara snäll som ett lamm och tycka att man var det bästa vårdbiträdet i hela världen.
För då hade dom fått en VISS smärtlindring.
Om jag NÅGONSIN blir frisk från det här...
Om jag någonsin börjar jobba inom äldrevård eller annan vård...
DÅ FÖRSTÅR JAG VERKLIGEN NU!!!!
Jag behöver aldrig mer tvivla på en människa i smärta.
Aldrig.
Och jag kommer alltid ha den förståelsen om jag hjälper någon i smärta, om dom beter sig illa.
Och jag kommer verkligen ha överinseende med elaka ord.
Har jag i och för sig alltid haft, jag har alltid haft "god hand" med dom elaka och besvärliga.
Men OM jag klarar mig ifrån att leva med permanent smärta så kan dom kalla mig vad fan dom vill...
För jag förstår!
Idag har jag haft en skitdag, rent smärtmässigt.
Och det inbegriper att jag pratade med försäkringskassan angående ersättning för att jag är sjukskriven.
Dom börjar REDAN KRÅNGLA vad gäller min ansökan och jag har ändå precis bara BÖRJAT min resa med Mr Whiplash.
Jag vet inte om jag VILL VETA fortsättningen :(
Sen skulle mamma så snällt åka med mig och handla.
Jag hade missat att aktivera mitt nya bankomatkort...
Vi fick åka hem igen från affären, försökte hitta koder att aktivera kortet hemifrån.
Har ALLA mina VIKTIGA pärmar med banktjofräs och dylikt högst upp i mitt arbetsrum inne.
Var tvungen att lyfta bort mattor för att få in stolen, lyfta ner pärmar som väger ett ton...
Och hittade ändå ingen kod.
Nacken var AVRÄTTAD bara av att jag flyttade första mattan...
Jag behöver väl inte uttveckla vad jag kände.
Efter telefonsamtal var min enda chans att få ut pengar och få ett fungerade kort att åka till banken personligen.
INTE SÅ DJÄVLA KUL!!!!!!!!!!
Mamma försökte hålla humöret uppe och jag bara AVRÄTTADE HENNE verbalt!
Hela tiden :(
Inte så snällt.
Hemskt.
Jag hade bara så djävla ont.
Jag kunde inte ens svara på minsta lilla oskyldiga fråga, utan att vilja döda henne.
Kom hem och hela jag brann i nacken och ryggen.
Bultande smärta.
Sambon kom upp klockan 12.00 och jag bara KÄNDE:
DIN DJÄVEL!!!!!!
Ligger och sover bort hela djävla dagen.
LATMASK!
Och han hade inte gjort ett smack för att förtjäna det jag tänkte...
Men jag känner mig verkligen OND när jag har så här ont!
OND!!!
Och jag vill straffa alla som jag ser.
För vad?
Ingen aning.
Jag vill bara skrika:
......
Alla fula ord jag kan.
Sen satt jag som en stenstod och glodde på tv, med värk, fram tills vid 18-tiden.
Då kunde jag be om ursäkt för mitt beteende till dom som hjälper mig och som bara är snälla.
Det låter inte klokt att man beter sig såhär...
Men som jag skrev förut, dagen har kommit när jag förstår människor i permanent smärta.
Fortsätter det här...
Kommer jag bli ensam, ingen familj, inga vänner, nada.
( vilket jag i och för sig alltid velat vara, ENSAM, men helst frisk då ;)
Ingmar Bergman, släng dig i väggen, eller vänd dig i graven, för här kommer JAG.
Jag är trettitusenmiljoner gånger värre än dig.
Elakare än DE FLESTA just nu :(
GALEN som en RABIESSMITTAD VARG!!!!
Fradgan bara sprutar ur munnen, och hugger efter allt och alla.
Usch.
Jag har iallafall bett att sonen ska få vara hos sin pappa den här veckan också.
Jag är inte i balans att ha honom här.
Alls.
Han kanske kan komma till helgen, om jag orkar.
Känns inte kul, jag saknar honom som FAN men jag kan inte kontrollera mitt gapande eller mina tårar så...
Det känns bättre om han är i STABIL MILJÖ.
Att bo ihop med mig nu...
Det är nog som att bo i stora Cheopspyramiden.
Längst inne i gravkammaren.
Tyst, kvävade, fullt med omöjliga tunnlar och återvändsgränder.
Med en GALEN RABIESSMITTAD varg i hasorna, som sagt...
Ja, idag blev det ett VÄLDIGT UTLÄMNADE av mig själv.
Men så har dagen sett ut.
Skit, men BÄTTRE NU.
Imorgon ska jag försöka gå ut och gå lite.
Måste ha luft, trots att jag fortfarande är risig.
Hostan är kvar, snoret och febern kommer och går.
Halsen är kry iallafall.
Alltid nått.
Sticka lugnt.
Kommentarer
Postat av: Tove
Hej! Hoppas livet och världen känns lite bättre imorgon, att energin och hoppet är tillbaka. Massor av energi och kramar från mig!
Postat av: Bloggaren Herself
Det känns lite bättre idag :)
KRAM tebaks.
Trackback
