Sonen...
Och jag har gjort denna lilla studie av sonen idag...
Jag har gått 8 km och idag är värken pendlande!
Mycket bra.
Den pendlar från låg till ingen :D
Det är mycket bättre än igår!
Då stiger humöret och jag blir GLAD.
Jag återkommer snart
Grattis till att ha haft en bra dag. Det är skönt att kunna gå en vända utan att få ont det förstår jag mer än väl.
Sonens önskan känner jag igen. När jag var barn var min önskan efter en egen hund helt manisk och lyckan fullkomlig när vi fick en taxvalp i julklapp av min farbror och faster.
Ha en fin fortsättning på dagen!
Kram Ingrid
Ja det där med hund kommer nog bli en följetong... Vår förra hund hade vi i 14 år, hon var en blandning av border collie, golden och schäfer och hon var en sådan hund som man ALDRIG kommer få igen.
Hon var underbar.
Så fick hon en hjärnblödning för två år sedan och vi var tvungen att ta bort henne.
Det var fruktansvärt och jag tror aldrig i mitt liv att jag känt så stark för ett djur.
Så ingen i familjen, UTOM sonen känner sig redo för den typen av sorg igen.
Vi kommer nog skaffa hund igen i framtiden, men NU är det inte aktuellt.
Vi har nog alla Flisan fastbränd på näthinnan och jag blir tårögd bara av att se en hund som LIKNAR henne.
Vi har en kanin, det får räcka, den kan man ju oxå ha i koppel :D
Kram
