Trist inställning...

Jag börjar dagen med denna trista INSTÄLLNING:



Fy fan, det är ju SKITKALLT!
På min promenad idag hade jag träningsbyxor, linne, tjockpolo, vantar, MÖSSA och TÄCKKJACKA!
Ja, inte går vårvärmen framåt, snarare BAKÅT.
BURR!!
Just nu sitter jag och dricker té för att få upp värmen ytterligare.

Men, jag såg faktiskt GULLVIVOR idag!
Blommorna verkar iallafall tycka att det är mer vår än vad jag tycker!
Alltid något.
Slut på värme-klagorutan för idag.

Annars måste jag säga att det är en MYCKET bra dag idag!!!!!!!
Klockan är nu 12.45 och jag har inte känt av nacken ett dugg.
Inte minsta värk i sikte.
Fortsätter dagen så här så blir jag överlycklig, då har jag TVÅ HELA dagar som helt värkfri så...
Jag vilar vidare, för det ger ju uppenbarligen resultat.

Jag har satt mig med virk-&-stickböcker och skriver av mönster för hand.
Alla som inte är FÖR långa.
Dom som är långa får jag försöka hitta en kopieringsapparat och kopiera.
Nu jobbar man ju inte inom kommunen och kan kopiera av hela böcker som förut ;D
Så...
Jag får hitta ett annat kopieringsställe.
Men som sagt, korta mönster tar jag för hand.
Då har jag ju något att göra också.

Jag hittade massor med fina, gamla grundmönster som jag aldrig sett förut faktiskt.

SÅKLART är det från en bok från 70-talet så den blir nog svår att få tag i.
Jag har väl lagt lappar på MINST 40 sidor som sak kopieras i bara EN BOK!
Jag är nog en MÖNSTER-MISSBRUKARE helt klart ;D

Annars så blev jag faktiskt lite ledsen innombords igår när jag upptäckte en sak.
SKITSAK egentligen, men ändå...

Sonen hade läsläxa och han skulle läsa en historia om "Bysen".
Gick finfint, och så var det en liten extra text om "Di sma unda jordi"
Och den skulle man läsa ihop med sin förälder.

Jag blev då så inspirerad så jag läste på gotländska :D

Och tyckte att sonen skulle läsa på gotländska också.
Det gick inte...
Min son kan inte prata ETT ORD gotländska.

Han lät som en engelsman som pratar hygglig svenska med brytning!!!
Jag blev rätt PAFF faktiskt.
Jag var ju TVÅSPRÅKIG med en pappa som pratade gotländska och en mamma med fastländska.

Jag pratar ju nästan alltid fastländska, utom med gamlingar, babysar och djur!
DÅ kommer min gotländska naturligt av någon djäkla anledning.
Och jag skulle ju kunna prata gotländska jämt om jag ville, men fastländskan känns mer som jag.

Men sonen har samma förutsättningar som jag, många vänner som dessutom pratar gotländska ( jag hade TVÅ) och ändå kan han inte PRATA gotländska.
Jag skulle gärna vilja att han hade gotländska som sitt "språk" hellre än tråk-fastlänska.
Och jag har faktiskt inte tänkt på det förrens igår då, när han försökte läsa och prata gotländska med mig.
Det lät definitivt inte ens i närheten som vår dialekt.
Jag tyckte det var lite sorgligt faktiskt...

Men vem vet, det kanske kommer...
Hoppas det
Nu ska jag skriva av lite mer mönster.
Sticka lugnt.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0