Den där tanten med hunden...

Jaha...
Så sitter man här själv igen!
Ja, sonen och jag skulle se "Rango" och mysa lite här på kvällskvisten, tänkte jag.
Och det tänkte väl han OCKSÅ, men så mitt i middagen ringde telefonen.
Det var "nån tjej" som ville att han skulle komma bort och leka.
And of he went, efter maten!
Så här sitter jag övergiven hemma, med en film som vi får se senare när han kommer hem.
Om jag inte somnat innan dess förstås.
En försmak av framtiden som komma skall, är det väl förmodligen.
Fast den verkar ju iofs redan vara här...?
Jag har sagt det mer än EN gång sen vi skaffade Milou...
Det var nog meningen att skaffa hund just nu, jag har INGET barn att ta hand om längre.

Jag kommer bli den där "Tanten med hunden".
Den där tanten som aldrig mer kommer vara utan hund någonsin mer, för hon har bara ett barn och han är snart vuxen.
Jag som trodde detta skulle bli en promenadkompis...
Det blev ett nytt barn istället!
Så nu har jag tänt lite ljus och sitter och myser med Milousan.
Väntar på den lille tjejtjusaren om han behagar dyka upp innan jag slocknat 
Och sambon...?
Jomen han jobbar ju såklart!

Jag kanske ska ta och köpa lite godis och TRÖSTÄTA när jag ändå sitter här och tycker synd om mig själv?
Jo, kanske det, vilken bra idé!



Hade jag inte haft så himla ont i nacken så hade jag sytt den där klänningen ikväll.
Då hade jag garanterat hållit mig vaken.
Men som sagt, det gör för ont, kanske imorgon om det är dåligt väder.
Ja...
Och inte blev det någon längre promenad för Milou ikväll heller.
Jag pallade inte vara "uppfostrande" när jag har så här ont, då blir jag bara arg och hård i rösten.
Det slår bakut fullständigt för Milou då, hon tål inte att man ryter utan bara lägger sig platt som en sill på marken.
Fast hon har å andra sidan varit ute i trädgården hela dagen så jag har inte så dåligt samvete för det ändå.
Bättre att vi tränar "Gå fot" när jag inte har ont nu när hon är så ojämn att gå bra i sina promenader.

Vi träffade grannen som bor några hus bort på Lothargatan igår, och det är väl ändå lite roligt vad en valp kan göra!
Jo, för den där farbrorn, han har bott där i MINST 15 år och aldrig hälsat på mig förrens IFÖRRGÅR!
Han ropade på mig när han såg att jag kom med Milousan, och undrade om "jag äntligen köpte en ny hund igen?"
Jo, sa jag, det har jag ju, och tänkte:
Har han ens märkt att jag hade en förut?
Och så började vi prata och han berättade att han precis tagit bort sin sista gamla collie.
Nu stod han och satte upp nät, för nu var en ny collievalp på ingång.
Nämen vad roligt, sa jag, då blir det två nya valpar i kvarteret, och tänkte lite fördomsfullt:
Är han inte lite VÄL gammal för en ny hund?
Nu vet ju inte jag hur gammal han är, men jag skulle GISSA att han är MINST 5-6-7 år äldre än morsan, och hon är 71.
Eller så ser han mycket äldre ut bara.
Ja, ja, nu när vi blivit/blir nyblivna valpägare här i kvarteret så kanske vi blir kompisar...
Efter endast ca 15 år i samma kvarter





Så till "Hunden som välte över"!
Va, flyttade du på dig matte...?
Oki, skitsamma, Zzzzz.
Milou är lite trött här, hon orkar inte ta sig upp från nedförsbacken.
Lika bra att ligga kvar, även om det är obekvämt
Nu ska jag se på en annan film på vår filmkanal tills sonen dyker upp...
OM han dyker upp!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0