Vaxproppen...

Sonen är tillbaka i boet igen och sambon kom precis hem.
Dom ska se film ikväll, jag...
Ska lägga mig SKITTIDIGT, jag mår skit.
Har inte orkat sy, jag har bara glott på dumburken och halsen värker.
Imorgon blir det INTE kul om detta inte lägger sig.

Så raskt över till sambon!
Han har haft en vaxpropp.
Eller jag får korrigera mig där, han har haft TVÅ vaxproppar, en i varje öra.
Och sin dåliga hörsel har han lidit av ett tag, försökt med revaxör, vilket inte hjälpt...
Sagt "Va?" till typ ALLT man försökt säga.
Nästan iallafall.
Inte undra på att jag har ont i halsen, jag har ju skrikigt i veckor, kanske år till och med. 

Och på nyårsafton delade han med sig till halva matbordet om sin hörsel och förmodliga vaxpropp.
Tillslut sa jag till honom att, "Snart kan väl jag börja prata om KISSBLÖJOR och blöjbyte inom äldreomsorgen också", för det var liksom lite...
Äckligt, att tänka på VAXPROPPAR när vi precis hade ätit.
Men sambon...
Han hörde inte på det örat.

Idag så kom han då äntligen iväg till en sköterska på VC, som skulle hjälpa honom med hörselproblemet.
Hon tittade i örat...
Oj, där var det tydligen stopp, tvärstopp!
Hon fick tillkalla en doktor för att få hjälp med vaxpropparna, dom var liksom...
JÄTTESTORA!
Tillslut kom vaxpropparna iallafall ut (piju ;), och vi kan prata normalt med sambon igen.
Vi behöver inte skrika i en tratt i sambons öra längre.

Så hade visst SUNNYGIRL något att visa hur tiden varit med en döv Sunnyman varit...





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0