Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Halsband, annat ock vikt...

Idag har jag gjort ärenden, så jag ska vara klar med allt innan måndag.

Det var lika bra, då kan jag bara softa och ta det lugnt hela helgen!

 

Det blev lite handel av nya sommarlinnen som jag lider brist på, nya strumpor, hygiengrejer, mathandel, bytt en present till ett kusinbarn som jag inte var nöjd med.

Eller jag var nöjd med den första presenten, men när jag såg den där filmen om "Loranga, Masarin och Dartanjang" så ville jag byta ut presenten jag redan köpt som var kläder, mot boken om "L-M-och-D".

 

Bara det att sen när jag var i bokhandeln och skulle plocka upp boken...
Då fick jag veta att det fanns seriebok om samma trio, så då ville jag ha det istället!

Himla mycket fix blev det, men NU är jag nöjd i alla fall 

Och jag tror serieboken kommer passa bättre åldersmässigt till den lilla damen, mer bilder att se på.

 

Så blev det inköp av en liten sommarklänning till ett annat kusinbarn, jag hade tänkt sy själv, men det hann jag inte.
Så denna gången blev det köpt.

Ja, allt som allt så blev det nästan 2 timmar på stan, men så blev jag som sagt klar också.

 

När jag kom hem satte jag igång och gjorde en present till 40-års kalaset jag ska på imorgon...

 

 

 

Det blev en mix av svart, olika grå nyanser, grönt och silver och så får vi hoppas att den "går hem", annars får hon byta.

Alternativet blir ett armband i svart och grått med en hängade berlock.
Tja, så det är det jag har pysslat med, varken mer eller mindre.

 

Så är det "kväller" och här sitter jag själv.

Sambon jobbar som vanligt och jag ser på en dokumentär om Ingrid Bergman och Roberto Rosselini.
Känns ju himla...
Festligt... så här på en fredagskväll.

 

Jag brukade väl inte klaga på att vara ensam, men på helgkvällarna är det INTE kul.

Nåväl, jag har festat loss på min dagliga mjölkdrink och myser med hunden.

 

Och appropå det där med sockret som jag faktiskt nu inte har något behov av...

 

Idag gick jag i mina smalisjeans utan att behöva lägga mig på sängen och dra in magen för att knäppa igen dom!

?????
Hur är det möjligt?
Jag sa till sambon, tänk som jag tränade och svalt mig för år sedan och under många år och hade ett helsike att vara nöjd med mig själv och vara smal.

Här har jag på riktigt blivit ordentligt avgiftad av socker och bara rasar i vikt.
På riktigt denna gången!!!

 

Och för en vecka sedan fick jag på mig jeansen men med viss möda som sagt, jag fick lägga mig på sängen och knäppa igen dom.

Idag, tjoff så var dom på.

Och jag blev glad på sätt och vis, för jag älskar dom där jeansen.
Det är dom enda jeansen jag har som har den bästa "tvättningen" och slitningen i tyget, samt att jag sydde in dom så benen är spikraka.

Dom är helt enkelt mina favojeans och jag har saknat att inte kunnat ha dom.

Fast nu kan jag det igen, dock med blandade känslor.

Jag har gått ner i vikt och jag blir så lätt benig då och det är inte jättesnyggt.

Hade jag väl aldrig sagt eller tyckt för x-antal år sedan, men det har ändrat sig.

Det är inte snyggt att vara benig när man har lite kläder på sig.

 

Vi såg för övrigt början på en film igår, "The machinist" med Christian Bale...

 

 

... men vi avbröt tittandet faktiskt, för Bale såg så läskigt sjuk ut att vi mådde illa båda två.
Och tänk...

Det där hade väl varit en dröm för några år sedan.
Nej, nu skojade jag bara, inte riktigt så utmärglat var kanske mitt motto men inte långt ifrån det ska erkännas.

För är man sjuk så är man, då SER man inte hur smal man är och smalare vill man bli.

 

Bäst att jag börjar äta godis igen, annars slutar jag väl som karaktären i filmen.

Eller kanske jag kan få använda älsklingsjeansen ett tag innan jag börjar snaska igen...

Anorexihumor när det är som sämst/bäst.

 

Nä, jag tror bara min kropp är lite chockad av det helt neddragna intaget av socker, vikten stabiliserar sig säkert snart och slutar gå neråt.

Annars får jag väl lägga till ett extra mellanmål per dag kanske.

Nu ska jag i alla fall avsluta den här dagen...

... med att krypa till kojs.

 

Vi ses imorgon, ny dag och nya tag!