Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Jag är inte riktigt klok...

Ni skulle se hur jag ser ut just nu:
Likblek med rödkantade ögon.

Halsen brinner som ett majbål och jag kan knappt svälja samt att det värker ända ut i öronen, samma feber som igår och vad har jag gjort idag...?

Jo sytt, jag var helt enkelt tvungen!
Jag är inte riktigt klok.

 

 

 

Jag hade lovat att denna skulle vara klar till fredag och eftersom jag låg hela dagen igår och det inte blev bättre tills idag, ja, då hade jag faktiskt inget val.

Jag tänkte även att lika bra att börja idag så jag får slutföra imorgon OM jag inte orkar göra hela idag.

 

Jag har fått jobba i snigeltakt bara för att INTE GÖRA fel, i vanliga fall slänger jag ju ihop en sådan här på nolltid, men det tog mig från 09.00 till 16.00.
SJUKT JOBBIGT när man är sjuk, men vad hade jag för val?
Nada.

 

Det som också tog tid var att förstora tunikamönstret.
Jag har ju som bekant gjort detta mönster själv så denna som skulle bli en 42:a blev ganska trixit.

Jag hade tur som var mätt modellen innan, så jag kunde bara ställa in dockan på dom måtten och sen jobba mig fram utifrån det, men jag var ju tvungen att räkna mig fram med en "feberhjärna" och för en som INTE är ett MATTESNILLE från början...
Räkna siffror med feber är ingen höjdare!

Jag fick be sambon om hjälp på framstycket och bakstycket fixade jag själv.

Alltid något.

 

Ja, det tog tid och jag funderade på att lämna sista delen, allt som hade med volangen att göra.
Men nu är jag glad att jag gjorde allt på en gång, då kan jag bara ligga död i sängen imorgon.
För DET LÄR jag göra.

Nämde jag att jag tog att förfix innan sambons städ också?
Nä, men det gjorde jag.

Ni kanske förstår att det brinner från öra till öra just nu då.

 

Vilken SKIT, men vilken seger att ha fått det gjort.
Nu orkar jag inte sitta upprätt mer, vi ses imorgon igen!