Sportbyxa och en rad misslyckade projekt...

Om dagen gått bra...?
Svar: NEJ!
 
Först skar jag sönder ett par barnbyxor när jag skulle jämna till kanten nertill på ena benet.
Slant med skärkniven och RITSCH så skar jag rätt upp på det vänstra benet en bra bit.
OMG, e´re så här dagen ska starta!?
Jag bara stoppade undan byxan till ett senare tillfälle, får göra om det till knäbyxa när jag har tid.

Började då på en fleecekofta, allt gick toppen ända tills jag ska sy på luvan, då ser jag plötsligt att...
 
 
... jag för det första GLÖMT att SPEGELVÄNDA mönsterdelen till ena framsidan på koftan, men sen...
Inte ens reagerat på att jag sytt på två likadana delar och den ena som ni ser, ej spegelvänd och åt fel håll!
 
Alltså hallå, 3 och en halv timmes sömn har redan pajat två projekt.
Jävla skit.
Helt otroligt.
Jag startar då med en nacke som brinner som ett majbål, upp projekt nummer tre för dagen:
Sportbyxa till mig själv!
Den gör i alla fall inget om jag sabbar tänker jag, men tror ni att jag sabbade detta som bara jag skulle ha...?
Inte då.
 
Jag har haft ett felköp i jerseytyg som jag inte gillat, det såg snyggare ut på nätet, men var jättefult när jag fick det.
Det har bara legat i en av mina tyglådor och jag trodde inte jag skulle få användning för det men...
Så hittade jag ju ett BYXMÖNSTER som jag råkar älska och som är en universalbyxa!
Festbyxa: CHECK!
Vardagsbyxa: CHECK!
Och nu även Sportbyxa: CHECK!
 
 
Lite svårt att se här men samma färg på dom hiskeliga skorna, det mintgröna, går igen i "sportbyxan".
TOPP, då kom det fula tyget som såg/ser ut som sporttyg till användning trots allt.
Inte min stil, men då har jag ett par sköna, nya, sportbyxor till sommaren i min favoritmodell i alla fall.
 
Projekt nummer fyra blev omstart på samma barnbyxa jag börjat dagen med, dom blev inte klara för sen kom matlagning i vägen samt min brinnande nacke.
Bilder kommer på dom imorgon.
 
Idag lyssnade jag ut...
 
 
... P-O Enqiust´s självbiografi.
 
den var jättebra och jag ger den:
 tummar upp.
 
Jag är nog allt lite kär i Per Olov och jag är framför allt kär i hans röst.
Nej, jag är kär i hela karln som förmodligen skulle kunna vara min morfar/farfar.
Jag vet inte vad det är men jag har njutit av att lyssna på detta och jag tror lite av detta har att göra med hans barndomsskildringar.
Jag bara föll in i "en svunnen tid" som Svergie aldrig mer kommer att se, typ sådant som jag hört från min mormor och mina mostrar när dom berättat om sin uppväxt och hur dom levde "förr i tiden".

Ja, detta var bra, och trots att jag redan sett filmen "I lodjurets timma" ska jag läsa den boken av P-O, och jag ska läsa fler.
ELLER LYSSNA om dom finns som ljudböcker, jag tyckte mycket om hans berättarstil och han berörde bitvis.

Nu ska jag avsluta för idag, trött som fan, gissa vem som kommer att sova som en stock.
3½ timme, herregud, imorgon får sonen ta sig upp själv, jag känner mig både manglad och överkörd av en ångvält.
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0